Kvinnornas styrka och hjärtlighet överraskade Lauri Tähkä i Nepal. Trots att kvinnorna lever i mycket fattiga förhållanden, har de efter slutförd ubildning, fått kraft av varandra och grundat andelslag och egna innovativa små företag.

Sångaren och låtskrivaren Lauri Tähkä tvekade inte att tacka ja när han blev tillfrågad att bli ambassadör för Kyrkans Utlandshjälp. Han begav sig på en resa till Nepal för att bekanta sig med Utlandshjälpens arbete.

I byn Devichaur besöker Lauri Tähkä ett andelslag med 349 kvinnor. Kvinnorna har hyrt en lastbil med vilken de transporterar grönsaker och frukt till ett torg i Katmandu varannan dag. En del av kvinnorna använder sina inkomster för sina barn och för att betala för deras skoltillbehör, några sparar för att kunna köpa en ko.
”Vårt liv har förändrats i takt med att vår självkänsla har blivit bättre. Det känns som om vi har bestigit ett högt berg”, beskriver de obelästa kvinnorna.

I byn Bhardeu har kvinnorna blivit företagare genom att skaffa plasttak för tomatodlingen och ett enkelt bevattningssystem i vilket regnvattnet leds i en tunn stråle direkt till plantornas rötter. Marknaden finns redan, tomaterna säljs direkt till närliggande butiker.

Det mest imponerande är kompostföretaget i all sin enkelhet. Fem kvinnor har grundat ett andelslag och hyrt en gemensam jordlott där var och en av kvinnorna har en kompost. I komposterna samlas löv, gräs och hö från gatorna. Under den nepalesiska sommaren producerar komposterna näringsrik mylla redan på en månad. Myllan silas, läggs i påsar och säljs som gödsel till hemträdgårdar och odlingar. Kostnaderna är låga, så vinsten blir stor.

Daliter fick kramar

På en vacker avlägsen kulle i Lubhu bekantar sig Lauri Tähkä med ett litet företag som tillverkar sandaler med stöd från Kvinnobanken. Företaget är verksamt i ett rum och på verandan till ett litet hus. Företaget ägs av kvinnor som har hört till daliterna, de oberörbara – en människogrupp som låg utanför och under det gamla kastsystemet.

Systemet avskaffades officiellt redan på 1960-talet men gamla föreställningar är seglivade. Några tror fortfarande att daliter är orena och att om man rör vid dem blir man också själv oren. Därför har daliterna traditionellt endast fått utföra de allra smutsigaste arbetena.

Men dessa kvinnor har utbildats att tillverka sandaler och tossor. De är så skickliga att tjänstemän i huvudstaden Katmandu har bett dem utbilda även övriga kvinnor i närliggande områden.
”Jag saknar ord för att beskriva mina känslor när jag får undervisa dessa kvinnor från högre kast. Tidigare har jag varit tvungen att nia dem och kalla dem fru”, berättar Rajani Bishanke.

Sandalerna är så populära att kvinnorna skulle vilja hyra en butikslokal i staden. Företaget kunde sysselsätta upp till 40 kvinnor.

Men om man beviljas banklån är räntan svindlande 17–20 procent och det räcker åtta månader innan lånet är återbetalt.

Kvinnorna har dock utarbetat en trovärdig affärsverksamhetsplan och eftersom startkapitalet ur Finlands synvinkel är så litet (200 euro), vill Lauri Tähkä donera summan till kvinnorna via Kyrkans Utlandshjälp.
Kvinnorna har svårt att tro sina öron, för dem är summan hisnande stor. Så småningom omvandlas den skeptiska förvirringen till äkta glädje. Tårar av rörelse torkas snabbt bort ur ögonvrån. Vi kramar varandra.
Veera Hämäläinen