Kriserna blir en språngbräda till bättre tider

Kriserna blir en språngbräda till bättre tider

Den långsiktiga målsättningen för utvecklingssamarbetet är att hjälpa hela samhällen att resa sig så stadiga att de i framtiden klarar sig utan hjälp, skriver sakkunnig inom kommunikation Ulriikka Myöhänen.

När jag skriver detta dominerar Covid-19-pandemin dagspolitiken och nyheterna redan för andra året i rad. Temat är så dominerande att det är svårt att minnas vad som hände i världen innan coronatest, vaccineringar och virusvarianter. Klimatförändringen, utdragna konflikter och gräshoppssvärmar som förstör skörden – låter det bekant?

Kyrkans Utlandshjälps arbete fokuserar på utbildning, utkomst och fredsbygge. Den långsiktiga målsättningen för utvecklingssamarbetet är att hjälpa hela samhällen att resa sig så stadiga att de i framtiden klarar sig utan hjälp.

Vi svarar också på akuta behov. När det i augusti 2020 skedde en explosion i hamnen i Beirut skickade vi nödhjälp till Libanons huvudstad. När coronan satte stopp för handel och livsmedelstransporter över landsgränser delade vi ut mathjälp till de mest utsatta.

Vårt utvecklingssamarbete, humanitära bistånd och fredsarbete är av naturliga orsaker överlappande. Men världens kriser är också sammanflätade och tenderar att mata varandra. Många av de länder vi jobbar i levde med svåra utmaningar också innan coronan. Det föränderliga klimatet samt utdragna konflikter har orsakat matkriser, hälsokriser och flyktingskap.

Världens yngsta nation Sydsudan har redan länge lidit av översvämningar – som en följd av dem behöver två tredjedelar av landets 11 miljoner invånare humanitärt bistånd. Miljontals människor lider av brist på mat och av undernäring.

Poika kirjoittaa vihkoon luokassa.
Muhammad Abdo Hijzai från East Ghouta är en 13-årig pojke som deltog i hjälpundervisning i till exempel matematik, stödd av Kyrkans Utlandshjälp. Foto: Abu Talib Al-Buhaya.

Också Syrien har varit med om ett tufft årtionde. Konflikten har förstört mycket i landet som nu också hamnat i en ekonomisk kris som tar sig uttryck i brist på mat och utkomstmöjligheter. Det finns en hel generation av elever som levt mitt i ett krig och gått i skola i undantagsförhållanden.

Pandemin har tydligt lyft fram utvecklingsländernas svagheter. I Nepal har en dryg fjärdedel av bruttonationalprodukten bestått av de penningtransaktioner som nepaleser boende utanför landets gränser skickat hem till sina familjer, men pandemin tvingade hem gästarbetarna. I värsta fall har familjerna i över ett år levt utan de utkomstmöjligheter som kunde garantera en acceptabel livskvalitet.

Pandemin har inte stoppat all utveckling, fastän det ibland känns så. Flera av våra projekt har tagit ett stort digitalt kliv framåt – påtvingade av situationen. I Kenya har vi delat ut radioapparater så att kvinnor kunnat delta i fredsdialoger. Målet har varit att förstärka lokalsamhällenas förmåga att lösa konflikter som berör naturresurser.

Framtiden kommer definitivt att föra med sig nya utmaningar. Klimatet förändras och blir allt skoningslösare. De förändrade förhållandena kan också öka antalet epidemier samtidigt som naturkatastrofer tvingar allt fler att lämna sina hem. Populationen i Afrika växer med sådan fart att prognoserna spår enorma migrationsströmmar inom kontinenten men också till Europa.

Och så de goda nyheterna: hållbara samhällen är bättre på att förbereda sig på katastrofer. Coronakrisen kommer i sinom tid att blåsa över och då konkretiseras resultatet av Kyrkans Utlandshjälps arbete inom utbildning, utkomst och fred ytterligare. De människor som deltagit i våra projekt har redan byggt en bas för sitt liv som fungerar som en språngbräda till bättre tider.

Ulriikka Myöhänen, sakkunnig inom kommunikation.

Den här texten publicerades ursprungligen i vår Årsberättelse 2020 som nyligen kom ut. Vill du veta mer om vad vi gjorde?

Läs också

Coronan lyfte fram våra styrkor

Coronan lyfte fram våra styrkor

Coronan lyfte fram våra styrkor

Distansskola, karantän, reseförbud. Nedstängda samhällen, inställda evenemang och hundratals distansmöten. Pandemiåret 2020 var mycket exceptionellt också för Kyrkans Utlandshjälp, skriver verksamhetsledare Jouni Hemberg.

