Ärkebiskopen vill att utvecklingssamarbete ska få finansiering även i fortsättningen
Ärkebiskop Tapio Luoma säger att det ligger djupt i människans natur att hjälpa. Han uppmuntrar till kärlek till nästan både nära och fjärran.
Text: Markus Silvennoinen Bild: Antti Yrjönen Översättning: Sonja Vuori
RYGGSÄCKEN från Kyrkans Utlandshjälp har varit med om mycket. Vanligen hänger den på ärkebiskop Tapio Luomas rygg, vare sig han reser i södra Afrika eller mellan Helsingfors och Åbo. Luoma är bekant med Kyrkans Utlandshjälps arbete sedan sin tid som församlingspräst, och han har också hunnit sitta i organisationens styrelse, till och med som vice ordförande. Hjälparbete på gräsrotsnivå har Luoma fått bekanta sig med vid projekt i Uganda och Haiti.
”Resan till Uganda var en ögonöppnare när det gäller hur vi kan hjälpa människor på ett konkret sätt. Den fick mig också att inse hur Kyrkans Utlandshjälp kan arbeta verkligt proffsigt och målmedvetet i svåra situationer.”
Luoma beskriver sina år i Kyrkans Utlandshjälps styrelse som intressanta och lärorika. Den nuvarande ärkebiskopen överraskades av skalan på hjälparbetet och över hur brett organisationen måste skapa nätverk. ”Samarbete är styrka”, sammanfattar Luoma.
Den andel av Finlands bruttonationalinkomst som går till utvecklingssamarbete kommer att minska under de kommande åren. Ärkebiskopen är oroad över den minskade finansieringen och har offentligt tagit ställning för utvecklingsmedlen. I den politiska debatten framförs då och då tanken att man först måste rätta till saker och ting i hemlandet innan det lönar sig att hjälpa utomlands. Luoma håller inte med.
”Våra medmänniskor utomlands som är i nöd kommer aldrig att få hjälp om vi väntar tills vi får ordning på våra egna angelägenheter i Finland först. Samtidigt som vi tar hand om de utsatta i vårt eget land, behöver människor på andra ställen också vårt stöd.”
Enligt Luoma är det också viktigt att hjälpa utanför de egna gränserna eftersom klimatförändringar och konflikter, i vår värld där alla är beroende av varandra, har oförutsägbara konsekvenser som inte respekterar nationsgränser.
”Vi tjänar också indirekt vår egen framtid genom att rikta hjälpen dit där behovet är som störst.”
Luoma har varit månadsgivare till Kyrkans Utlandshjälp i tio år. Gnistan till att donera regelbundet kom efter att han blivit övertygad om hur stor inverkan arbetet har. ”Jag kunde se hur arbetet inverkade på lokal nivå och att det gjorde skillnad.”
LUOMA anser att det ligger i människans natur att bry sig om sin nästa. Att hjälpa andra innebär alltid att ge bort någonting, om det så är tid, pengar eller bekvämlighet. ”Jag tycker att tanken på att ge bort något man har är mycket hälsosam”, reflekterar Luoma.
En av Kyrkans Utlandshjälps värderingar är urskillningslös kärlek till nästan. Också ärkebiskopen talar för att vi ska ta hand om våra medmänniskor nära och fjärran.
”Kärleken till nästan är djupare, bredare och mycket mer konkret än bara tolerans. Enligt kristendomen är alla skapade av Gud. Det förpliktar oss att se varje människa, oavsett bakgrund eller religion, som ytterst viktig och värd att älska.”
ÅR 2022 VAR OMSKAKANDE. Stora kriser fick oss att ifrågasätta vår världsbild och invanda verksamhetssätt på ett bredare plan än någonsin tidigare. Det lönar sig inte att jämföra kriser och den smärta de orsakar. Nöd och smärta är likvärdiga erfarenheter oavsett orsak eller plats. I samtal med experter och vanliga finländare har vi insett att världen har förändrats på ett bestående sätt. De bekanta spelreglerna ifrågasätts. En känsla av otillräcklighet som har bubblat under ytan har nu vuxit fram.
Det senaste året har på många sätt varit ett förändringens år även för Kyrkans Utlandshjälp. Vi hade avslutat vår verksamhet i Europa bara några år tidigare eftersom vi tänkte att vårt arbete är gjort. När Ryssland anföll Ukraina i februari 2022 ändrades allt över en natt – och för en mycket längre tid än vi kunde ana. Med finländarnas oöverträffade stöd inledde Kyrkans Utlandshjälp snabbt biståndsarbetet i Ukraina. På kort tid upprättades ett landskontor och ett av vår organisations största biståndsprogram. Mitt bland all chock och misstro kunde vi konkret se hur enskilda människor, företag, församlingar och myndigheter gav pengar och tid för att stödja människor i Ukraina.
I FEBRUARI 2023 hade vår partner Hungarian Interchurch Aid nått 275 860 människor i hjälpinsatsen som KUH och andra ACT Alliance -organisationer stödde. Vårt landskontors arbete fokuserade i huvudsak på utbildning och nådde redan under år 2022 sammanlagt 18 400 människor som lidit av kriget i Ukraina.
Händelserna i Ukraina speglar även vår verksamhet i till exempel Afrika. Afrikas horn utsätts för den värsta torkan på årtionden. Arbetet för att stävja torkan är en del av våra anställdas vardag framförallt i Kenya och Somalia. Spannmålet som levererats från Ukraina har varit en viktig del av områdets matskydd. Kriget har orsakat brist på spannmål och därmed en akut matkris och snabb inflation i området som led av en rad problem redan tidigare. Vårt långvariga biståndsarbete i Myanmar försvårades av militärjuntans statskupp.
I Turkiet och Syrien försvårade jordbävningen och följderna av klimatkrisen arbetet. Händelserna bevisade också varför Kyrkans Utlandshjälps verksamhet fortfarande är nödvändig. Vi kan lindra smärta och förmedla hopp för många som lever mitt i nöd. Utöver krig och de konkreta kriser som följer efter katastrofer står vi även mitt i en global politisk kris. Det pratas till och med om en ny världsordning. Kriser erbjuder möjligheten att vända sig inåt, vilket är en naturlig skyddsreaktion.
