Betydelsen av digikunskaper växer i utsatta samhällen
I början av 2020 var det få som kunde gissa hurdana prestationer världen skulle lyckas med när det inte fanns några alternativ. Men en sak blev tydlig i Kyrkans Utlandshjälps verksamhetsländer i och med pandemin: det finns ett skriande behov av digitala kunskaper.
ZAATARIS FLYKTINGLÄGER i norra Jordanien låg isolerat mitt i öknen redan långt innan pandemin, men coronatiden har tvingat lägrets 80 000 invånare att i än större utsträckning hålla sig för sig själva.
I Zaatari har man kämpat för bättre förbindelser ända sedan lägret började fyllas av flyende syrier år 2012. Lägrets utmaningar handlar om bristen på mobiler, pekplattor och datorer, de dyra förbindelserna samt elavbrott.
Många har ett stort behov av att hålla kontakt med familjemedlemmar som stannat kvar i hemlandet. Under pandemitiden har behovet av förbindelser, mobila enheter och digitala kunskaper bara blivit större.
”Elektroniska verktyg blev ett grundbehov i allas jobb, i skolan och på universitetet. Både barn och vuxna använder apparater och förbindelser, vilket också medfört problem. Till exempel oönskade webbsidebesök och trakasserier”, beskriver Wissam Ahmed al-Mutlaq, 28.
Också al-Mutlaq har kommit som flykting till Jordanien. På lägret i Zaatari utbildar han invånarna i att använda förbindelser och mobila enheter på ett säkert sätt.
Kurserna i cybersäkerhet tar upp informationsfiske, dataintrång och elektronisk användning av pengar. Den ungefär två timmar långa kursen som delvis ordnats via WhatsApp har mellan september 2020 och mars 2021 haft 1 219 deltagare från lägret i Zaatari.
”Cybersäkerhetskunskaper anses vara nödvändiga i dagens värld”, betonar Wissam Ahmed al-Mutlaq, 28, Bild: Osama Nabeel
”Cybersäkerhetskunskaper anses vara nödvändiga i dagens värld. Samhällena behöver dessa kunskaper och därför måste utbildningar ordnas”, betonar al–Mutlaq.
Kyrkans Utlandshjälps arbete i Jordanien fokuserar på att förbättra både flyktingars och jordaniers utbildningsmöjligheter. Till exempel kunskaper om kodning och digimarknadsföring hjälper också dem med flyktingbakgrund att få en bättre utkomst och tillträde till en större marknad.
PANDEMINS INVERKAN HAR understrukit vikten av mobila enheter, förbindelser och kunskaper. I Uganda där det bor 44 miljoner människor har 15 miljoner barn lidit av skolstängningar under coronatiden. Till siffran räknas också 600 000 elever med flyktingbakgrund i låg- och högstadieålder.
Teknologi är ingen ny grej för ungdomarna på flyktingbosättningslägren. Smarttelefonerna är de vanligaste mobila enheterna på grund av att de är så pass billiga. De unga använder mest WhatsApp, Google och Facebook. Det är viktigt att distansförbindelserna och digikunskaperna också i fortsättningen finns tillgängliga för alla.
På sistone har yrkesskoleeleverna vid Rwamwanjas flyktingbosättningsområde studerat digisäkerhet och -hygien samt digimarknadsföring. I västra och nordvästra Uganda har grundskoleelever kunnat spela spel som utvecklar läs- och räknekunskaper tack vare att Kyrkans Utlandshjälp bidragit med pekplattor.
”När smarttelefoner och sociala medier är lättillgängliga kan de unga komma åt den digitala världen. Utan rätt kunskaper blir de ändå lätt lurade”, säger Edgar Mutaryebwa som är IT-projektarbetare.
PÅ LANDSBYGDEN är dataförbindelserna ofta dåliga eller saknas helt och hållet.
Utmanande situationer tvingar till kreativa lösningar. I Kambodja har lärare och studiehandledare under perioder av distansskola förflyttat sig från by till by med tuk-tuk för att hålla lektioner och dela ut studiematerial. Invånare på Myanmars landsbygd har kunnat lära sig om företagande och hantverksjobb via animationsfilmer.
