Kyrkans Utlandshjälp beviljar 100 000 euro i nödhjälp till offren för jordbävningen i Haiti
AP/Lehtikuva
Kyrkans Utlandshjälp (KUH) har beviljat 100 000 euro i nödhjälp för de humanitära insatserna i Haiti efter den förödande jordbävningen lördagen den 14 augusti.
Jordbävningen hade en magnitud på 7,2 och orsakade massiv förstörelse i landets södra delar. Byggnader och trafikförbindelser har förstörts och tusentals människor har dött, skadats eller rapporterats försvunna. Sammanlagt 60 procent av landets befolkning beräknas ha drabbats.
Kyrkans Utlandshjälp levererar nödhjälp i samarbete med sin systerorganisation, Kirkens Nødhjelp, samt andra ACT-organisationer. Det råder akut brist på basförnödenheter såsom mat, hygienprodukter, filtar och skydd.
Du kan stöda Kyrkans Utlandshjälps humanitära arbete i Haiti genom donationer på kontonumret FI33 1572 3000 5005 04 (referens 2244) eller genom att skicka textmeddelandet APU20 till numret 16499 (20 €).
Kvinnor och flickor står i fokus för vårt pandemiarbete
Efter utlysningen av coronarestriktionerna förstod vi att barnäktenskap skulle bli en utmaning i våra arbetsområden i Nepal, skriver programkoordinator Deepika Naidu.
Våldet mot kvinnor ökade och mammor och systrar gjorde mer hushållsarbete än tidigare. En del flickor slutade i skolan och allt fler barn tvingades till giftermål. Covid-19-pandemin påverkade allas liv, men konsekvenserna av skol- och samhällsstängningar var särskilt allvarliga för nepalesiska kvinnor och flickor.
Efter utlysningen av coronarestriktionerna förstod vi att barnäktenskap skulle bli en utmaning i våra arbetsområden i Nepal. Familjer med ekonomiska trångmål kan ty sig till traditionella men kortsiktiga lösningar som att gifta bort sina döttrar. Därför ville vi prioritera skyddandet av barn. Vi grundade klubbar i skolor och ordnade diskussionstillfällen och gatuteater som behandlade frågan.
Vi reste stora skyltar i byarna där vi berättade om de negativa effekterna av barnäktenskap på barns fysiska, psykiska och sociala välmående. På skyltarna berättade vi också om lagar och straff kopplade till barnäktenskap. Det var glädjande att se att både samhällen och lokalförvaltningar tog emot budskapet väl.
Covid-19 tvingade oss att svara på krisen också på flera andra sätt. Vår matdistribution nådde de mest utsatta människorna. Bland dem fanns framförallt gravida och ammande kvinnor samt personer med funktionsnedsättning.
I Nepal – precis som i många andra länder – rapporterades om ett ökat våld mot kvinnor under samhällsstängningarna. Vi gjorde vårt bästa för att underlätta situationen, till exempel genom att ordna familjedialoger och en mediekampanj. Utöver det samlade vi män, pojkar, kvinnor och flickor till tillfällen där vi diskuterade våld som riktas mot kvinnor och olika lösningar för att få slut på det. Andelslag som stöds av Kyrkans Utlandshjälp gjorde upp planer för påverkansarbete som ska förebygga barnäktenskap samt våld. Planerna överräcktes till representanter från de olika lokalförvaltningarna.
Under pandemin har kvinnor och flickor utsatts för ökat våld och utnyttjande framförallt i karantäncenter. Kyrkans Utlandshjälp och andra medborgarorganisationer lyfte fram behovet av säkra utrymmen för kvinnor och flickor, och våra insatser ledde till resultat. Efter organisationernas gemensamma utlåtande skapades egna utrymmen för kvinnor och flickor i karantäncentren.
Grundlagen i Nepal är progressiv, vilket gör mig hoppfull. Lagparagraferna och den praxis som berör barnäktenskap och motarbetar sexuellt våld är lovande. Lokalförvaltningarna har som målsättning att skapa en omgivning där kvinnor och flickor kan leva ett gott liv.