SÅ FUNGERAR VI INSTINKTIVT vid hotfulla situationer. De tidigare nämnda kriserna har ändå bevisat att vi inte klarar oss ensamma. Vi måste lära oss att verka tillsammans. En central insikt är att vi måste känna igen andras nöd och verka för det gemensamma bästa – även utanför Finlands gränser. Det är befogat att fråga sig, finns det hopp?
Mitt svar grundar sig på det arbete vi kan göra med ert stöd: barn får gå i skola, törstiga får vatten, hungriga får mat, flyktingar får asyl och arbetslösa får arbete. Människans verksamhet är kärnan i alla lösningar. Tillsammans med våra givare och samarbetspartner stödde vi över en miljon människor år 2022. Vi har kunnat stärka de människor som lever mitt i kriser. De kan överleva och förbättra sina egna liv.
På KUH vill vi inom alla våra tre arbetsområden ta reda på hur vi kan främja resiliensen. De här arbetsområdena är vårt fredsprogram, vårt utbildningsprogram och vårt försörjningsfrämjande program.
FÖRESTÄLL DIG att du håller i en gummiboll. Du klämmer på den och när du släpper den får den tillbaka sin ursprungliga form. Du klämmer på den igen, den återgår till sin form igen, oförändrad från tidigare. Det här är resiliens i ett nötskal – individens eller ett samhälles förmåga att motstå och återhämta sig från chocker och påfrestningar.
Men räcker det med att bollen återgår till hur den var förut? Vad händer om vi i stället för att förbli likadana, kunde växa och utvecklas efter en chock? Vi talar om att ersätta ”absorbtionsförmåga” med ”omvandlingsförmåga”.
Det här fenomenet vill vi definiera som resiliens: människors, samhällens eller systems förmåga att reagera på chocker som naturkatastrofer, krig eller ekonomiska kriser genom att utvecklas till något mer hållbart och mer fördelaktigt för alla. Nästa gång en chock inträffar är effekten alltså betydligt mindre och med tiden märks den inte alls.
På KUH:s sociala plattformar får vi ofta frågor om hur länge vi ska fortsätta hjälpa efter en kris. I en tid av globala svårigheter, stigande priser och flera kriser blir sådana frågor alltmer högljudda och vanliga. Att koncentrera sig på att bygga resiliens genom långvariga utvecklingsprojekt, kan vara en lösning. De här projekten kräver ofta ett långvarigt engagemang, men resultatet kommer i slutändan att minska kostnaderna och framför allt lidandet.
Översvämningarna i New Fangak tvingade Nyaluak Kuach Khor att byta skola tre gånger. KUH möjliggjorde tillfälliga skolplatser och gav kontantstöd till hennes familj.
”Att fortsätta studera är viktigt, eftersom utbildning spelar en så viktig roll i livet. Nästa generation behöver bli stärkta och få utbildning för att kunna hantera kriser som de här översvämningarna.”
FOTO: ACHUOTH DENG / KUH
Har covid avslöjat receptet på resiliens?
Covid-19-pandemin väckte många frågor kring resiliens, särskilt inom hälso- och sjukvårdssektorn, men också när det gäller ekonomi. Varför var vissa länder mer resilienta än andra mot pandemins effekter? Finns det sådana egenskaper som skapar en inneboende förmåga att stå emot påfrestningar bättre än andra?
Att definiera eller mäta resiliens på det här sättet är ofta inte praktiskt möjligt. Fast det finns sådant som bidrar till resiliens – ett fungerande utbildningssystem, ekonomisk mångfald eller en hållbar regeringsstruktur – är andra egenskaper mer abstrakta, som starka samhällsband eller nationell identitet.
Resiliens kan finnas också i bräckliga stater
För att förstå resiliens måste vi också titta på dess olika former och bli medvetna om våra egna förutfattade meningar. Resiliens kan förekomma på individnivå, samhällsnivå eller inom samhället i stort. Därför är resiliens möjlig också i bräckliga stater utan stadiga nationella strukturer, när vi ser på den som något som är mer än en stark ekonomi och välplanerad infrastruktur.
”Vi upptäcker ofta att det finns en mycket stark förmåga till resiliens i samhället på de platser där vi arbetar. Även om människor har väldigt lite, kommer gruppen att ställa upp om en gruppmedlem inte har det bra. Det här är människor som enligt vissa mått är mycket fattiga, men ändå lyckas de hjälpa varandra. Det kan man kalla anpassningsförmåga”, säger direktören för nätverket för religiösa och traditionella fredsmäklare (The Network for Religious and Traditional Peacemakers), Matthias Wevelsiep.
Resiliens är som ett träd med starka rötter och många grenar. Illustration: Julia Tavast
Syriska samhällen visade prov på resiliens
Ibland stöder de olika nivåerna av resiliens varandra, ibland ersätter de varandra. I Syrien till exempel kunde vissa delar av samhället fungera trots kriget som härjade runt omkring. Det var möjligt tack vare starka sociala band och samhällsstrukturer som stöder gemenskap. De här strukturerna kom till användning när vi erbjöd skolundervisning för barn som på grund av kriget hade gått miste om flera år i skolan. Ryktet spreds snabbt och familjerna var i allmänhet angelägna om att skicka pojkar och flickor för att delta.
När vi i utvecklingssammanhang värderar huruvida ett samhälle är resilient eller inte, ska vi komma ihåg att se bortom våra antaganden. Källor till resiliens är kanske inte alltid så uppenbara. Till exempel kvinnor och flickor är ofta resilienta till naturen, men hålls kanske tillbaka på grund av förtryckande samhällsstrukturer.
Aya Darwish är en målare som har tillbringat halva sitt liv i krig. ”Jag har levt sju av mina 14 levnadsår i krig, så hälften av mitt liv har jag sett det värsta och nästan glömt hur det är att studera. KUH:s lektioner har gett mig en ny vilja och stark beslutsamhet att fortsätta studera, lära mig och till och med att rita mer.”
FOTO: Tatu Blomqvist / KUH
Hur stöder vi resiliens?
