En fast inkomst gör under i trakter där ett människoliv kan kosta endast fyra euro. Centralafrikanska republiken har genomlidit ett långt inbördeskrig och söker sin väg till fred och stabilitet. Kyrkans Utlandshjälps fredsklubbar ger de unga en ny chans.
MBAIKIS BYASTRÅK badar i seneftermiddagssolens röda sken. Staden befinner sig den nordvästra delen av Centralafrikanska republiken, hundra kilometer från huvudstaden Bangui. Det vackra området med kring 25 000 invånare är känt för sina blommor.
Vid slutet av byastråket ligger en prydlig rad med skor utanför den ljusgröna byggnaden, från sandaler till putsade svarta läderskor. Det är trängsel bakom tyggardinen i den cirka 20 kvadratmeter stora frisörsalongen.
Salongen tar emot både män och kvinnor. Planscherna på väggarna ger inspiration till frisyrer, bland annat från Real Madrids fotbollslag. Barberare Merlin Sombo slutför samvetsgrannt en ung mans korta frisyr.
Charlene Derich Nam-Ngania understryker vikten av mötesplatser inom lokalsamhället som en del av fredsarbetet.
Det är svårt att finna en bättre mötespunkt, säger 25-åriga Charlene Derich Nam-Ngania, som driver verksamheten. På vägen står skrivet för hand att salongen är grundad av hans lokaal fredsklubb för ungdomar. Kunderna utväxlar nyheter i samband med vardagliga behov.
”Vi känner pulsen av lokalsamhället. Kunderna är unga och gamla, från torgförsäljare till beslutsfattare”, säger Nam-Ngania.
Frisörsalongen är ett exempel av verksamhet som främjar stabilitet. Genom Kyrkans Utlandshjälps projekt som stöds av utrikesministeriet får unga förutom en möjlighet till utkomst också en chans att påverka sin omgivning. Den vardagliga kontakten har stor betydelse: nyligen bestämde sig en kund för att inhibera sin skilsmässa efter diskussionerna på frisörsbänken, säger Nam-Ngania.
”Vi hör också om det sprids oroväckande rykten. Ungdomar spelar ofta en central roll i spänningar som uppstår, men också lösningarna är fast vid oss.”
Våldet tynger Centralafrikanska republiken
Centralafrikanska republiken hör till världens fattigaste länder. Landets invånare har upplevt flera statskupper och våldsspiraler, senast inbördeskriget som blossade upp för tio år sedan. För ungdomarna i Mbaiki är orsaken till konflikterna enkel.
”Fattigdom är roten till allt det onda”, sammanfattar 23-årige Koke Augrace.
Ungdomsfredsklubben föder upp smågrisar på Koke Augrace-gården.
Den unge mannen föder upp grisar på sin hemgård, ett stenkast från frisörsalongen. Augrace är ordförande för en annan lokal fredsklubb som driver verksamheten, och med vinsten kan de bevilja lån till ungas skolkostnader eller företagsidéer.
”Utbildning är nyckeln till ett meningsfullt liv och vårt mål är att säkra att ingen måste avbryta skolan”, säger Augrace.
Ungdomarnas möjligheter till utkomst och kontroll över sina egna liv är i sin tur nyckeln till fred, tillägger han. Han vet vad han talar om. Tidigare var Augrace beroende av kannabis, vilket ledde honom till dåliga kretsar. Som tonåring stal han motorcyklar och slogs, men fredsklubben som lockade med honom från skolan har förändrat hans liv.
Olivier Bizanga (till vänster), som leder KUAs fredsarbete i Mbaiki, inspirerade Koke Augrace att gå med i ungdomsfredsklubben.
Under svåra ekonomiska omständigheter och i dåligt sällskap sjunker tröskeln för grövre brott. Olivier Bizanga, som leder KUH:s fredsarbete i trakten, vet att en person kan för en betalning på bara 2 000 centralafrikanska franc, alltså drygt fyra euro, ta livet av någon.
”De unga kan ansluta sig till väpnade grupper vid brist på alternativ eller lockade av sina vänner eller familjemedlemmar”, säger Bizanga.
Odlingarna är den största sysselsättaren i det gröna Mbaiki, men arbetet på åkrarna är inte för alla. Merlin Sombo misslyckades som odlare, men som tur visste Sombos syster hur man klipper hår och lärde upp sin bror. Idag berättar den 35-årige mannen att han känner stolthet när någon på gatan utbrister att där går mannen som gjorde mig en så här utmärkt frisyr.