Utbildning skapar trygghet och inger hopp mitt i katastrofer
Utbildning är ett kraftfullt sätt att avsluta den onda spiral som orsakas av fattigdom och oroligheter, skriver regionchef för Mellanöstern Ashraf Yacoub.
Under de tio år som konflikten i Syrien pågått har miljontals syrier varit tvungna att lämna sina hem och söka skydd på andra håll i landet. De lider av brist på mat och har inte möjligheter till utkomst eller hälsovård. Pandemin har ytterligare försvagat landets ekonomi, vilket har lett till att hushållen inte ens har råd med basförnödenheter.
Situationen för Syriens barn har aldrig varit sämre. Närmare 90 procent av barnen behöver humanitärt bistånd. 2,5 miljoner barn kan inte gå i skola. Utöver det finns en risk för att 1,6 miljoner elever kommer att avsluta sin skolgång.
Utbildning är ett kraftfullt sätt att avsluta den onda spiral som orsakas av fattigdom och oroligheter. Efter katastrofer kan återhämtningen börja med utbildning, vilket också minskar konfliktens förödande inverkan.
Som finländsk organisation har vi bred erfarenhet av och stort kunnande inom utbildning. Under pandemiåret 2020 fick Kyrkans Utlandshjälp anamma nya verksamhetssätt – ett av dem handlar om att ordna distansundervisning. På grund av coronan blev vårt arbete långsammare och vi hade mer tid att reparera skolor. Efter restriktionerna kunde vi fortsätta skolarbetet på ett säkert sätt.
Under mina resor i Syrien har det varit glädjande att se resultatet av vårt arbete. Under 2020 nådde vi 35 000 människor i landet, bland dem 4 900 elever och lärare som dragit nytta av vårt utbildningsarbete.
När det gäller Syriens framtid oroar jag mig mest för överpolitiseringen av konflikten. Den försvårar försoning, återuppbyggnad och det humanitära arbetet. Jag känner mig ändå hoppfull när jag ser hur uthålliga de syriska ungdomarna är. Om de unga får en chans kan de bygga en bättre framtid för sig själva och hela samhället.
Ashraf Yacoub, regionchef för Mellanöstern
Den här texten publicerades ursprungligen i vår Årsberättelse 2020 som nyligen kom ut. Vill du veta mer om vad vi gjorde?
Distansskola, karantän, reseförbud. Nedstängda samhällen, inställda evenemang och hundratals distansmöten. Pandemiåret 2020 var mycket exceptionellt också för Kyrkans Utlandshjälp, skriver verksamhetsledare Jouni Hemberg.
Situationerna i våra verksamhetsländer har varit svåra också förut. Vi har jobbat mitt bland konflikter, jordbävningar, naturkatastrofer och epidemier. Men ingen av oss hade någon erfarenhet av en global pandemi. För första gången berördes hela organisationen av krisen.
Årets händelser överraskade – och å andra sidan inte. Våra anställda finns utspridda runtom i världen så vi har alltid jobbat på distans. I Finland fick hela Helsingforskontoret flytta hem för att jobba vid köksbord och i soffor. När jag nu, efter ett år, tänker på hur distansjobbet löper är det som natt och dag. Det positiva är att våra landskontor i Asien, Afrika och Mellanöstern kunde verka länge utan några coronasmittor.
Pandemin har naturligtvis ändrat vårt programarbete inom utbildning, utkomst och fred. Hela världen övergick till distansundervisning under år 2020. I Finland har vi kämpat med hur vi ska lyckas ordna distansskola och distansjobb hemma. Situationen har krävt uppfinningsrikedom också i våra programländer som inte har några förbindelser eller fungerande infrastruktur. Lärarna har gått från by till by för att undervisa barn och hållit lektioner via radio.
