Jag gav pengar, jag läste nyheterna – vad kan jag göra nu?

Jag gav pengar, jag läste nyheterna – vad kan jag göra nu?

Kriget i Ukraina har pågått i flera veckor redan. Bilderna som synts i nyheterna har varit råa och det har också den information som förmedlats från konflikten varit.

RÄDSLA OCH SORG förlamar, men samtidigt har de känslorna fått finländare att ta tag i saken med sällan skådad energi och empati. Många har gett pengar, en del har också gett saker. Vissa har öppnat sina hem för dem som kommit till Finland efter att ha lämnat sina hem och allt annat bakom sig, förutom sina närmaste familjemedlemmar och kläderna de har på sig.

I tv-rutan, på sociala medier och i tidningar ser kriget ändå ut att bli allt värre och råare. Man känner sig kraftlös. Vad kan jag ännu göra, så att det skulle kännas som att jag gjort tillräckligt?


DE DÅLIGA NYHETERNA är att kriget redan har förorsakat en massiv humanitär kris i Ukraina. Att rätta till det kommer att ta tid. Det kommer också att krävas mycket arbete för att hjälpa de miljontals människor som blivit flyktingar både inom Ukraina och utanför landets gränser.

Behovet av humanitär nödhjälp, rent vatten, skydd samt varma kläder och filtar i Ukraina har fått finländarna att ge miljontals euro till Kyrkans Utlandshjälp och andra organisationer.

Kriget har ändå på bara några veckor förstört miljontals ukrainares hem, skolor, möjligheter till sjukvård och till att livnära sig. De förstörda skolorna och traumat efter kriget kan hota flera generationer.

Tyvärr lider människor nöd också på andra ställen i världen. I Östaftrika hotar hungersnöd miljontals människor, på grund av att regnsäsongen har uteblivit tre år i rad. Varje euro är viktig och till exempel att bli månadsgivare är ett sätt att försäkra sig om att offer i krig och katastrofer får långsiktig hjälp.

Kan man göra annat än att hoppas på att kriget snart tar slut och vänta på stunden då vi kan börja bygga upp allt igen?


I SLUTET AV FEBRUARI började en humanitär kris i Europa. Till sin natur är en sådan kris mer som en långdistanssträcka eller en ultramaraton, inte en snabb sprint där det lönar sig att klämma ur sig alla krafter under de första hundra metrarna. Det är lättare att orka hjälpa andra om man först tar hand om sitt eget ork.

Det är fullt tillåtet att sakta in, samla energi och förbereda sig på att behovet av hjälp kommer att finnas långt in i framtiden. Kriget kommer indirekt att påverka många länder också utanför Ukrainas gränser – bland annat i form av förhöjda mat- och bränslepriser. Det kommer att slå hårt, speciellt mot de Afrikanska låginkomstländernas ekonomier. Det värsta som kan hända nu är att vi blir cyniska inför all ondska och att vi blir trötta på att se dem lida som behöver hjälp allra mest, oberoende om det är frågan om människor som flyr kriget i Ukraina eller dem som lider av livsmedelsbrist i torkan i Östafrika.


Kom ihåg att koppla loss en stund. Du har redan gjort mycket.


P.S. Mieli rf har samlat en hop bra tips om hur man kan lugna ner sig under en kris. Själv har jag märkt att om jag fokuserar på att hjälpa andra påminner det mig om allt gott i värden. Som motvikt behöver jag ändå koppla loss från nätet och hålla pratstunder ansikte mot ansikte med vänner och bekanta. Lugna promenader i naturen med min hund hjälper också.


Text: Elisa Rimaila
Författaren är kommunikationsspecialist för Kyrkans Utlandshjälp
Översättning: Björn Udd

10+1 fakta om flyktingläget i världen  

10+1 fakta om flyktingläget i världen 

Kriget i Ukraina har fört med sig en ny flyktingkris i Europa, men de kriser som existerat innan kriget har inte försvunnit någonstans. Vi listade 10+1 fakta, saker som är bra att komma ihåg när det gäller flyktingläget i världen.

1. Det finns massor av flyktingar


Fler människor än någonsin har tvingats lämna sina hem: i slutet av år 2020 hade 82,4 miljoner människor tvingats på flykt. Redan då hade antalet fördubblats under de senaste tio åren. I praktiken lever en procent av världens befolkning mot sin vilja någon annanstans än hemma. 26,4 miljoner av dessa flyktingar har tvingats lämna sina hemländer. Eftersom siffrorna är från 2020 inkluderar de inte dem som flytt kriget i Ukraina. Antalet flyktingar som lämnat Ukraina var i mitten på april 4,5 miljoner och antalet interna flyktingar är ännu större.

2. Människor drivs på flykt världen om


I slutet av 2020 kom ungefär två tredjedelar av världens flyktingar från bara några länder: Afghanistan, Kongo-Kinshasa, Myanmar, Sydsudan och Syrien. Europa har under de senaste åren närmast tagit emot flyktingar, men flyktingkrisen som fått sitt ursprung i kriget i Ukraina är väldigt stor och snabb, också på en världshistorisk skala.

3. Människor drivs på flykt av olika orsaker


Den mest synliga orsaken att lämna sina hem är ett krig eller en väpnad konflikt. Förutom det kan en allt värre klimatkris och naturkatastrofer kan göra områden obeboeliga, åtminstone för stunden. Det syns till exempel under den pågående torkan i Östafrika. Också politik kan driva människor på flykt. Miljontals människor har till exempel lämnat Venezuela på grund av finanskrisen och människorättsbrotten där. En kris är inte alltid riktad mot hela befolkningen, utan den kan rikta sig mot en specifik folkgrupp, som sexuella minoriteter.

