Ett år efter supertyfonen – Jonabelles mardrömmar har upphört

Jonabelle Duquila framför skolan i San Fernando, på samma plats som för ett år sedan.

Året efter katastrofen visade vad som är viktigt.

I byn San Fernando lekte elvaåriga Jonabelle Duquila på den förstörda skolans gård när jag träffade henne i december i fjol. Tyfonen Haiyan hade slagit till mot Filippinerna en månad tidigare, den åttonde november.

Nu, elva månader senare, letar jag efter henne för att fråga hur det går.

Jonabelles familj överlevde tyfonen, men minnena av den var grymma. Hon berättade hur hon genom fönstret i tvåvåningshuset såg människor på taket till huset mittemot. De grep tag i takkanten när vattenmassorna välde över dem.

Jonabelle berättade att hon brukade drömma att vågorna kom på nytt, och att hon då föll ur sängen.

Tyfonen Haiyan gjorde fyra miljoner filippinare hemlösa, dödade åttatusen och ödelade i praktiken allt i dess väg genom mitten av landet. Vid kusten reste den en flera meter hög våg som sköljde med sig allt – hus, skolor, butiker och fiskarnas båtar.

Ett år senare har de drabbade områdena ännu inte återhämtat sig helt.

Hjälporganisationernas och statens humanitära operation lyckades förhindra en omfattande humanitär kris. Men återuppbyggnaden har avancerat väldigt långsamt. Uppemot tre miljoner människor bor fortfarande i tillfälliga skydd. Tjugofemtusen bor i mögliga tält. Levebrödet är osäkert.

De drabbade områdena kommer att behöva hjälp i flera år.

Jonabelle samlar metallskrot för att köpa mellanmål till skolan

I San Fernando visar vi ett foto på Jonabelle för en man som står vid vägkanten. Han känner henne! Han säger att vi ska köra en bit framåt och svänga till höger efter skolan.

Skolområdet är helt förändrat sedan den tragiska synen i fjol. Den förstörda skolan har rivits och Röda Halvmånen bygger en ny. Också bollplanens tak, som tyfonen slet med sig, förnyas.

Skolan fanns först på Kyrkans Utlandshjälps lista med projekt. Men man valde en annan skola när det klarnade att andra hjälporganisationer också verkade i byn.

Jag hittar till slut Jonabelle på samma plats som i fjol, på skolgården. En av männen i byn lyfter henne över staketet till vägen där jag står. Hon har vuxit, men jag känner genast igen henne som flickan på mitt fotografi.

Jonabelle är på skolgården med andra barn. Men hon leker inte. Hon samlar metallskrot för att sälja det. Det har varit barnens hobby sedan tyfonen. Jonabelle säger att hon för pengarna köper mellanmål för skoldagarna.

Tingen betyder inget längre

”Det här året har lärt oss att tingen inte betyder något i livet. Endast familjen är viktig”, säger Jonabelles mamma Nelfa Duquila, 42. Hon sitter på en plaststol vid vägkanten, framför familjens tillfälliga skydd.

Tyfonen förstörde familjens hem.

”Vi kommer aldrig att glömma den dagen.”

”De första dagarna efter tyfonen Haiyan hade pengar ingen betydelse. Det fanns inget att köpa.”

Efter katastrofen överlevde familjen med sex barn på nödhjälp.

Jonabelles pappa bygger ett hem och får lön för det

”Mathjälpen var väldigt viktig. Nu när den är slut är det fint att min man fått jobb”, säger Nelfa Duquila. Hon pekar mot en man som lägger ett tak bakom familjens hus.

Pappa Benny Duquila bygger ett nytt hem åt familjen. Materialet får de av Röda Korset.

Den här byn är lyckligt lottad för invånarna får ordentliga bostäder. Byns män bygger hus som ersätter de som tyfonen förstörde. Och eftersom det är ett pengar för arbete-projekt får de dessutom eftertraktad lön.

Hittills har familjen, likt hundratusentals andra, bott i ett tillfälligt skydd av gammalt byggskrot. Det står på det förstörda husets grund. Skjulets tak läcker och byggnaden skulle inte stå emot nästa större storm.

Tack vare ett eget litet risfält har de inte tvingats gå hungriga under året. Men då byggprojektet är över rasar pappa Bennys lön. Han tänker återvända till stranden för att fånga kräftor med ett litet nät.

Nelfa Duquila drömmer om en egen butik. Hittills har hon tvättat byke i grannskapet, men inkomsten är liten – drygt 10 euro i månaden.

Jonabelle kunde återvända till skolan redan vid årsskiftet

Jonabelle har inte längre mardrömmar om stora vågor. Livet har återgått till normal rytm.

Dagen startar fyra på morgonen, genast när det ljusnar. Före morgonmålet letar Jonabelle efter skrot. Efter en frukost bestående av ris och kaffe går hon till skolan. Skolan öppnade redan i början av året, i tillfälliga lokaler under presenningar. På kvällen leker hon med kompisarna, samlar metall och tittar på tv.

Hon visar en tunn matta flätad av palmblad och en filt. ”Här sover jag.”

Vilka minnen har du av fjolåret?

”På julen gick jag som vanligt runt med min syster och mina kompisar och sjöng julsånger. Men det var helt mörkt i byn”, minns Jonabelle.

Direkt efter tyfonen Haiyan delade Kyrkans Utlandshjälp ut nödhjälp på Filippinerna via kyrkornas ACT-allians lokalorganisation. Efter nödhjälpsskedet beslöt Kyrkans Utlandshjälp att fokusera på att stöda utbildningen. Kyrkan Utlandshjälp har byggt 47 tillfälliga skolhus på katastrofområdet. Hundratals barn kan nu gå i skola i ordentliga, vädertåliga byggnader. En del av byggnadsarbetena har utförts som pengar för arbete-projekt genom vilka lokala invånare fått lön.

Text: Ulla Kärki
Foto: JR Valdez
Översättning: Jean Lindén