Coronapandemin har också påverkat människors utkomst. I Europa bär staterna ansvar för att både människor och företag ska klara sig, men i utvecklingsländer har människorna inte den möjligheten. Samhällets stödnätverk är svaga, livet försvåras redan av epidemier som är lindrigare än coronan. De som inte har någon utkomst letar sig i mån av möjlighet till andra ställen. Att förflytta sig på grund av arbete är en risk med tanke på pandemin, men ökar också regionala oroligheter. Pandemin har skapat utmaningar för fredsarbetet – konflikterna bryr sig nämligen inte så mycket om en epidemi.
Trots utmaningarna har vår utveckling varit häftig. Den internationella inkomstfinansieringen har vuxit något otroligt. Det är ett tecken på att instanser som FN, EU och offentliga finansiärer litar på vårt arbete och på vår vision.
Coronan har ändå ätit upp en del av vår inhemska kollekt. Samhället har i långa perioder varit helt nedstängt och att samla in kollekt virtuellt är mycket svårt. Våra flitiga värvare har inte heller kunnat jobba ute på gatorna. Fastän inkomsterna i hemlandet minskade, minskade också utgifterna på grund av färre resor. Vi klarade oss genom 2020 utan någon jätteförlust.
Pandemiåret har gläntat på nya dörrar för oss. Nu och i fortsättningen måste vi kunna utvecklas och tänka på hur vi kan utnyttja digitaliseringen i vårt arbete. I framtiden kommer en stor del av vår utbildningsverksamhet att flyttas bort från fysiska byggnader. Till exempel i Afrika behövs enorma mängder utbildningsplatser i framtiden. Digital undervisning kunde vara en lösning. Faktum är att vårt arbete inte kommer att fortsätta som innan pandemin. Vi måste fundera på hur vi i fortsättningen kan plocka ut de bästa bitarna av det vi lärt oss under pandemitiden.
Som verksamhetsledare hoppas jag att vi snart kan besegra den här pandemin och att återhämtningen kan inledas. Efter pandemin fokuserar vårt arbete allt starkare på hållbar utveckling. Vi fortsätter arbeta för utbildning, fred, utkomst och jämlikhet. En lärdom av distansarbetet är att vi kan göra allt större miljögärningar. När vi reser gör vi det med en tydligare plan än tidigare.
Fastän året varit tufft har det varit en stor framgång för oss på Kyrkans Utlandshjälp. Allt tack vare våra anställda, förtroendevalda och volontärer. Ni är vår största resurs och möjliggör att vi kan verka där behovet av hjälp är som störst.
Ni är också den bästa mätaren för kvalitet och förtroende i vår verksamhet. Vi har utvecklat verksamheten och tack vare det har också finansieringen ökat. Pandemin lärde oss det allra viktigaste: när alla pusselbitar passar ihop kan man bygga en fungerande helhet.
Jouni Hemberg, verksamhetsledare
Den här texten publicerades ursprungligen som förordet till vår Årsberättelse 2020 som nyligen kom ut. Vill du veta mer om vad vi gjorde?
Kyrkans Utlandshjälps katastroffond riktar 50 000 euro i nödhjälp till dem som drabbats av den förödande explosionen i Libanons huvudstad Beirut.
Över 138 människor har dött och 5 000 skadats i explosionen i Beiruts hamnområde tisdagen den 4 augusti. Flera människor är fortfarande försvunna och förstörelsen är enorm – kring 300 000 människor beräknas ha förlorat sina hem.
“Människor är i akut behov av rent vatten, skydd och mat. Tillgången till vatten och sanitet är också viktig med tanke på att antalet människor som insjuknat i covid-19 hade börjat öka kraftigt före explosionen”, säger Risto Ihalainen, sakkunnig inom humanitärt arbete vid Kyrkans Utlandshjälp.
Du kan stöda de drabbade i Beirut genom att delta i insamlingen på kontot Nordea FI33 1572 3000 5005 04, referensnummer 1465 eller genom att skicka textmeddelandet APU20 till numret 16499 (20€).
