Tomi Järvinen vald till verksamhetsledare för Kyrkans Utlandshjälp

Hymyilevä mies katsoo kameraan.

Tomi Järvinen vald till verksamhetsledare för Kyrkans Utlandshjälp

Kyrkans Utlandshjälps (KUH) styrelse har valt Tomi Järvinen till sin nya verksamhetsledare.

TOMI JÄRVINEN, filosofie doktor och magister i teologi, har fungerat som KUH:s vice verksamhetsledare och direktör för strategisk utveckling sedan april 2021. Han kom till KUH år 2013 med en gedigen erfarenhet av internationellt utvecklingssamarbete i synnerhet i Afrika med ledningsuppgifter för bland annat World Vision och Fida International. Järvinen har varit KUH:s tf. verksamhetsledare sedan slutet av oktober när tidigare verksamhetsledare Jouni Hemberg meddelade att han går i pension.


Järvinen tillträder officiellt den 1 januari 2023.


”Jag är glad och tagen över att ha blivit vald. Kyrkans Utlandshjälp grundades efter andra världskriget för att koordinera omvärldens hjälp till Finland. Över en kort tid växte den som blev hjälpt till den som hjälper. Idag kan vi i Finland vara stolta över att vara den axel som andra kan luta sig mot”, säger Järvinen


KUH:s styrelses arbetsgrupp fattade sitt beslut efter en öppen ansökningsprocess med över 30 ansökningar och 4 intervjuade kandidater till tjänsten.


”Efter en grundlig process är vi glada över beslutet och säkra att Kyrkans Utlandshjälp fortsättningsvis är i goda händer”, säger KUH:s styrelseordförande Tarja Kantola.


”Tomi har förutom starkt ledarskap också omfattande kunskap om KUH:s teman, såsom utbildning, och en lång erfarenhet från gräsrotsnivå i framför allt länder i Afrika. Han vet väldigt bra i hurdana utmanande omständigheter världens mest utsatta människor lever och KUH:s personal arbetar.”

KUH arbetar för människovärdet och mänskliga rättigheter

Kyrkans Utlandshjälp är Finlands största organisation inom internationell hjälp. Förutom kontoret i Helsingfors har KUH landskontor i 12 länder i Afrika, Sydostasien, Mellanöstern och Europa där KUH i år grundade ett kontor för hjälparbetet i Ukraina. Kyrkans Utlandshjälp förverkligar Finlands evangelisk-lutherska kyrkas internationella diakoni.


”På senaste tiden har kriget i Ukraina för finländare konkretiserat innebörden av den nöd vi ser miljoner människor leva i på de områden vi arbetar. Våra anställda arbetar hårt för att försvara människovärdet och mänskliga rättigheter, i enlighet med vår mission: För människovärdet. Det här budskapet vill vi lyfta fram också under det kommande riksdagsvalet i Finland. Vår kommande regering måste ta på allvar det faktum att vår tids utmaningar kräver att vi blickar utanför vårt lands gränser”, säger Järvinen.


”Nu om någonsin vill vi vara en kanal för att förverkliga det här arbetet. Kyrkan och församlingarna, privata givare, företag, utrikesministeriet och ett ökande antal internationella understödsorganisationer utgör förutsättningen för vår verksamhet. Vi arbetar också i fortsättningen för att vara en pålitlig och effektiv kanal till det vi sist och slutligen vill allra mest – vara medmänniskor för varandra.”

Mer information:

Tarja Kantola, styrelseordförande, KUH
tarja.kantola@kirkonulkomaanapu.fi, +358 50 555 0833


Tomi Järvinen, verksamhetsledare fr.om. 1.1.2023
tomi.jarvinen@kirkonulkomaanapu.fi, +358 406 418 209

10+1 saker om livsmedelsproduktionens framtid

10+1 saker om livsmedelsproduktionens framtid

En del av oss har mat att slänga bort, andra har nästan ingen alls. Många har mat, men inte tillräckligt näringsrik mat. Vi gjorde en lista på 10+1 saker som påverkar framtidens livsmedelsproduktion.