4. Utvecklingsländer tar emot mest flyktingar


Många av länderna som tar emot mest flyktingar är utvecklingsländer och länder med en skör demokrati. I Afrika ligger Uganda mitt bland konflikter och naturkatastrofer och landet tar emot flyktingar från bland annat Kongo-Kinshasa, Sydsudan, Burundi och Etiopien. Libanon, som själv hamnat i kris, står värd för en betydande del av de syriska flyktingarna. Länder som tar emot flyktingar behöver stöd från det internationella samfundet för att kunna erbjuda tillräcklig hjälp, både åt sina egna medborgare och åt flyktingarna.

5. Alla flyktingar bor inte i tältläger


De bilder vi ser på flyktingar är ofta från flyktingläger. Det kan ge en ensidig och felaktig bild, eftersom största delen av världens flyktingar bor i städer. Dessutom finns det i många delar av världen områden där flyktingar bosatt sig, som sedan blivit permanenta tätorter. I Uganda får flyktingar en liten tomt och rättighet att arbeta, gå i skola och använda social- och hälsovårdstjänster.

6. Kvinnor, barn och sårbara grupper är speciellt utsatta


I kriser riskerar speciellt kvinnor och barn att bli utnyttjade. Också människor som är beroende av andra människors hjälp, som åldringar och människor med funktionshinder, är i sårbar position. De behöver beskydd, så att de inte blir offer för till exempel människohandel.

7. Flyktingbarn och -ungdomar kan bli förlorad generation


Av alla som drivits på flykt är 40 procent barn. Om deras skolgång avbryts på grund av att de tvingats lämna sina hem kan de falla flera år efter i inlärningen. Det, i sin tur, gör att det senare blir svårt att utbilda sig och hitta ett arbete att livnära sig på. Också tron på framtiden är viktig. Utan det riskerar barn och unga att rekryteras och radikaliseras av terroristorganisationer.

8. Man kan också vara på flykt i hemlandet


Över hälften av dem som tvingats lämna sina hem är nu flyktingar i sina hemländer. De har stannat kvar i sina hemländer men kan inte bo på sin hemort. En konflikt eller en naturkatastrof kan ha gjort det omöjligt att bo på hemorten, medan andra delar av landet kan vara relativt trygga att bo i. Många flyktingar vill stanna nära sina hem och undviker därför att fly till sina grannländer. Drömmen kan vara att få återvända hem möjligast snabbt.

9. En del kriser pågår i årtionden


Konflikter drar ut på tiden, återuppbyggnad efter en naturkatastrof kan räcka längre än väntat och politisk förföljelse kan fortsätta också efter att regeringen bytts ut. Till exempel skulle FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA) bara vara ett tillfälligt hjälpmedel, men organisationen har existerat i över 70 år.

10. Också de som hjälper lider av resursbrist


Solidariteten gentemot de Ukrainska flyktingarna har varit exceptionell och hjälporganisationerna har fått betydande gåvor både av företag och privatpersoner för att kunna hjälpa ukrainarna. Organisationerna är ändå oroliga över att sådana pengar som tidigare lovats till viktiga biståndsprojekt nu kan flyttas till försvarsbudgeten eller till Ukraina. Bristen på hjälp på andra håll i världen gör kriserna svårare och kan leda till global instabilitet. Investeringar i att förebygga klimatkrisen är också viktiga, eftersom det genom klimatåtgärder går att minska antalet människor som drivs på flykt, eller i vissa fall undvika det totalt, genom att se till att områdena är livsdugliga.

+1. Flyktingar är i kärnan av Kyrkans Utlandshjälps verksamhet


Ett av Kyrkans Utlandshjälps viktigaste teman är utbildning. Att erbjuda utbildning åt flyktingar är en betydande del av organisationens verksamhet. Kyrkans Utlandshjälp anser att barn och unga måste få fortsätta sin utbildning, också i krissituationer. Därför stödjer organisationen utbildning också i etablerade flyktingsamhällen, för att erbjuda en yrkesutbildning som siktar på att hitta jobb eller starta eget företag. Förutom utbildning är Kyrkans Utlandshjälps arbete centrerat kring att trygga sitt uppehälle samt fredsarbete.


Källor: Kyrkans Utlandshjälps landsrepresentant i Uganda Wycliffe Nsheka, chefen för Kyrkans Utlandshjälps påverkansarbete Tapio Laakso, FN:s Global Humanitarian Overview


Text: Anne Salomäki
Illustration: Carla Ladau
Översättning: Björn Udd

Så här blev vanliga människor flyktingar när kriget började i Ukraina

”Alla försökte ta sig till säkerhet” – Kyrkans Utlandshjälp följde med de första veckorna av kriget i Ukraina och hur vanliga människor blev flyktingar

På våren 2022 tog sig först tusentals, sedan hundratals tusen och till slut miljontals ukrainare över gränsen till grannländerna för att söka skydd. Ännu fler än det lever som interna flyktingar i Ukraina. Vi dokumenterade flyktingkrisen på ort och ställe i tre veckors tid. 

I BÖRJAN AV MARS är det lugnt på de små vägarna i den lilla byn Barabás i östra Ungern, trots att Europa går igenom sin svåraste kris sedan andra världskriget. Gränsen till Ukraina ligger på endast några minuters köravstånd från byn och på andra sidan gränsen är kriget i full gång. 

I flyktingskyddet som grundats i byahuset i Barabás värmer sig familjer som tagit sig över gränsen medan frivilligarbetare serverar mat och dryck åt dem. Vägen har varit lång, men barnen är ännu fulla av energi. De sitter runt borden och ritar, vissa fnittrar ivrigt. 

Kristina och sin katt flydde första gängen 2014 från Luhansk i östra Ukraina.