Det finns mycket som är bra med det digitala språnget som pandemin ledde till. Så länge det finns fungerande förbindelser är utbildningar och undervisningsmaterial tillgängliga för allt fler.
Text: Ulriikka Myöhänen, Linda Kabuzire, Noora Pohjanheimo
Kyrkans Utlandshjälps företagarutbildning stöder ivriga kursdeltagare att förvandla sin yrkeskunskap till framgångsrika företag i Jordanien där arbetslösheten är hög så väl bland jordanier som flyktingar.
Plantorna växer i plastmuggar som sänkts in i plaströr. På det platta taket växer tomater, vattenmeloner, gurkor, paprikor, jordgubbar och blommor. Krukorna täcks av skynken för att de inte ska få för mycket sol.
Ibrahim med sin dotter Layal. Bild: Tatu Blomqvist.
Takträdgården i Irbid, Jordaniens tredje största stad, är 45-årige Ibrahim Milhems prototyp av en vattenodling. När han blev arbetslös förändrades livet för hans sjubarnsfamilj.
Över 18 procent av Jordaniens befolkning är arbetslösa. Ibrahims familj förlorade bland annat sitt hus.
Ibrahim är ingenjör och arbetade tidigare för företag som tillverkade gödsel och cement.
”Jag älskar växter och träd och att plantera dem”, berättar Ibrahim. Men bevattningen är dyr eftersom det råder brist på vatten i Jordanien.
Ibrahim började lösa problemet genom att söka information om vattenodling på nätet. Samtidigt råkade han höra om Kyrkans Utlandshjälps (KUH) företagarutbildning.
Kursen hjälpte honom med idén till ett företag. Målet är en trädgård som producerar ekologiskt odlade grönsaker och välkomnar kunderna att plocka dem själva.
Vattenodling är något helt nytt i Jordanien, men Ibrahim lyckades ändå bygga en egen prototyp på sin brors tak. Som bäst fortsätter han utveckla och expandera prototypen.
Vattenodlingen sparar cirka 80 procent vatten jämfört med traditionell odling.
”Jag trodde inte på det från början, men märker nu att det stämmer”, säger Ibrahim som konstant läser in sig på ämnet och prövar sig fram.
En ny början i ett nytt land
KUH har i två års tid ordnat företagarutbildning för flyktingar och särskilt utsatta jordanier i samarbete med handelsinstitutet Mercuria. Av 55 deltagare har 49 framgångsrikt grundat ett företag, och en del sysselsätter redan flera människor. Över hälften av företagarna är kvinnor.
Efter två månaders utbildning får de utexaminerade företagarna en startpeng och fortsatt handledning.
Genom erfarenheterna från projektet försöker KUH i samarbete med andra internationella organisationer tala för en lagstiftning i Jordanien som skapar bättre förutsättningar för jordaniers och flyktingars företag.
Omar Balkhi. Bild: Dana Mufleh.
Över en miljon flyktingar har flytt Syriens inbördeskrig till Jordanien. Tvåbarnsfadern Omar Balkhi förlorade sina ben när han skadades av granatsplitter. Han har kämpat med att försörja sin familj i sitt nya hemland.
Omar ville grunda en verkstad för traditionella syriska trämöbler, men visste inte hur han skulle gå till väga.
”Nu kan jag driva mitt eget företag och känner mig självsäker. Jag kan utveckla mitt arbete enligt konkurrensen, leda verksamheten och marknadsföra mig själv”, säger Omar efter KUH:s utbildning.
”Jag hade inte tidigare vetat hur viktiga de här färdigheterna är.”
Ibrahim Milhems takodling är som en liten oas. Bild: Tatu Blomqvist.
Text: Minna Elo
Bilder: Tatu Blomqvist ja Dana Mufleh.
Projektet finansierades av European Regional Development and Protection Programme for the Middle East (RDPP).
President Tarja Halonen fick ett ivrigt mottagande av flyktingarna på lägret Za’atari i Jordanien. Med besöket ville hon visa sitt stöd för KUH:s arbete med syrierna.
