I Somalia åker pengarna direkt i krigsherrarnas ficka – eller hur, Ikali Karvinen?
Ikali Karvinen, landschef för Kyrkans Utlandshjälp i Somalia, ha var varit tvungen att tänka mycket kring varför människor helt enkelt inte flyttar bort från platser där det är svårt att leva. Nu svarar Karvinen på tuffa påståenden som också dyker upp titt som tätt i KUH:s sociala medier.
Ikali Karvinen, just nu leder du KUH:s landskontor i Somalia. Tidigare har du varit landschef i Kambodja, jobbat i Eritrea och rest i till exempel Nordkorea. Du verkar välja platser baserat på hur eländigt det är där.
Kyrkans Utlandshjälps strategi är att verka där vi behövs allra mest. På dessa platser har människor det väldigt tufft. De kanske inte kan försörja sig själva eller så kan de kollapsade nationerna inte erbjuda utbildning. Utsatta nationer är så klart fascinerande kontexter som också utmanar oss enskilda anställda. Där finns en chans att lära sig något nytt.
Du är finländare och landschef i Somalia. Finländarna berättar för somalierna hur saker och ting ska göras rätt.
Utvecklingssamarbete har förändrats under de senaste årtiondena och vi som är internationell personal har blivit lite som konsulter. Från Finland kan vi ha med oss kunskap och förståelse för vilken enorm förändringskraft utbildningen har i ett samhälle. Vi säger inte till somalierna att så här ska ni göra saker. I stället berättar vi att vi har sådana här erfarenheter från Finland och att detta kunde gynna er. Det är snarare ett sätt att erbjuda kunskap. Oftast betonar vi inte nog att vi själva också kan lära oss mycket. Det jag lär mig i Somalia kan möjligtvis berika Finland när jag återvänder dit.
Du är doktor inom hälsovetenskap och har bland annat forskat om hur man kan förbereda sig på katastrofer. I Somalia kommer de torra perioderna inte längre som någon överraskning. Det är konstigt att människor inte är bättre förberedda.
I Somalia har det långvariga inbördeskriget och konflikterna lett till att nationen kollapsat. Regeringen lyckas inte upprätthålla ens de viktigaste grundläggande tjänsterna. När de grundläggande tjänsterna inte är i skick är det väldigt svårt att blicka framåt och förbereda sig. Utbildning är en annan viktig faktor. Man lär sig inte endast historia, utan utbildar människor att förbereda sig på framtiden. Man ska komma ihåg att ganska många andra nationer är dåligt förberedda på att klimatförändringen fortskrider så snabbt. Somalia är en av de platser som lider allra mest av klimatförändringen. Vi måste tillsammans se till att människorna i Somalia inte lider orimligt mycket av klimatförändringens följder.
Somalier som lever på brinken till hungersnöd får kontantstöd. Det känns märkligt, när det samtidigt pratas om att det inte finns mat.
Detta är en ypperlig insikt. Kontantstöden har ökat enormt under den senaste tiden och det är många andra organisationer, utöver KUH, som stöttar Somalia på detta sätt. Kontantstöden fungerar så länge som marknaden fungerar. I nuläget finns inga indikationer på att marknaden inte skulle fungera i Somalia. Och så länge som det finns tillgång till mat kan alltså människor – om de har pengar – köpa förnödenheter. Problemet är att extremt fattiga människor inte har råd med det. De människor som fått kontantstöd har varit tvungna att lämna sin hemregion och har i princip förlorat hela sin egendom. Där de bosatt sig har de ingenting och då blir kontantstödet en betydande hjälp.
Det lönar sig inte att hjälpa, pengarna går direkt till krigsherrarnas fickor.
Den här typen av kritik behövs och är särskilt viktigt i utsatta kontexter, där Kyrkans Utlandshjälp verkar. Enligt korruptionsindexet ligger Somalia i slutet av listan och vi kan inte blunda för eventuella missbruk. I Kyrkans Utlandshjälp övervakas penninganvändningen noga. Det är viktigt att vi har vårt eget landskontor med tillräckligt mycket personal. På det sättet kan vi garantera att hjälpen når ända fram. I exemplet med kontantstöden ser vi till att de som får hjälp registreras. Därefter kontrollerar vi att mobilpengarna levererats till rätt persons telefon. På detta vis försöker vi garantera att pengarna går till rätt ändamål.
Att gräva brunnar är det bästa sättet att kämpa mot torkan.
