Klassens lustigkurre är en av de duktigaste i skolan
Haitis återuppbyggnad börjar i skolan
Den svarta, slitna axelväskan hänger och slänger i sin långa rem. Några trasiga skolböcker, häften och en penna är instoppade i väskan. Tioårige fjärdeklassaren Lorrens Jean Phillipe vandrar längs den gropiga landsvägen till skolan. Det är stekande hett redan från morgonen.
Landsbygden ger ett rofyllt intryck med sina gröna kullar, mangoträd och majsåkrar. För fem år sedan var det allt annat än rofyllt här; den 12 januari 2010, bävade och rämnade marken. Staden Léogâne och närliggande områden låg nära epicentrum. 60–80 procent av byggnaderna förstördes eller skadades. En stor del av människorna bor ännu i fanerbarackerna som biståndsorganisationerna uppförde som tillfälligt skydd.
Klassens lustigkurre
Klockan är åtta och Lorrens har hunnit fram till skolan. Skolan heter Abeilles d’Aspam. Det blir namnupprop när läraren anländer. Många platser är tomma. Det beror på Chikungunya-epidemin som nu grasserar på orten. Nästan alla lärare och elever har varit sjuka och haft hög feber och ledvärk.
”Lorrens skämtar och stör på lektionerna. Å andra sidan så jobbar han hårt och har förbättrat sina resultat. Nu är han en av de bästa i klassen”, berättar läraren Hilaire Lejeune.
Utbildning värdesätts hemma
Lorrens får hjälp med sin skolgång där hemma. Särskilt av storasyster Tabitha, 22, som läser till inträdesprovet till agronomutbildningen. Hon gör det trots att pappa Miguel berättat att han inte har råd att bekosta studierna. Familjen är fattig och maten räcker inte alltid till.
”Då jag var barn bodde jag hos min farbror, inte hos mina föräldrar. Jag fick gå i skolan till femte klass. Jag hoppas att mina barn skall komma längre än så”, säger Miguel.
Det är sannolikt att de gör det. Allt fler av barnen i Haiti börjar skolan och går ut flera klasser än deras föräldrar gjorde.
Aspam-skolan är byggd av Kyrkans Utlandshjälp och den är till för alla. Den ägs och drivs av en sammanslutning som främst består av föräldrarna och lärarna. När skolan stod färdig år 2011, började man med en årskurs i ettan och sedan har man varje år startat en ny klass. Nu har man sju klasser.
”Vår huvudsakliga strävan är att kunna erbjuda undervisning ända upp till klass nio. Men jag skulle vilja kunna erbjuda även gymnasie- och yrkesstudier”, berättar skolans rektor Jean Louis Ginette.
Fotbollsglädje
Efter skoldagen går Lorrens ofta med sin bästa kompis Celestin Dwensley till fotbollsplanen med förhoppningen att någon skulle låna dem en boll. Lorrens talar om fotboll med tindrande ögon. Trots att han lever i mycket enkla förhållanden, finner han glädje i livet och satsar på skolgången.
”Om jag inte skulle ha möjlighet att gå i skolan, skulle jag bli en korkad man”, konstaterar han med ett klurigt leende.
Med de medel som insamlingen Gemensamt Ansvar 2015 inbringar, stödjer man barnens skolgång i Haiti. Kyrkans Utlandshjälp bygger trygga skolor och arbetar för att utveckla undervisningens kvalitet.
Text: Minna Elo