Text: Olli Pitkänen, foto: Mohammed Barhoum
Det går som en elektrisk stöt genom flickornas fotbollsträning när Tarja Halonen dyker upp vid sidan av planen. En kvinnlig president är ingen vanlig syn i Mellanöstern och flickorna vill visa upp sina talanger.
Flyktingarna i Za’atari har säkert aldrig fotat en gäst lika mycket.
”Tänk vilken betydelse det har för en 8-årig flyktingflickas självkänsla när hon får spela fotboll på flyktinglägret och märker att hon är lika bra som sin bror”, funderar Halonen.
”Förhoppningsvis får hon en bra framtid.”
Flickorna ville imponera på besökarna på KUH:s fotbollsplan i Za’atari. Foto: Mohammed Barhoum
Halonen besökte Za’ataris flyktingläger mitt i den jordanska öknen förra veckan. Resans målsättning var att uppdatera presidenten på flyktingarnas läge i Syrien och att samtidigt för egen del stöda arbetet som Kyrkans utlandshjälp (KUH) gör.
I besöket deltog också KUH:s styrelseordförande Tarja Kantola samt Matti Lassila som är Finlands ambassadör i Beirut.
Det bor 80 000 flyktingar i lägret som grundades för sex år sedan. Fastän man inte längre tar emot några nya flyktingar växer befolkningen varje vecka med 70–80 nyfödda barn. KUH:s verksamhet i Za’atari startade i början av 2013. På flyktinglägret har KUH blivit känt för bland annat sin cirkusskola vars akrobater och clowner också imponerade på Halonen.
Presidenten deltog också i kurser i engelska, musik och IT. Eleverna på frisörkursen hade gärna klippt och stylat håret på Halonen och hennes följe.
Halonen anser att det är viktigt att utbildnings- och hobbyverksamheten fortsätter.
”Utbildningarna, arbetstillfällena och hobbyverksamheten som KUH erbjuder har en betydande inverkan på flyktingarnas självkänsla och därför bör man fortsätta med dem”, säger hon.
Finländska företag kunde vara till nytta i krisen
Det har blivit allt svårare att försäkra finansiering till arbetet med flyktingkrisen. Halonen sörjer att medborgarorganisationernas finansiering sjunkit avsevärt i Finland. Fastän politikerna i sina tal har betonat att situationen i första hand bör skötas i länderna dit flyktingarna kommit har man ändå inte beviljat tillräcklig finansiering för det. Finland borde inte heller returnera flyktingar till sina hemländer om det inte finns förutsättningar för ett människovärdigt liv.
I Za’atari ser Halonen också många möjligheter för finländska företag att skapa innovativa lösningar för att förbättra omständigheterna på lägret. Hon nämner till exempel containrarna som familjerna bor i.
”De är kalla på vintern och heta på sommaren. Kanske det skulle finnas en marknadsnisch för finländska träkonstruktioner, företagen kunde skapa boendelösningar för flyktingarna”, funderar hon.
”Finländska företag är ofta för försiktiga och fördomsfulla när de marknadsför sig själva till krisområden.”
I Za’atari används byggcontainrar för både boende och studier. På bilden besöker Tarja Halonen barn och ungdomar som deltar i en lektion i engelska. Foto: Mohammed Barhoum
Syrier har redan börjat återvända från Jordanien till Syrien, men enligt FN är det inte ännu säkert att återvända. Kriget har pågått i snart sju år och landets infrastruktur har trasats sönder. Striderna fortsätter fortfarande runtom i landet. Under den senaste tiden har FN och internationella organisationer uttryckt sin chock över de bombningar som riktats mot civila i östra Ghouta.
Flyktingarnas budskap under mötena och fotona med presidenten var riktade till hela Finland: glöm inte oss.
”Vi borde erbjuda flyktingarna ljus och värme”, konstaterar Halonen.
Skribenten är regional programchef för KUH i Mellanöstern.