”Jag älskar mitt jobb. Känslan när man hittat något man är bra på är oersättlig”, säger Sombo.
Text: Erik Nyström Bilder: Björn Udd
Barberaren Merlin Sombo, 35, säger att han hittat sitt drömjobb som frisör.
KRIGETS FÖRSTA offer är sanningen. Det har vi vetat länge, men speciellt under de senaste åren har vi sett vad det betyder i praktiken. Till exempel under Rysslands anfallskrig i Ukraina eller striderna mellan Israel och Hamas är det svårt att sålla bland propaganda, halvsanningar och överdrifter.
Om det är svårt att hålla koll på sanningen i ett land som Finland, där hela befolkningen är läs- och skrivkunnig, kan man föreställa sig att utmaningarna är på en helt annan nivå i ett land som Centralafrikanska republiken. Landet är glest bebott och bara runt 37 procent av invånarna kan läsa och skriva. Rykten sprids från mun till mun eller via sociala medier.
Till skillnad från Finland spelar också rykten en konkret roll i befolkningens liv. När ett rykte sprids i ett samhälle som under de senaste tio åren präglats av konflikter, och där en handfull beväpnade grupper håller hus, kan det lätt leda till osäkerhet och strider.
Under de två veckorna vi tillbringade i Centralafrikanska republiken stötte vi två gånger på rykten om oroligheter. Båda gångerna visade sig farhågorna onödiga, men det var ändå något vi måste ta i beaktande under resan.
DET ÄR SVÅRT att föreställa sig hur någon som upplevt många strider mellan väpnade grupper under de senaste tio åren reagerar på rykten. Därför arbetar Kyrkans Utlandshjälp med ungdomar i landet för att stödja deras färdigheter att motverka osanningar.
Ett fint exempel är frisörsalongen i artikeln bredvid. Ägarna har fått utbildning i att ställa sig kritiska till rykten. Då salongen blivit en mötesplats för byns unga är det ett ställe där information som sprids kan granskas kritiskt. Samtidigt får kunderna fina frisyrer och medarbetarna kan tjäna sitt levebröd. Alla viktiga sätt att hålla samman ett skört samhälle.
Trygga rum, där människor – speciellt ungdomar – kan snacka om sina tankar, farhågor och rykten är väldigt värdefulla för att finna sanningen. Det är något vi behöver komma ihåg – också i Finland.
Säkra skolor och kompetenta lärare är avgörande för Centralafrikanska republikens framtid. Kyrkans Utlandshjälps arbete har uppmuntrat barn och unga att återvända till skolan.
Text: Noora Jussila, Bild: Tatu Blomqvist
Glädjetjuten från skolgården i Sangha hörs redan långtifrån. Det är rast och den röda sanden yr omkring när ett gäng pojkar springer efter en sliten fotboll i Centralafrikanska republiken.
De små pulpeterna av trä står uppradade tätt intill varandra i det vita klassrummet. Kring 150 elever får plats bredvid varandra, resten får följa med lektionen från fönstren. Dagens elevantal står på tavlan.
Trots trängseln är skolan i bättre skick än för två år sedan när 14-årige Christopher Tindo började skolan.
”Då hade byggnaden inga dörrar, fönster eller bänkar. De var alla stulna eller förstörda. Nu kan vi förvara böckerna i skolan och låsa dörren så att ingen tar våra saker”, säger Christopher.
Elever och lärare återvänder sakta
Centralafrikanska republikens historia innehåller blodig tyranni och statskupper. År 2013 eskalerade situationen när koalitionen Séléka, som består huvudsakligen av muslimer, tog makten och de huvudsakligen kristna grupperna
under namnet Anti-balaka började strida emot dem.
De väpnade grupperna använde skolorna som högkvarter på grund av deras centrala läge, vilket lett till att byggnaderna skadats eller förstörts. Allt som gick att ta loss användes som brännved och allt av värde blev stulet, säger Jean Lessene som leder kommunen Bayangas undervisningssektor.
Familjerna flydde till djungeln, närliggande byar eller grannländerna och många barn har sedan dess inte vågat återvända till skolan. Myndigheterna, Kyrkans Utlandshjälp (KUH) och kyrkorna har tillsammans fört en kampanj för att locka barnen tillbaka. I en del skolor har elevernas antal fördubblats.
”Före kriget gick muslimer och kristna i skolan tillsammans. Vi hoppas att också muslimerna som flytt skulle återvända”, säger Lessene.