Situationerna i våra verksamhetsländer har varit svåra också förut. Vi har jobbat mitt bland konflikter, jordbävningar, naturkatastrofer och epidemier. Men ingen av oss hade någon erfarenhet av en global pandemi. För första gången berördes hela organisationen av krisen. 

Årets händelser överraskade – och å andra sidan inte. Våra anställda finns utspridda runtom i världen så vi har alltid jobbat på distans. I Finland fick hela Helsingforskontoret flytta hem för att jobba vid köksbord och i soffor. När jag nu, efter ett år, tänker på hur distansjobbet löper är det som natt och dag. Det positiva är att våra landskontor i Asien, Afrika och Mellanöstern kunde verka länge utan några coronasmittor. 

Pandemin har naturligtvis ändrat vårt programarbete inom utbildning, utkomst och fred. Hela världen övergick till distansundervisning under år 2020. I Finland har vi kämpat med hur vi ska lyckas ordna distansskola och distansjobb hemma. Situationen har krävt uppfinningsrikedom också i våra programländer som inte har några förbindelser eller fungerande infrastruktur. Lärarna har gått från by till by för att undervisa barn och hållit lektioner via radio. 

Coronapandemin har också påverkat människors utkomst. I Europa bär staterna ansvar för att både människor och företag ska klara sig, men i utvecklingsländer har människorna inte den möjligheten. Samhällets stödnätverk är svaga, livet försvåras redan av epidemier som är lindrigare än coronan. De som inte har någon utkomst letar sig i mån av möjlighet till andra ställen. Att förflytta sig på grund av arbete är en risk med tanke på pandemin, men ökar också regionala oroligheter. Pandemin har skapat utmaningar för fredsarbetet – konflikterna bryr sig nämligen inte så mycket om en epidemi. 

Trots utmaningarna har vår utveckling varit häftig. Den internationella inkomstfinansieringen har vuxit något otroligt. Det är ett tecken på att instanser som FN, EU och offentliga finansiärer litar på vårt arbete och på vår vision. 

Coronan har ändå ätit upp en del av vår inhemska kollekt. Samhället har i långa perioder varit helt nedstängt och att samla in kollekt virtuellt är mycket svårt. Våra flitiga värvare har inte heller kunnat jobba ute på gatorna. Fastän inkomsterna i hemlandet minskade, minskade också utgifterna på grund av färre resor. Vi klarade oss genom 2020 utan någon jätteförlust. 

Pandemiåret har gläntat på nya dörrar för oss. Nu och i fortsättningen måste vi kunna utvecklas och tänka på hur vi kan utnyttja digitaliseringen i vårt arbete. I framtiden kommer en stor del av vår utbildningsverksamhet att flyttas bort från fysiska byggnader. Till exempel i Afrika behövs enorma mängder utbildningsplatser i framtiden. Digital undervisning kunde vara en lösning. Faktum är att vårt arbete inte kommer att fortsätta som innan pandemin. Vi måste fundera på hur vi i fortsättningen kan plocka ut de bästa bitarna av det vi lärt oss under pandemitiden. 

Som verksamhetsledare hoppas jag att vi snart kan besegra den här pandemin och att återhämtningen kan inledas. Efter pandemin fokuserar vårt arbete allt starkare på hållbar utveckling. Vi fortsätter arbeta för utbildning, fred, utkomst och jämlikhet. En lärdom av distansarbetet är att vi kan göra allt större miljögärningar. När vi reser gör vi det med en tydligare plan än tidigare. 

Fastän året varit tufft har det varit en stor framgång för oss på Kyrkans Utlandshjälp. Allt tack vare våra anställda, förtroendevalda och volontärer. Ni är vår största resurs och möjliggör att vi kan verka där behovet av hjälp är som störst. 

Ni är också den bästa mätaren för kvalitet och förtroende i vår verksamhet. Vi har utvecklat verksamheten och tack vare det har också finansieringen ökat. Pandemin lärde oss det allra viktigaste: när alla pusselbitar passar ihop kan man bygga en fungerande helhet. 

Jouni Hemberg, verksamhetsledare

Den här texten publicerades ursprungligen som förordet till vår Årsberättelse 2020 som nyligen kom ut. Vill du veta mer om vad vi gjorde?

