Kriget tvingade Muja Roses familj att fly från Sydsudans bördigaste odlingsmarker till Uganda. Tidigare tog de maten för given, men nu är Rose rädd att hennes ständigt magrande dotter ska dö av undernäring.
Text: Erik Nyström, bilder: Tatu Blomqvist
Doften av stekt lök är aptitretande var i världen man än befinner sig.
10-åriga Ayite rör om i den fräsande grytan som står på en lerugn medan mamma Muja Rose, 34, styckar äggplantor. Ett stort träd skyddar dem från den gassande eftermiddagssolen. Måltiden börjar forma sig.
”Vi äter äggplanta en gång i veckan, en gång okra och en gång grönsaker”, säger Rose som lyckats odla en liten trädgård trots den steniga marken.
”Resten av dagarna blir det bönor.”
Flyktingbosättningen Bidibidi är till ytan lika stort som Åbo, och med sina 290 000 flyktingar skulle den vara Finlands näst folkrikaste stad efter Helsingfors. Hemma i Sydsudan arbetade Rose som lärare och familjen hade getter och höns. När barnen blev hungriga plockade de frukter och kassava från trädgården.
”Ibland när barnen är verkligt hungriga frågar de om inte vi kunde återvända till Sydsudan där det finns något att äta. Det är svårt att förklara för dem att där ännu råder krig”, säger Rose.
Kriget tömde Sydsudans kornbod
Barnen var ute och lekte när kriget för ett år sedan hittade Roses familj i staden Kajo Keji i Sydsudan.
En typisk matportion för flyktingarna består av bönor och majsgröt. På grund av en grav brist på finansiering har matportionerna halverats två gånger sedan flyktingkrisen började.
I korselden mellan regeringstrupperna och oppositionsstyrkorna fattade Rose sitt livs svåraste beslut – att fly med sina fyra barn till Uganda. Hon bar sin baby på ryggen genom ödemarken och vakade nätterna för att skydda barnen från vilda djur.
De saknade mat och vatten under den flera dagar långa färden.
”Barnen grät av hunger och utmattning. När vi hittade en uttorkad flodbädd försökte jag gräva efter vattnet som sugits upp av marken så att barnen skulle få något att dricka.”
Maktkampen i Sydsudan mellan president Salva Kiir och före detta vicepresidenten Riek Machar har lett till en komplicerad etnisk konflikt där FN varnat för risken för folkmord.
Regionen Equatoria, där Roses hemstad ligger, var länge utanför kriget. Equatoria är Sydsudans kornbod och miljoner människor har fick sin mat därifrån före konflikten spred sig dit under hösten 2016. Tre fjärdedelar av Equatorias befolkning har flytt, och över en miljon har kommit till Uganda.
”Kriget har kört i väg jordbrukarna och väldiga odlingsområden står tomma. Följderna är dramatiska för tillgången till mat i Sydusdan”, säger Marie Makweri som arbetat som fredskoordinator för Kyrkans Utlandshjälp i Sydsudan.
En måltid om dagen
Uganda har tagit emot alla flyktingar som kommit och det internationella samfundet har berömt landets flyktingpolitik. Varje familj får en bit land att bosätta sig på och bruka jorden. Men livet är inte gott för det.
Wani Garanep svettas efter att ha kämpat med den steniga jordmånen. Områdena har röjts från tidigare obebodda trakter och det är svårt att odla mat. Garanep och hans fru har fyra barn att försörja, och för stunden räcker maten till ett mål om dagen. FN delar ut mest bönor, matolja, majsmjöl och salt.
Enligt FN är Uganda vid bristningsgränsen för vad man klarar av i nuläget. Det kostar 560 miljoner euro om året att hantera krisen, men den internationella finansieringen möter bara en tredjedel av behovet. Den månatliga ransonen för majsmjöl sjönk i höst från 12 kilo per person till 6 kilo.
