Jag gav pengar, jag läste nyheterna – vad kan jag göra nu?
Kriget i Ukraina har pågått i flera veckor redan. Bilderna som synts i nyheterna har varit råa och det har också den information som förmedlats från konflikten varit.
RÄDSLA OCH SORG förlamar, men samtidigt har de känslorna fått finländare att ta tag i saken med sällan skådad energi och empati. Många har gett pengar, en del har också gett saker. Vissa har öppnat sina hem för dem som kommit till Finland efter att ha lämnat sina hem och allt annat bakom sig, förutom sina närmaste familjemedlemmar och kläderna de har på sig.
I tv-rutan, på sociala medier och i tidningar ser kriget ändå ut att bli allt värre och råare. Man känner sig kraftlös. Vad kan jag ännu göra, så att det skulle kännas som att jag gjort tillräckligt?
DE DÅLIGA NYHETERNA är att kriget redan har förorsakat en massiv humanitär kris i Ukraina. Att rätta till det kommer att ta tid. Det kommer också att krävas mycket arbete för att hjälpa de miljontals människor som blivit flyktingar – både inom Ukraina och utanför landets gränser.
Behovet av humanitär nödhjälp, rent vatten, skydd samt varma kläder och filtar i Ukraina har fått finländarna att ge miljontals euro till Kyrkans Utlandshjälp och andra organisationer.
Kriget har ändå på bara några veckor förstört miljontals ukrainares hem, skolor, möjligheter till sjukvård och till att livnära sig. De förstörda skolorna och traumat efter kriget kan hota flera generationer.
Tyvärr lider människor nöd också på andra ställen i världen. I Östaftrika hotar hungersnöd miljontals människor, på grund av att regnsäsongen har uteblivit tre år i rad. Varje euro är viktig och till exempel att bli månadsgivare är ett sätt att försäkra sig om att offer i krig och katastrofer får långsiktig hjälp.
Kan man göra annat än att hoppas på att kriget snart tar slut och vänta på stunden då vi kan börja bygga upp allt igen?
I SLUTET AV FEBRUARI började en humanitär kris i Europa. Till sin natur är en sådan kris mer som en långdistanssträcka eller en ultramaraton, inte en snabb sprint där det lönar sig att klämma ur sig alla krafter under de första hundra metrarna. Det är lättare att orka hjälpa andra om man först tar hand om sitt eget ork.
Det är fullt tillåtet att sakta in, samla energi och förbereda sig på att behovet av hjälp kommer att finnas långt in i framtiden. Kriget kommer indirekt att påverka många länder också utanför Ukrainas gränser – bland annat i form av förhöjda mat- och bränslepriser. Det kommer att slå hårt, speciellt mot de Afrikanska låginkomstländernas ekonomier. Det värsta som kan hända nu är att vi blir cyniska inför all ondska och att vi blir trötta på att se dem lida som behöver hjälp allra mest, oberoende om det är frågan om människor som flyr kriget i Ukraina eller dem som lider av livsmedelsbrist i torkan i Östafrika.
Kom ihåg att koppla loss en stund. Du har redan gjort mycket.
P.S. Mieli rf har samlat en hop bra tips om hur man kan lugna ner sig under en kris. Själv har jag märkt att om jag fokuserar på att hjälpa andra påminner det mig om allt gott i värden. Som motvikt behöver jag ändå koppla loss från nätet och hålla pratstunder ansikte mot ansikte med vänner och bekanta. Lugna promenader i naturen med min hund hjälper också.
Text: Elisa Rimaila
Författaren är kommunikationsspecialist för Kyrkans Utlandshjälp
Översättning: Björn Udd
”Fejsaren” Jarkko Seppälä vet hur man möter människor på gatan
Under en arbetsdag möter en så kallad fejsare hundratals människor. Mötena kräver spelöga och argumentationsförmåga. En stor del av månadsgivarna har inlett sitt givande på gatan.
OJ NEJ, de är här igen! Precis som flyttfåglarna är det faktum att fejsarna återvänt till trottoarerna ett tydligt tecken på att våren kommit igång på allvar. Många byter sida av vägen när de ser en leende fejsare – alltså värvare som samlar in medel för organisationer eller företag via personlig kontakt.
Vissa människor stör sig på värvarna, men deras arbete är viktigt för att finansiera välgörenhetsorganisationernas verksamhet. En stor del av Kyrkans Utlandshjälps månadsgivare har blivit det just på gatan.
En av dem som samlar in pengar på gatan är björneborgaren Jarkko Seppälä, som för sjunde sommaren värvar för Kyrkans Utlandshjälp. Seppälä intresserade sig för en karriär som fejsare efter att han läst en bok om övertygandets psykologi. Den gjorde honom ivrig. Han insåg att som fejsare kunde han få sätta det han lärt sig på prov.