Tyvärr är det inte så just nu. Vi har forskning som visar att i de områden som lider mest av klimatförändringen kan det vara till och med väldigt skadligt att gräva en brunn eftersom grundvattnet kan förorenas. I Somalia vore det bästa att ta till vara vatten då det regnar. Utöver det vore det klokt att skapa innovationer med effektivare bevattningssystem till odlingarna samt att odla lämpliga grödor.
Somalia är ett bra exempel på ett land som aldrig kommer att få fred.
Jag förstår att det kan kännas hopplöst gällande Somalia. I världen finns sådana konflikthärdar där konflikterna blossar upp igen efter en kort fredsperiod. I mina ögon vittnar det om att försoningsprocessen varit ytlig och att alla parter i konflikten inte tagit del av den. Kyrkans Utlandshjälp stödjer den nationella försoningsprocessen i Somalia och vi vill att alla befolkningsgrupper är med: även unga, kvinnor och personer med funktionsvariationer från minoritetsklanerna. På det sättet byggs freden på en stadig grund.
Det är märkligt att människor skaffar barn, fastän maten knappt räcker till för dem själva heller.
Att skaffa barn här är en form av socialskydd. Det vet vi från Finland också, att vi förr hade mycket större familjer. Det handlar delvis om att det inte finns någon äldrevård eller barnomsorg. Med fler människor i en familj hoppas man kunna ta bättre hand om varandra. Jag är enig om att ämnet är kritiskt för Somalia. Det är mycket viktigt att Somalia utvecklas så att barnen inte är den enda formen av socialskydd.
Somaliernas liv verkar ha varit svårt i årtionden. Om de skulle flytta bort därifrån skulle problemen lösas.
Jag har funderat mycket, utifrån mina egna premisser, vad som är den bästa platsen för en människa att leva och bo. För många finländare är Finland det bästa stället. Hemmet och de närstående binder människor till det land de fötts i och där de levt sina första år. Svårigheterna slutar nödvändigtvis inte med att man lämnar sin hembygd. Jag har träffat somaliska kvinnor som sagt att de gett sig av som sista möjlighet att klara sig. Å andra sidan är det också positivt att människor vill tro på framtiden i sina egna hemländer. De ser något positivt, fastän det just nu finns mycket svårigheter. De tror att de kan bygga ett eget samhälle och göra det egna landet beboeligt.
Text: Björn Udd
Kyrkans Utlandshjälp har beviljat 150 000 euro i nödhjälp för att förhindra att coronaviruset sprids i Sydsudan, Somalia, Uganda och Kenya.
För att sakta ner spridningen av coronaviruset är det viktigt att vara mån om sin handhygien och undvika kontakt med andra människor. Men på flyktingläger och andra fattiga områden är instruktionerna svåra att följa. Områdena är oftast tätt bebodda och för många människor är tvål en lyxprodukt.
I Uganda arbetar Kyrkans Utlandshjälp i landets två största flyktingbosättningar: Bidibidi i norra Uganda och Kyaka i sydväst. Totalt bor mer än 250 000 flyktingar där. Kyrkans Utlandshjälp verkar inom den ugandiska utbildningssektorn i samarbete med FN:s flyktingorganisation UNHCR.
Skolorna i landet är stängda för att förhindra att coronaviruset sprids. Utlandshjälpen ger information till eleverna, deras familjer och lärare bland annat via radio, sms och affischer. Familjerna får även hygienartiklar, och i lokalsamhällena ordnas informationskampanjer med megafoner. Arbetet har beviljats 50 000 euro.
Om skolorna hålls stängda länge får det allvarliga konsekvenser för barnens skolgång och välmående. Många utsatta barn får huvudsakligen rent vatten, mat och mentalt stöd i skolan. När barnen inte går i skola ökar risken för att de misshandlas, utnyttjas, blir gravida eller tvingas in i barnäktenskap eller barnarbete.
”Vi arbetar för att skolorna tryggt kan öppnas när det blir dags för det. Vi skaffar desinfektionsmedel till skolorna, ökar antalet platser där man kan tvätta händerna, sköter om skolans lokaler samt bereder oss på att utbilda lärarna i att ge psykosocialt stöd”, säger Wycliffe Nsheka, Utlandshjälpens landschef i Uganda.
I början av april hade man konstaterat 44 fall av covid-19 i Uganda. Siffran kan vara högre i verkligheten.
Vattenbristen och den svaga förvaltningen gör somaliska Baidoa sårbart
I ett område med sex skolor i somaliska staden Baidoa arbetar Utlandshjälpen med information för att förhindra att coronaviruset sprids. I Baidoa finns en betydande del av landets internflyktingar. Arbetet i Somalia har beviljats 15 000 euro. Antalet bekräftade coronavirusfall i landet var fem i början av april. Det verkliga antalet kan vara större.