Tack vare Kyrkans Utlandshjälps kurs i jordbruk växer det nu sesam, okra och tomater bredvid familjens lerhydda, och i säckar med mylla gror det äggplantor och lök. Kursdeltagarna har fått frön och verktyg,
Garanep är utbildad till byggarbetare och i Sydsudan sålde han virke till byggprojekt. Då hade familjen råd att äta kött. Garanep önskar att också hans barn skulle få en bra utbildning.
”Men när de är hungriga orkar de inte följa med lektionerna och kommer hem före skoldagen är över.”
Wani Garanep har på Kyrkans Utlandshjälps kurs lärt sig hur man brukar jorden. Nu växer det bland annat sesam, okra och tomater bredvid familjens lerhydda.
Hårt liv som ensamförsörjare
När Roses familj har ätit klart blir det livligt på gården. Barnen börjar hoppa hopprep och 10-åriga Ayite räknar hoppen på engelska. Det gör mamma glad. Gäster gör dem ivrigare än vanligt, förklarar hon.
Mycket av livet på flyktingbosättningen kretsar kring barn eftersom över 60 procent av flyktingarna som kommit till Uganda är under 18 år gamla. Av de vuxna är största delen kvinnor.
Männen har blivit kvar för att strida – frivilligt eller av tvång – eller helt enkelt dött. Rose har inte hört från sin man sedan familjen flydde.
”Han var ute på stan den dagen. Jag vet inte om han är levande eller död. Jag saknar honom”, säger hon.
Själv sitter Rose och syr 3-årige Wanis byxor. De måste göras mindre om midjan.
Mest orolig är hon för Ayites vikt. När de kom till Uganda för ett år sedan vägde hon 25 kilo, nu bara 19. Bristen på mat och en enformig kost gör att barnen ofta är sjuka.
När de är tysta och inte orkar leka är det dags att bli orolig.
”Om hon går ner mera kan det till och med hända att jag förlorar henne”, säger Rose.
Artikeln publicerades ursprungligen i Kyrkpressen nr 7/2018. Genom insamlingen Gemensamt Ansvar kan du stöda Kyrkans Utlandshjälps katastrofarbete.
Mycket av livet bland de sydsudanesiska flyktingarna kretsar kring barnen. Av en miljon flyktingar är över 60 procent under 18-åringar. Bilden är tagen på fotbollsplanen vid Kyrkans Utlandshjälps skola som ligger på andra sidan vägen från Muja Roses lerhydda.
För somliga finländare är hungern verklighet än i dag, och för våra medmänniskor långt borta är den desto akutare. Det skriver biskop Seppo Häkkinen, förman för insamlingen Gemensamt Ansvar 2018.
Det är inte länge sen det här landet led av svält. Nödåren var en prövning för mina egna far- och morföräldrar för 150 år sedan. Som barn förstod jag inte riktigt varför min annars så ömsinta far ilsknade till när jag vårdslöst lade brödet på bordet.
Först som vuxen förstod jag i hur fattiga förhållanden hans generation hade levt. För honom var brödet heligt, något man måste respektera.
I dag lever en stor del av finländarna i överflöd. Matsvinnet i vårt land är 25 kilo per person om året. Bland oss finns också människor för vilka det dagliga brödet inte är en självklarhet.
Av insamlingen Gemensamt Ansvar går 40 procent till att hjälpa dem i Finland som är tvungna att förlita sig på mathjälp. Kyrkans och församlingarnas diakoniarbete hjälper dem vars nöd är störst och som annars inte får hjälp.
Risken för hungersnöd är en stor utmaning i världens katastrofområden. På många ställen är det omöjligt att producera mat på grund av klimatet. Torka, naturkatastrofer och konflikter för med sig en brist på livsmedel. De allra fattigaste länderna lider mest av den globala uppvärmningen.
Av intäkterna från Gemensamt Ansvar går 60 procent via Kyrkans Utlandshjälp (KUH) till katastrofområden, bland annat till dem som hotas av svält i Östafrika. I KUH:s verksamhet garanterar kontakterna till lokala aktörer att hjälpen når fram och riktas till dem som behöver den mest.