1. Maten räcker nog till – i teorin.

Det råder inte bara hungersnöd i världen, utan också överflöd. Den mat som produceras globalt skulle räcka till för alla, om den var rättvist fördelad. Trots att det finns enorma regionala skillnader mellan resurserna inom livsmedelsproduktion är problemet som helhet taget inte att produktionen inte räcker till, utan att vårt livsmedelssystem inte fungerar och inte är rättvist.

2. Förändrat klimat tvingar fram ändringar i livsmedelsproduktionen.

Klimatförändringen har redan orsakat långa torrperioder, stormar som är mer intensiva än tidigare och andra extrema väderfenomen, allt sådant som påverkar odlingsframgång och skördeutsikter. Därför behöver livsmedelsproduktionen både minskade utsläpp och anpassning till klimatförändringen. Livsmedelssystemet i sig ger upphov till betydande utsläpp. Därför gäller det att noga fundera hur man framöver kan minska utsläppen inom till exempel markanvändning, livsmedelstransporter och matsvinn.

3. Konflikter orsakar tomma gårdar och fat.

Kriget i Ukraina har visat hur många utvecklingsländer som är beroende av förmånligt spannmål som produceras i Ryssland och Ukraina. Konflikter stör livsmedelsproduktion, -transporter och -försäljning överallt i världen. Kvar blir ofta också odlingsmarker och den utkomst som tidigare har satt mat på bordet när våldsamheter tvingar folk att lämna sina hem. Klimatförändringen gör att resurserna blir knappare och det leder i sin tur till konflikter i framtiden. 

4. Ensidig produktion är ett hot mot mångfalden.

På ungefär två tredjedelar av åkerarealen i världen odlas sammanlagt bara nio växtslag, trots att det finns tusentals växtarter som går att odla. Det effektiva lantbrukets ensidighet utarmar jordmånen och ökar risken för växtsjukdomar och skadegörare. Ett bättre alternativ är att variera mellan olika grödor och satsa på agroekologisk odling, alltså produktion som följer principerna för hållbar utveckling.

5. Stigande priser och inflation drabbar även medelklassen.

Livsmedelspriserna och inflationen har stigit så mycket att det i kombination med de höjda energipriserna gör att även medelklassen drar åt svångremmen. Situationen är en katastrof för fattiga som redan innan de nuvarande kriserna levde från måltid till måltid. Men livsmedelsjättarna och deras ägare drar nytta av situationen. Vissa tycker att man borde ingripa politiskt till exempel genom att beskatta extrem rikedom och bolagens stora vinster. Det är ändå svårt att göra, eftersom många storbolag är multinationella.

6. Mat ska vara näringsrik.

En kärnfråga för livsmedelsproduktionens framtid och hur livsmedelssystemet fungerar är matens näringsinnehåll: mat ska vara hälsosam och näringsrik. Det är inte vettigt att producera enorma mängder av samma rätter som inte enligt någon mätare är de bästa näringsmässigt. Dessutom är ohälsosam mat ofta billigare än hälsosam mat i dag. Bättre kost skulle göra oss friskare och bidra till att minska på utsläppen.

7. Mot en vegetarisk kost?

I synnerhet i de industrialiserade länderna äts det alldeles för mycket kött och animaliska produkter. En övergång till en växtbaserad kost skulle hjälpa med hälsoproblem, bidra till att sänka utsläppen och göra markanvändningen mångsidigare. Vegetarisk mat är ändå inte en lösning för precis alla situationer, för till exempel bland nomader kan djurprodukter vara den enda proteinkällan.

8. Det måste bli stopp på matsvinnet.

Nästan hälften av de frukter och grönsaker som produceras på jorden kastas bort, rapporterar FN. Det samma gäller ungefär en tredjedel av all mat. Omräknat i pengar utgör matsvinnet och mängden avfall en förlust på hundratals miljarder euro varje år. Även om vi aldrig blir av med allt matsvinn kunde man med små insatser avsevärt minska den mängd som i dag kastas bort.