Även i Somalia är skolorna stängda. Men Kyrkans Utlandshjälp når även nu, genom skolkommittéer och lärare, ut till cirka 3 200 elever och deras familjer. I skoldistrikten hängs affischer upp, vi genomför informationskampanjer i samarbete med erfarna lokala aktörer, delar ut tvål till familjerna samt ger råd om bland annat handhygien.
”Baidoa är ett speciellt sårbart område på grund av den svaga statsförvaltningen, den dåliga tillgången till hälsovård samt vattenbristen. Skolorna har inte möjlighet att erbjuda eleverna rent vatten varje dag”, säger Mika Jokivuori som är Utlandshjälpens landschef i Somalia.
KUH:s anställda ger instruktioner om god handhygien vid en skola i Baidoa, Somalia i slutet av mars.
Barnen i Baidoa saknar smarttelefoner och annan utrustning som kunde stöda inlärningen på distans nu då de inte kan gå till skolan. Skolstängningen försvagar alltså ytterligare de utsatta barnens och ungas lärande och välmående.
När skolorna åter kan öppnas i Somalia fortsätter Utlandshjälpen sitt upplysningsarbete bland lärare och elever genom att starta hygienklubbar i skolorna samt bedriva kampanjer om en trygg återgång till skolan.
I inbördeskrigets Sydsudan måste man bereda sig snabbt
Även i Sydsudan har regeringen stängt skolorna åtminstone för en månad med start den 20 mars. I början av april fanns fortfarande inga bekräftade fall av coronasmitta, men riskerna är enorma på grund av det svaga hälsovårdssystemet samt den redan tidigare dåliga humanitära situationen i landet.
Efter flera år av inbördeskrig har landet 1,5 miljoner internflyktingar. Redan före coronaepidemin var 7,5 miljoner av landets 11,7 miljoner invånare i behov av humanitär hjälp. Sjukdomar som malaria och diarré är vanliga. Sprider sig coronaviruset i Sydsudan uppstår ett aldrig tidigare skådat hjälpbehov.
Utlandshjälpen har stött 25 000 barns skolgång i några av landets största evakueringsläger – i Mingkaman i delstaten Lakes, i Fangak i Jonglei samt i Tonga i Upper Nile.
En grupp frivilliga lärare deltar i KUH:s lärarutbildning i New Fangak i Sydsudan i början av mars. KUH sprider information om coronaviruset via lärarna och skolorna. Foto: Maria de la Guardia / Kyrkans Utlandshjälp.
”Nu måste man agera snabbt och målmedvetet. Det är väldigt bråttom att nå ut med korrekt information till eleverna, föräldrarna, lärarna och samhällena om viruset och hur det sprids. Det finns också ett akut behov av hygienartiklar som tvål. Regeringen i Sydsudan vädjar till organisationerna att vi ska hjälpa till med det enorma informationsuppdraget, i synnerhet i de tättbebodda flyktinglägren”, säger Utlandshjälpens landschef Berhanu Haile.
”Genom att erbjuda kunskap om viruset och hur man skyddar sig mot det vill vi stärka barnens och föräldrarnas möjlighet att förhindra att det sprids.”
Projektet når över 21 000 barn, lärare och föräldrar. Tvål delas ut till 1 500 familjer. Coronaarbetet i Sydsudan har beviljats 35 000 euro.
I flyktingbosättningen Kalobeyei i Kenya informerar Utlandshjälpen bland annat om vikten av att tvätta händerna. Det sker på de lokala språken via radio, sms och affischer. I bosättningen skapas platser där man kan tvätta händerna och invånarna får hygienartiklar som tvål och handsprit.
Förutom till hygienupplysning och -artiklar styrs medel till att stöda distansundervisning. Kenyas beslut att stänga skolorna i medlet av mars betyder att 17 000 barn i Kalobeyei är hemma från skolan.
Arbetet når 15 000 skolelever. Målet är att via radioutsändningar nå alla 200 000 invånare i Kalobeyei.
Med blicken på det efterföljande återuppbyggnadsarbetet
”Smittoläget och begränsningarna i bland annat rörelsefriheten förändras snabbt i de olika länderna. Vi är beredda att anpassa vårt arbete till det rådande läget och möjligheterna att verka”, säger Eija Alajarva, chef för Utlandshjälpens humanitära biståndsarbete.