Uppskattningsvis lever en miljard människor i extrem hunger och fattigdom. Vi måste agera nu för att göra slut på hungern och förbättra tillgången till mat. Arbetet måste fortsätta ihärdigt tills rätten till en tillräcklig utkomst och ett värdigt liv uppfylls för varje människa.
Finland hör till världens rikaste länder. Vårt land har genomgått sina egna nödår och krig då hungern var bekant för alla. För en del är hungern verklighet än i dag. Än mer akut är hungern för våra närmaste långt borta.
Nu är det vår tur att hjälpa. Ingen klarar sig utan mat.
Seppo Häkkinen
Biskop i S:t Michel stift
Förman för Gemensamt Ansvar-insamlingen 2018
Det dagliga brödet är en grundförutsättning för ett människovärdigt liv. För miljontals människor är den bistra verkligheten ändå att det inte finns tillräckligt med mat. Gemensamt Ansvar 2018 bekämpar hunger och fattigdom i Finland och i världens katastrofområden. Insamlingen börjar på söndag 4.2.2018.
I Afrika och Mellanöstern lever över 20 miljoner människor på gränsen till svält. Det är omöjligt att få tag på mat på grund av krig eller ständiga oroligheter. De förändrade klimatförhållandena försvårar också matproduktionen.
I till exempel Sydsudan har fyra miljoner människor flytt inbördeskriget sedan sommaren 2016, en del inom landet och en del till angränsande stater. Det handlar om Afrikas största flyktingkris sedan folkmordet i Rwanda.
Krigstillståndet har lett till en akut matkris i landet som inte visar några tecken på att mattas av. Familjerna har inga möjligheter att sköta sina odlingar, det är svårt att få produkterna transporterade till försäljning och matpriserna är skyhöga.
Mer än en miljon sydsudaneser har flytt till Uganda, där det är svårt att garantera ens humanitära minimibehov för de väldiga människomassorna, och matransonerna har redan halverats två gånger.
”Hunger är inte en oundviklighet som likt ödet drabbar vissa människor. Det rör sig om ett problem som kan lösas”, säger Seppo Häkkinen, biskop i S:t Michel och förman för insamlingen Gemensamt Ansvar 2018.
”Det dagliga brödet är en grundförutsättning för ett människovärdigt liv. Ingen klarar sig utan mat.”
Av insamlingens intäkter går 60 procent till Kyrkans Utlandshjälps katastroffond som stöder de mest utsatta människorna i konflikter och katastrofer.
Bilder från flyktingarbetet i Uganda kan laddas ner genom den här länken och videomaterial genom den här länken.
I Finland används medel från insamlingen för att i samarbete med Kyrkans diakonifond och lokala församlingar stödja människor i ekonomiskt trångmål. Beskyddare för insamlingen är republikens president
Gemensamt Ansvar på tv
Insamlingens öppningsgudstjänst hålls i Elimäki kyrka och sänds i Yle1 söndagen 4.2.2018 kl. 10. Republikens president håller ett öppningstal som sänds i Yle TV1 4.2. kl. 12.
Gemensamt Ansvars tv-dokumentärer om finländare som gått igenom svåra livssituationer och fått mathjälp och om vardagen för flyktingarna i Sydsudan kan ses från och med 4.2 på yhteisvastuu.fi.
Gemensamt ansvar finns på sociala medier: #yhteisvastuu #gemensamtansvar, #ruokatrendit2018 #mattrender2018
Mera information:
Erik Nyström
Informatör
puh. +358 40 143 4464
erik.nystrom(a)kirkonulkomaanapu.fi
De spända relationerna mellan etniska grupper i Sydsudan kan närsomhelst explodera. Hundratusentals sydsudaneser som flytt till grannlandet Uganda berättar om hänsynslöst våld, våldtäkter och tvångsrekrytering av barn.
Text: Satu Helin, Erik Nyström
Sydsudan rasar ihop framför våra ögon.
Landet är mitt i ett inbördeskrig och det humanitära läget är desperat. Striderna som började i huvudstaden Juba i juli har spridit sig till närområdena och de nordöstra delarna.