Utanför huset står Kristina, vars ögon ser ut att vara ömma av gråt. Den unga kvinnan har redan två gånger flytt undan ryska militäroperationer, första gången 2014 från Luhansk i östra Ukraina och nu från sitt hem i den ukrainska huvudstaden Kiev. Att komma ombord på tåget som tog flyktingar bort från Kiev var inte lätt.  

”Människorna hamnade i panik och började skuffa varandra”, säger Kristina, som flydde med sin mamma och sin katt. ”Varenda en försökte ta sig till säkerhet”. 

Luokkahuone, joka on täynnä tavarakasoja.

I flyktingskyddet som grundats i byahuset i Barabás värmer sig familjer som tagit sig över gränsen medan frivilligarbetare serverar mat och dryck åt dem.

På gränsstationerna mellan Ukraina och Ungern torkar männen tårarna och kramar de nedstämda kvinnorna och barnen som fortsätter över gränsen för att ta sig till en trygg plats. Männen i stridsduglig ålder återvänder över Karpaterna tillbaka till sina hem eller sina militära poster. Ingen vet ifall det här är ett sista farväl. 

Miljontals ukrainare har tvingats lämna sitt hemland

Även om miljontals ukrainare har tvingats lämna sitt hemland lever ännu fler som flyktingar inom landet. I gränsstaden Berehove inkvarterar en skolbyggnad 80 interna ukrainska flyktingar. I ett litet rum sitter en familj på fem personer. 

Familjen som jobbade på teatern i Charkiv och flydde västerut med buss när de första bomberna föll och striderna inleddes. 

”Jag lämnade vänner i Charkiv, de som inte kunde eller inte ville fly av olika skäl. Jag känner mig urusel, eftersom jag inte kan hjälpa dem alls”, säger Daria

Kaksi naista ja kaksi tyttöä katsoo suoraan kameraan.
Ljubov, Daria, Alica och Masha lämnade allt bakom de när kriget började.

Kriget har pågått i en vecka och familjen behöver redan något att göra. Familjens pappa Kirill har lyckats få en arbetsintervju, som han ska på nästa dag. 

Den 11 mars träffar vi Anna på Lvivs järnvägsstation, där hon huttrar i kylan tillsammans med sin mamma Natalia och sin katt Gorgik. Sällskapet vill ta sig över gränsen till väst. Mamman och dottern hoppas att de hittar jobb möjligast snabbt – och när kriget är slut vill de tillbaka till Ukraina, understryker Anna. 

Kyryl är 6 år gamla och han är full av energi.

I utkanten av Lviv står 6 år gamla Kyryl och lutar sig mot dörrkarmen. Han är full av energi och börjar snabbt studsa omkring i rummet fyllt av madrasser. Det busiga lilla barnet har flytt från Kiev och nu bott i fyra dagar i det provisoriska flyktingskyddet som öppnats i en kyrka. 

Kyryls syster står bredvid och säger att hon inte tror att han förstår att han är på flykt. Många föräldrar säger samma sak: barnen förhåller sig till situationen som till en konstig semesterresa. De fortsätter leka direkt då de får en chans. 

Skolan har nu blivit en temporär hemplats för flyktingar

Sedan mitten av mars har gränsstaden Berehove varit fylld av ukrainska internflyktingar. Kyrkans Utlandshjälp har tillsammans med systerorganisationen Hungarian Interchurch Aid stött flyktingskydden med matförsändelser och andra förnödenheter. Det största jobbet gör ändå de lokala frivilligarbetarna.  

Skolan har nu blivit en temporär hemplats för flyktingar, och köket i huset leds av Ivonna Kobypyavska. Ivonna och hennes köksteam tillreder 400 måltider per dag för att flyktingarnas magar ska hållas fulla. För bara en månad sedan räckte det att laga mat för 40 elever. ”Men det är ingen stor sak”, säger Ivonna. 

Neljä naista kuvattuna seinässä olevan ikkunan läpi. Naiset työskentelevät keittiössä.
En Köksteam tillreder 400 måltider per dag för att flyktingarnas magar ska hållas fulla. För bara en månad sedan räckte det att laga mat för 40 elever.

En av familjerna som ännu också bor i flyktingskyddet är teaterfamiljen från Charkiv, som vi mötte för några veckor sedan. Deras framtidsplaner är fortfarande oklara, pappa Kirill har inte hittat jobb. Vi önskar dem lycka till. 

I mitten på april får jag ett meddelande i telefonen. Daria från teaterfamiljen meddelar att hon åkt till Italien för att pröva lyckan där. Resten av familjens flickor är i Georgien. Endast pappa Kirill har stannat i Berehove.  


Text: Ulriikka Myöhänen
Bild: Antti Yrjönen
Översättning: Björn Udd

Junan kylki. Ikkunoiden takana näkyy junassa istuvia ihmisiä.

Även om miljontals ukrainare har tvingats lämna sitt hemland lever ännu fler som flyktingar inom landet.

Ukrainska läraren Erika Pavliuk saknar krittavlan, men först måste flyktingfamiljerna som inkvarterats i skolan få hjälp

Ukrainska läraren Erika Pavliuk saknar krittavlan, men först måste flyktingfamiljerna som inkvarterats i skolan få hjälp – ”Största delen av mammorna är ensamma här med sina barn”

När Ryssland anföll Ukraina skickade Engelskaläraren Erika Pavliuk hem sina elever och började frivilligarbeta bland flyktingarna som flyttat in i skolan. I Berehove i västra Ukraina får flyktingarna en säng, värme och mat. 

”JAG HÖRDE NYHETEN av min man, som satt och surfade på nätet. Han sade orden, som alltid kommer att eka i mitt huvud. Vårt land är under attack.”

Engelskaläraren Erika Pavliuk sitter i sitt tomma klassrum i Berehove i Västukraina, nära gränsen till Ungern. Hon går igenom händelserna från den tidiga torsdagsmorgonen. Det var den 24 februari och Ryssland hade inlett ett grymt anfallskrig mot Ukraina.

