Betydelsen av digikunskaper växer i utsatta samhällen
I början av 2020 var det få som kunde gissa hurdana prestationer världen skulle lyckas med när det inte fanns några alternativ. Men en sak blev tydlig i Kyrkans Utlandshjälps verksamhetsländer i och med pandemin: det finns ett skriande behov av digitala kunskaper.
ZAATARIS FLYKTINGLÄGER i norra Jordanien låg isolerat mitt i öknen redan långt innan pandemin, men coronatiden har tvingat lägrets 80 000 invånare att i än större utsträckning hålla sig för sig själva.
I Zaatari har man kämpat för bättre förbindelser ända sedan lägret började fyllas av flyende syrier år 2012. Lägrets utmaningar handlar om bristen på mobiler, pekplattor och datorer, de dyra förbindelserna samt elavbrott.
Många har ett stort behov av att hålla kontakt med familjemedlemmar som stannat kvar i hemlandet. Under pandemitiden har behovet av förbindelser, mobila enheter och digitala kunskaper bara blivit större.
”Elektroniska verktyg blev ett grundbehov i allas jobb, i skolan och på universitetet. Både barn och vuxna använder apparater och förbindelser, vilket också medfört problem. Till exempel oönskade webbsidebesök och trakasserier”, beskriver Wissam Ahmed al-Mutlaq, 28.
Också al-Mutlaq har kommit som flykting till Jordanien. På lägret i Zaatari utbildar han invånarna i att använda förbindelser och mobila enheter på ett säkert sätt.
Kurserna i cybersäkerhet tar upp informationsfiske, dataintrång och elektronisk användning av pengar. Den ungefär två timmar långa kursen som delvis ordnats via WhatsApp har mellan september 2020 och mars 2021 haft 1 219 deltagare från lägret i Zaatari.
”Cybersäkerhetskunskaper anses vara nödvändiga i dagens värld”, betonar Wissam Ahmed al-Mutlaq, 28, Bild: Osama Nabeel
”Cybersäkerhetskunskaper anses vara nödvändiga i dagens värld. Samhällena behöver dessa kunskaper och därför måste utbildningar ordnas”, betonar al–Mutlaq.
Kyrkans Utlandshjälps arbete i Jordanien fokuserar på att förbättra både flyktingars och jordaniers utbildningsmöjligheter. Till exempel kunskaper om kodning och digimarknadsföring hjälper också dem med flyktingbakgrund att få en bättre utkomst och tillträde till en större marknad.
PANDEMINS INVERKAN HAR understrukit vikten av mobila enheter, förbindelser och kunskaper. I Uganda där det bor 44 miljoner människor har 15 miljoner barn lidit av skolstängningar under coronatiden. Till siffran räknas också 600 000 elever med flyktingbakgrund i låg- och högstadieålder.
Teknologi är ingen ny grej för ungdomarna på flyktingbosättningslägren. Smarttelefonerna är de vanligaste mobila enheterna på grund av att de är så pass billiga. De unga använder mest WhatsApp, Google och Facebook. Det är viktigt att distansförbindelserna och digikunskaperna också i fortsättningen finns tillgängliga för alla.
På sistone har yrkesskoleeleverna vid Rwamwanjas flyktingbosättningsområde studerat digisäkerhet och -hygien samt digimarknadsföring. I västra och nordvästra Uganda har grundskoleelever kunnat spela spel som utvecklar läs- och räknekunskaper tack vare att Kyrkans Utlandshjälp bidragit med pekplattor.
”När smarttelefoner och sociala medier är lättillgängliga kan de unga komma åt den digitala världen. Utan rätt kunskaper blir de ändå lätt lurade”, säger Edgar Mutaryebwa som är IT-projektarbetare.
PÅ LANDSBYGDEN är dataförbindelserna ofta dåliga eller saknas helt och hållet.
Utmanande situationer tvingar till kreativa lösningar. I Kambodja har lärare och studiehandledare under perioder av distansskola förflyttat sig från by till by med tuk-tuk för att hålla lektioner och dela ut studiematerial. Invånare på Myanmars landsbygd har kunnat lära sig om företagande och hantverksjobb via animationsfilmer.