En grupp med nyckelpersoner från riksdagspartierna besökte Jordanien i december. Där bekantade de sig med flyktingsituationen i Mellanöstern. På flyktinglägret såg de med egna ögon hur människor kämpar dag ut och dag in mitt i krisen, och hur bland annat finländarnas stöd håller hoppet om en bättre framtid vid liv.
Text och foto: Erik Nyström
Luften är full av förväntan i flyktinglägret Za’atari där Kyrkans Utlandshjälp (KUH) arbetar, när en delegation med finländska beslutsfattare är på besök för att tillbringa dagen med flyktingar. Gästerna har bjudits med både på fotbollsmatch och en cirkusföreställning med barn och unga, och leendena är många.
Med på resan är finansministerns specialmedarbetare Mikko Kortelainen (saml.), kommunikationschef Henna Hakkarainen från De Gröna, statssekreterare Samuli Virtanen (blå) och SDP:s partisekreterare Antton Rönnholm.
Juha Rintamäki, direktör för Helsingfors kyrkliga samfällighet, har varit till Za’atari senast för drygt ett år sedan och leder nu resan tillsammans med KUH.
”Det finns fortfarande lika mycket människor här och man ser att konflikten i Syrien ännu inte är löst. Men så länge barn och unga får utbilda sig och ha gemensamma hobbyn finns det hopp.”
Krisens omfattning är enorm
Besökarna från Finland hade en fullbokad tidtabell och mötte beslutsfattare och representanter för olika organisationer. Bild från mötet med utrikesutskottet i Jordaniens parlament.
Finländare kan nog inte uppfatta siffrornas innebörd före man sett vad de betyder med egna ögon, säger Kortelainen.
”Jag arbetade vid inrikesministeriet när det kom över 32 000 asylsökande till Finland. Men redan i det här flyktinglägret finns det 80 000 flyktingar”, konstaterar han.
Även de andra besökarna uppfattade krisens omfattning och alla är eniga om att finländarnas stöd till flyktingarna i Jordanien är av största vikt. Stödets betydelse är stor speciellt för barn och unga i Za’atari vars välmående är avgörande för att familjerna kan klara den tunga vardagen mitt i öknen.
”Det här är en dag jag aldrig kommer att glömma”, försäkrar Kortelainen om besöket i Za’atari.
Fler drömmar, mindre rädsla
KUH:s verksamhet i Jordanien är speciellt inriktad på utbildning, yrkeskunskaper och psykosocialt stöd.
Fotboll är en av de populäraste aktiviteterna och under besöket ville Kortelainen och Virtanen också spela med ungdomarna. Upplevelsen gjorde intryck på Virtanen som älskar fotboll.
”Jag märkte att alla hade samma spelglädje och entusiasm för fotbollen. Vi hade inget gemensamt språk, men vi sprang ändå efter samma boll och spelade mot samma mål”, säger Virtanen.
Mikko Kortelainen passade ett av sitt lags mål i fotbollsmatchen mellan KUH:s fotbollslag i Za’atari.
Samuli Virtanen spelade ytterback.
De entusiastiska spelarna var ett tydligt tecken på hur viktiga hobbyn är för barn och familjer. Normala rutiner och studier är en stor hjälp då man lever i svåra förhållanden. Hakkarainen blev speciellt glad då han såg hur modiga och intresserade flickorna var under engelskatimmen och cirkusföreställningen.
”KUH:s och andra organisationers verksamhet ger barnen äkta framtidstro”, säger han.
Nya färdigheter betyder mycket för resten av de ungas liv, vart de än hamnar, påminner Rönnholm. För den överlägset största delen av flyktingarna är målet att återvända hem till Syrien. Det krävs mycket optimism för att tro på detta, och även finländarna kan hjälpa till med att upprätthålla optimismen.
”Människor har likadana drömmar och rädslor överallt i världen. Vi ska kunna möta människors behov så att vi lämnar efter oss fler drömmar och färre rädslor”, säger Rönnholm.
Flickornas kunskaper i engelska gjorde intryck på Henna Hakkarainen.