Vår första prioritet är människoliv och människovärdig behandling av alla. När en organisation kommer in för att hjälpa ska vi ändå vara försiktiga så att vi inte ändrar i onödan på de rådande systemen i vårt goda syfte att göra människor mer resilienta. Vi behöver snarare se, lyssna och lära oss för att fullt ut förstå de lokala förhållandena och vad som är viktigt där. FN kallar det att gå med ett “resiliensobjektiv” (”Resilience Lens”) för att bedöma hur vår planerade verksamhet kommer att stärka redan existerande institutioner, bidra till hållbar vinning och stöda den sociala sammanhållningen. I olika sammanhang kommer samma insatser att ge helt olika resultat. Vi måste också vara medvetna om att resiliens och rättigheter ibland motsäger varandra. Till exempel kan en ung flyktingentreprenör hitta en möjlighet till försörjning och börja tjäna pengar genom att svara på de lokala marknadsbehoven. Ur ett rättighetsperspektiv ”borde” den unga personen vara i skolan, eftersom hen har rätt till utbildning. Men att tillämpa den rättigheten kan leda till att minska den unga personens resiliens.
”Från ett rättighetsperspektiv skulle vi säga ’vi måste ändra på allt det här’. Det är ändå för många länder ännu lång väg till en nivå där alla får gå i skolan. Så det är bättre att hitta ett sätt att utveckla resiliensen och hitta en lösning”, föreslår Wevelsiep.
Därför kan vi bygga vidare på flexibla projekt, som erbjuder en gradvis möjlighet till omskolning, icke-formellt lärande eller, för äldre tonåringar, som kopplar lärande till inkomstmöjligheter.
Reida Awate Morris, 21 år, arbetar i köket på Regency Hotel i Juba, Sydsudan. Hon har avslutat KUH:s tekniska, yrkesinriktade utbildning (TVET). Cateringkursen som hon gick gjorde det möjligt för henne att tjäna pengar samtidigt som hon lärde sig.
FOTO: Patrick Meinhardt/ KUH
Samhällen kan inte läggas på is under kris
Humanitärt arbete är ofta helt och hållet inriktat på omedelbara behov och ofta inte på långsiktig resiliens. Men med den inställningen kommer vi alltid att fortsätta reagera, snarare än att sätta energi på att förbereda oss. I områden där katastrofer avlöser varandra är det viktigt att vara förutseende, och det kan inte vänta på att en aktuell kris är över.
”Om samhällen sätts i undantagstillstånd under en konflikt innebär det att det skulle ta en generation eller två att återgå till det normala. Därför är det viktigt att vi arbetar med till exempel lärare redan under en aktiv konflikt så att de är förberedda när förhållandena förbättras”, förklarar Wevelsiep.
Exemplet med utbildning i nödsituationer, där tillgången till skolgång likställs andra humanitära behov, är betydelsefullt. När vi reagerar på en katastrof måste vi alltid tänka oss hur samhällena kommer att se ut efteråt. Hur kommer Ukraina att se ut efter kriget? Hur kommer människor i Sydsudan att återvända till sina hus efter översvämningarna? Vad kan vi göra nu för att skapa en hållbar grund?
FN har lagt fram en strategi som bygger på resiliens och fokuserar på förstärkt integrerade humanitära insatser och utvecklingsinsatser, särskilt under långvariga kriser där ett stort antal flyktingar lever i ett mottagande samhälle i flera år. Program som ger flyktingarna och de mottagande samhällena möjligheter till försörjning är viktiga för att stärka resiliensen.
Zhanna Kudina är psykolog och lärare och arbetar i Tjernihiv i Ukraina. Hon fick utbildning av KUH om att ge stöd till barn efter traumatiska händelser.
”Kriget förändrade lärarnas arbete dramatiskt. Vi är inte längre bara lärare, vi ger också terapi.”
FOTO: Antti Yrjönen / KUH
Klimatkrisen utmanar vår resiliens
Ett av de mest uppenbara prövningarna för den globala resiliensen är klimatförändringen. Vi ser över våra projekt och vår egen organisation för att arbeta för att dämpa effekterna av de höjda temperaturerna och för att bygga upp resiliensen mot fenomenet.
”För tio år sedan, faktiskt redan för fem år sedan, verkade klimatkrisen långt borta, men nu är den aktuell. Nu ser våra landskontor med egna ögon vad som händer i Kenya, i Somalia, i Sydsudan. De känner till torkan, översvämningarna och de extrema väderfenomenen. För dem är det verklighet”, säger Aly Cabrera, rådgivare i klimat- och miljöhållbarhet vid KUH.
Vi utvecklar redan bättre metoder, till exempel genom projekt för cirkulär ekonomi, som reducerar avfall från produktionskedjan. Ett exempel är vårt BUZZ-projekt i Nepal, där vi använder den svarta soldatflugans larver som djurfoder i stället för traditionella grödor.
”Avfallet från djurhållningen återanvänds om och om igen för larverna. Det är ett riktigt bra initiativ eftersom det också finns en konkurrens om mat för mänsklig konsumtion och för djurkonsumtion. Vi behöver inte ha utrymme för att odla grödor för djurfoder och det minskar också på avskogningen”, fortsätter Cabrera.
Kvinnor i Nepal studerar larver av svart soldatfluga som en del av ett projekt av KUH och Kvinnobanken, ett initiativ som utvecklar projekt inom cirkulär ekonomi för att öka inkomster och utveckla mer hållbara jordbruksmetoder. ”I början var de kvinnor som såg vår prototyp av larvfarm lite tveksamma och ibland till och med rädda, eftersom det är ett så nytt koncept i Nepal. Men väl utbildade har de blivit mycket trygga med att hantera larverna och tycker att processen är lätt och fungerande jämfört med det jordbruk som de vanligtvis bedriver”, säger Nishi Khatun, producent över BUZZ-projektet.
FOTO: Nishi Khatun / KUH
Med sikte på framtiden
På KUH vill vi inom alla våra tre arbetsområden ta reda på hur vi kan främja resiliensen. De här arbetsområdena är vårt fredsprogram, vårt utbildningsprogram och vårt försörjningsfrämjande program. Inom vårt fredsprogram arbetar vi med regeringar och det civila samhället, samt traditionella och religiösa ledare för att ta reda på både drivkrafterna bakom konflikter och möjligheter till förändring. Vi har ofta sett att unga människor ibland är överraskande bra på att agera fredsmäklare.