Månadsgivare Tuula Peura förbättrar världen bit för bit

Tuula Peura längtade efter något annat. Tidigare jobbade hon som informatör, men beslöt att byta bransch och började studera teologi. Peura prästvigdes och verkade inom Kyrkslätts finska församling tills hon pensionerade sig i november.

Hon har inte ångrat kursändringen. Som präst kändes människomöten där man kunde hjälpa människor belönande. Peura kommer åt att hjälpa andra också via Kyrkans Utlandshjälp och hon har varit månadsgivare för över 10 år. Värdena styr både hennes liv och givandet.

”Mina värderingar stämmer överens med de som Kyrkans Utlandshjälp har. Det är en fråga om utbildning, att stödja till självständigt liv och att finna människans egen styrka. Det är vad man behöver i den här världen.”

Om människor inte har beredskaper att använda information, kan de inte göra hållbara val i sitt liv.

”Utbildning är svaren på de stora problemen. Det är underbart att delta med några tior”, säger Peura.

Under hennes ungdomsår på 60-talet var de samhälleliga värdena i ett brytningsskede. Också jämlikhetsfrågor var starkt framme. Kvinnornas ställning har varit viktig för Peura sedan dess.

”Kvinnor och flickor är ofta de som kan och vill driva samhället framåt”, säger Peura.

Världen förbättras bit för bit. Peura menar att Kyrkans Utlandshjälps arbete aldrig blir färdigt, men varje dag uppnår man något med det i människors vardag.

”Jag skulle vilja att människor insåg att alla våra gärningar har betydelse.”

Finland använder 0,38 % av sin BNP till internationellt bistånd, vilket är nästan hälften mindre än den 0,7% som FN rekommenderar. Som jämförelse kan nämnas att i Sverige är siffran över en procent. ”Dessa pengar är små om man tänker på vad man kan åstadkomma med dem”, säger Peura.

Att ge är bra för givaren också. ”När jag ger kan jag främja sådant som är viktigt för mig och med gott samvete säga att i detta vill jag delta. Det känns betydelsefullt.”

Peura vill uppmuntra alla att donera och om det finns tid och intresse, även att utföra frivilligarbete. Själv har hon erfarit att hon blir både styrkt och tillfreds av det.
”Att agera enligt sina värderingar lyfter upp oss som människor.”

Text: Markus Silvennoinen 

Bild: Tatu Blomqvist

Ny matsvinnsbutik av Kyrkans Utlandshjälp drivs av frivillig arbetskraft

Matsvinnsbutiken WeFood är Finlands första närbutik som säljer matsvinn. Vinsten från försäljningen går till Kyrkans Utlandshjälps (KUH) utvecklingssamarbete.

Finland första matsvinnsbutik WeFood öppnade dörrarna den 20 september i det nya köpcentret REDI i Fiskehamnen i Helsingfors. WeFood grundar sig på ett koncept som utvecklats av KUH:s danska systerorganisation DanChurchAid – i affären säljs livsmedel och produkter som annars skulle kastas bort.

Else Hukkanen

Else Hukkanen

”Olika aktörer, som exempelvis Heinon Tukku, skänker oss livsmedel som annars skulle bli matsvinn. Vi erbjuder företagen ett sätt att utnyttja matsvinnet”, säger Else Hukkanen, projektchef för WeFood.

Matproduktionen belastar miljön på många sätt. Klimateffekterna kan minskas genom att använda den tillverkade maten så att matsvinnet blir så litet som möjligt. I Finland är matsvinnet för tillfället cirka 450 miljoner kilo mat om året – mat som från början varit ätbar.

Av all mat som produceras på jorden slängs över en tredjedel bort.

”WeFood-butiken kommer att se till att omkring 50 000 kilo matsvinn om året går till nytta. Vi vill arbeta för att minska effekterna av klimatförändringen i Finland, och att minska matsvinnet är ett konkret sätt att göra det”, säger Hukkanen.

WeFood-frivilliga intresserade av hållbar utveckling

Matsvinnsbutikens verksamhet och logistik föder ett nytt slags frivilligarbete. Under året kommer cirka 150 frivilliga att delta i projektet. WeFood samarbetar också med yrkesskolan Perho Liiketalousopisto genom att erbjuda studerandena praktikplatser. Intresset för att minska matsvinnet syns i praktikansökningarna.

”Vi har fått med människor med mångsidiga kunskaper. Mängden kunskap hos de frivilliga har överraskat oss positivt”, säger Hukkanen.