Paramilitära och andra väpnade grupper dödar människor med macheteknivar, utsätter kvinnor för gruppvåldtäkter och bränner upp byar. Sydsudan hotas av etnisk rensning, och FN varnar för folkmord.
Många etniska grupper eggar upp konflikten genom hatprat mot varandra, säger Pio Ding, landschef för Kyrkans Utlandshjälp i Sydsudan. Situationen påminner om den som föranledde folkmordet i Rwanda år 1994.
”Hatpratet syns framför allt bland utbildade människor i städerna där det finns tillgång till internet och sociala medier. Det bereder vägen för brott mot mänskligheten, i värsta fall folkmord”, säger Ding.
Utdragen våldsspiral och akut brist på mat
Den första vågen av oroligheter efter att Sydsudan blev självständigt i juli 2011 sköljde över landet i slutet av 2013. Officiellt är det Sydsudans president Salva Kiir och förre vice-presidenten Riek Machar som står mot varandra.
Bakom fasaden ligger ändå djupa, etniska skiljelinjer. Kiir hör till Sydsudans största stam, dinkorna, och Machar till den näststörsta, nuererna. Vid sidan om dem finns det tiotals andra etniciteter och grupperingar, men det är oklart vem som leder styrkorna.
Kiir och Machar slöt ett fredsavtal i augusti 2015, men freden var som bäst skör. De intensivaste striderna har nu pågått i fyra månader, och det är inte bara striderna som skördar offer. Omkring fyra miljoner lider av en akut brist på mat.
Sydsudaneser i väntan på utdelningen av mathjälp i oktober.
”Våldsamheterna avskräcker människor från att så eller skörda ens det lilla de har. De är också rädda för att åka till städerna på grund av risken att bli rånad”, säger Ding.
Under hösten delade Kyrkans Utlandshjälp ut mat åt 4 600 av de värst drabbade i huvudstaden Juba och närtrakterna. En av dem var Bitres Amal Awok, som flydde till Juba med sina fem barn. Våldsamheterna förföljde dem, och Awoks man dog under striderna i juli varefter familjens hus länsades på all egendom. Hon klarar inte av att se på när barnen lider av hunger.
”Jag har tänkt på onda saker, till och med på att döda mina barn. Jag står inte ut med tanken av att de dör av hunger i ett hus där de inte ens har något att ligga på”, säger hon.
Flyktingsituationen kritisk i Uganda
Sedan år 2013 har sammanlagt tiotusentals dött och över 2,5 miljoner flytt från sina hem. De flesta tar sig till grannlandet Uganda, och under hösten har tusentals människor om dagen tagit sig över gränsen.
Kring 90 procent av flyktingarna är kvinnor och barn. Många har vandrat i många dagar för att nå Uganda, och historierna om hänsynslöst våld, dödande, våldtäkter och tvångsrekrytering av barn avlöser varandra.
I november är antalet sydsudaneser i Uganda uppe vid närmare 600 000. Under en vecka i november kom 25 000 nyanlända till flyktingbosättningen Bidibidi, som med sina över 240 000 invånare vuxit till ett av världen största. Till Finland anlände jämförelsevis 33 000 flyktingar i fjol.
”Bidibidi ligger cirka 75 kilometer från Adjumani, bokstavligen mitt i bushen. Det krävs enormt mycket arbete för att skapa odlingar av den steniga och ojämna marken”, säger Utlandshjälpens humanitära koordinator Kaisa Huhtela i Uganda.
Flyktingbosättningen Bidibidi har enligt FN på kort tid vuxit till en av världens största. Bild: Kaisa Huhtela
Mottagningscentralerna och skolorna är fyllda till bristningsgränsen. I Bidibidi har invånarantalet sedan länge överskridit områdets kapacitet. Väl över gränsen möts flyktingarna av en skriande brist på mat och vatten. I november tvingades FN:s livsmedelsprogram WFP att för andra gången i höst halvera matransonerna för de nyanlända.
Kyrkans Utlandshjälp stöder flyktingbarnens utbildning i Bidibidi och Pagrinya, bland annat genom att bygga klassrum. I en av Bidibidis skolor delar 3 600 elever på 14 klassrum, och det finns en toalett per 365 elever.