”Vi har märkt att ungdomar ibland är mycket väl lämpade att arbeta med konflikter, vilket är intressant eftersom vårt antagande är att unga människor inte har någon chans. Vem skulle lyssna på dem i ett åldershierarkiskt samhälle? Men i lokala konfliktsituationer är det plötsligt lättare för de unga att vara ifrågasättande, eftersom de ofta inte berörs av konfliktens historia”, säger Wevelsiep
Förutseende och anpassning
På samma sätt arbetar vi för att kunna förutse i vårt arbete med utbildning och försörjningsmöjligheter. Vi strävar efter att tänka oss in i de förändrade miljöerna och att anpassa oss till dem. I Sydsudan, där extrema översvämningar nu är “det nya normala” utvecklar vi flexibla och mobila inlärningsutrymmen för att skolor ska kunna fortsätta att fungera också under kriser. I norra Kenya, där konflikterna ökar på grund av krympande gräsmarker för boskap, presenterar vi alternativa försörjningsmöjligheter och stöder lokala fredsbyggande åtgärder och grupper för konfliktlösning.
Vi ska ändå alltid minnas att den viktigaste källan till resiliens inte är vad vi som organisation kommer med till en situation, utan de människor vi arbetar med. Det här funderar Matthias Wevelsiep ofta på.
”När vi talar om att stärka genom vårt arbete, har vi ändå alltför ofta en syn på människorna som sårbara. Visst är det ju också det i de utsatta positioner de befinner sig, men det definierar inte vem de är som människor. Jag anser att resiliens och sårbarhet är två sidor av samma mynt.”
Liisa Kuparinen håller globala frågor på kyrkans agenda
Evangelisk-lutherska kyrkans församlingar är viktiga finansiärer för Kyrkans Utlandshjälps humanitära hjälparbete. Förtroendepersoner valda i församlingsvalet fattar beslut om att hjälpa dem som drabbats av jordbävningen i Syrien eller av kriget i Ukraina.
EKONOMIE DOKTORLiisa Kuparinen valdes i församlingsvalet i november till förtroendeperson och i början av 2023 till ordförande i Jyväskylä kyrkofullmäktige. Kuparinen arbetar med internationella uppdrag inom ICT, alltså informationsteknologi, och hon säger att hennes arbete stöder rollen som förtroendeperson.
Enligt Kuparinen är det internationella ansvaret en naturlig del av kyrkans verksamhet. Kuparinen anser att det är en del av kyrkans budskap och av medmänsklighet att ta hand om andra, också de avlägsnaste närstående man kan ha.
När en katastrof inträffar läggs förslag om ekonomiskt stöd till offren fram på förtroendepersonens skrivbord. Liisa Kuparinen var med om att fatta besluten när Jyväskyläs församling gav 20 000 euro till Ukraina och 10 000 euro för att hjälpa offren för jordbävningen i Syrien, genom Kyrkans Utlandshjälp.
– När det kommer till sådana här beslut har jag aldrig hört avvikande röster. Att hjälpa andra är kärnan i kyrkans arbete, säger Kuparinen.
ATT VARA FÖRTROENDEPERSON är inte alltid lätt. Sakerna kan framskrida långsammare än man önskar sig. Kuparinen får motivation av att hon, som församlingens förtroendeperson, kan inverka både på globala frågor och samtidigt se till att man värnar om närliggande goda ändamål, som att skydda skogar.
I fjol var Kuparinen ordförande i arbetsgrupperna för miljö- och skogsstrategi då Jyväskyläs församling arbetade fram en skogsstrategi, som ämnar skydda 30 procent av skogarna församlingen äger. Att bevara den biologiska mångfalden är av större värde än det man kan tjäna på avverkningen av skogen.
Enligt Kuparinen fungerar globala frågor som en ögonöppnare. Man kan arbeta mot klimatförändringen både nära och fjärran. Huvudsaken är att arbetet görs: på grund av det förändrade klimatet måste allt fler människor runt om i världen lämna sina hem.
”I Finland finns det en möjlighet att påverka klimatet så att människor att inte behöver lämna sina hem. Jag blir frustrerad då någon påstår att Finland redan har gjort sitt.”
”Vi är i kyrkan för andra människors skull, inte för att driva våra egna intressen”, säger Liisa Kuparinen. Bild: Antti Yrjönen / KUH
NÄR DET KOMMER TILL Kyrkans Utlandshjälps arbete värdesätter Kuparinen särskilt att människor behandlas lika och jämställt. Hon anser att det är viktigt att ta jämställdhetsfrågor i beaktande och förbinda sig till jämlikhet när man delar ut medel för internationellt arbete.
”Vi är i kyrkan för andra människors skull, inte för att driva våra egna intressen. Kyrkan är en organisation där man hjälper sina medmänniskor.”
Som ordförande i kyrkofullmäktige anser Kuparinen att det är viktigt att värna om växelverkan och att alla känner att de blir hörda, särskilt unga som för första gången sköter förtroendeuppdrag.
”Det är också viktigt att se till att grupperna pratar med varandra, eftersom det finns väldigt olika syn när det kommer till värderingar”, sammanfattar Kuparinen.
Text: Ulla Oinonen Översättning: Björn Udd Bild: Antti Yrjönen / KUH
Global kyrka
Kyrkans Utlandshjälp, Finska Missionssälskapet och Finska Bibelsällskapet utmanade kandidaterna i församlingsvalet att tillsammans bygga en global kyrka och att hålla kyrkans internationella uppdrag i sikte när församlingen fattar beslut.
Uppropet undertecknades av 350 kandidater. Det fanns kandidater från 132 församlingar. 62,6 procent av de som skrev på fick ett förtroendeuppdrag.
Pirjo Mäkelä leder ungdomsnätverket Changemaker och påminner om att aktivism inte bara är en möjlighet, utan också en plikt för oss alla.
KLIMATFÖRÄNDRINGEN, förlusten av biologisk mångfald och frågor om rättvisa har särskilt engagerat unga de senaste åren. Svenska Greta Thunberg, 20, som startade klimatstrejkrörelsen, har blivit ansiktet utåt för ungdomars aktivism.
Ungdomarna är framtiden, heter det i festtalen, men när det är dags att fatta beslut glöms ungdomarnas synpunkter ofta bort.
”Även om unga har enormt mycket kunskap är det lätt att ignorera dem. Det är enkelt att avskriva dem som naiva idealister som inte förstår livets realiteter”, säger Changemaker-ungdomsnätverkets ordförande Pirjo Mäkelä, 32.
Mäkelä, som kommer från Sydösterbotten, tog sina första steg inom påverkansarbete i högstadieåldern då hon var med i ungdomsfullmäktige. Efter gymnasiet koncentrerade hon sig på sitt arbete som musikpedagog, men när hon fortsatte studera väcktes henne gamla intresse för påverkansarbete. Mäkelä studerar globala utvecklingsstudier vid Helsingfors universitet.
