Kvinnorna lyfter Nepal

Med stöd från Kvinnobanken har levnadsstandarden stigit på landsbygden i Nepal. Vad följer av det?

Byn Bhardeau ligger i en naturskön dal en dryg timmes bilfärd från Nepals huvudstad Katmandu. Vi står vid de gyllengula senapsåkrarna omgivna av dalens gröna sluttningar. Ett stycke längre bort reser man en gunga för att roa byns barn under hinduernas Deepawalihögtid som snart skall inledas. Solen skiner och luften känns frisk.

”Här finns inget”, säger Laxmi Shrestha. ”I staden skulle det finnas mer möjligheter men jag kommer ingenvart härifrån.”

Byn Bardeau, Lalitpur.

Byn Bardeau, Lalitpur.

Jag skulle vilja säga till henne: Se på allt detta, detta är paradiset. Du vill inte in till staden för att kämpa om livsrum och arbete, inte vill du kura inne i ett ruckel i slummen. Men vem är jag att ge henne råd? Jag begav ju mig själv iväg från min hemstad ut i världen så fort det var möjligt.

Det finns emellertid mycket sådant i byn som inte fanns förut. Och Laxmi är inte direkt missnöjd med sitt liv. Nu som 35-åring har hon en bättre levnadsstandard än någonsin förut. Hennes äldsta dotter har kunnat studera till ett yrke hon själv valt och blir snart klar med studierna. Också de övriga barnen går i skola.

Laxmi berättar att hon grät mycket då hon var en ung hustru och nyligen hade anlänt till Bhardeau. Hon hade hamnat långt hemifrån från låglandet i Nepal och var inte van vid bergslandskapet som gjorde henne betryckt. Utkomsten hängde på några getter. När det blev tillökning i familjen, hade man inte råd att ge barnen tillräckliga kläder och tillräckligt näringsrik mat.

Då Kyrkans Utlandshjälp började arbeta i Bhardeau och erbjöd Kvinnobanksunderstödda smålån och företagarutbildningar, anslöt sig största delen av byns kvinnor till Kvinnobankens andelslag.

Andelslaget stöder jordbruket, företagandet och skolan. När byborna fått utbildning och stöd har de kunnat skapa ett mer mångsidigt jordbruk. Förr odlade man främst majs och till djuren samlade man hö från sluttningarna. Övriga förnödenheter köpte man i närmaste stad om man hade pengar. Nu är man mer självförsörjande, maten är mångsidigare och grödorna räcker även till försäljning, vilket ger inkomster. Nu äter man kött 3-4 gånger i veckan, förut hade man råd till det endast en gång per månad.

Ändå företagandet? När människor fått utbildning och lärt sig se möjligheter har nya företag grundats i byn. Allt från köttbutik till skönhetssalong.

Kompostpåsar

Det mest speciella företaget är det som producerar ekogödsel. Man gör det nämligen med hjälp av maskar i komposthögen. Företaget som helt och hållet drivs av kvinnor, har varit framgångsrikt. Man har till och med fått jordbruksministeriets eko-certifikat och skapat ett eget varumärke.

”Då Kvinnobanken presenterade kompostkonceptet blev jag nyfiken. Vi var några som beslöt att pröva på det för att se om det stämde att skörden blir bättre av gödseln. Alla andra tyckte att vi var tokiga. Till och med min egen man skrattade och undrade varför jag skall leka med de där maskarna”, berättar Laxmi.

Men skördarna blev bättre och gödselproduktionen räckte även till att sälja av. ”På två månader producerar mitt företag 250 kilo gödsel. Den förpackas och sänds till Katmandu för att säljas där. Nu är min man nöjd och han skrattar när jag påminner honom om hur han tänkte förut”, berättar Laxmi med ett leende.

Text: Ulla Kärki
Bild: Ville Asikainen