När Tytti Kaisamatti började som frivillig för WeFood var projektet först på väg att säkra sin finansiering och Instagram-kontot hade bara några följare.

”Och nu har vi en affär! Det är fantastiskt att se att det händer konkreta saker. Det har varit roligt att följa med hur WeFood vuxit när man kommer ihåg hur allting började”, berättar Kaisamatti.

Före butiken öppnade har Kaisamatti och Jenna Inkinen, som också är frivillig, uppdaterat WeFoods Instagram-konto och spridit information om matsvinnsbutiken. Antalet frivilliga har sedermera vuxit.

”Jag är intresserad av olika sätt att främja hållbar utveckling. Jag vill göra goda gärningar för klimatet”, säger Kaisamatti.

Inkinen är orolig över utsläpp från matproduktion och övergödning av vattendrag.

”För mig själv är det viktigt att verka för en hållbarare matproduktion. Man måste utgå ifrån att också små gärningar har effekt. Jag hoppas att WeFood får människor att fundera över sitt eget ekologiska fotavtryck”, säger Inkinen.

Arbetet som frivillig har också fått Kaisamattis och Inkinens vänner att fundera över sina val.

”Många av mina vänner har förstått vad matsvinnet handlar om. Men när man sätter siffrorna på papper konkretiseras saken på ett annat sätt, och många har varit överraskade över problemets omfattning”, säger Kaisamatti.

Text: Noora Pohjanheimo, Foto: Tatu Blomqvist

Nu ska matsvinnet minska med ett nytt koncept – Finlands första matsvinnsbutik har öppnat

Finlands första matsvinnsbutik WeFood öppnade i köpcentret REDI i Helsingfors. Kyrkans utlandshjälps butik WeFood grundar sig på den danska systerorganisationens koncept.

WeFood-butiken som minskar på matsvinn öppnade sina dörrar på torsdag morgon. Butiken finns i REDI i Fiskehamnen på K1-våningen. Också butikens möbler består till största del av återvunnet material, vilket passar bra med tanke på WeFoods koncept.

– Vi inledde WeFood-projektet med en gräsrotsfinansieringskampanj under våren 2017. Nu har vi samlat ihop samarbetsparter och mycket kunskap tack vare våra frivilliga. Med det här gänget är det fint att öppna en matsvinnsbutik, säger nöjda projektchefen Else Hukkanen.

I Finland uppstår årligen 450 miljoner kilo matsvinn. Matproduktionen är en betydande belastning för miljön och därför lönar det sig att minimera svinnet. Varje produkt som köps i WeFood-butiken är en gärning som sparar på miljön.

– Att bromsa klimatförändringen är en kärnfråga när man tänker på utvecklingssamarbete och humanitär hjälp. Vi vill minska på matsvinnet och samtidigt lyfta fram miljöaspekten av svinnet, berättar Else Hukkanen.

WeFood-butiken fungerar tack vare samarbete

I WeFood-butiken säljs produkter som donerats till butiken och som annars skulle ha blivit svinn. Produkternas bäst före datum är på kommande eller så kvalificeras produkterna som andrahandskvalitet. Alla livsmedel är ätbara vid försäljningstidpunkten.

– Vår målsättning är att vi varje dag kan sälja färska grönsaker, frukter och bröd. Utbudet av torra livsmedel beror på donationer. WeFood utmanar konsumenterna att laga mat av de ingredienser som finns tillgängliga. På samma sätt kan man också hemma laga mat av de ingredienser som råkar finnas i skåpen. Det går att minska matsvinn på många sätt, uppmuntrar Hukkanen.

Matsvinn uppstår i alla olika faser av kedjan, allt från produktion till partihandel och hushåll. För att minska på matsvinnet krävs flera olika åtgärder.

– Det uppstår svinn i alla faser och därför behövs många olika åtgärder för att minska på det. Vi samarbetar med aktörer som inte ännu har hittat någon lösning för svinnet eller för en del av det, berättar Else Hukkanen.

WeFoods samarbetsparter är bland annat Apetit, Meira, SamuFoods, Arvid Nordquist, Kaslink, Heinon Tukku, Ruohonjuuri, K-Market Sörnäsudden, Iittala och Ecolink. Transporten av matsvinnet görs med den helt eldrivna Nissan e-NV200-skåpbilen. Virta bjuder på laddningstjänsten av bilen.