”När jag inledde studierna tänkte jag att det var dags.”
CHANGEMAKERS och Mäkeläs gemensamma resa startade i början av år 2021, då hon deltog i påverkansarbetets ABC-skolning. Snart hade hon redan gått med i teamet som koordinerar nätverkets verksamhet.
Enligt Mäkelä är de sociala medierna betydande verktyg för unga som är intresserade av aktivism. Det var en reklam på sociala medier som lockade med också Mäkelä själv i Changemakers verksamhet.
”Vi är ett ungdomsnätverk. Om vi inte skulle finnas på some, skulle vi inte existera.”
Changemaker har skrivit ställningstaganden på sociala medier och på nätsidor, men mer traditionella kanaler är heller inte främmande för de unga. Insändare skrivna av personer inom nätverket har publicerats på landets största dagstidningars sidor, och de unga har varit på plats med sina plakat vid olika evenemang och manifestationer. Changemaker publicerar också tidningen och podcasten Globalisti, som produceras av nätverkets frivilliga.
Innan riksdagsvalet träffade Changemaker representanter för partierna med anledning av kampanjen Ei kestä!, som jobbar mot överkonsumtion. Den västerländska konsumtionskulturen eldar på klimatförändringen som slår till hårdast mot områden som redan är sårbara. Därför är det också en fråga om global rättvisa att minska överkonsumtionen.
”Samhället måste ha sådana strukturer som stöder hållbar konsumtion. Ett stort problem är att de produkter vi konsumerar inte är designade att varken hålla länge eller repareras.”
Changemakers hälsning till partierna var att mervärdesskatten för reparations- och lånetjänster borde sänkas.
”Målet är att det alltid ska vara billigare att reparera än att köpa nytt”, säger Mäkelä.
ÄVEN OM Mäkelä leder ett ungdomsnätverk, vill hon inte göra onödiga indelningar mellan unga och människor i andra åldersgrupper. Handlingar har betydelse oberoende av ålder.
”Tänk vad som skulle hända om alla skulle börja tro på att det de gör spelar en roll. Vilken effekt skulle man då få till stånd?”
Mäkelä menar att påverkansarbete inte bara är en möjlighet utan också en skyldighet.
”Om allting skulle fungera optimalt skulle vi alla kunna syssla med vårt samtidigt som politikerna skulle föra en hållbar och rättvis politik. Eftersom detta inte är fallet, måste vi agera.”
Nödhjälpen bistår när situationen är som mest hopplös. Med hjälp av globalt samarbete organisationer emellan skyddar man liv och upprätthåller människovärde, om det så gäller en plötslig naturkatastrof eller en utdragen konflikt.
1. Nödhjälp räddar liv.
I många katastrofsituationer är det bokstavligen livsviktigt att snabbt få hjälp. Enligt humanitära principer är nödhjälpen ämnad för dem som verkligen behöver den, och dess syfte är att rädda liv och upprätthålla människovärde. Vanligen är det fråga om vatten, mat, skydd och mediciner, det vill säga oumbärliga förnödenheter. Även utbildning är livräddande verksamhet, och därför är det kärnan i KUH:s arbete.
2. Mottagarna väljs på basis av situation och behov.
Behovet av nödhjälp kan uppstå akut eller vara följden av en utdragen situation. När behovet av nödhjälp uppstår strävar lokala aktörer, tillsammans med internationella aktörer som redan finns på plats, att hjälpa omgående. Dessutom följer FN:s kontor för samordning av humanitära frågor OCHA med världsläget och kartlägger behoven. Med hjälp av kartläggningen utreder det internationella samfundet vem som behöver vilken slags hjälp och när. I samband med till exempel naturkatastrofer blir en heltäckande kartläggning vanligen klar inom ett par veckor, och handlingsplanen lever i enlighet med situationen.
3. Hjälpen har många former.
Behovskartläggningen är bra när man ska avgöra vilken slags hjälp som är mest akut och vilken form av hjälp som passar bäst för respektive situation. Till exempel är kontantbidragen som KUH använder sig av bättre och mer kostnadseffektiva än varudonationer, ifall katastrofområdet fortfarande har en fungerande marknad. Om det inte finns en marknad kan direkta varudonationer vara på sin plats. Vi införskaffar alltid varorna så nära krisområdet som möjligt. Det är väsentligt att lyssna till samhällets önskemål: familjer önskar till exempel ofta att barnen ska få gå i skola så fort de grunläggande behoven har tryggats.
4. Samarbete gör det möjligt att koordinera.
Alla organisationer rusar inte till alla ställen samtidigt. Vid stora katastrofer är intern koordination inom det internationella samfundet mycket viktig. Organisationer deltar beroende på sin egen expertis och lokalkännedom. KUH deltar ofta i satsningar inom utbilding och leder också samarbetsprojekt inom utbildningsektorn. Den globala koordineringen håller alla uppdaterade om vilken hjälp som erbjuds vem och var. Dessutom märker man om något område fortfarande är utan hjälp och vilken slags hjälp som fattas.
5. Politik kan försvåra hjälparbetet.
Konflikter och politiska strider kan försvåra leveransen av krishjälp. FN har i en resolution krävt att sanktioner inte får förhindra humanitär hjälp. Det kan innebära en mängd problem att banker är stängda eller transaktioner inte lyckas på grund av sanktioner. En vägspärr kan också konkret hindra leveransen av förnödenheter.
6. ”Alla pengar går ändå till krigsherrarna” – utom att de inte gör det.
Biståndsorganisationerna verkar professionellt. Man övervakar noggrant hur medel används och vilka vägar pengarna tar, och mekanismerna mot korruption gäller såväl den egna, som partnernas och underleverantörernas verksamhet. I många sköra länder är korruption ett betydande problem, och den humanitära hjälpen är inte immun mot detta. Därför uppdagas sådana fall nu och då. Att de avslöjas är ändå bevis just på att övervakningen fungerar.
7. Alltid är det inte möjligt att hjälpa.
Biståndsorganisationerna verkar ofta i mycket svåra förhållanden och de är beredda på många olika slags situationer och hot. Ibland kan läget ändå vara så livsfarligt, att det inte är tryggt att sända personal till platsen. De senaste åren har hjälparbetare också varit måltavlor för olika beväpnade grupper på konfliktområden. Svåra situationer uppkommer också om myndigheterna förutsätter att man hjälper endast ”de egna” eller kräver att en del av biståndsmaterialet ges till exempel till soldater. Även i de här situationerna förhandlar organisationerna kontinuerligt så att man ska kunna erbjuda hjälp enligt principerna för humanitärt bistånd.