9. Hatten av för det lokala.

Coronaviruspandemin och kriget i Ukraina har visat hur farligt det kan vara att vara alltför beroende av globala värdekedjor. En mångsidig livsmedelsproduktion som är mindre till formen än jätteföretagen kunde förbättra livsmedelstryggheten lokalt, skapa möjligheter att trygga biodiversitet och ge lokalsamhällen nya sätt att försörja sig.

10. Innovationer och teknologi finns redan.

Det krävs inga nya teknologiska framsteg eller helt nya metoder för att svara på de utmaningar livsmedelsproduktionen står inför: vi har redan tillgång till ett brett utbud av praktiska metoder. I stället för att söka framtidsteknologier kunde vi titta bakåt och lära oss av hur tidigare generationer odlade sina åkrar. En agroekologisk approach hjälper att stärka ett samhälles resiliens och stöder lokala odlare.

+1: Kyrkans Utlandshjälp stöder försörjning till exempel med kontantbidrag.

På många håll finns det tillgång till mat, men priserna är så höga att de fattigaste inte har råd att köpa den. Kyrkans Utlandshjälp hjälper människor som kämpar med livsmedelstrygghet till exempel genom kontantbidrag som ger familjer möjlighet att köpa livsmedel. Dessutom stöder KUH utbildning och självständig försörjning till exempel genom företagarforstran. Inom fredsarbetet bygger vi stabilare samhällen i konfliktkänsliga områden.

Intervjuobjekt och källor: Kyrkans Utlandshjälps sakkunniga inom humanitärt påverkansarbete Merja Färm, Naturresursinstitutets forskningschef och specialforskare Mila Sell, FAO:s rapporter Thinking about the future of food safety och The State of the World’s Biodiversity for Food and Agriculture, Oxfams rapport Fixing Our Food: Debunking 10 myths about the global food system and what drives hunger och CGIAR:s Global Food Policy.


Text: Anne Salomäki
Översättning: Sara Torvalds
Illustration: Carla Ladau

Jag gav pengar, jag läste nyheterna – vad kan jag göra nu?

Jag gav pengar, jag läste nyheterna – vad kan jag göra nu?

Kriget i Ukraina har pågått i flera veckor redan. Bilderna som synts i nyheterna har varit råa och det har också den information som förmedlats från konflikten varit.

RÄDSLA OCH SORG förlamar, men samtidigt har de känslorna fått finländare att ta tag i saken med sällan skådad energi och empati. Många har gett pengar, en del har också gett saker. Vissa har öppnat sina hem för dem som kommit till Finland efter att ha lämnat sina hem och allt annat bakom sig, förutom sina närmaste familjemedlemmar och kläderna de har på sig.

I tv-rutan, på sociala medier och i tidningar ser kriget ändå ut att bli allt värre och råare. Man känner sig kraftlös. Vad kan jag ännu göra, så att det skulle kännas som att jag gjort tillräckligt?


DE DÅLIGA NYHETERNA är att kriget redan har förorsakat en massiv humanitär kris i Ukraina. Att rätta till det kommer att ta tid. Det kommer också att krävas mycket arbete för att hjälpa de miljontals människor som blivit flyktingar både inom Ukraina och utanför landets gränser.

Behovet av humanitär nödhjälp, rent vatten, skydd samt varma kläder och filtar i Ukraina har fått finländarna att ge miljontals euro till Kyrkans Utlandshjälp och andra organisationer.

Kriget har ändå på bara några veckor förstört miljontals ukrainares hem, skolor, möjligheter till sjukvård och till att livnära sig. De förstörda skolorna och traumat efter kriget kan hota flera generationer.

