Kyrkans Utlandshjälp är en av Finlands största utvecklingssamarbetsorganisationer. År 2013 var intäkterna över 30 miljoner. Varifrån kom pengarna och vad åstadkom man med dem?

Kyrkans Utlandshjälp var förut underställd den lutherska kyrkan men är numera en självständig stiftelse. Kyrkan har dock fortfarande en synlig och viktig roll i arbetet.

Den viktigaste målsättningen i arbetet är att genom långsiktigt utvecklingssamarbete hjälpa de allra fattigaste. ”Vi följer principen för Kyrkans diakoni och hjälper därmed där nöden är störst”, konstaterar Utlandshjälpens verksamhetsledare Antti Pentikäinen.

Pengarna för verksamheten kommer från flera olika håll; församlingarnas budgetmedel och kollekter, insamlingar och donationer samt statliga medel. De statliga medlen utgjorde ca 40 procent av totalinkomsterna. En liten del kom från internationella finansiärer.

”När man betraktar inkomsterna och utgifterna bör man minnas att sådana medel som samlats in för ett bestämt ändamål, inte nödvändigtvis används under insamlingsåret. Till exempel de pengar som samlades in under år 2013 för att bygga skolor, används i år, 2014”, påminner Antti Pentikäinen.

Medelanskaffningen sprudlar av idéer

Utlandshjälpen skaffar medel aktivt också själv. Medelanskaffningschefen Ritka Heino avslöjar att det sannerligen inte råder brist på idéer när man skall planera en ny kampanj.

Medelanskaffningskampanjerna grundar sig på beräkningar; vad kan man räkna med att kampanjen inbringar och vilka är riskerna? Kampanjerna testas genom pilotprojekt.

Heino är tacksam för att media deltar i välgörenheten. De erbjuder annonsutrymme kostnadsfritt, nedsatta priser för reklamerna och ställer ibland upp med frivillig arbetskraft.

Genom att utbyta erfarenheter och kunskap med andra organisationer får man veta vilka metoder som fungerar i medelanskaffningen.

”Vi samlas varje höst till ett internationellt medelanskaffningsseminarium i Holland. Där jobbar man i workshops och jämför erfarenheter och utbyter information”, berättar Heino och konstaterar att medelanskaffningsarbetet är både positivt och innovativt.

Hjälp till de allra svagaste

Utlandshjälpen har definierat tre huvudteman för sin verksamhet. I arbetet och det riktade biståndet, vill man främja fred, utbildning och utkomst.

Biståndsarbetet utförs på många kontinenter. All verksamhet styrs av samma princip: Man strävar att hjälpa dem som är mest utsatta – dem som drabbats av krig, hungersnöd, fattigdom och våld.

All verksamhet är inriktad på ett långsiktigt utvecklingssamarbete. Projekten planeras för tre år i sänder. Typiska projekt handlar om att öka skriv- och läskunnigheten, ge yrkesutbildning, stöda småföretagandet, upplysa om rättigheter, förbättra hälsovården och förebygga konflikter och hungersnöd. Det är viktigt att arbeta på ett sådant sätt att de som redan prövats hårt, inte hamnar utanför sin gemenskap eller samhället.

Varje år reserveras i budgeten även en del för eventuella katastrofer.

”Vi har ett starkt nätverk och därför kan vi agera mycket snabbt vid katastrofsituationer. Ett färskt exempel på det är vår hjälpinsats i Filippinerna efter tyfonen Haiyan ”, konstaterar Utlandshjälpens chef för det internationella arbetet, Tomi Järvinen.

Vem får hjälp, blir någon utan?

Besluten om hjälpinsatser och bistånd fattas i Utlandshjälpens administration. ”Vid beslutsprocessen följer vi en färdig schablon”, berättar Tomi Järvinen.

Utlandshjälpens katastrofdejour står i alarmberedskap dygnet runt alla dagar i året.

