Vad är resiliens?

På KUH vill vi inom alla våra tre arbetsområden ta reda på hur vi kan främja resiliensen. De här arbetsområdena är vårt fredsprogram, vårt utbildningsprogram och vårt försörjningsfrämjande program.

FÖRESTÄLL DIG att du håller i en gummiboll. Du klämmer på den och när du släpper den får den tillbaka sin ursprungliga form. Du klämmer på den igen, den återgår till sin form igen, oförändrad från tidigare. Det här är resiliens i ett nötskal – individens eller ett samhälles förmåga att motstå och återhämta sig från chocker och påfrestningar.

Men räcker det med att bollen återgår till hur den var förut? Vad händer om vi i stället för att förbli likadana, kunde växa och  utvecklas efter en chock? Vi talar om att ersätta ”absorbtionsförmåga” med ”omvandlingsförmåga”. 

Det här fenomenet vill vi definiera som resiliens: människors, samhällens eller systems förmåga att reagera på chocker som naturkatastrofer, krig eller ekonomiska kriser genom att utvecklas till något mer hållbart och mer fördelaktigt för alla. Nästa gång en chock inträffar är effekten alltså betydligt mindre och med tiden märks den inte alls. 

På KUH:s sociala plattformar får vi ofta frågor om hur länge vi ska fortsätta hjälpa efter en kris. I en tid av globala svårigheter, stigande priser och flera kriser blir sådana frågor alltmer högljudda och vanliga. Att koncentrera sig på att bygga resiliens genom långvariga utvecklingsprojekt, kan vara en lösning. De här projekten kräver ofta ett långvarigt engagemang, men resultatet kommer i slutändan att minska kostnaderna och framför allt lidandet.

Har covid avslöjat receptet på resiliens?

Covid-19-pandemin väckte många frågor kring resiliens, särskilt inom hälso- och sjukvårdssektorn, men också när det gäller ekonomi. Varför var vissa länder mer resilienta än andra mot pandemins effekter? Finns det sådana egenskaper som skapar en inneboende förmåga att stå emot påfrestningar bättre än andra?

Att definiera eller mäta resiliens på det här sättet är ofta inte praktiskt möjligt. Fast det finns sådant som bidrar till resiliens – ett fungerande utbildningssystem, ekonomisk mångfald eller en hållbar regeringsstruktur – är andra egenskaper mer abstrakta, som starka samhällsband eller nationell identitet.

Resiliens kan finnas också i bräckliga stater

För att förstå resiliens måste vi också titta på dess olika former och bli medvetna om våra egna förutfattade meningar. Resiliens kan förekomma på individnivå, samhällsnivå eller inom samhället i stort. Därför är resiliens möjlig också i bräckliga stater utan stadiga nationella strukturer, när vi ser på den som något som är mer än en stark ekonomi och välplanerad infrastruktur.

”Vi upptäcker ofta att det finns en mycket stark förmåga till resiliens i samhället på de platser där vi arbetar. Även om människor har väldigt lite, kommer gruppen att ställa upp om en gruppmedlem inte har det bra. Det här är människor som enligt vissa mått är mycket fattiga, men ändå lyckas de hjälpa varandra. Det kan man kalla anpassningsförmåga”, säger direktören för nätverket för religiösa och traditionella fredsmäklare (The Network for Religious and Traditional Peacemakers), Matthias Wevelsiep.

Syriska samhällen visade prov på resiliens

Ibland stöder de olika nivåerna av resiliens varandra, ibland ersätter de varandra. I Syrien till exempel kunde vissa delar av samhället fungera trots kriget som härjade runt omkring. Det var möjligt tack vare starka sociala band och samhällsstrukturer som stöder gemenskap. De här strukturerna kom till användning när vi erbjöd skolundervisning för barn som på grund av kriget hade gått miste om flera år i skolan. Ryktet spreds snabbt och familjerna var i allmänhet angelägna om att skicka pojkar och flickor för att delta.

När vi i utvecklingssammanhang värderar huruvida ett samhälle är resilient eller inte, ska vi komma ihåg att se bortom våra antaganden. Källor till resiliens är kanske inte alltid så uppenbara. Till exempel kvinnor och flickor är ofta resilienta till naturen, men hålls kanske tillbaka på grund av förtryckande samhällsstrukturer.

Hur stöder vi resiliens?

Vår första prioritet är människoliv och människovärdig behandling av alla. När en organisation kommer in för att hjälpa ska vi ändå vara försiktiga så att vi inte ändrar i onödan på de rådande systemen i vårt goda syfte att göra människor mer resilienta. Vi behöver snarare se, lyssna och lära oss för att fullt ut förstå de lokala förhållandena och vad som är viktigt där. FN kallar det att gå med ett “resiliensobjektiv” (”Resilience Lens”) för att bedöma hur vår planerade verksamhet kommer att stärka redan existerande institutioner, bidra till hållbar vinning och stöda den sociala sammanhållningen. I olika sammanhang kommer samma insatser att ge helt olika resultat. Vi måste också vara medvetna om att resiliens och rättigheter ibland motsäger varandra. Till exempel kan en ung flyktingentreprenör hitta en möjlighet till försörjning och börja tjäna pengar genom att svara på de lokala marknadsbehoven. Ur ett rättighetsperspektiv ”borde” den unga personen vara i skolan, eftersom hen har rätt till utbildning. Men att tillämpa den rättigheten kan leda till att minska den unga personens resiliens.