Kyrkans Utlandshjälp har beviljat 150 000 euro i nödhjälp för att förhindra att coronaviruset sprids i Sydsudan, Somalia, Uganda och Kenya.
För att sakta ner spridningen av coronaviruset är det viktigt att vara mån om sin handhygien och undvika kontakt med andra människor. Men på flyktingläger och andra fattiga områden är instruktionerna svåra att följa. Områdena är oftast tätt bebodda och för många människor är tvål en lyxprodukt.
I Uganda arbetar Kyrkans Utlandshjälp i landets två största flyktingbosättningar: Bidibidi i norra Uganda och Kyaka i sydväst. Totalt bor mer än 250 000 flyktingar där. Kyrkans Utlandshjälp verkar inom den ugandiska utbildningssektorn i samarbete med FN:s flyktingorganisation UNHCR.
Skolorna i landet är stängda för att förhindra att coronaviruset sprids. Utlandshjälpen ger information till eleverna, deras familjer och lärare bland annat via radio, sms och affischer. Familjerna får även hygienartiklar, och i lokalsamhällena ordnas informationskampanjer med megafoner. Arbetet har beviljats 50 000 euro.
Om skolorna hålls stängda länge får det allvarliga konsekvenser för barnens skolgång och välmående. Många utsatta barn får huvudsakligen rent vatten, mat och mentalt stöd i skolan. När barnen inte går i skola ökar risken för att de misshandlas, utnyttjas, blir gravida eller tvingas in i barnäktenskap eller barnarbete.
”Vi arbetar för att skolorna tryggt kan öppnas när det blir dags för det. Vi skaffar desinfektionsmedel till skolorna, ökar antalet platser där man kan tvätta händerna, sköter om skolans lokaler samt bereder oss på att utbilda lärarna i att ge psykosocialt stöd”, säger Wycliffe Nsheka, Utlandshjälpens landschef i Uganda.
I början av april hade man konstaterat 44 fall av covid-19 i Uganda. Siffran kan vara högre i verkligheten.
Vattenbristen och den svaga förvaltningen gör somaliska Baidoa sårbart
I ett område med sex skolor i somaliska staden Baidoa arbetar Utlandshjälpen med information för att förhindra att coronaviruset sprids. I Baidoa finns en betydande del av landets internflyktingar. Arbetet i Somalia har beviljats 15 000 euro. Antalet bekräftade coronavirusfall i landet var fem i början av april. Det verkliga antalet kan vara större.
Även i Somalia är skolorna stängda. Men Kyrkans Utlandshjälp når även nu, genom skolkommittéer och lärare, ut till cirka 3 200 elever och deras familjer. I skoldistrikten hängs affischer upp, vi genomför informationskampanjer i samarbete med erfarna lokala aktörer, delar ut tvål till familjerna samt ger råd om bland annat handhygien.
”Baidoa är ett speciellt sårbart område på grund av den svaga statsförvaltningen, den dåliga tillgången till hälsovård samt vattenbristen. Skolorna har inte möjlighet att erbjuda eleverna rent vatten varje dag”, säger Mika Jokivuori som är Utlandshjälpens landschef i Somalia.
KUH:s anställda ger instruktioner om god handhygien vid en skola i Baidoa, Somalia i slutet av mars.
Barnen i Baidoa saknar smarttelefoner och annan utrustning som kunde stöda inlärningen på distans nu då de inte kan gå till skolan. Skolstängningen försvagar alltså ytterligare de utsatta barnens och ungas lärande och välmående.
När skolorna åter kan öppnas i Somalia fortsätter Utlandshjälpen sitt upplysningsarbete bland lärare och elever genom att starta hygienklubbar i skolorna samt bedriva kampanjer om en trygg återgång till skolan.
I inbördeskrigets Sydsudan måste man bereda sig snabbt
Även i Sydsudan har regeringen stängt skolorna åtminstone för en månad med start den 20 mars. I början av april fanns fortfarande inga bekräftade fall av coronasmitta, men riskerna är enorma på grund av det svaga hälsovårdssystemet samt den redan tidigare dåliga humanitära situationen i landet.