”Eftersom det i allmänhet finns flera olika problem på området samtidigt, måste vi till att börja med besluta vilken typ av arbete och hjälp vi skall koncentrera oss på. Efter det funderar vi på vilka som skall engageras”, säger Järvinen.

Det behövs ett nätverk av sakkunniga både vid valet av biståndsmål och för arbetet på fältet. I Utlandshjälpens nätverk finns sakkunniga från flera olika branscher såsom kommunikation, utbildning, teologi, fredsmäkling, översättning, bygge, infrastruktur och logistik.

I enlighet med sin strategi arbetar Utlandshjälpen i länder där stora internationella biståndsorganisationer nödvändigtvis inte verkar. I grund och botten är det frågan om att försvara de mest utsatta som ingen annan hjälper.

”Men vi kan inte hjälpa alla”, medger Järvinen. ”Det humanitära arbetet är trots det mycket intressant och belönande”.

”I praktiken finns jobbet ständigt i tankarna, också på fritiden”, konstaterar Järvinen och får medhåll av Pentikäinen.

”På grund av jobbet värderar man livet enlig en annan måttstock.  Egna angelägenheter känns inte som de största problemen”.

Utvecklingssamarbetet kräver kompetenser

Hur stor del av de bidrag som ges till biståndsorganisationerna går fram och hur stor del går till administrationen, är en fråga som med jämna mellanrum dyker upp.

”De administrativa kostnaderna varierar mellan 15-18 procent under olika år. Man bör minnas att landskontorens kostnader är medräknade i dessa procenter, säger Antti Pentikäinen.

”Förvisso kan vi sända tusen euro i ett kuvert till människor i något u-land men är det rätt sätt att utföra jobbet?”, undrar Tomi Järvinen.

”Vi skulle inte kunna arbeta utan våra sakkunniga och en fungerande organisation”, tillägger Ritka Heino.

Pentikänen betonar att det hör till Utlandshjälpens principer att bistå på ett sätt som är hållbart.

Det hör till de anställdas vardag att noggrant rapportera om hur pengarna används. Polisstyrelsen övervakar den verksamhet för vilken man beviljats insamlingstillstånd. Finansiärerna kräver utförliga redovisningar över pengarna. Dessutom behövs rapporteringen för den interna kontrollen och för att utveckla verksamhetens kvalitet och effektivitet.

Ekonomin granskas

Kyrkans Utlandshjälp strävar till transparens och informerar öppet om sitt arbete. På Utlandshjälpens webbsidor finns mycket information om finansieringen och hur  pengarna används i målländerna.

Organisationen har en intern granskare som regelbundet går igenom de olika enheternas konton, rutiner och förvaltning. Granskaren besöker även regionkontoren som finns runt om i världen.

Utlandshjälpen samarbetar med många organisationer. Utlandshjälpen hör till den världsvida ACT-alliansen. Till den hör över 140 kyrkliga organisationer och det är vid alliansens huvudkontor i Geneve man koordinerar hjälpinsatserna vid en katastrof. Man strävar att fördela hjälpen både jämnt och ändamålsenligt. Alla organisationer skall inte bistå samma område på samma sätt.

Vad nytt 2014?

Utlandshjälpen verkar för närvarande i Guatemala, Honduras, Haiti, Kosovo, Syrien, Libanon, De Palestinska områdena, Jordanien, Nepal, Myanmar, Kambodja, Sierra Leone, Liberia, Centralafrikanska republiken, Sydsudan, Somalien, Uganda, Demokratiska republiken Kongo, Angola, Kenya, Zimbabwe och Mosambique. Alla dessa är stater där folket lever under mycket svåra omständigheter.

Förut hade Utlandshjälpen till och med över femtio biståndsmål. Man har minskat antalet för att kunna rikta resurserna effektivare. Det nyaste landet där man arbetar är Myanmar där man just nu kartlägger de projekt som skall inledas.

Text: Sofia Flygare