Antton Rönnholm säger att besöket, trots alla utmaningar, gav ett ansikte åt den lycka som barn kan känna när de får leka, spela och studera.
I år firar vi Finlands 100 år av självständighet med temat ”tillsammans”. Det är ett utmanande tema i en tid då polariseringen mellan olika grupper i samhället ser ut att växa.
Jubileet ger oss en orsak att fundera på i vilken riktning vi tillsammans vill utveckla det finländska samhället. Under de senaste årtiondena har individens intressen betonats på bekostnad av samhällssolidariteten. Det har också tagit uttryck i en strävan efter ökad valfrihet, privatisering och konkurrensutsättning.
Utan en hållbar ekonomi kan ett land naturligtvis inte ta hand om varken sina egna hjälpbehövande eller nödlidande på annat håll. I en allt mer global värld är lösningen ändå inte att försöka stänga ut problemen. Medmänniskans nöd berör också oss.
Insamlingen Gemensamt Ansvar bygger på solidaritet och medmänsklig omsorg. I linje med det kristna budskapet har vi ett särskilt ansvar för de mest utsatta och hotade.
Insamlingen har traditionellt betonat såväl vårt ansvar för medmänniskor här hemma som vårt globala ansvar för människor i världens krishärdar. Kring 60 procent av intäkterna från Gemensamt Ansvar går via Kyrkans Utlandshjälp till utvecklingssamarbete och katastrofhjälp.
Ett av insamlingsmålen för år 2017 är Jordanien, som tagit emot tredje mest flyktingar av alla länder i världen. Jag hade själv möjlighet att besöka Jordanien i höstas, och blev imponerad över det arbete Kyrkans Utlandshjälp utför.
Unga syriska flyktingar får bland annat undervisning i engelska, yrkesutbildning samt psykosocialt stöd – såväl i flyktinglägren som i huvudstaden Amman. Utlandshjälpen organiserar också fritidsaktiviteter som till exempel fotboll, musikundervisning och cirkusskola, för både flickor och pojkar.
Med verksamheten får flyktingarna hopp om en ljusare framtid och verktyg för att åter bygga upp sitt eget liv. Det minskar riskerna att de faller offer för människosmugglare eller människohandel.
Det senaste året har vi lärt oss att problemen ute i världen oundvikligen även påverkar oss. I Finland används insamlingsmedlen i år till att hjälpa människor som fallit offer för människohandel.
Tack för att du bryr dig!
Björn Vikström
Biskop i Borgå stift
Läs mera om insamlingen Gemensamt Ansvar på adressen yhteisvastuu.fi/sv och delta.
Kriget har tvingat syriska ungdomar att avbryta skolan, och de har ingen tid för att leka. I Jordanien ger Kyrkans Utlandshjälp därför barnen en chans till utbildning och hobbyer – ett hopp om en bättre framtid.
Text: Erik Nyström, Bilder: Ville Asikainen
Blodstanken svävade över staden, och minnet äcklar 14-åriga Mohammed Rajub.
Skotten regnade in genom sovrumsfönstren, och en bomb förstörde husets terrass. Familjen sprang ut innan huset rasade framför deras ögon. Människor bar på sina barn, kastade sig eller föll till marken.
”Jag slutade andas för att inte registrera blodstanken. Jag hatade den så mycket”, säger han.
Mohammed är hemma från Homs, en av de svårast drabbade städerna i det snart sexåriga kriget. Tusentals dog när regeringsstyrkorna återtog Homs av rebellerna, men hans familj hann fly.
En fasansfull flykt
När Fatima hörde om cirkusen för första gången kom hon att tänka på clowner. Nu arbetar hon på deltid som instruktör för flickorna.
Mohammeds blick är lika fängslande som hans sätt att berätta.
Vi sitter i skydd av den stekheta solen vid ingången till Utlandshjälpens utbildningscenter i östra Amman. Här går Mohammed på engelskalektioner och spelar fotboll med kompisarna.
I Syrien hörde han till klassens bästa elever. Mohammed minns hur läraren belönade honom för hans modersmål med ett klistermärke i pannan, och han tänker bli journalist.