Efter flera år av inbördeskrig har landet 1,5 miljoner internflyktingar. Redan före coronaepidemin var 7,5 miljoner av landets 11,7 miljoner invånare i behov av humanitär hjälp. Sjukdomar som malaria och diarré är vanliga. Sprider sig coronaviruset i Sydsudan uppstår ett aldrig tidigare skådat hjälpbehov.
Utlandshjälpen har stött 25 000 barns skolgång i några av landets största evakueringsläger – i Mingkaman i delstaten Lakes, i Fangak i Jonglei samt i Tonga i Upper Nile.
En grupp frivilliga lärare deltar i KUH:s lärarutbildning i New Fangak i Sydsudan i början av mars. KUH sprider information om coronaviruset via lärarna och skolorna. Foto: Maria de la Guardia / Kyrkans Utlandshjälp.
”Nu måste man agera snabbt och målmedvetet. Det är väldigt bråttom att nå ut med korrekt information till eleverna, föräldrarna, lärarna och samhällena om viruset och hur det sprids. Det finns också ett akut behov av hygienartiklar som tvål. Regeringen i Sydsudan vädjar till organisationerna att vi ska hjälpa till med det enorma informationsuppdraget, i synnerhet i de tättbebodda flyktinglägren”, säger Utlandshjälpens landschef Berhanu Haile.
”Genom att erbjuda kunskap om viruset och hur man skyddar sig mot det vill vi stärka barnens och föräldrarnas möjlighet att förhindra att det sprids.”
Projektet når över 21 000 barn, lärare och föräldrar. Tvål delas ut till 1 500 familjer. Coronaarbetet i Sydsudan har beviljats 35 000 euro.
I flyktingbosättningen Kalobeyei i Kenya informerar Utlandshjälpen bland annat om vikten av att tvätta händerna. Det sker på de lokala språken via radio, sms och affischer. I bosättningen skapas platser där man kan tvätta händerna och invånarna får hygienartiklar som tvål och handsprit.
Förutom till hygienupplysning och -artiklar styrs medel till att stöda distansundervisning. Kenyas beslut att stänga skolorna i medlet av mars betyder att 17 000 barn i Kalobeyei är hemma från skolan.
Arbetet når 15 000 skolelever. Målet är att via radioutsändningar nå alla 200 000 invånare i Kalobeyei.
Med blicken på det efterföljande återuppbyggnadsarbetet
”Smittoläget och begränsningarna i bland annat rörelsefriheten förändras snabbt i de olika länderna. Vi är beredda att anpassa vårt arbete till det rådande läget och möjligheterna att verka”, säger Eija Alajarva, chef för Utlandshjälpens humanitära biståndsarbete.
Kyrkans Utlandshjälp följer noggrant hur situationen utvecklar sig i samtliga länder där vi verkar. Alajarva betonar att det, trots det kaotiska nuläget, är viktigt att också tänka framåt i tiden.
”När pandemin lugnat sig och begränsningarna upphävts behövs extra stöd för de barn och unga som återvänder till skolan.”
De kan till exempel behöva psykosocialt stöd och repetition av det innehåll i undervisningen som man skulle gå igenom när skolgången avbröts.
Även utvecklingsländernas företagare behöver stöd efter epidemin. Inkomsterna inom servicesektorn hotas av begränsningarna i hur man får röra sig, och böndernas utkomst är ofta beroende av att man kan ta sig till marknaden.
”Även om det värsta återstår för länderna vi verkar i är det viktigt att förbereda återuppbyggandet. Då kan arbetet genast komma igång när det är dags för det”, säger Alajarva.
Hjälp till att skydda invånarna i flyktingbosättningarna mot coronaviruset!