Tyvärr lider människor nöd också på andra ställen i världen. I Östaftrika hotar hungersnöd miljontals människor, på grund av att regnsäsongen har uteblivit tre år i rad. Varje euro är viktig och till exempel att bli månadsgivare är ett sätt att försäkra sig om att offer i krig och katastrofer får långsiktig hjälp.

Kan man göra annat än att hoppas på att kriget snart tar slut och vänta på stunden då vi kan börja bygga upp allt igen?


I SLUTET AV FEBRUARI började en humanitär kris i Europa. Till sin natur är en sådan kris mer som en långdistanssträcka eller en ultramaraton, inte en snabb sprint där det lönar sig att klämma ur sig alla krafter under de första hundra metrarna. Det är lättare att orka hjälpa andra om man först tar hand om sitt eget ork.

Det är fullt tillåtet att sakta in, samla energi och förbereda sig på att behovet av hjälp kommer att finnas långt in i framtiden. Kriget kommer indirekt att påverka många länder också utanför Ukrainas gränser – bland annat i form av förhöjda mat- och bränslepriser. Det kommer att slå hårt, speciellt mot de Afrikanska låginkomstländernas ekonomier. Det värsta som kan hända nu är att vi blir cyniska inför all ondska och att vi blir trötta på att se dem lida som behöver hjälp allra mest, oberoende om det är frågan om människor som flyr kriget i Ukraina eller dem som lider av livsmedelsbrist i torkan i Östafrika.


Kom ihåg att koppla loss en stund. Du har redan gjort mycket.


P.S. Mieli rf har samlat en hop bra tips om hur man kan lugna ner sig under en kris. Själv har jag märkt att om jag fokuserar på att hjälpa andra påminner det mig om allt gott i värden. Som motvikt behöver jag ändå koppla loss från nätet och hålla pratstunder ansikte mot ansikte med vänner och bekanta. Lugna promenader i naturen med min hund hjälper också.


Text: Elisa Rimaila
Författaren är kommunikationsspecialist för Kyrkans Utlandshjälp
Översättning: Björn Udd

”Fejsaren” Jarkko Seppälä vet hur man möter människor på gatan  

”Fejsaren” Jarkko Seppälä vet hur man möter människor på gatan

Under en arbetsdag möter en så kallad fejsare hundratals människor. Mötena kräver spelöga och argumentationsförmåga. En stor del av månadsgivarna har inlett sitt givande på gatan.

OJ NEJ, de är här igen! Precis som flyttfåglarna är det faktum att fejsarna återvänt till trottoarerna ett tydligt tecken på att våren kommit igång på allvar. Många byter sida av vägen när de ser en leende fejsare –  alltså värvare som samlar in medel för organisationer eller företag via personlig kontakt.

Vissa människor stör sig på värvarna, men deras arbete är viktigt för att finansiera välgörenhetsorganisationernas verksamhet. En stor del av Kyrkans Utlandshjälps  månadsgivare har blivit det just på gatan.

En av dem som samlar in pengar på gatan är björneborgaren Jarkko Seppälä, som för sjunde sommaren värvar för Kyrkans Utlandshjälp. Seppälä intresserade sig för en karriär som fejsare efter att han läst en bok om övertygandets psykologi. Den gjorde honom ivrig. Han insåg att som fejsare kunde han få sätta det han lärt sig på prov.

När Seppälä första gången stoppade en människa på gatan var han så nervös att rösten darrade. Under samma sommar blev han ändå, enligt egen utsaga, ”löjligt självsäker” och i dagens läge vållar nerverna inga problem, ens när han ska tala inför ett fullsatt auditorium.

Redan efter första sommaren som fejsare blev Seppälä befordrad till gruppledare och han har fortsatt i den rollen ända till i dag. Teamet börjar dagen med en ledig pratstund, då alla kan föra fram sina tankar och snacka om det som känns utmanande. Seppälä försöker skapa en god stämning och svetsa samman gruppen. ”Teamets betydelse är väldigt stor. Är man ensam känns alla motgångar mer personliga”, säger Seppälä.