8. Katastroffonden bereder sig på det oväntade.
Kyrkans Utlandshjälp samlar medel både för enskilda kriser och för konflikter generellt. Tack vare katastroffonden är det möjligt att reagera vid akuta nödsituationer. När pengar krävs snabbt och flexibelt kan man omgående nyttja medel ur fonden. Med stöd av fonden kan man också hjälpa i situationer som inte nödvändigtvis mobiliserar stora skaror bidragsgivare på sekunden.
9. Nödhjälp behövs för akuta katastrofer och långvariga kriser.
Behovet av nödhjälp kan uppstå vid akuta katastrofer, som krigsutbrott eller plötsliga naturomvälvningnar, eller vid en långvarig och eskalerande kris, som torka som leder till hungersnöd. Katastrofer som utvecklas långsamt är ofta mer komplicerade och därmed betydligt dyrare att sköta, men de väcker sällan lika mycket uppmärksamhet hos bidragsgivare som till exempel en plötslig jordbävning. Kriterierna för nödhjälp är alltid de samma: nödhjälp får de som verkligen behöver den.
10. Alla kriser syns inte i rubrikerna.
Genom att följa med medierna håller man sig inte nödvändigtvis ajour om var den största nöden finns just nu. Rapporteringen om till exempel Ukrainakriget har varit berättigad och förståelig, men samtidigt har många andra utdragna situationer hamnat i skuggan av de dagsaktuella händelserna. Till dem hör bland annat Östafrikas utdragna torka. En svår situation måste vanligen bli extremt svår innan den uppmärksammas i medierna: om man till exempel utlyser hungersnöd tas detta mer sannolikt upp i nyheterna än rapporter om hotande hungersnöd.
+1. Lokalbefolkningen har nyckelrollen i KUH:s nödhjälp.
De lokala känner sin egen omgivning och sina egna nätverk bäst. Därför räcker det inte att lokalbefolkningen ger råd och verkställer beslut, de måste också vara med i beslutsfattandet. Vid KUH:s landskontor drivs verksamheten av lokala anställda och vid många biståndsprojekt verkar KUH i samarbete med sina partnerorganisationer eller genom att stöda lokala organisationer.
Källor: Intervjuer med KUH:s Merja Färm, sakkunnig inom humanitärt påverkansarbete och Jan De Waegemaeker, sakkunning inom humanitär hjälp.
Text: Anne Salomäki Översättning: Sonja Vuori Illustration: Carla Ladau
Det är bäst att finländarna inte blandar sig i Kenyas konflikter – eller hur, Alexon Mwasi?
Programchefen för Kyrkans Utlandshjälps landskontor i Kenya Alexon Mwasi är ett fan av finsk svagdricka och harmar sig över att västerländska medier inte målar upp en verklighetstrogen bild av Afrika. Under redaktionens korsförhör svarar han på tuffa påståenden om behov av lokal arbetskraft och utländskt bistånd.
Afrikanerna växer upp mitt i naturen bland vilddjuren. Under din barndom strövade elefanterna på din bakgård, Alexon Mwasi.
I mitt fall stämmer den här stereotypin. Min familj bor bredvid Tsavo nationalpark, så det fanns alla möjliga vilddjur på vår bakgård titt som tätt. Ibland var jag rädd att gå till skolan som var flera kilometer bort. I ungdomen var vi inte rädda utan hade i stället roligt då vi jagade antiloper.
Du har studerat internationellt biståndsarbete och jobbat inom branschen sedan 2004. Under din karriär har världen inte blivit bättre.
Oj, det var ett knepigt påstående. Klimatförändringen och de utmaningar den medför är svåra saker som kenianerna inte haft lätt att påverka. Men många saker har också blivit bättre. Till exempel drar många nytta av de brunnar vi borrar och de glädjer en lång tid.
Det har varit allt slags tumult i Kenya den senaste tiden: boskapsstölder och konflikter som beror på dem, demonstrationer och politisk instabilitet. Det vore bäst att finländarna inte blandade sig i kenyanernas konflikter.
Delvis sant. Ibland är konflikterna här så svåra att det är svårt för utomstående att förstå, eller än mindre lösa dem. Å andra sidan är det bra att ibland få utomstående hjälp och synpunkter på problemen.
Utländska biståndsarbetare gör ett bättre jobb än lokalbefolkningen.
Det stämmer absolut inte. Vi måste samarbeta. De lokala människorna och aktörerna känner till problemen och ibland också hur de kan lösas, men utomstående experter hämtar med sig mycket ny kunskap. Till exempel när det gäller jordbruk vet lokalbefolkningen vanligen vilka sorter som klarar sig bäst och som går åt. Men de kan behöva hjälp med att utveckla odlingsmetoderna och effektivera vattenförbrukningen.
Det är dags för afrikanerna att hjälpa sig själva.
Sant, men som sagt finns det också problem som afrikanerna har svårt att påverka. Till dem hör till exempel klimatförändringen. Afrikanerna har förorsakat minst utsläpp, men ändå är vi ytterst utsatta för till exempel torka. I vissa frågor måste vi hjälpa oss själva, men i andra behöver vi som människor varandra.
Västerländska medier målar upp en korrekt bild av Afrika.
De västerländska medierna har till exempel i hög grad låtit bli att behandla den nuvarande torrperioden. Kanske orsaken är kriget i Ukraina och andra stora händelser. Däremot visades våra demonstrationer nyligen stort uppslaget i nyheterna och de målades upp som våldsamma. Det såg ut som om hela Kenya brann, fastän det sist och slutligen handlade om ett litet fenomen.
Kriget i Ukraina har inte påverkat människors liv i Östra Afrika.
Det här stämmer inte alls. Vi är mycket beroende av Ukraina, särskilt på grund av importen av spannmål och matolja. När kriget började stannade importen abrupt. Matkrisen och inflationen accelererade. Jag har varit förvånad och tacksam över att Ukraina den senaste tiden igen har kunnat exportera spannmål till östra Afrika. Men vi kan fortfarande inte importera tillräckligt och det lider vi av.