Pavliuk säger att hon först inte trott på nyheten. Familjen fortsatte sina morgonbestyr i ovisshet. De förde familjens 5-åriga dotter till dagis och Pavliuk tog sig till skolan hon jobbar i, utan att veta vad som skulle hända.

Under dagens första lektion stod läraren framme i klassen, framför sina 12-åriga elever. Stämningen var dyster.

”Jag kommer ihåg en pojke som satt i klassen och såg blek ut. Mitt i allt började hans näsa blöda. Jag bestämde mig för att sätta böckerna åt sidan och diskutera det som oroar barnen mest. I praktiken var mina elever rädda för att de snart skulle dödas.”, minns Pavliuk.

Efter torsdagens första lektion fick skolan instruktioner från myndigheterna. Undervisningen skulle avbrytas och barnen skickas hem.

”De ringde också från min dotters dagis och sade att någon måste hämta henne omedelbart. När jag kom fram hade barnen redan evakuerats ur byggnaden. De väntade på sina föräldrar utanför, och i stunden visste ingen vad som händer näst.”

Ukrainska engelskaläraren Erika Pavliuk säger att hon först inte trott på nyheten när kriget började. Nu hjälper hon flyktingar från andra delar av landet .

Nu, några månader senare vet vi mer om vad som skulle ske under de kommande veckorna. I mars började Ryssland rikta sina missilattacker också mot strategiskt viktiga mål i västra Ukraina, men de mest förödande striderna skulle pågå i andra delar av landet.

I början av april hade redan fyra miljoner ukrainska flyktingar tagit sig över gränserna till grannländerna. En stor mängd ukrainare hade också flytt inom landets gränser till de västra delarna av landet.

Från lärare till frivilligarbetare 

När kriget fortskred började situationen också klarna för Pavliuk, hennes kollegor och de andra invånarna i den lilla staden Berehoven. Redan i slutet av februari började flyktingar från andra delar av landet anlända till skolan.

Inom bara några dagar var hela staden i full gång med att hjälpa dem som flytt kriget. Skolans lärare, kockar och resten av personalen började frivilligarbeta. Pavliuk och hennes kollegor gick igenom det som donerats, löste problem som flyktingarna hade och hjälpte med allt som kom upp.

Dagarna var långa för alla, och det fanns ingen tid att ta ledigt. Pavliuks dagar flöt snabbt förbi.

”Det kom bara energi någonstans ifrån. Människor behövde hjälp. Jag kände mig inte trött under dagen, men när jag kom hem somnade jag så fort huvudet nuddade dynan.”

Skolan blev snabbt centrum för händelserna, eftersom det i det stora köket gick att laga mat åt en stor mängd människor. I normalfall går 300 elever i skolan.

”Under de första dagarna stannade flyktingarna i skyddet bara i några timmar. De gick i duschen och åt något. Sedan fortsatte de mot gränsen. Vi visste inte åt vilket håll situationen skulle utveckla sig”, säger Pavliuk.

Luokkahuone, jossa on pyykkiteline. Luokkahuone, jossa on pyykkiteline.

Skolan kunde inkvartera ungefär 80 flyktingar i rum inredda med våningssängar där skolans egna elever bott tidigare. När striderna fortsatte stannade en del av flyktingarna i flera veckor. Kyrkans Utlandshjälps partnerorganisation Hungarian Interchurch Aid levererade nya kylaggregat, flera livsmedelsleveranser och andra förnödenheter, som en ny tvättmaskin till tvättstugan.

Papporna stannade vid fronten 

I egenskap av frivilligarbetare har Pavliuk hört många familjers berättelse och hon är rörd när hon återger dem. Många som stannat i skyddet en längre tid tänker inte gå över gränsen till Ungern om de inte måste. Många planerar att återvända hem, eller åtminstone så nära hem som möjligt. Pavliuk förstår dem.

”Varje morgon när jag vaknar är jag tacksam över att vi [i västra Ukraina] har haft en lugn natt. Jag har växt upp här, jag är född här och mina föräldrar och många generationer innan det har levt här. Jag kan inte ens tänka mig att jag skulle lämna mitt hem och staden bara för att en anfallare tvingar mig.”

Pavliuk tycker att det varit speciellt svårt att se vardagen för barnen och mammorna som bor i skyddet.

”Största delen av mammorna är ensamma här med sina barn. Vanligtvis bor de med sina män, men nu är männen i armén. Mitt hjärta brister av tanken på att de är tvungna att ta hand om sina barn på en plats de inte känner till. Det bor åtta personer i rummen och de känner inte sina rumskamrater. Fast nu har de ju börjat bli bekanta.”

Pavliuk ser också en ljusglimt i krisen. Hon tycker att kriget och flyktingkrisen som följt har fått invånarna i staden att samarbeta på ett aldrig tidigare skådat sätt. I gränsstaden Berehove är många, precis som Pavliuk, splittrade mellan två länder och kulturer. Därför är det inte alltid lätt att leva tillsammans.

”Enligt mitt pass är jag ungrare, men jag har bott på den Ukrainska sidan av gränsen hela mitt liv, så jag är också ukrainare. Det har funnits meningsskiljaktigheter mellan ukrainare, ungrare och andra minoriteter i staden, men jag upplever att det inte mera är fallet.”

Erika Pavliuk berättar att alla i skolan väntade på att återgå till det normala efter coronapandemin, innan kriget bröt ut.

Distansundervisningen inleddes efter flera veckors paus 

Pavliuk berättar att alla i skolan väntade på att återgå till det normala efter coronapandemin, innan kriget bröt ut. Under kriget har undantagstillståndet fortsatt. I slutet av mars började de utnyttja allt de lärt sig om distansundervisning igen, då skolan i Berehove började ge lektioner på distans igen.