WeFood-fotomaterial: https://img.materialbank.net/NiboWEB/kirkonulkomaanapu/showCartPublicContent.do?uuid=13909379&random=431473&lang=fi

Kontakt och intervjuförfrågningar (på finska):

Projektchef Else Hukkanen
else.hukkanen@kua.fi
p. +358 400 103 290

Informatör Noora Pohjanheimo
noora.pohjanheimo@kua.fi
p. +358 40 190 6486

Finländarna gav Annorlunda Gåvor för över 1,17 miljoner euro förra året – Stipendium till en Flicka var den populäraste gåvan

Åtgången av Annorlunda Gåvor växte förra året. Populärast var Kvinnobankens nya gåva Stipendium till en Flicka.

”Vi är väldigt nöjda med årets resultat. Förra året valde många finländare att bland annat ge gåvor som stöder utbildning”, säger koordinatorn för Annorlunda Gåvor Anne Vääränen från KUH.

Gåvan som stöder de mest utsatta flickornas skolgång, Kvinnobankens nya Stipendium till en Flicka, blev förra årets favorit med 4 510 införskaffade gåvor.

”Flickornas grundutbildning är avgörande för att utbildade kvinnor har en bättre möjlighet att försörja sig i framtiden, och bättre kan ta hand om sig själv och sin familj.”

Den näst populäraste gåvan var tidigare julars klassiker Geten med en åtgång på 3 910 stycken gåvor. Den tredje populäraste gåvan var även den samma som tidigare år, Skoldräkten, med 3 890 stycken gåvor.

Totalt gavs det Annorlunda Gåvor för 1,17 miljoner euro förra året. Överlägset flest gåvor skaffades till julen fast det är möjligt att skaffa dem under hela året.

”En Annorlunda Gåva passar också perfekt till exempel som examens- eller födelsedagspresent. Yrke-gåvan skulle säkert glädja som examenspresent och 6 hönor skulle vara en rolig födelsedagsöverraskning”, säger Vääränen.

Vinsten från Annorlunda Gåvor riktas beroende på gåvan till någon av tre teman: katastrofhjälp, verksamhet som motarbetar fattigdom eller till Kvinnobanken.

70 år av arbete för människovärdet

I början tog Kyrkans Utlandshjälp emot hjälp från utlandet till återuppbyggningen av Finland efter krigen. Nu är organisationen Finlands största inom utvecklingssamarbete och näst störst inom humanitärt arbete. Därför har vi en orsak att fira!

Utlandshjälpens 70-årsjubileum uppmärksammas på många sätt längs med det kommande året. Vi börjar med en jubileumslogo på vår webbsida. Själva årsdagen firas i september.

Här börjar det. Utlandshjälpen fick sin början år 1947 fastän namnet togs i bruk först år 1965. Finlands lutherska kyrka var då med om att grunda kyrkornas internationella biståndsnätverk, det Lutherska världsförbundet. Finland var i spillror efter flera år av krig, och Utlandshjälpen förmedlade hjälpen från utlandet. På bilden undertecknas stadgorna för det Lutherska världsförbundet i Lund i Sverige.

Foto: LWB Photo

Biafra och Vietnam får hjälp. I mitten av 1960-talet samlade Utlandshjälpen pengar till hjälparbetet utomlands genom den första Kom och hjälp-insamlingen. I början gick intäkterna till Biafra (nuvarande Nigeria) och Vietnam samt offer för jordbävningen i Peru och hungersnöden i Etiopien. På bilden syns matutdelningen i Biafra.

Bild: Lutherska Världsförbundet i Finland

Kändisar ställer upp. Pippi (Inger Nilsson) besökte Helsingfors två gånger år 1970 för att delta i Utlandshjälpens barnkalas, som ordnades till förmån för undernärda barn i Nigeria. Insamlingen fick ihop sammanlagt 45 000 mark.

Bild: Kyrkans Utlandshjälp

Kosovo i våra tankar. Kyrkans Utlandshjälp hjälpte jugoslaviska krigsoffer i Kosovo som en del av återuppbyggnaden av Mitrovica. Också finska ingenjörer deltog i projektet.

Bild: Martti Lintunen

Fokus på sköra stater. År 2016 var Utlandshjälpens budget cirka 40 miljoner euro, och arbetet riktar sig till de allra svagaste i sammanlagt kring 15 länder. Vi arbetar för allas rätt till fred, högklassig utbildning och en hållbar utkomst.

Hjälpen når fram till byn Bukhel i Nepal efter jordbävningen år 2015. Bild: Antti Helin