Du besökte nyligen Finland och älskade vår svagdricka. Nu tillreder du ”kotikalja” i städskrubben i KUH:s Nairobi-kontor.
Haha, en intressant tanke. Kotikalja var så gott! Om jag fick möjlighet att tillreda drycken skulle en eller två satser inte räcka långt.
Visste du att du både genom att hjälpa andra och att be andra om hjälp kan öka din lycka? Testa.
I ÅRTUSENDEN har mänskligheten strävat efter lycka. I USA ses strävan efter lycka som en så viktig grundrättighet att det till och med skrivits in i landets grundlag. Den stora frågan är ändå hur man borde gå till väga för att sträva efter lycka.
Ett vetenskapligt bevisat sätt att öka sin egen lycka är att hjälpa andra. Lotta Uusitalo, som är docent i specialpedagogik vid Helsingfors universitet och har forskat i lycka, berättar att hjälpandet ökar en känsla av mening, vilket i sin tur skapar lycka.
”Det är svårt att uppleva djupt rotad lycka om man inte känner någon mening i sitt liv. Oftast kommer meningen av att man bär sitt strå till stacken i samhället, att man hjälper varandra.”
Att altruistiskt hjälpa andra kan också hjälpa en själv. Till exempel välgörenhetsarbete gynnar inte direkt en själv, men det kan ändå skapa mening i livet och därmed även lycka.
Eftersom en känsla av mening är så centralt för vårt välmående ger Uusitalo ett överraskande tips för hur man kan hjälpa någon som mår dåligt.
”I stället för att erbjuda hjälp kan man be om hjälp med något så att den andra får känna mening medan hen hjälper.”
ATT DONERA är ett sätt att hjälpa. Enligt Uusitalo kan en penningdonation till en del av världen som lider av torka även öka ens eget välmående – fastän man skulle bo på andra sidan jorden.
Den västerländska kulturen beskrivs ofta som individcentrerad men Uusitalo tycker att det är en alltför enkel beskrivning. Kriserna som skakat om världen de senaste åren har ökat solidariteten människor emellan.
”Vi har börjat se bortom oss själva. Att vi tänker på godhet ur ett större perspektiv påverkar vår lycka mycket.”
World Happiness Report har redan i fem år i rad valt Finland som världens lyckligaste land. För många som upplever finländarna som melankoliska kan valet ha överraskat, men inte Uusitalo.
”Vi har bra hälsovård, socialtjänster, utbildning och lite korruption. Vi kan lita på systemet.”
Uusitalo påminner ändå om att man i forskningen mätt mer allmän nöjdhet över livet än faktisk känsla av lycka.
Även mindfulnessövningar och tacksamhetsdagböcker är ett bra att sätt att öka sin egen lycka. Enligt Uusitalo bygger lycka i stor utsträckning på en känsla av tacksamhet och på att man kan se bra saker runtom sig. Fastän det är bra att se positiv utveckling lönar det sig ändå inte att blunda för omgivande problem.
”Att uppskatta bra saker kan också ge oss styrka att kämpa mot stora missförhållanden.”
Tomi Järvinen vald till verksamhetsledare för Kyrkans Utlandshjälp
Kyrkans Utlandshjälps (KUH) styrelse har valt Tomi Järvinen till sin nya verksamhetsledare.
TOMI JÄRVINEN, filosofie doktor och magister i teologi, har fungerat som KUH:s vice verksamhetsledare och direktör för strategisk utveckling sedan april 2021. Han kom till KUH år 2013 med en gedigen erfarenhet av internationellt utvecklingssamarbete i synnerhet i Afrika med ledningsuppgifter för bland annat World Vision och Fida International. Järvinen har varit KUH:s tf. verksamhetsledare sedan slutet av oktober när tidigare verksamhetsledare Jouni Hemberg meddelade att han går i pension.
Järvinen tillträder officiellt den 1 januari 2023.
”Jag är glad och tagen över att ha blivit vald. Kyrkans Utlandshjälp grundades efter andra världskriget för att koordinera omvärldens hjälp till Finland. Över en kort tid växte den som blev hjälpt till den som hjälper. Idag kan vi i Finland vara stolta över att vara den axel som andra kan luta sig mot”, säger Järvinen
KUH:s styrelses arbetsgrupp fattade sitt beslut efter en öppen ansökningsprocess med över 30 ansökningar och 4 intervjuade kandidater till tjänsten.
”Efter en grundlig process är vi glada över beslutet och säkra att Kyrkans Utlandshjälp fortsättningsvis är i goda händer”, säger KUH:s styrelseordförande Tarja Kantola.
”Tomi har förutom starkt ledarskap också omfattande kunskap om KUH:s teman, såsom utbildning, och en lång erfarenhet från gräsrotsnivå i framför allt länder i Afrika. Han vet väldigt bra i hurdana utmanande omständigheter världens mest utsatta människor lever och KUH:s personal arbetar.”
KUH arbetar för människovärdet och mänskliga rättigheter
Kyrkans Utlandshjälp är Finlands största organisation inom internationell hjälp. Förutom kontoret i Helsingfors har KUH landskontor i 12 länder i Afrika, Sydostasien, Mellanöstern och Europa där KUH i år grundade ett kontor för hjälparbetet i Ukraina. Kyrkans Utlandshjälp förverkligar Finlands evangelisk-lutherska kyrkas internationella diakoni.
”På senaste tiden har kriget i Ukraina för finländare konkretiserat innebörden av den nöd vi ser miljoner människor leva i på de områden vi arbetar. Våra anställda arbetar hårt för att försvara människovärdet och mänskliga rättigheter, i enlighet med vår mission: För människovärdet. Det här budskapet vill vi lyfta fram också under det kommande riksdagsvalet i Finland. Vår kommande regering måste ta på allvar det faktum att vår tids utmaningar kräver att vi blickar utanför vårt lands gränser”, säger Järvinen.
”Nu om någonsin vill vi vara en kanal för att förverkliga det här arbetet. Kyrkan och församlingarna, privata givare, företag, utrikesministeriet och ett ökande antal internationella understödsorganisationer utgör förutsättningen för vår verksamhet. Vi arbetar också i fortsättningen för att vara en pålitlig och effektiv kanal till det vi sist och slutligen vill allra mest – vara medmänniskor för varandra.”