Barnen i flyktingskyddet har kunnat delta i undervisningen i de ukrainskspråkiga skolorna i staden eller delta i sina egna skolors distansundervisning om det har erbjudits. Barnen deltar i lektionerna från skolans datorklassrum.

Pavliuks ungerskspråkiga elever stannar däremot hemma, eftersom deras skola fortsättningsvis är full av flyktingar. Pavliuk fortsätter jobba i skyddshemmet för flyktingar på dagarna och om kvällarna förbereder hon lektionerna hon håller. Hon blir rörd när hon talar om sina 12–18-åriga elever.

”De är tonåringar. Vi har alla upp- och nerförsbackar men vi hittar alltid lösningar på svåra situationer. Jag älskar dem.”

Hon vet redan nu att några elever flytt från Ukraina till Ungern och att de inte kommer att återvända till hennes lektioner. Pavliuk suckar djupt och tittar runt sig i sitt tomma klassrum. Vad är lärarens högsta önskan?

”Att jag får hålla vanliga lektioner. Jag vill skriva på krittavlan där och…” Pavliuk tvekar en stund och skrattar sedan trött ”…jag vill skälla ut mina elever när de inte har gjort läxorna.”


Text: Ulriikka Myöhänen
Bilder: Antti Yrjönen
Översättning: Björn Udd

KUH utökar sin hjälpoperation för att stödja dem som tvingats lämna sina hem under kriget

Kyrkans Utlandshjälp utökar sin hjälpoperation för att stödja dem som tvingats lämna sina hem under kriget

Kyrkans Utlandshjälp (KUH) uppgav på måndagen att organisationen utökar insatserna som inleddes efter att kriget i Ukraina bröt ut. KUH skickar nu personal till Ukraina och grannländerna och utvidgar sina hjälpoperationer till att innehålla mer än endast omedelbar nödhjälp.

KRIGET I UKRAINA har drivit över tre miljoner människor på flykt. För att stöda dem som lider av kriget planerar KUH omfattande åtgärder, bland annat att skicka hjälppersonal till Ukraina och Ungern. För tillfället stöder KUH organisationen Hungarian Interchurch Aid (HIA), som hjälper dem som flytt undan kriget till Ungern, Karpaterna och till Lviv i Ukraina genom att dela ut mat, vatten, hygienartiklar och livsviktiga medicinska förnödenheter.

”Finländarna har frikostigt donerat till våra hjälpinsatser för dem vars liv har påverkats av kriget i Ukraina. Vi bemöter situationen nu och i framtiden”, säger KUH:s verksamhetsledare Jouni Hemberg.

”Vi har väldigt värdefull erfarenhet av att hjälpa flyktingar i andra länder och speciellt av att erbjuda utbildning och psykosocialt stöd. Den erfarenheten är otroligt viktigt när vi hjälper traumatiserade människor — speciellt kvinnor, ungdomar och barn — i Ukraina och utanför landets gränser.”

15 254 personer har redan fått hjälp tack vare samarbetet mellan KUH och HIA. Organisationerna har till exempel levererat livsviktig medicinsk apparatur för sju miljoner euro till västra Ukraina och 278 ton mat och andra förnödenheter till flera orter där människor som lämnat sina hem nu bor. KUH har stött mottagningscentraler som HIA grundat både vid gränsen mellan Ungern och Ukraina och i Budapest.

Människor som vill fly Ukraina köar till ett tåg den 11 mars. Bild: Antti Yrjönen/Kyrkans Utlandshjälp

Krigets inverkan på Ukraina är obeskrivligt

”Vissa människor har lämnat sina hem på 10 eller 20 minuters varsel — de har lämnat allting bakom sig. Resan till Lviv eller längre bort har tagit över ett dygn eller längre. Vissa familjer har bott i tillfällig inkvartering i dagar eller veckor. Deras behöv är akuta: de är hungriga, törstiga och utmattade”, säger KUH:s kommunikationsexpert Ulriikka Myöhänen, som har besökt Lviv och andra områden under den senaste veckan.

KUH skickar mera personal till Ukraina och Ungern för att ge stöd åt HIA i att leda och administrera hjälpoperationen, för att erbjuda utbildning i en sådan här nödsituation och för kommunikationsbehov. KUH utreder också andra möjliga samarbetspartners som organisationen kunde stöda för att hjälpa flyktingar som tagit sig till andra länder.

”Vi hoppas innerligt att det snart blir fred, men även om det händer kommer den inverkan som kriget redan nu haft på Ukraina och det ukrainska folket att vara obeskrivlig”, säger Hemberg.

”En sak som vi kan göra, som experter på utbildning, är att hitta sätt för barnen och ungdomarna att kunna fortsätta sin skolgång”, fortsätter Hemberg.

”Alla som flytt är oroliga över sin framtid, hur de ska försörja sig och ifall deras barn ska få fortsätta gå i skola”, säger Myöhänen.

Tilläggsinformation:

Verksamhetsledare Jouni Hemberg
jouni.hemberg[a]kirkonulkomaanapu.fi
+358 50 325 9579


Kommunikationsexpert Ulriikka Myöhänen
ulriikka.myohanen[a]kirkonulkomaanapu.fi
+358 50 576 7948
(På plats i Ukraina och Ungern)

Hjälp
Ukrainas barn

Kyrkans Utlandshjälp beviljar en första halv miljon euro för att hjälpa familjer som drabbats av konflikten i Ukraina

Kyrkans Utlandshjälp beviljar en första halv miljon euro för att hjälpa familjer som drabbats av konflikten i Ukraina

Människorna sökte skydd för bombningar på Kievs metrostationer på fredagen. Bild: AP / LEHTIKUVA / EMILIO MORENATTI

Under den första helgen som insamlingen till förmån för familjer som lider av kriget i Ukraina pågått samlade Kyrkans Utlandshjälp (KUH) in över en miljon euro. Vid första skedet av hjälparbetet riktar KUH medel till Ukraina och Ungern varefter stöd också planeras till hjälparbete på andra områden.