Det finns mycket som är bra med det digitala språnget som pandemin ledde till. Så länge det finns fungerande förbindelser är utbildningar och undervisningsmaterial tillgängliga för allt fler.
Text: Ulriikka Myöhänen, Linda Kabuzire, Noora Pohjanheimo
Arbetet i världens sköraste stater har lett till betydande resultat för Kyrkans Utlandshjälp på alla verksamhetsområden. Det framkommer i Utlandshjälpens årsberättelse för år 2016.
Utlandshjälpen är en etablerad global aktör inom skolsektorn som specialiserat sig på att möjliggöra skolgången för alla, bygga skolutrymmen efter katastrofer och utveckla nivån på undervisningen.
”År 2016 var utmanande från ett ekonomiskt perspektiv, men vi uppnådde ändå betydande resultat på alla verksamhetsområden. Framför allt arbetet för högklassig utbildning växte kraftigt, och det är viktigt nu när en allt för liten andel hjälparbete riktas till utbildning”, säger Jouni Hemberg, verksamhetsledare för Kyrkans Utlandshjälp.
Enligt FN hotar bristen på understöd för utbildning förverkligandet av globala utvecklingsmål. På global nivå har stödet minskat i sex år, och år 2016 riktades endast 2,7 procent av all utlandshjälp till utbildning.
För Kyrkans Utlandshjälp är riktningen motsatt. Under år 2016 fördubblades antalet projekt med målet att öka tillgången till högklassig utbildning för barn och unga.
Till framgångarna räknas införandet av studiehandledning i läroplanen i Kambodja och byggandet av hundratals skolutrymmen i Nepal, där Utlandshjälpen är den näststörsta återuppbyggaren av skolor. I Centralafrikanska republiken har fjolårets arbete möjliggjort skolgången för 63 000 barn.
Allt som allt var 132 000 barn och unga med i Utlandshjälpens utbildningsprojekt under år 2016, och sammanlagt 4 693 lärare har deltagit i utbildningar som ordnats i verksamhetsländerna.
Fjolåret bestod också av nedskärningar när de sänkta anslagen för utvecklingssamarbete trädde i kraft. Statens understöd till Utlandshjälpen sjönk från 15,5 miljoner euro till 8,3 miljoner euro. Samarbetet med internationella finansiärer var däremot fortsatt gott, och den internationella finansieringen översteg statens. Donationer från privatpersoner och företag översteg målsättningarna för år 2016.
År 2016 var utgifterna för Utlandshjälpens verksamhet 34,7 miljoner euro, varav 29,1 miljoner gick till hjälparbete. Kyrkans Utlandshjälp är Finlands största utvecklingssamarbetsorganisation och näst störst inom humanitär hjälp. Utlandshjälpen har specialiserat sig på tre teman, som förutom högklassig utbildning innefattar rätten till en hållbar utkomst och fred.
Arbetet för en hållbar utkomst uppnådde goda resultat i bland annat Nepal där 98 procent av deltagarna i företagarutbildningen för kvinnor nådde över fattigdomsgränsen vid slutet av projektet. Fredsarbetet i Sydsudan ledde till att 40 ledare slöt ett fredsavtal inom delstaten Boma samt med granndelstaten Jonglei, och över 90 procent av deltagarna uppgav sig vara nöjda med fredsprocessen som Utlandshjälpen stött. I Somalia utvidgades fredsarbetet till funktioner som stöder statsbygget.
Utlandshjälpen gör också fredsarbete i Finland. På hösten lanserades projektet Reach Out, som stöder de religiösa samfundens arbete på gräsrotsnivå för att motarbeta fördomar och hatpropaganda.
Med hjälp av studiehandledning har antalet unga som avbryter skolan minskat markant. Lektionerna skapar växelverkan mellan elever och lärare, och ämnet har därför blivit ungdomarnas favorit.
Text: Ulla Kärki
14-åriga Navin Phan älskar att läsa.
”Jag läser romaner och historier om forna tider. Kambodjas historia intresserar mig speciellt mycket”, säger han.