Ge en gåva:
• på Kyrkans Utlandshjälps sajt
• till kontot Nordea, IBAN FI33 1572 3000 5005 04 med referensen 1216
• genom ett sms med texten APU20 till numret 16499 (20 euro)
För att hindra spridningen av coronaviruset distribuerar Kyrkans Utlandshjälp hygienartiklar och effektiverar hygienupplysningen på flyktinglägren.
De människor som bor i ett flyktingläger befinner sig redan från förut i en utsatt situation. Coronaviruset kan ha ödesdigra följder eftersom god hygien och fungerande hälsovård är utmanande att upprätta.
I Uganda är Kyrkans Utlandshjälp FN-flyktingorganisationen UNCHR:s partner och ansvarar för att anordna utbildning till 120 000 elever på flyktingbosättningsområdena i norra Uganda.
”Skolorna är helt fyllda och eleverna är många. Att förbättra hygienen är nu en oundviklig åtgärd”, konstaterar Wycliffe Nsheka som är Utlandshjälpens landschef i Uganda.
”Vi anordnar hygienutbildning till eleverna, lärarna och vi bildar hygienkommittéer på lägren. Vi upprättar platser för handtvätt i skolorna och skaffar desinfektionsmedel för händer och ytor. Vi skall också trycka informationsbroschyrer på olika språk och informera via radio.”
I Kenya stängdes skolorna 16.3. Även de skolor och förskolor som Utlandshjälpen understöder är stängda.
På flyktinglägret Kalobeyi i Kenya startar en informationskampanj i lokalradion om bl.a. vikten av att tvätta händerna. På så sätt försöker vi nå barnen och föräldrarna medan skolorna är stängda, berättar Utlandshjälpens landschef i Kenya, John Bongei. Det finns även planer på att distribuera handdesinfektionsmedel, flytande tvål, ämbar och andningsmasker till elevernas vårdnadshavare.
”Vi vidarebefordrar också de Kenyanska myndigheternas information om skollektioner som sker via radio. Vi utreder nu vilka tjänsteleverantörer det finns för distansundervisning och hur vi kan stöda sådan, ifall skolorna är stängda en längre tid”, berättar John Bongei.
Också i Somalia utförs hygienåtgärder via skolorna.
Hjälp oss att skydda människor på flyktinglägren från coronaviruset
Gemensamt Ansvar 2020 utför förebyggande barnskyddsarbete genom att stödja föräldraskapet i Finland och i världens katastrofområden. Insamlingen startar söndag 2.2.2020. I Finland används medel från insamlingen för föräldrastöd i samarbete med Mannerheims Barnskyddsförbund och Rädda Barnen rf. Kyrkans Utlandshjälp ser till att hjälpen når fram i världens katastrofområden.
60 procent av insamlingsintäkterna styrs till internationellt bistånd via Kyrkans Utlandshjälps katastroffond. Utomlands är det livsviktigt att stödja föräldrarna och familjerna till exempel i områden som är utsatta för naturkatastrofer och på flyktingläger där föräldrarna är tvungna att fokusera på att klara sig och skaffa försörjning.
”När föräldrarna kan försörja sig tryggar det också barnens skolgång. I utsatta förhållanden ger skolgång och arbete familjerna kontinuitet och trygghet”, säger Jouni Hemberg, verksamhetsledare för Kyrkans Utlandshjälp.
I världens katastrofområden styrs medel från Gemensamt Ansvar 2020 särskilt till kvinnor och mammor så att de kan få utbildning och möjligheter att försörja sig. Ett exempel vart hjälpen inriktas är det arbete som Kyrkans Utlandshjälp gör för att främja småföretagande i fattiga områden i Nepal.
Familjerna i Finland kämpar på alltför ensamma
I vår kultur har vi en stark tradition av att man ska klara sig själv, och vi utgår från att föräldrarna reder sig utan hjälp.
”Så ska det inte vara! Att vara förälder är världens viktigaste arbete och i det ska man få stöd i tid”, betonar Gemensamt Ansvars insamlingschef Tapio Pajunen.
40 procent av intäkterna från årets Gemensamt Ansvar stannar i Finland. Hälften av denna andel används för föräldrastödjande insatser i församlingarna.