Kyrkans Utlandshjälp beslöt på måndagen om sitt första bidrag till stöd för offren av konflikten i Ukraina som började den 24 februari. De första 500 000 euro av den dryga miljon som samlats in så här långt kommer att användas för att trygga basbehoven hos dem som tvingats fly sitt hemland. De ska få förnödenheter som mat, varma filtar och sovsäckar.

Hjälparbetet riktas i det här skedet till Ukraina samt Ungern, som redan tagit emot tiotusentals människor som söker skydd. KUH har redan stött sin ungerska partnerorganisation Hungarian Interchurch Aids leverans av 28 ton livsmedelsartiklar som delats ut i Ukraina under veckoslutet.

“Vår vädjan om hjälp för dem som flytt konflikten i Ukraina har väckt en otrolig vilja hos människor att hjälpa”, säger KUA:s verksamhetsledare Jouni Hemberg.

“Vi stöder vår ungerska samarbetsorganisation med 500 000 euro. De har inlett sina hjälpoperationer i Ukraina och Ungern. Samtidigt uppskattar vi hur vi bäst kunde hjälpa dem som drabbats av konflikten under de närmaste dagarna och veckorna.”

En halv miljon människor har drivits på flykt i Ukraina

KUH har beredskap och expertis att hjälpa så väl med nödhjälp och mottagandet av flyktingar som att hantera konfliktens långvariga konsekvenser. Tillsammans med systerorganisationerna i ACT Alliance jobbar KUH för att trygga livsmedelsförsörjning och bashygien samt erbjuda psykosocialt stöd, utkomstmöjligheter och skolgång i krissituationen.

Hjälpbehovet i Ukraina är enormt. I ett land med 44 miljoner invånare behövde redan tre miljoner humanitär hjälp före kriget som började torsdagen den 24 februari. FN:s flyktingorgan uppskattade på måndagen att över en halv miljon ukrainare tagit sig över gränserna till grannländerna. Mängden flyktingar förväntas öka medan våldet trappas upp. Många som lämnat sitt hem och sitt hemland beskriver hur svårt det var att fly så överraskande.

“Kvinnorna i min familj beslöt sig för att föra barnen till säkerhet. Jag kommer inte ihåg något alls från största delen av färden. Mina barn frågade vart vi är på väg och jag klarade inte av att svara någonting alls. Vi hörde att det var långa köer vid gränsen till Polen så vi beslöt oss för att ta oss över bergen och till Ungern. Min syster är ännu på resande fot och jag vet inte alls var hon och hennes barn är, säger Jelena, som tagit sig över gränsen till Ungern under helgen.

Också vid gränsen till Ungern dröjde väntan flera timmar.

”Det var kallt och mina barn frös. Det har varit otroligt att märka hur mycket människor vill hjälpa. Bara att få prata ut hjälper att tro på något bättre”, säger Jelena.

Du kan delta i nödhjälpsinsamlingen på något av följande sätt:


Webbdonation:
Donera via vår webbsida


MobilePay-donation
Donera via MobilePay på numret 17110


Textmeddelande
Skicka meddelandet APU20 (20€) eller APU50 (50€) på numret 16499


Traditionellt bankgiro
Nordea: FI33 1572 3000 5005 04, referensnummer: 2943


Även en liten gåva betyder mycket. Ett varmt tack för din hjälp.

Gemensamt Ansvar 2021: De äldsta är de mest utsatta

Fattigdom och brist på mat är vardag i flyktingbosättningarna i Uganda, i synnerhet för de äldsta. Insamlingen Gemensamt Ansvar riktar i år sitt stöd till de äldre i världens katastrofområden. 

För sju år sen gömde sig Elizabeth Kapinga med sin familj i skogsdungar på vägen mot Ugandas gräns. Familjen flydde till fots våldsamheterna i sitt hemland Demokratiska republiken Kongo. Det visade sig omöjligt att hitta någon bilskjuts och flykten drog ut till en tre veckor lång pina. 

”Skotten ven från alla håll. Det var hemskt, vi skyndade på barnen. Varje gång jag återkommer till minnena frågar jag mig hur livet varit så hårt mot oss. Men det finns ännu de som bor kvar, lider och dör”, säger 80-åriga Kapinga. 

Potretti naisesta

Elizabeth Kapingas familj är i säkerhet, men vardagen är knapp. Hennes dagar går till att sköta om sina barnbarn.

Sedan år 2013 har Kapinga bott i flyktingbosättningen Rwamwanja i Uganda med sina fyra barn, sin svärson och tio barnbarn. I Kongo förlorade Kapinga sin make, fyra av sina barn samt tre av sina barnbarn. Hon känner fortfarande stor sorg när hon minns dem. 

”Jag levde ett gott liv, gifte mig och var lycklig. Gud skiljde mig sedan åt från min man och jag blev ensam”, berättar Kapinga. 

Kapingas familj är nu i säkerhet, men vardagen är utmanande. Det råder brist på kläder i flyktingbosättningen och för de flesta familjerna räcker mathjälpen inte till för att hålla dem mätta. Hälsovården och tillgången till mediciner är begränsad, och det som säljs är dyrt. 

 

Hymyilevä mies tarjoilee juotavaa

Elizabeths svärson Lucien Kagoro äger en framgångsrik salong och hans inkomster underlättar familjens situation.

Situationen för Kapingas familj har trots utmaningarna förbättrats av att hennes svärson Lucien Kagoro fick gå en frisörutbildning i yrkesskolan som Kyrkans Utlandshjälp grundat för ungdomar och unga vuxna i Rwamwanja. 