”Förutom att helt enkelt överleva är barnens skolgång det mest trängande behovet hos flyktingarna. Skolan ger barnen en tryggare vardag”, säger Utlandshjälpens landschef i Uganda, Wycliffe Nsheka.
Upptakten till ett folkmord går att urskilja
Hjälporganisationernas möjligheter att arbeta i Sydsudan har försvårats avsevärt under det gångna året. Kontor och bilar plundras, och anställda har råkat ut för överfall av poliser och väpnade grupper.
”Sydsudan borde satsa allting på att hjälporganisationernas arbete ska kunna fortsätta. Det kräver större insatser av landets ledning”, säger Ding.
I år har organisationernas, FN:s och mediernas verksamhet tvärtom begränsats ytterligare. President Kiirs administration har bland annat nekat tillträde till en 4 000 personers förstärkning av fredsbevararstyrkan. Utländska journalister har svårt att komma in i landet och flera redaktörer har dödats under kriget.
Striderna innefattar också element som inte setts i motsvarande omfattning under tiotals år av konflikt i landet. Enligt FN och andra internationella organisationer använder väpnade grupper våldtäkt som ett vapen. Nya fall där soldater anklagas för våldtäkt uppdagas titt som tätt.
”Tidigare har våldtäkterna begränsat sig till enskilda fall och armén har förhållit sig väldigt negativt till dem”, beskriver Ding.
En orsak till de ökande våldtäkterna är att rekryterna är allt yngre och sämre utbildade. En del har kidnappats till de väpnade grupperna som barn. I striderna deltar också grupper som inte har någon som helst koppling till armén, och de följer inte den uttalade principen om att våldtäkter är oacceptabla.
Enligt nyhetsbyrån AP utsattes alla kvinnor i en hel by nära staden Yei för en gruppvåldtäkt i slutet av november. Från samma by hittades ett stort antal kroppar med bundna händer.
De etniska spänningarna i Sydsudan har långa anor, och massmord med etniska motiv har begåtts också under senare år. Om situationen tillspetsas ytterligare kommer fredsbevararstyrkan på 14 000 soldater att vara chanslös, liksom de tusentals fredsbevarare var inför folkmordet i Rwanda 1994.
”Ett folkmord är inte något som bara plötsligt bryter ut, utan det bygger upp långsamt. Tecknen går redan att urskilja”, säger Jacob Aligo, ministern i Yei-provinsen till nyhetsbyrån AP i november.
Kyrkans Utlandshjälp strävar efter att skapa fred i Sydsudan genom fredsförmedling tillsammans med sina lokala samarbetspartner. Utlandshjälpen stöder också lokala samhällen som tar emot flyktingar genom att bygga skolor och säkra barnens möjligheter att gå i skolan, och delar ut nödhjälp åt de värst drabbade. Utlandshjälpens kontor ligger i Sydsudans huvudstad Juba.
Intäkterna från årets Gemensamt Ansvar-insamling går till att hjälpa ungdomar som löper risk för utslagning i Finland och Uganda.
Finländarna donerade i år 3 458 278,70 euro till insamlingen Gemensamt Ansvar. Medlen går till att förebygga utslagning bland ungdomar i Finland och Uganda.
”Jag tror att det förebyggande arbete som finansieras med dessa medel kan betyda att vi i framtiden kan spara flera miljoner euro inom barnskyddsarbetet i Finland. Framför allt undviker vi en stor mängd mänskligt lidande”, säger Tapio Pajunen, insamlingschef för Gemensamt Ansvar.
I Finland används medlen från Gemensamt Ansvar till att förebygga utslagning bland ungdomar och stödja utvecklingen av deras livskompetens och delaktighet genom scoutverksamhet. Kampanjen går ut på att söka upp ungdomar som löper risk för utslagning och locka dem att gå med i scouterna, bland annat genom att man understöder scouthobbyn för ungdomar från mindre bemedlade familjer och familjer med invandrarbakgrund. De insamlade medlen används också till att stöda Sisuscoutingen som i huvudsak riktar sig till barn med sinnes-, rörelse- eller funktionsnedsättningar.