Feissari keskustelee kadulla ohikulkijan kanssa.

En fejsare kan ta kontakt med hundratals människor under en dag. ”På gatan inser man hur olika människor det finns och hur olika ideologier och åsikter de har”, säger Jarkko Seppälä.

En vanlig missuppfattning är att hjälpen inte når fram

En fejsare kan ta kontakt med hundratals människor under en dag. ”På gatan inser man hur olika människor det finns och hur olika ideologier och åsikter de har. Ibland får man höra ganska konstiga grejer.”

Under åren som värvare har Seppälä också en del möten som etsat sig fast i hans minne, när människor berättat om deras tragiska livsöden.

”En vanlig missuppfattning är att hjälpen inte når fram. Då tittar vi tillsammans på siffror och cirkeldiagram”, säger Seppälä. Andra vanliga missförstånd är enligt Seppälä att saker inte skulle bli bättre trots hjälpen och att man inte kan ge en gåva om man inte hör till kyrkan.

Förutom värvandet har Seppälä en mångsidig arbetserfarenhet inom industri och logistik. Tidigare har han jobbat på bland annat en ölfabrik och i Olkiluoto kärnkraftverk.

”Jag har haft nytta av min erfarenhet som värvare, oberoende av vilket jobb jag sökt”, säger Seppälä. Han tycker att han lärt sig viktiga vardagskunskaper via fejsarjobbet, som uthållighet och förmågan att aktivt lyssna på motparten i en diskussion.


Text: Markus Silvennoinen
Bild: Antti Yrjönen
Översättning: Björn Udd

Månadsgivare Tuula Peura förbättrar världen bit för bit

Tuula Peura längtade efter något annat. Tidigare jobbade hon som informatör, men beslöt att byta bransch och började studera teologi. Peura prästvigdes och verkade inom Kyrkslätts finska församling tills hon pensionerade sig i november.

Hon har inte ångrat kursändringen. Som präst kändes människomöten där man kunde hjälpa människor belönande. Peura kommer åt att hjälpa andra också via Kyrkans Utlandshjälp och hon har varit månadsgivare för över 10 år. Värdena styr både hennes liv och givandet.

”Mina värderingar stämmer överens med de som Kyrkans Utlandshjälp har. Det är en fråga om utbildning, att stödja till självständigt liv och att finna människans egen styrka. Det är vad man behöver i den här världen.”

Om människor inte har beredskaper att använda information, kan de inte göra hållbara val i sitt liv.

”Utbildning är svaren på de stora problemen. Det är underbart att delta med några tior”, säger Peura.

Under hennes ungdomsår på 60-talet var de samhälleliga värdena i ett brytningsskede. Också jämlikhetsfrågor var starkt framme. Kvinnornas ställning har varit viktig för Peura sedan dess.

”Kvinnor och flickor är ofta de som kan och vill driva samhället framåt”, säger Peura.

Världen förbättras bit för bit. Peura menar att Kyrkans Utlandshjälps arbete aldrig blir färdigt, men varje dag uppnår man något med det i människors vardag.

”Jag skulle vilja att människor insåg att alla våra gärningar har betydelse.”

Finland använder 0,38 % av sin BNP till internationellt bistånd, vilket är nästan hälften mindre än den 0,7% som FN rekommenderar. Som jämförelse kan nämnas att i Sverige är siffran över en procent. ”Dessa pengar är små om man tänker på vad man kan åstadkomma med dem”, säger Peura.

Att ge är bra för givaren också. ”När jag ger kan jag främja sådant som är viktigt för mig och med gott samvete säga att i detta vill jag delta. Det känns betydelsefullt.”

Peura vill uppmuntra alla att donera och om det finns tid och intresse, även att utföra frivilligarbete. Själv har hon erfarit att hon blir både styrkt och tillfreds av det.
”Att agera enligt sina värderingar lyfter upp oss som människor.”

Text: Markus Silvennoinen 

Bild: Tatu Blomqvist