Kyrkans Utlandshjälp följer noggrant hur situationen utvecklar sig i samtliga länder där vi verkar. Alajarva betonar att det, trots det kaotiska nuläget, är viktigt att också tänka framåt i tiden.
”När pandemin lugnat sig och begränsningarna upphävts behövs extra stöd för de barn och unga som återvänder till skolan.”
De kan till exempel behöva psykosocialt stöd och repetition av det innehåll i undervisningen som man skulle gå igenom när skolgången avbröts.
Även utvecklingsländernas företagare behöver stöd efter epidemin. Inkomsterna inom servicesektorn hotas av begränsningarna i hur man får röra sig, och böndernas utkomst är ofta beroende av att man kan ta sig till marknaden.
”Även om det värsta återstår för länderna vi verkar i är det viktigt att förbereda återuppbyggandet. Då kan arbetet genast komma igång när det är dags för det”, säger Alajarva.
Hjälp till att skydda invånarna i flyktingbosättningarna mot coronaviruset!
Ge en gåva:
• på Kyrkans Utlandshjälps sajt
• till kontot Nordea, IBAN FI33 1572 3000 5005 04 med referensen 1216
• genom ett sms med texten APU20 till numret 16499 (20 euro)
När det är kris är det viktigt att barnen kan gå i skolan och känna sig trygga. Skolorna är i en nyckelposition när det gäller att hindra coronaviruset.
Det förefaller oundvikligt att coronaviruset sprids men dess framfart kan saktas av genom att begränsa kontakterna mellan människor. I Finland begränsade man först stora evenemang och folksamlingar. Skolor och förskolor ville man hålla öppna in i det sista. Grundskolan är en av samhällets stöttepelare. Att garantera den också under kriser är en viktig åtgärd.
”När vi talar om skolor och daghem, talar vi om samhällets ryggrad”, sade undervisningsminister Li Andersson vid regeringens presskonferens måndagen 16.3.
Kyrkans Utlandshjälp arbetar i de allra bräckligaste staterna i världen. Vi jobbar i humanitära kriser och till exempel på flyktingläger. I sådana omständigheter, efter den akuta nödhjälpen då man sett till att människor har skydd för väder och vind, kan sköta sin hygien och har tillgång till mat, anordnar man skola för barnen.
Varför är det så viktigt att barnen kan gå i skola också i en krissituation?
- Skolan erbjuder rutiner till barnen och familjerna och en känsla av en någorlunda normal vardag. Ifall barnet har upplevt något traumatiskt, kan skolan blir en plats där tankarna får kretsa kring något annat.
- Utbildning är viktigt! En god utbildning garanterar bättre framtidsutsikter.
- Utöver kunskaper och färdigheter lär man sig i skolan att vara tillsammans med andra. Skolan är en viktig del av barnets sociala liv och där skapas vänskapsrelationer som kan vara betydelsefulla för resten av livet.
- När barnen är i skolan om dagarna kan de vuxna koncentrera sig på sina vardagssysslor och sina jobb.
- I skolan ges viktig information också om hälsan. Till exempel nu när coronaviruset sprids, kan skolorna informera om hur spridningen sker och vad man kan göra för att förhindra den. Barnen ges råd om att tvätta händerna och hålla god hygien.
Att stoppa coronaviruset är nu särskilt brådskande på världens krisområden där människor redan från förut är utsatta och inte har tillgång till fungerande sjukvård. Kyrkans Utlandshjälp har vidtagit åtgärder för att distribuera hygienartiklar och effektivera upplysningsarbetet på flyktinglägren.
Skolan är en viktig kanal för att öka barnens hälsokunskaper. Som en del av en kampanj för att stoppa coronaviruset, börjar Kyrkans Utlandshjälp ge hygienupplysning i skolorna i Uganda och Somalia. I Kenya är skolorna stängda sedan 16.3. Upplysningskampanjen sker där via lokala radiostationer.
Utöver upplysning utdelas handdesi, tvål och andra hygienartiklar.
Nu är det viktigt att vi skyddar varandra från coronaviruset. Och att se till att barnen får vara barn och gå i skola fastän det är kris.
Hjälp oss att skydda människor på flyktinglägren från coronaviruset.
Du kan hjälpa genom att:
Donera på Utlandshjälpens nätsidor
Göra en inbetalning till Utlandshjälpens biståndskonto Nordea, IBAN FI33 1572 3000 5005 04 , ange som referens 1216
Sända SMS:et APU20 till numret 16499 (20 €)
Text: Noora Pohjanheimo
Översättning: Kaj-Mikael Wredlund
Skribenten är Kyrkans Utlandshjälps sakkunniga i kommunikation