När Seppälä första gången stoppade en människa på gatan var han så nervös att rösten darrade. Under samma sommar blev han ändå, enligt egen utsaga, ”löjligt självsäker” och i dagens läge vållar nerverna inga problem, ens när han ska tala inför ett fullsatt auditorium.
Redan efter första sommaren som fejsare blev Seppälä befordrad till gruppledare och han har fortsatt i den rollen ända till i dag. Teamet börjar dagen med en ledig pratstund, då alla kan föra fram sina tankar och snacka om det som känns utmanande. Seppälä försöker skapa en god stämning och svetsa samman gruppen. ”Teamets betydelse är väldigt stor. Är man ensam känns alla motgångar mer personliga”, säger Seppälä.
En fejsare kan ta kontakt med hundratals människor under en dag. ”På gatan inser man hur olika människor det finns och hur olika ideologier och åsikter de har”, säger Jarkko Seppälä.
En vanlig missuppfattning är att hjälpen inte når fram
En fejsare kan ta kontakt med hundratals människor under en dag. ”På gatan inser man hur olika människor det finns och hur olika ideologier och åsikter de har. Ibland får man höra ganska konstiga grejer.”
Under åren som värvare har Seppälä också en del möten som etsat sig fast i hans minne, när människor berättat om deras tragiska livsöden.
”En vanlig missuppfattning är att hjälpen inte når fram. Då tittar vi tillsammans på siffror och cirkeldiagram”, säger Seppälä. Andra vanliga missförstånd är enligt Seppälä att saker inte skulle bli bättre trots hjälpen och att man inte kan ge en gåva om man inte hör till kyrkan.
Förutom värvandet har Seppälä en mångsidig arbetserfarenhet inom industri och logistik. Tidigare har han jobbat på bland annat en ölfabrik och i Olkiluoto kärnkraftverk.
”Jag har haft nytta av min erfarenhet som värvare, oberoende av vilket jobb jag sökt”, säger Seppälä. Han tycker att han lärt sig viktiga vardagskunskaper via fejsarjobbet, som uthållighet och förmågan att aktivt lyssna på motparten i en diskussion.
Text: Markus Silvennoinen
Bild: Antti Yrjönen
Översättning: Björn Udd
Tuula Peura längtade efter något annat. Tidigare jobbade hon som informatör, men beslöt att byta bransch och började studera teologi. Peura prästvigdes och verkade inom Kyrkslätts finska församling tills hon pensionerade sig i november.
Hon har inte ångrat kursändringen. Som präst kändes människomöten där man kunde hjälpa människor belönande. Peura kommer åt att hjälpa andra också via Kyrkans Utlandshjälp och hon har varit månadsgivare för över 10 år. Värdena styr både hennes liv och givandet.
”Mina värderingar stämmer överens med de som Kyrkans Utlandshjälp har. Det är en fråga om utbildning, att stödja till självständigt liv och att finna människans egen styrka. Det är vad man behöver i den här världen.”
Om människor inte har beredskaper att använda information, kan de inte göra hållbara val i sitt liv.
”Utbildning är svaren på de stora problemen. Det är underbart att delta med några tior”, säger Peura.
Under hennes ungdomsår på 60-talet var de samhälleliga värdena i ett brytningsskede. Också jämlikhetsfrågor var starkt framme. Kvinnornas ställning har varit viktig för Peura sedan dess.
”Kvinnor och flickor är ofta de som kan och vill driva samhället framåt”, säger Peura.
Världen förbättras bit för bit. Peura menar att Kyrkans Utlandshjälps arbete aldrig blir färdigt, men varje dag uppnår man något med det i människors vardag.
”Jag skulle vilja att människor insåg att alla våra gärningar har betydelse.”
Finland använder 0,38 % av sin BNP till internationellt bistånd, vilket är nästan hälften mindre än den 0,7% som FN rekommenderar. Som jämförelse kan nämnas att i Sverige är siffran över en procent. ”Dessa pengar är små om man tänker på vad man kan åstadkomma med dem”, säger Peura.
Att ge är bra för givaren också. ”När jag ger kan jag främja sådant som är viktigt för mig och med gott samvete säga att i detta vill jag delta. Det känns betydelsefullt.”
Peura vill uppmuntra alla att donera och om det finns tid och intresse, även att utföra frivilligarbete. Själv har hon erfarit att hon blir både styrkt och tillfreds av det.
”Att agera enligt sina värderingar lyfter upp oss som människor.”
Text: Markus Silvennoinen
Bild: Tatu Blomqvist