Kagoro arbetade som lärare i Kongo innan han flydde till Uganda år 2017. Han kunde inte fortsätta med sitt yrke i Uganda på grund av språket, men yrkesutbildningen ledde till ett arbete som frisör. 

Lucien driver med god framgång en egen salong. Hans inkomster är till stort stöd för hela familjen och gör det möjligt för barnen att gå i skolan. Kagoro förlorade sina egna föräldrar i kriget och fruns familj är allt han har kvar – och i den ingår hans svärmor Elizabeth. 

”Jag älskar min svärmor, hon har gett mig mycket. Min familj mår nu bra”, säger Kagoro. 

Pihapiiri pakolaisasutusalueella

I flyktingbosättningen råder det brist på många basförnödenheter.

Yrkesskolan i Rwamwanja grundade år 2015 med stöd av insamlingen Gemensamt Ansvar. Av de utexaminerade ungdomarna har 73 procent hittat en arbetsplats eller grundat ett eget företag.  

”Vi bygger en framtid för alla genom att utbilda barn och unga. Genom att stöda utbildning och utkomstmöjligheter når hjälpen hela familjer och hela lokalsamhället, och det är grunden till en hållbar utveckling efter en katastrofsituation”, säger Eija Alajarva, chef för humanitärt arbete vid Kyrkans Utlandshjälp. 

Av intäkterna från Gemensamt Ansvar-insamlingen går 60 procent till Kyrkans Utlandshjälps katastroffond. I år uppmärksammar insamlingen i synnerhet de äldre i katastrofsituationer. En hög ålder för med sig skador och sjukdomar som gör det svårare att röra sig och få information. 

Gemensamt Ansvar

År 2021 stöder insamlingen Gemensamt Ansvar de äldre. Av insamlingsintäkterna går 60 % till att stöda människor i utvecklingsländer via Kyrkans Utlandshjälps katastroffond.

Delta i Gemensamt Ansvar-insamlingen och skänk en gåva på adressen gemensamtansvar.fi

Elizabeth Kapinga tillbringar gärna sina dagar med sina barnbarn. Deras lekar för bort tankarna från alla bekymmer. Med sin svärsons stöd kan hon också njuta av vardagen 

”Jag är lycklig över min svärsons jobb. Han gillar det han gör och han kan ta hand om oss andra. Jag vet inte hur vi skulle klara oss om inte Lucien hade sitt jobb”, säger Kapinga. 

Bilder och intervjuer i Uganda: Sumy Sadurni
Text: Noora Pohjanheimo 

Att stoppa coronaviruset brådskar på flyktinglägren – Kyrkans Utlandshjälp påbörjar arbetet i flera länder

För att hindra spridningen av coronaviruset distribuerar Kyrkans Utlandshjälp hygienartiklar och effektiverar hygienupplysningen på flyktinglägren.

De människor som bor i ett flyktingläger befinner sig redan från förut i en utsatt situation. Coronaviruset kan ha ödesdigra följder eftersom god hygien och fungerande hälsovård är utmanande att upprätta.

I Uganda är Kyrkans Utlandshjälp FN-flyktingorganisationen UNCHR:s partner och ansvarar för att anordna utbildning till 120 000 elever på flyktingbosättningsområdena i norra Uganda.

”Skolorna är helt fyllda och eleverna är många. Att förbättra hygienen är nu en oundviklig åtgärd”, konstaterar Wycliffe Nsheka som är Utlandshjälpens landschef i Uganda.

”Vi anordnar hygienutbildning till eleverna, lärarna och vi bildar hygienkommittéer på lägren. Vi upprättar platser för handtvätt i skolorna och skaffar desinfektionsmedel för händer och ytor. Vi skall också trycka informationsbroschyrer på olika språk och informera via radio.”

I Kenya stängdes skolorna 16.3. Även de skolor och förskolor som Utlandshjälpen understöder är stängda.

På flyktinglägret Kalobeyi i Kenya startar en informationskampanj i lokalradion om bl.a. vikten av att tvätta händerna. På så sätt försöker vi nå barnen och föräldrarna medan skolorna är stängda, berättar Utlandshjälpens landschef i Kenya, John Bongei. Det finns även planer på att distribuera handdesinfektionsmedel, flytande tvål, ämbar och andningsmasker till elevernas vårdnadshavare.

”Vi vidarebefordrar också de Kenyanska myndigheternas information om skollektioner som sker via radio. Vi utreder nu vilka tjänsteleverantörer det finns för distansundervisning och hur vi kan stöda sådan, ifall skolorna är stängda en längre tid”, berättar John Bongei.

Också i Somalia utförs hygienåtgärder via skolorna.

Hjälp oss att skydda människor på flyktinglägren från coronaviruset

Du kan hjälpa genom att:

  • Donera på Utlandshjälpens nätsidor
  • Göra en inbetalning till Utlandshjälpens insamlingskonto Nordea, IBAN FI33 1572 3000 5005 04 , ange som referens 1216
  • Sända  SMS:et APU20 till numret 16499 (20 €)

Tilläggsinformation ger chefen för det humanitära biståndet, Eija Alajarva, tel. 040 582 1183, eija.alajarva(at)kua.fi.

Historisk fred i Pibor i Sydsudan efter generationernas kamp

Pibor var länge känt som Sydsudans vilda västern. Fredsprocesserna som Kyrkans Utlanshjälp understött har väckt stadens marknad till liv och öppnat invånarnas ögon för affärsmöjligheter.

Kvällssolen sprider sitt sken över staden Pibor och invånarna tvättar sig vid flodkanten efter en het dag. KUH:s ekonomiansvarige Moses Ludoru hälsar på de förbipasserande under sin kvällspromenad.