En stor del av lärarna är också borta. Utbildade människor har antingen flytt eller sökt sig till ett jobb med en bättre lön. De som stannat har en sämre utbildning eller arbetar frivilligt.
Av de 43 lärare som undervisar i grundskolan i Bayanga har 5 gått en officiell lärarutbildning. Nu har 17 lärare
fått utbildning av KUH och får nu också lön. En del av dem hade ingen tidigare lärarerfarenhet.
”Utan stödet skulle undervisningen här sakna betydelse”, säger Lessene.
Mitt i alla utmaningar som Centralafrikanska republiken kämpar med utgör skolan en fast och trygg punkt i vardagen. Ivriga elever utgör ett hopp för landets framtid.
14-årige Christopher studerar flitigt. Om det är något han inte förstått under lektionen hoppar han över rasten för att repetera. Han drömmer om att bli lärare och hans favoritämne är fredsundervisning.
I fredsundervisningen berättar läraren om fred, samvaro, förlåtelse och försoning.
”Fred är mycket viktigt och alla måste värna om förlåtelse, kärlek och glädje i sitt eget land”, förklarar han.
Arbetet i världens sköraste stater har lett till betydande resultat för Kyrkans Utlandshjälp på alla verksamhetsområden. Det framkommer i Utlandshjälpens årsberättelse för år 2016.
Utlandshjälpen är en etablerad global aktör inom skolsektorn som specialiserat sig på att möjliggöra skolgången för alla, bygga skolutrymmen efter katastrofer och utveckla nivån på undervisningen.
”År 2016 var utmanande från ett ekonomiskt perspektiv, men vi uppnådde ändå betydande resultat på alla verksamhetsområden. Framför allt arbetet för högklassig utbildning växte kraftigt, och det är viktigt nu när en allt för liten andel hjälparbete riktas till utbildning”, säger Jouni Hemberg, verksamhetsledare för Kyrkans Utlandshjälp.
Enligt FN hotar bristen på understöd för utbildning förverkligandet av globala utvecklingsmål. På global nivå har stödet minskat i sex år, och år 2016 riktades endast 2,7 procent av all utlandshjälp till utbildning.
För Kyrkans Utlandshjälp är riktningen motsatt. Under år 2016 fördubblades antalet projekt med målet att öka tillgången till högklassig utbildning för barn och unga.
Till framgångarna räknas införandet av studiehandledning i läroplanen i Kambodja och byggandet av hundratals skolutrymmen i Nepal, där Utlandshjälpen är den näststörsta återuppbyggaren av skolor. I Centralafrikanska republiken har fjolårets arbete möjliggjort skolgången för 63 000 barn.
Allt som allt var 132 000 barn och unga med i Utlandshjälpens utbildningsprojekt under år 2016, och sammanlagt 4 693 lärare har deltagit i utbildningar som ordnats i verksamhetsländerna.
Fjolåret bestod också av nedskärningar när de sänkta anslagen för utvecklingssamarbete trädde i kraft. Statens understöd till Utlandshjälpen sjönk från 15,5 miljoner euro till 8,3 miljoner euro. Samarbetet med internationella finansiärer var däremot fortsatt gott, och den internationella finansieringen översteg statens. Donationer från privatpersoner och företag översteg målsättningarna för år 2016.
År 2016 var utgifterna för Utlandshjälpens verksamhet 34,7 miljoner euro, varav 29,1 miljoner gick till hjälparbete. Kyrkans Utlandshjälp är Finlands största utvecklingssamarbetsorganisation och näst störst inom humanitär hjälp. Utlandshjälpen har specialiserat sig på tre teman, som förutom högklassig utbildning innefattar rätten till en hållbar utkomst och fred.
Arbetet för en hållbar utkomst uppnådde goda resultat i bland annat Nepal där 98 procent av deltagarna i företagarutbildningen för kvinnor nådde över fattigdomsgränsen vid slutet av projektet. Fredsarbetet i Sydsudan ledde till att 40 ledare slöt ett fredsavtal inom delstaten Boma samt med granndelstaten Jonglei, och över 90 procent av deltagarna uppgav sig vara nöjda med fredsprocessen som Utlandshjälpen stött. I Somalia utvidgades fredsarbetet till funktioner som stöder statsbygget.
Utlandshjälpen gör också fredsarbete i Finland. På hösten lanserades projektet Reach Out, som stöder de religiösa samfundens arbete på gräsrotsnivå för att motarbeta fördomar och hatpropaganda.