”En bra hobby stärker barns och ungdomars själförtroende samt lär dem att fungera i grupp och att hitta sina egna styrkor. Därför vill vi sänka tröskeln för att delta i en hobbyverksamhet, särskilt för ungdomar som ännu inte har någon hobby. Och om de nuvarande verksamhetssätten inom scoutingen inte fungerar för dem utvecklar vi nya. Inom scouterna styrs insamlingsintäkterna till lokala projekt som kan nå de viktigaste målgrupperna inom det egna området, t.ex. invandrare och ungdomar som hamnat utanför utbildning”, säger Anna Munsterhjelm, ordförande för Finlands Scouter.
Den finskspråkiga församlingen i Kyrkslätt lyckades nästan fördubbla sitt insamlingsresultat från i fjol.
”Det goda resultatet i Kyrkslätt beror på att församlingen skapade en utbredd entusiasm för Gemensamt Ansvar. En stor skara människor bidrog med idéer och deltog i genomförandet. Ungdomarna och i synnerhet scouterna tog en aktiv roll”, konstaterar Leena Riipinen, insamlingschef i Kyrkslätt.
I Uganda stöder Gemensamt Ansvar utbildning och försörjning för unga. De första studerandena vid den yrkesskola som byggdes i flyktinglägret Rwamwanja i västra Uganda har blivit klara med sina studier i mekanik samt inom bygg-, hotell- och jordbrukssektorn. I utbildningen ingår praktik där ungdomarna introduceras till framtida arbetsgivare.
Av de 101 ungdomar som inledde studier har 96 utexaminerats och tiotals av dem har fått jobb. Nu har 120 nya elever inlett studier vid yrkesskolan. De valdes ut bland drygt 780 sökande.
Shaban Chance (till höger) utexaminerades från sin mekanikerutbildning i slutet av sommaren.
Tack vare den stora efterfrågan på yrkesutbildning bland de mest utsatta flyktingungdomarna och ungdomarna i Uganda och den sporrande responsen från de studerande kommer motsvarande yrkesutbildningar att ordnas även i andra flyktingläger i Uganda.
”Efter examen ser min situation ljusare ut. Jag känner mig mycket självsäker när jag söker jobb. Nu tänker jag utveckla mina färdigheter genom att arbeta och i framtiden skulle jag vilja starta ett eget företag”, säger Shaban Chance, som efter att ha flytt från Kongo till Uganda och förlorat sin familj började studera mekanik i den skola som stöds med medel från insamlingen Gemensamt Ansvar. Kyrkans Utlandshjälp ser till att hjälpen når fram.
De insamlade medlen överlämnades till insamlingens beskyddare, republikens president Sauli Niinistö den 15 november. Intäkterna fördelas mellan Kyrkans Utlandshjälps utvecklingssamarbete och katastrofhjälp (60 %), Finlands Scouter (20 %), Kyrkans diakonifond (10 %) och församlingarnas diakoniarbete (10 %). De församlingsvisa resultaten från insamlingen finns på adressen gemensamtansvar.fi.
Ytterligare information:
Tapio Pajunen
insamlingschef, insamlingen Gemensamt Ansvar, tfn 0400 870 041, tapio.pajunen@yhteisvastuu.fi
gemensamtansvar.fi
Gemensamt Ansvar 2017 motverkar människohandel. Insamlingen inleds på söndag den 5 februari 2017 och leds av Björn Vikström, biskop i Borgå stift.
Det humanitära läget i Sydsudan är kritiskt. Samtidigt kämpar grannlandet Uganda med ett kraftigt ökande antal flyktingar.
Bristen på mat plågar Sydsudans huvudstad Juba. Butiker har stängts och flera torg har förstörts.
En stor del av försäljarna har flytt eller tvingats sluta med sitt arbete för att deras varor har stulits. Det som finns kvar till salu är svindyrt, berättar Marie Makweri från Kyrkans Utlandshjälp, koordinator för fredsarbetet i Sydsudan.