Ludorus skratt får människor att le. Han är en bekant syn för lokalinvånarna, för promenaden har blivit rutin under freden. Stadens marknad är full av människor som vandrar bland hyddorna av lera och korrugerad plåt.

”Tidigare odlades här ingenting och vi hämtade vår mat ända från Juba. Nu kan vi köpa den här”, säger han.

Pibor är huvudstad i delstaten Boma, cirka 400 kilometer öster om huvudstaden Juba. Boma var tidigare en del av delstaten Jonglei, som länge varit ett av Sydsudans oroligaste områden.

Oroligheterna har grundat sig på fattigdom, brist på mat, tillgången till vapen och kamper om makt. Pibor tillhör murle-stammen som karaktäriseras av en åldershierarki. Pojkarna föds till en viss generation som betecknas av namn, färger och ett traditionellt ärrmönster som ristas in på huden. Vanligtvis har de äldre generationerna mest inflytande, men kriget har rubbat ordningen.

”De unga vill med våld avancera till en högre position”, säger Ludoru.

Historisk fred

Vi träffar 20-årige Bollein Daki som har en skottskada i armbågen. Daki representerar åldersgruppen Kurenen som har stridit mot den äldre gruppen Lango.

”Under striderna fanns ingen tid för jordbruk och oskyldiga människor förlorade sin egendom”, säger Daki.

Tidigare använde man endast käppar som vapen i uppgörelser inom stammen, men kriget har ökat tillgången på eldvapen – med fatala konsekvenser, säger James Golla som hör till åldersgruppen Lango.

”Vi förlorade också föräldrar i striderna när de försökte separera oss från varandra. Hela befolkningen led av att det inte var tryggt att transportera mat till Pibor”, säger Golla.

Åldersgrupperna försonades i fjol, inspirerade av fredsprocesserna som KUH understött. Först samlade KUH murle från Boma och dinka från Jonglei till deras första fredsmöte genom tiderna. Det ledde till ett historiskt fördrag som tillåter transporter mellan Boma och huvudstaden Juba via delstaten Jonglei.

Fördraget ökade möjligheterna till handel inom Boma. Nästa steg var en intern fred inom murle-stammen mellan anhängare och motståndare av den
tidigare guvernören. Det resulterade i delstatens första fredliga guvernörsval på många år.

KUH har fört samman åldersgrupperna genom att förbättra deras möjligheter till att försörja sina familjer utan att begå till exempel boskapsstölder som leder till en ond cirkel av hämndattacker.

Ungdomarna har gått kurser i fiske och matlagning, och dessutom spelat tillsammans i fotbollsturneringar.

Ju längre människorna ser effekterna av fred, desto hårdare arbetar de för att bevara den.

”Till en början hatade jag att träffa medlemmar från Lango, men nu kan vi äta tillsammans i fred”, säger Daki.

Text: Erik Nyström
Bild: Hugh Rutherford

Rohingyakvinnor- och flickor träffas och studerar i trygg miljö i flyktinglägret

Kvinnor och flickor i störst behov av stöd lär sig läsa och får nya färdigheter i flyktinglägren i Bangladesh.

”Lokalerna för kvinnor och flickor är en trygg miljö. Det är alltid trevligt att komma hit och vara tillsammans med andra”, säger en flyktingkvinna som är frivilliglärare. I Myanmar undervisade hon i landets språk burmesiska samt i sömnad.

I flyktinglägret i Cox Bazar i Bangladesh bor närmare en miljon människor som hör till rohingyaminoriteten. De har flytt våldet i Myanmar, som i en rapport av FN:s människorättsobservatörer beskrivs som massmord och massvåldtäkter. Enligt rapporten var folkmord syftet med arméns våld.

Största delen av flyktingarna är kvinnor och barn. Situationen är mycket svår i synnerhet för föräldralösa samt för unga kvinnor och flickor.

”Min dröm är att de kvinnor och flickor jag undervisar kan börja undervisa andra. Och att kvinnorna med arbetet kan förtjäna sitt uppehälle”, säger den frivilliga.

Stöd efter våldet

I världens största flyktingläger råder en skriande brist på undervisning och utkomstmöjligheter. Behovet av undervisning för unga är speciellt stort.

I Kyrkans Utlandshjälps och dess danska systerorganisations gemensamma projekt erbjuds psykosocialt stöd för de som utsatts för könsbetingat våld, samt undervisning för kvinnor och flickor i puberteten.

”För tillfället deltar 169 kvinnor och flickor i vår läsundervisning. Rådgivningen om livsfärdigheter, där vi bland annat talar om hygien, näring och familjeplanering, har 179 deltagare. Dessutom har 765 kvinnor och flickor fått psykosocialt stöd, och vårt team har besökt 1050 familjer för att berätta om lokalerna för kvinnor och flickor och servicen där”, berättar Petra Weissengruber som är sakkunnig i utbildning vid Utlandshjälpen och arbetar i Cox Bazar.

Informationskampanjer om hygien, barnäktenskap och hur man minskar katastrofrisker har nått nästan 1400 kvinnor och flickor. I början av projektet gjordes en enkät som visade att intresset för utbildning är stort, och att kvinnorna även önskar att kunna förmedla sin kunskap vidare. Man vill, till exempel, lära ut sömnad även i hemmen. Det har gjorts möjligt och undervisningen har startat.

Förhållandena i lägret är hårda. Människor lever i små skjul tätt på varandra.

”Till all lycka har monsunregnen i år inte varit så våldsamma som man befarade. Dagar då det regnar mycket kan utbildningsteamet inte alltid nå lägren. Regnet, som gör lervälling av flyktinglägrens vägar, påverkar naturligtvis också kvinnornas och flickornas möjlighet att nå utbildningslokalerna”, säger Weissengruber.

Text: Ulla Kärki
Översättning: Jean Lindén
Bild: Tine Sletting Jakobsen / Dan Church Aid