”Min pappa säger att min utbildning är det sista vi kan hålla fast vid, vi förlorade allt annat.”
Centret erbjuder kurser åt flyktingar, som också får psykosocialt stöd från fritidsaktiviteter. Mohammeds engelskalektioner är populärast, och genom färdigheter som handarbete och fotografering kan man också skapa sig en utkomst.
Kurserna varierar enligt efterfrågan, och centret har kring hundra besökare om dagen, uppskattar koordinator Omayma Qattash. Här får flyktingarna också bekanta sig med varandra – och jordanier.
”Många kommer hit som om de vore ensamma med sina bekymmer. Här märker de att de alla är i samma båt, och att också lokalinvånarna bryr sig”, säger Qattash, som själv är från Jordanien.
Aktiviteterna ger självförtroende
Fatima och Mona arbetar som instruktörer för Utlandshjälpens cirkus. Flickor och pojkar övar våghalsiga trick dagligen i skilda turer.
Jordanien har tagit emot långt över en miljon flyktingar från Syrien. Över 80 procent bor i städerna, och resten på flyktingläger. Za’atari nära Syriens gräns är störst med sina 80 000 invånare.
20-åriga Fatima Hariri har bott fyra år i Za’atari. Hon blev färdig med skolan innan kriget tvingade familjen att fly – just när hon övervägde vad hon skulle börja studera.
Flyktingarna oroar sig mest för barnens och ungdomarnas framtid. Av dem är var tredje utanför skolsystemet. Klassrummen är fulla och bristen på identitetsbevis hindrar många från att börja.
I början kände Fatima att alla hennes drömmar gått i kras. Hennes föräldrar uppmuntrade henne ändå till att börja cirkusskolan som Kyrkans Utlandshjälp ordnar. Nu arbetar hon på deltid, och studerar på universitetet. Hon tackar cirkusen för att hon fått ordning på sitt liv och sitt självförtroende tillbaka.
Fritidsverksamheten ger hopp om en bättre framtid. Förutom cirkus ordnar Utlandshjälpen bland annat fotboll, musik och schack.
”När jag kom till lägret var jag arg, men genom cirkusen hittade jag min livsglädje igen”, säger Fatima.
Delta i insamlingen Gemensamt Ansvar på adressen yhteisvastuu.fi/sv. På videorna nedanför kan du se Mohammed och Fatima berätta sina historier.
Det är med bestörtning man här i Amman tagit del av nyheten om mordet på stridspiloten Moaz al-Kasasbeh. Han brändes ihjäl av den militanta organisationen Isis.
På kontoret där jag jobbar brukar det i allmänhet vara stökigt och råda en glädjefylld stämning. Men nu har det varit ovanligt tyst och stilla. Sorgen och vakade nätter har satt sina spår i mina arbetskamrater. En av dem, en ung kvinna, slumrade häromdagen i fåtöljen i mitt arbetsrum. Hon hade inte fått en blund under hela natten. Idag har jag inte sett henne överhuvudtaget.
Om man skall tro på taxichaufförerna är Isis-organisationens, eller Daesh som den kallas här, saga snart all. Om en månad eller ett halvt år eller så. Man tror starkt på koalitionen.
Till det bidrar säkert konung Abdullah´s övertygande framträdanden och att han själv är stridpilot. Drottning Rania har också uttryckt sitt deltagande i sorgen och deltagit i en demonstration, där hon bar på en bild av piloten.
Jordanien bedriver nu ett krig men det syns inte i vardagen. Samtidigt som landets luftstridskrafter bombar de platser i Syrien där Isis antas hålla till, sitter folk med laptops på trendiga caféer i Amman.
Från gatorna hörs tutande bilar, musiken strömmar ur radioapparaterna och byket fladdrar sakta för vinden på torkställningarna. En dammig fårskock stegar lugnt in på en gräsbeväxt tomt mitt i vimlet.
Text och bild: Taina Värri
Skribenten är sakkunnig i kommunikation och är stationerad vid Utlandshjälpens Mellanöstern-kontor i Jordanien.