Utlandshjälpen delar ut majsmjöl, torkade bönor, matolja och salt åt människorna i huvudstaden, och kommer att fortsätta med arbetet åtminstone tills slutet av september.
”Den klart största delen av matvarorna i Juba kommer från Uganda, men vägarna dit har varit stängda”, säger Makweri.
Ett farligt arbete
Marie Makweri.
I juli miste hundratals människor livet i strider mellan rivaliserande grupper i Juba. Läget är nu lugnare, men många stadsdelar är enligt Makweri ännu osäkra. Människor dör eller skadas i våldsamheter så gott som dagligen.
Också det humanitära arbetet i Sydsudan har blivit allt farligare. Sedan december 2013 har 59 hjälparbetare dött i landet.
I juli måste Kyrkans Utlandshjälp delvis evakuera sitt kontor i Juba till Nairobi i Kenya. Nu fortsätter arbetet, men situationen är fortsatt instabil och oförutsägbar. Landet riskerar att falla in i ett nytt inbördeskrig.
”I konflikter sker det alltid bakslag som förändrar omständigheterna för vår verksamhet, och då blir Utlandhjälpens arbete ännu viktigare”, säger Makweri.
Flyktingförläggningar under hård press
Fredsavtalet som konfliktparterna, president Salva Kiir och den tidigare vicepresidenten Riek Machar, slöt för ett år sedan är nu i fara att brytas. Sammandrabbningarna fortsätter runtom landet.
Väpnade grupper förbereder sig för nya strider genom att rekrytera eller kidnappa barn som de gör till soldater, och man befarar att takten kommer att öka. FN:s barnfond Unicef uppskattar att kring 16 000 barnsoldater rekryterats sedan konflikten började, oftast med tvång.
I Sydsudan har cirka 1,6 miljoner lämnat sina hem inom landet och ytterligare 800 000 har flytt till grannländerna. Uganda har tagit emot en dryg tredjedel av flyktingarna. Situationen är svår för såväl staten som hjälporganisationerna, säger Kaisa Huhtela som är Utlandshjälpens projektkoordinator i Uganda.
I augusti var Adjumanis tre flyktingförläggningar överfulla med kring 40 000 flyktingar. Utrymmena är till för bara några tusen. Registreringen av de nyanlända ligger långt efter, och under hösten väntas tiotusentals ännu fly över gränsen från Sydsudan.
I förläggningarna råder det brist på sanitetsutrymmen, dricksvatten och mat. FN:s livsmedelsprogram WFP har varit tvungen att halvera matransonerna för flyktingarna som anlänt före juli, och varnar att ytterligare nedskärningar kan bli aktuella.
”Vår största prioritet är att lätta på bördan i de tillfälliga förläggningarna för att förhindra koleran från att sprida sig”, säger Huhtela.
Med hjälp av armbanden som Utlandshjälpens personal delar ut försäkrar man sig om att alla flyktingar blivit vaccinerade.
Av flyktingbarnen har många tagit med sig sina skolböcker i hopp om att få fortsätta sin skolgång i Uganda. Till exempel i flyktingbosättningen Pagrinya i norr finns bara en skola för de kring 20 000 barn i skolåldern som för tillfället stannar där.
I Pagrinya bygger Utlandshjälpen klassrum och toaletter åt flyktingar samt bostäder åt lärare. Utrymmena räcker för ungefär 300 elever och 12 lärare. Bara i Pagrinya behövs det för tillfället över 300 skolklasser till.
I Sydsudan stöder Utlandshjälpen kyrkornas råd i fredsförhandlingarna. Arbetet pågår dygnet runt.
”Målet är att få parterna att följa fredsavtalet och vapenvilan som slöts i juli samt att förbinda sig till en fredlig lösning på konflikten”, säger Makweri.
Text: Erik Nyström
Hjälp flyktingarna i Sydsudan
Insamlingens konto: Nordea IBAN FI33 1572 3000 5005 04
Meddelande: ”Sydsudan”
Händelserna som flyktingarna från Kongo skildrar, är inget för den känslige. ”Jag gömde mig i högen av döda människor, de var mina klasskamrater”. ”Min mamma hade blivit våldtagen och dödad. Jag fann min lillebror död under henne”.