Kambodjaner är stolta över sitt lands fornhistoria, speciellt tempelområdet Angkor Wat, ett världsarv som byggdes på 1100-talet.
Omvärlden minns ändå främst den våldsamma tiden under Röda khmererna.
På 1970-talet dog över en miljon människor i godtyckliga avrättningar, på fångläger och av den plågande hungersnöden under Röda khmerernas styre. Rörelsens ledare har ställts inför rätta först på 2000-talet.
Spåren syns ännu i skolorna i Kambodja. När Röda khmererna tog makten dödade de största delen av landets utbildade människor, och till och med 90 procent av lärarna.
Efter skräckregimen skapades ett nytt skolsystem där lärarna strikt följer ett noggrant förberett läromaterial. Med hjälp av det kunde undervisningen fortsätta utan en utbildad lärarkår.
I praktiken lyssnar eleverna tyst på läraren och skriver av tavlan. Modellen är sedan länge föråldrad och motsvarar inte behoven hos barn som Navin. De flesta familjerna har en tv hemma och unga drömmer om en smarttelefon att surfa på nätet med. Barnen behöver interaktion.
Navin Phan
Navin går i Wattamoens högstadie som Kyrkans Utlandshjälp stöder. Hon vill bli sjukskötare för att kunna ta hand om sina föräldrar i fall att de blir sjuka.
Navin går i nionde klass och är redan bättre utbildad än föräldrarna som arbetar som grönsaksförsäljare. Mamma gick fyra klasser i skolan och pappa fyra.
Navin önskar sig ett bra yrke och en säker utkomst, och en man som helst också är utbildad.
Hennes skola är på tröskeln till ett genombrott i undervisningen. Lärarna i högstadiet och det närliggande Slorkrams lågstadie får utbildning av finska sakkunniga från Lärare Utan Gränser-nätverket.
Lärarna bekantar sig med undervisningsmetoder som utgår från studerandenas behov och skapar växelverkan. Wattamoen strävar efter att föregå som exempel för områdets övriga skolor och lärare.
Läraryrket är inte uppskattat i Kambodja och lockar inte unga till branschen.
”Om man inte kommer in någon annanstans så måste man bli lärare”, säger Slorkrams rektor Rotha Bo.
Bristen på uppskattning syns i lönerna. Lärarnas medellön är 160 euro i månaden. Om man är ny tjänar man kanske ännu mindre. Fattigdomen definierar reglerna för arbetet.
Många lärare är tvungna att ha två jobb för att försörja sin familj. En lärare som kör mopedtaxi vid sidan om lärarjobbet lämnar eleverna för sig själva om någon kund ringer efter skjuts. Andra lärare arbetar i butiken om kvällarna i stället för att planera nästa dags lektioner.
Skolan i Kambodja har traditionellt inte förberett ungdomarna för arbetslivet. Många avbryter skolan, och någon studiehandledning har tidigare inte funnits. Kyrkans Utlandshjälp arbetar med båda problemen.
I samarbete med landets undervisningsministerium har Utlandshjälpen utbildat de tio första studiehandledarna i Kambodja genom tiderna. Vichet Un är en av dem. Enligt honom väljer ungdomarna ofta ett yrke efter föräldrarnas begäran för att de inte vet om något annat.
”Själv utbildade jag mig också ursprungligen till bokförare, men märkte att det inte var något för mig. Sen först utbildade jag mig till engelskalärare, mitt drömyrke”, säger Un.
Antalet studerande som avbryter sin skolgång har sjunkit markant i skolor med studiehandledare, och studiehandledningen har inkluderats i landets läroplan. Utlandshjälpen förbereder nu studiehandledarna för att föra utbildningen vidare till resten av landet under nästa år.
Eleverna säger att studiehandledningen är deras favoritämne. På timmarna får de diskutera, spela och göra övningar till skillnad från att bara lyssna och skriva av tavlan.
”Ungdomarna har det inte lätt. De är rädda för hur de ska klara av prov och framtiden skrämmer dem. Med oss kan de prata, och vi lyssnar och uppmuntrar dem”, säger studiehandledare Theary Chhoeurn.
