Under pepparträdet – ihärdiga kvinnor i Liberia ger inte upp

Tuah Mullbahs hönor klarade sig trots foderbristen som rådde under Ebolaepidemin. De fortsätter lägga ägg i mammaklubbens hönsgård i Gaemu. Bild: Ville Palonen.
Tuah Mullbahs hönor klarade sig trots foderbristen som rådde under Ebolaepidemin. De fortsätter lägga ägg i mammaklubbens hönsgård i Gaemu. Bild: Ville Palonen.

Syrsorna spelar i den stekheta solen på svedjebruket invid byn Gaemu i landskapet Bong i Liberia. Gaemu betyder ”under pepparträdet” på det lokala språket kpele. På åkern finns ingen skugga. Ett tjugotal kvinnor rensar ogräs trots hettan. Här växer bananer, paprika, äggplanta, ananas, majs och jordnötter.

Nu kan man sälja produkterna på marknaden men för ett år sedan var det omöjligt på grund av ebolaepidemin. Gränser, skolor och marknader hölls stängda. Runt om i landet dog människor av den mystiska sjukdomen. Rädslan spreds i byarna.

Mammaklubben stödjar

Kvinnorna som jobbar åkern är medlemmar i byns mammaklubb. De samlas en gång i veckan och gör en talkoinsats på den samfällda odlingen. Mammaklubben erbjuder utbildning och lån för den som vill komma igång med eget företagande i liten skala.

”Jag tog ett lån på hundra dollar och köpte ansiktstvål och tvättmedel. Dem sålde jag vidare i byarna. Jag förtjänade tillräckligt för att kunna sända mina barn till skolan och skaffa mat till familjen”, berättar Joanna Golon, 42.

Ebolaupplysning

Under Ebolaepidemin arbetade Joanna som volontär hos Utlandshjälpens samarbetspartner FAWE (Forum for African Women Ecucationalists). Sexbarnsmamman utförde ebola-förebyggande upplysningsarbete i de närliggande byarna. Man delade ut ämbar, klorit och vatten.

”Arbetet var tufft i en del byar, folk trodde inte att ebola var sant utan ett påhitt av myndigheterna”,
berättar Golon. Men arbetet bar frukt och i t.ex. Golons egen hemby dog endast en person i Ebola.

Joanna Golon. Bild: Ville Palonen.

Joanna Golon. Bild: Ville Palonen.

Läskunnig och stolt

Som barn fick Golon inte möjlighet att gå i skola eftersom flickor traditionellt inte anses behöva få utbildning i Liberia. De skall stanna hemma och arbeta på åkern och utföra hemmets sysslor.

Därtill har hela årskullar, också pojkarna, blivit utan utbildning på grund av långvariga krig och konflikter. Största delen av landets 18-35 åringar har inte gått i skola.

Nu kan Golon skriva sitt namn och läsa. Det har hon lärt sig i mammaklubbens skriv- och läsecirkel. Hon är mycket stolt över sina nya färdigheter.

Levebrödet fås ihop av små stycken

För att få ihop en tillräcklig utkomst måste kvinnorna syssla med mycket. Den gemensamma åkern är ett komplement till den egna jordlotten där man odlar kassava. Risodlingar finns också liksom hönsgårdar. Man säljer en del av skörden och äggen.

Mammaklubbens medlemmar sätter regelbundet in pengar på ett gemensamt konto. Med pengarna beviljas lån och skaffas gemensamma tillbehör.

Framåt med små steg

Fastän det redan förflutit flera månader sedan det senaste ebolafallet, är man försiktig med att skaka hand. För människor i Liberia är det dock viktigt att röra vid varandra. Därför ger man nu istället en liten puff med armbågen. Vid vägspärrarna mäts inte tempen på folk lika rigoröst som under epidemin.

Livet håller på att återgå till sina gamla spår och kvinnorna tar sig fram med små men bestämda steg.

Text: Minna Elo Bild: Ville Palonen