Mer information:
Tarja Kantola, styrelseordförande, KUH tarja.kantola@kirkonulkomaanapu.fi, +358 50 555 0833
Tomi Järvinen, verksamhetsledare fr.om. 1.1.2023 tomi.jarvinen@kirkonulkomaanapu.fi, +358 406 418 209
En del av oss har mat att slänga bort, andra har nästan ingen alls. Många har mat, men inte tillräckligt näringsrik mat. Vi gjorde en lista på 10+1 saker som påverkar framtidens livsmedelsproduktion.
1. Maten räcker nog till – i teorin.
Det råder inte bara hungersnöd i världen, utan också överflöd. Den mat som produceras globalt skulle räcka till för alla, om den var rättvist fördelad. Trots att det finns enorma regionala skillnader mellan resurserna inom livsmedelsproduktion är problemet som helhet taget inte att produktionen inte räcker till, utan att vårt livsmedelssystem inte fungerar och inte är rättvist.
2. Förändrat klimat tvingar fram ändringar i livsmedelsproduktionen.
Klimatförändringen har redan orsakat långa torrperioder, stormar som är mer intensiva än tidigare och andra extrema väderfenomen, allt sådant som påverkar odlingsframgång och skördeutsikter. Därför behöver livsmedelsproduktionen både minskade utsläpp och anpassning till klimatförändringen. Livsmedelssystemet i sig ger upphov till betydande utsläpp. Därför gäller det att noga fundera hur man framöver kan minska utsläppen inom till exempel markanvändning, livsmedelstransporter och matsvinn.
3. Konflikter orsakar tomma gårdar och fat.
Kriget i Ukraina har visat hur många utvecklingsländer som är beroende av förmånligt spannmål som produceras i Ryssland och Ukraina. Konflikter stör livsmedelsproduktion, -transporter och -försäljning överallt i världen. Kvar blir ofta också odlingsmarker och den utkomst som tidigare har satt mat på bordet när våldsamheter tvingar folk att lämna sina hem. Klimatförändringen gör att resurserna blir knappare och det leder i sin tur till konflikter i framtiden.
4. Ensidig produktion är ett hot mot mångfalden.
På ungefär två tredjedelar av åkerarealen i världen odlas sammanlagt bara nio växtslag, trots att det finns tusentals växtarter som går att odla. Det effektiva lantbrukets ensidighet utarmar jordmånen och ökar risken för växtsjukdomar och skadegörare. Ett bättre alternativ är att variera mellan olika grödor och satsa på agroekologisk odling, alltså produktion som följer principerna för hållbar utveckling.
5. Stigande priser och inflation drabbar även medelklassen.
Livsmedelspriserna och inflationen har stigit så mycket att det i kombination med de höjda energipriserna gör att även medelklassen drar åt svångremmen. Situationen är en katastrof för fattiga som redan innan de nuvarande kriserna levde från måltid till måltid. Men livsmedelsjättarna och deras ägare drar nytta av situationen. Vissa tycker att man borde ingripa politiskt till exempel genom att beskatta extrem rikedom och bolagens stora vinster. Det är ändå svårt att göra, eftersom många storbolag är multinationella.
6. Mat ska vara näringsrik.
En kärnfråga för livsmedelsproduktionens framtid och hur livsmedelssystemet fungerar är matens näringsinnehåll: mat ska vara hälsosam och näringsrik. Det är inte vettigt att producera enorma mängder av samma rätter som inte enligt någon mätare är de bästa näringsmässigt. Dessutom är ohälsosam mat ofta billigare än hälsosam mat i dag. Bättre kost skulle göra oss friskare och bidra till att minska på utsläppen.
7. Mot en vegetarisk kost?
I synnerhet i de industrialiserade länderna äts det alldeles för mycket kött och animaliska produkter. En övergång till en växtbaserad kost skulle hjälpa med hälsoproblem, bidra till att sänka utsläppen och göra markanvändningen mångsidigare. Vegetarisk mat är ändå inte en lösning för precis alla situationer, för till exempel bland nomader kan djurprodukter vara den enda proteinkällan.
8. Det måste bli stopp på matsvinnet.
Nästan hälften av de frukter och grönsaker som produceras på jorden kastas bort, rapporterar FN. Det samma gäller ungefär en tredjedel av all mat. Omräknat i pengar utgör matsvinnet och mängden avfall en förlust på hundratals miljarder euro varje år. Även om vi aldrig blir av med allt matsvinn kunde man med små insatser avsevärt minska den mängd som i dag kastas bort.
9. Hatten av för det lokala.
Coronaviruspandemin och kriget i Ukraina har visat hur farligt det kan vara att vara alltför beroende av globala värdekedjor. En mångsidig livsmedelsproduktion som är mindre till formen än jätteföretagen kunde förbättra livsmedelstryggheten lokalt, skapa möjligheter att trygga biodiversitet och ge lokalsamhällen nya sätt att försörja sig.
10. Innovationer och teknologi finns redan.
Det krävs inga nya teknologiska framsteg eller helt nya metoder för att svara på de utmaningar livsmedelsproduktionen står inför: vi har redan tillgång till ett brett utbud av praktiska metoder. I stället för att söka framtidsteknologier kunde vi titta bakåt och lära oss av hur tidigare generationer odlade sina åkrar. En agroekologisk approach hjälper att stärka ett samhälles resiliens och stöder lokala odlare.
+1: Kyrkans Utlandshjälp stöder försörjning till exempel med kontantbidrag.
På många håll finns det tillgång till mat, men priserna är så höga att de fattigaste inte har råd att köpa den. Kyrkans Utlandshjälp hjälper människor som kämpar med livsmedelstrygghet till exempel genom kontantbidrag som ger familjer möjlighet att köpa livsmedel. Dessutom stöder KUH utbildning och självständig försörjning till exempel genom företagarforstran. Inom fredsarbetet bygger vi stabilare samhällen i konfliktkänsliga områden.
Intervjuobjekt och källor: Kyrkans Utlandshjälps sakkunniga inom humanitärt påverkansarbete Merja Färm, Naturresursinstitutets forskningschef och specialforskare Mila Sell, FAO:s rapporter Thinking about the future of food safety och The State of the World’s Biodiversity for Food and Agriculture, Oxfams rapport Fixing Our Food: Debunking 10 myths about the global food system and what drives hunger och CGIAR:s Global Food Policy.
Text: Anne Salomäki Översättning: Sara Torvalds Illustration: Carla Ladau
