Ett hem i två baracker

Nidal Mustafa Al-Madrood viettää aikaa tyttäriensä Weamin ja Islamin King Abdullah Parkin -pakolaisleirillä Pohjois-Jordaniassa. Perhe pakeni Syyrian sodan jaloista vuosi sitten.

För Nidal Mustafa Al-Madrood känns tillvaron på flyktinglägret som om han vore död. I Syrien var han elmontör och kunde ta hand om sin familj. Nu är situationen en annan.

Ännu för drygt ett år sedan, bodde Nidal, 36, hans hustru Zaka’a, 30, och deras sex barn i Syrien. De bodde i ett hus med fyra sovrum. Nu bor de i två container-baracker i flyktinglägret i King Abdullah´s Park i norra Jordanien.

Familjen flydde till Jordanien när deras hemby Al-Jawlan i landskapet Daraan i södra Syrien, utsattes för flygangrepp. ”Vi var tvungna att tänka på barnen och skydda dem från flyganfallen” konstaterar Nidal och berättar att beslutet att fly till grannlandet var svårt men nödvändigt.

Pantsatte smycken och vigselring

I maj förra året flyttade familjen Al-Madrood från flyktinglägret Za´atri dit de först anlänt, till flyktinglägret i King Abdullah´s Park 40 kilometer längre bort. Zaka’as bror bodde redan där. Nidal är tacksam för att han och tusentals andra, fått komma till tryggheten i Jordanien. Han medger att det varit svårt att vänja sig vid livet i flyktinglägret. Maten tar ibland slut och gasen räcker inte alltid till uppvärmingen. ”Eftersom vi nu är fattiga var jag tvungen att pantsätta min hustrus örhängen och vigselring”, suckar han.

Familjefadern som i Syrien var elmontör och arbetade varje dag, spenderar nu dagarna med att bära vatten och hämta förnödenheter från biståndsorganisationerna. Om kvällarna spelar Nidal kort med sina grannar.

Det finns inte många möjligheter att förtjäna pengar i lägret. De få jobb som finns är satta i system så att de cirkulerar. Man kan få jobb för två veckor var tredje månad. Man jobbar t.ex. som väktare eller städare åt någon av organisationerna.

Nidal är bedrövad. ”Jag har alltid tänkt på hur jag kunde göra livet bättre för mina barn. Nu är det som om jag vore död eftersom jag inte kan försörja min familj”.

Kurser i schackspel och hårklippning

Även barnen och de unga lider av sysslolösheten. Skoldagen räcker endast fyra timmar, eftersom den är uppdelad i två skift. På förmiddagen går de jordanska barnen i skolan och på eftermiddagen de syriska.

Alla barnen i familjen Al-Madrood, utom det yngsta, går i skolan i Ramtha utanför lägret. Barnen får skolskjuts med buss till och från skolan. Efter skolan kan de yngsta barnen leka i lägrets lilla lekpark. För tonåringarna och de unga vuxna, har Kyrkans Utlandshjälp anordnat kurser i bl.a. engelska, hårklippning, schackspel och handarbete. Två av döttrarna i familjen Al-Madrood har deltagit i Utlandshjälpens kurser.

Nidal blev mycket besviken när syrien-förhandlingarna i Geneve inte ledde till något. De hölls i januari. Man har inte avtalat om att fortsätta förhandlingarna. För tillfället verkar familjen Al-Madroods hemresa inte kunna äga rum ännu på flera år.

Text och bilder: Terhi Kinnunen