Den andra hälften av de intäkter som stannar i hemlandet används på olika håll i Finland för tröskelfria stödinsatser för att stärka relationen mellan barn och förälder. Stödverksamheten sker i samarbete med Mannerheims Barnskyddsförbund och Rädda Barnen rf. Stödformerna inleds från och med början av 2021.
År 2020 firar Gemensamt Ansvar att det gått 70 år sedan verksamheten startade år 1950.
Gemensamt Ansvar är en folkrörelse för kärlek till nästan, som har ordnats sedan 1950, och en av de största årliga medborgarinsamlingarna som ordnas i Finland. Insamlingen hjälper nödställda oberoende av härkomst, religion eller politisk övertygelse, både i Finland och utomlands. 60 % av insamlingsintäkterna styrs årligen till katastrofhjälp via Kyrkans Utlandshjälp. 40 % av intäkterna stannar i Finland. Beskyddare för insamlingen är republikens president och förman för insamlingen 2020 är ärkebiskop Tapio Luoma.
Gemensamt ansvar på tv
Insamlingens öppningsgudstjänst i Åbo domkyrka sänds på Yle TV1 söndag 2.2.2020 klockan 10. Republikens president Sauli Niinistö håller insamlingens öppningstal som sänds på Yle TV1 2.2.2020 och på Radio Suomi kl. 12.00.
Gemensamt Ansvars tv-dokumentärer, som berättar om föräldraskapets utmaningar i Finland och Nepal, kan ses fr.o.m. 3.2 på yhteisvastuu.fi.
För somliga finländare är hungern verklighet än i dag, och för våra medmänniskor långt borta är den desto akutare. Det skriver biskop Seppo Häkkinen, förman för insamlingen Gemensamt Ansvar 2018.
Det är inte länge sen det här landet led av svält. Nödåren var en prövning för mina egna far- och morföräldrar för 150 år sedan. Som barn förstod jag inte riktigt varför min annars så ömsinta far ilsknade till när jag vårdslöst lade brödet på bordet.
Först som vuxen förstod jag i hur fattiga förhållanden hans generation hade levt. För honom var brödet heligt, något man måste respektera.
I dag lever en stor del av finländarna i överflöd. Matsvinnet i vårt land är 25 kilo per person om året. Bland oss finns också människor för vilka det dagliga brödet inte är en självklarhet.
Av insamlingen Gemensamt Ansvar går 40 procent till att hjälpa dem i Finland som är tvungna att förlita sig på mathjälp. Kyrkans och församlingarnas diakoniarbete hjälper dem vars nöd är störst och som annars inte får hjälp.
Risken för hungersnöd är en stor utmaning i världens katastrofområden. På många ställen är det omöjligt att producera mat på grund av klimatet. Torka, naturkatastrofer och konflikter för med sig en brist på livsmedel. De allra fattigaste länderna lider mest av den globala uppvärmningen.
Av intäkterna från Gemensamt Ansvar går 60 procent via Kyrkans Utlandshjälp (KUH) till katastrofområden, bland annat till dem som hotas av svält i Östafrika. I KUH:s verksamhet garanterar kontakterna till lokala aktörer att hjälpen når fram och riktas till dem som behöver den mest.
Uppskattningsvis lever en miljard människor i extrem hunger och fattigdom. Vi måste agera nu för att göra slut på hungern och förbättra tillgången till mat. Arbetet måste fortsätta ihärdigt tills rätten till en tillräcklig utkomst och ett värdigt liv uppfylls för varje människa.
Finland hör till världens rikaste länder. Vårt land har genomgått sina egna nödår och krig då hungern var bekant för alla. För en del är hungern verklighet än i dag. Än mer akut är hungern för våra närmaste långt borta.
Nu är det vår tur att hjälpa. Ingen klarar sig utan mat.
Seppo Häkkinen
Biskop i S:t Michel stift
Förman för Gemensamt Ansvar-insamlingen 2018