”Från ett rättighetsperspektiv skulle vi säga ’vi måste ändra på allt det här’. Det är ändå för många länder ännu lång väg till en nivå där alla får gå i skolan. Så det är bättre att hitta ett sätt att utveckla resiliensen och hitta en lösning”, föreslår Wevelsiep.

Därför kan vi bygga vidare på flexibla projekt, som erbjuder en gradvis möjlighet till omskolning, icke-formellt lärande eller, för äldre tonåringar, som kopplar lärande till inkomstmöjligheter.

Samhällen kan inte läggas på is under kris

Humanitärt arbete är ofta helt och hållet inriktat på omedelbara behov och ofta inte på långsiktig resiliens. Men med den inställningen kommer vi alltid att fortsätta reagera, snarare än att sätta energi på att förbereda oss. I områden där katastrofer avlöser varandra är det viktigt att vara förutseende, och det kan inte vänta på att en aktuell kris är över.

”Om samhällen sätts i undantagstillstånd under en konflikt innebär det att det skulle ta en generation eller två att återgå till det normala. Därför är det viktigt att vi arbetar med till exempel lärare redan under en aktiv konflikt så att de är förberedda när förhållandena förbättras”, förklarar Wevelsiep.

Exemplet med utbildning i nödsituationer, där tillgången till skolgång likställs andra humanitära behov, är betydelsefullt. När vi reagerar på en katastrof måste vi alltid tänka oss hur samhällena kommer att se ut efteråt. Hur kommer Ukraina att se ut efter kriget? Hur kommer människor i Sydsudan att återvända till sina hus efter översvämningarna? Vad kan vi göra nu för att skapa en hållbar grund?

FN har lagt fram en strategi som bygger på resiliens och fokuserar på förstärkt integrerade humanitära insatser och utvecklingsinsatser, särskilt under långvariga kriser där ett stort antal flyktingar lever i ett mottagande samhälle i flera år. Program som ger flyktingarna och de mottagande samhällena möjligheter till försörjning är viktiga för att stärka resiliensen.

Klimatkrisen utmanar vår resiliens

Ett av de mest uppenbara prövningarna för den globala resiliensen är klimatförändringen. Vi ser över våra projekt och vår egen organisation för att arbeta för att dämpa effekterna av de höjda temperaturerna och för att bygga upp resiliensen mot fenomenet.

”För tio år sedan, faktiskt redan för fem år sedan, verkade klimatkrisen långt borta, men nu är den aktuell. Nu ser våra landskontor med egna ögon vad som händer i Kenya, i Somalia, i Sydsudan. De känner till torkan, översvämningarna och de extrema väderfenomenen. För dem är det verklighet”, säger Aly Cabrera, rådgivare i klimat- och miljöhållbarhet vid KUH.

Vi utvecklar redan bättre metoder, till exempel genom projekt för cirkulär ekonomi, som reducerar avfall från produktionskedjan. Ett exempel är vårt BUZZ-projekt i Nepal, där vi använder den svarta soldatflugans larver som djurfoder i stället för traditionella grödor.

”Avfallet från djurhållningen återanvänds om och om igen för larverna. Det är ett riktigt bra initiativ eftersom det också finns en konkurrens om mat för mänsklig konsumtion och för djurkonsumtion. Vi behöver inte ha utrymme för att odla grödor för djurfoder och det minskar också på avskogningen”, fortsätter Cabrera.

Med sikte på framtiden

På KUH vill vi inom alla våra tre arbetsområden ta reda på hur vi kan främja resiliensen. De här arbetsområdena är vårt fredsprogram, vårt utbildningsprogram och vårt försörjningsfrämjande program. Inom vårt fredsprogram arbetar vi med regeringar och det civila samhället, samt traditionella och religiösa ledare för att ta reda på både drivkrafterna bakom konflikter och möjligheter till förändring. Vi har ofta sett att unga människor ibland är överraskande bra på att agera fredsmäklare.

”Vi har märkt att ungdomar ibland är mycket väl lämpade att arbeta med konflikter, vilket är intressant eftersom vårt antagande är att unga människor inte har någon chans. Vem skulle lyssna på dem i ett åldershierarkiskt samhälle? Men i lokala konfliktsituationer är det plötsligt lättare för de unga att vara ifrågasättande, eftersom de ofta inte berörs av konfliktens historia”, säger Wevelsiep

Förutseende och anpassning

På samma sätt arbetar vi för att kunna förutse i vårt arbete med utbildning och försörjningsmöjligheter. Vi strävar efter att tänka oss in i de förändrade miljöerna och att anpassa oss till dem. I Sydsudan, där extrema översvämningar nu är “det nya normala” utvecklar vi flexibla och mobila inlärningsutrymmen för att skolor ska kunna fortsätta att fungera också under kriser. I norra Kenya, där konflikterna ökar på grund av krympande gräsmarker för boskap, presenterar vi alternativa försörjningsmöjligheter och stöder lokala fredsbyggande åtgärder och grupper för konfliktlösning.

Vi ska ändå alltid minnas att den viktigaste källan till resiliens inte är vad vi som organisation kommer med till en situation, utan de människor vi arbetar med. Det här funderar Matthias Wevelsiep ofta på.

”När vi talar om att stärka genom vårt arbete, har vi ändå alltför ofta en syn på människorna som sårbara. Visst är det ju också det i de utsatta positioner de befinner sig, men det definierar inte vem de är som människor. Jag anser att resiliens och sårbarhet är två sidor av samma mynt.”

Text: Ruth Owen
Översättning: Nora Gullmets