Det är svårt att föreställa sig händelser som dessa men i östra Kongo är de vanliga. Insamlingen Gemensamt Ansvar uppmärksammar i år de utsatta unga som flytt från Kongo till Rwamwanja i västra Uganda. Med insamlade medel får de unga via Kyrkans Utlandshjälp möjlighet att påbörja yrkesstudier.
De pågående konflikterna i Kongo har sitt ursprung i det så kallade Afrikas världskrig eller Andra Kongokriget. Man uppskattar att kriget som pågick åren 1996–2002 krävde uppemot fem och en halv miljon dödsoffer av vilka hälften var barn under fem år. Nu strider man främst om landets stora naturtillgångar.
Det handlar om guld i första hand men också om andra mineraler, berättar Julian Atame, som är socialarbetare på FN:s flyktingbosättningsområde i Rwamwanja. FN:s flyktingorganisation har placerat uppemot 60 000 flyktingar här. De kommer från sydöstra Kongo därifrån de flytt våldsamheterna som till stora delar har sitt upphov i striderna om de värdefulla mineralerna. Värdet av dem uppskattas till sagolika 24 triljoner dollar. 1,6 miljoner människor har flytt från sina hem på grund av konflikterna i vilka över 70 beväpnade grupperingar deltar.
Efterfrågan på mineralerna från Kongo är stor. Det är världens bil-, flygplans-, smyckes- och elektronik-industri som utnyttjar dem. Utan t.ex. mineralen coltan, skulle inte våra mobiltelefoner och datorer fungera.
Din mobiltelefon och guldring har förödande konsekvenser för dem som bor i Kongo. Det kan Judith Umurija, 20, vittna om. När de beväpnade männen anföll hennes hemby blev hon våldtagen. Efter det flydde hon till sin moster som bodde i en annan by. Där födde hon en dotter nio månader senare. Också den byn utsattes för ett anfall. Under anfallet gömde sig Judith och hennes dotter i en jordhåla och klarade sig därmed med livet i behåll.
Judith och hennes moster flydde till Uganda där de fick arrendera en liten jordplätt att odla och bosätta sig på. Men inte ens på flyktingbosättningsområdet fick Judith vara i fred. Hon blev våldtagen också där av en man som hotade henne och alla grannar till livet. Han skrek att han dödat många människor i Kongo och att han dödar den som vågar blanda sig i vad han nu tänkte göra.
Judith blev placerad hos en annan tutsikvinna. En tid senare blev de båda fastbundna och våldtagna av ett gäng män. Den tredje våldtäkten ledde också till en graviditet. Till råga på allt blev Judith även hiv-smittad. Efter att barnet fötts var Judith mycket deprimerad. ”Jag ville bara dö”, viskar hon.
De kongolesiska ungdomar som blivit antagna tll yrkesskolan är mycket ivriga över studierna och skärskilt över möjligheten att få utföra yrkespraktik.
Men det fanns en ljusglimt. I Rwamwanja återfann Judith sin syster Aziza. Tillsammans tar de hand om barnen och Judith har fått besked om att få börja den yrkesutbildning som Kyrkans Utlandshjälp anordnar. Judith ler när yrkesskolan kommer till tals.
Text: Eriikka Käyhkö, bearbetning Kaj-Mikael Wredlund
Bilder: Ville Asikainen
Utlandshjälpens yrkesskola i Rwamwanja startade i december. Den erbjuder i inledningsskedet utbildning till 120 unga. Man kan studera jordbruk, husbygge, verkstadsmekanik och hotellbranschens ämnen. Målet är att utbilda tusen unga före utgången av år 2017.
Medel från insamlingen Gemensamt Ansvar 2016, riktas bl.a. till yrkesutbildningen i Rwamwanja. Insamlingen startar 7.2. Också du kan skänka de unga i Uganda en ljusare framtid!