Uppfinning av ung jordanier ska ge jordbrukare bättre skördar

Uppfinning av ung jordanier ska ge jordbrukare bättre skördar

28-åriga Sager Marayha har utvecklat en apparat som han hoppas ska göra gott åt den viktigaste näringsgrenen i hans födelsetrakter, jordbruket. KUA stöder den unga jordbruksingenjören med ett stipendium som gör det möjligt att inleda produktion.

I BÖRJAN AV november gör sig Jordanien redo för vinter, men i landets västra del, i den skyddade Jordandalen, är det fortfarande sommar. Växthusen sprudlar av grönt. Mellan dem packas ett lass med gurkor, som snart ska påbörja sin färd mot huvudstaden Amman. 

Sager Marayha, 28, står under den brännande solen och håller en liten plastpåse i sina händer. Inne i den finns något som i framtiden kan göra odlarnas arbete lättare och ge bättre skördar. 

“Det är en prototyp, som en liten dator. De här sensorerna mäter temperatur, fukt, surhetsgrad och salthalt i jordmånen”, förklarar Marayha. 

Han trycker ner mojängen i marken och visar att informationen går att läsa av på en app i telefonen.  

“Jordbrukarna i Jordandalen använder gödsel och vatten utan att ha exakt information om vad det är odlingarna behöver. Den här hjälper till att minska på gödselanvändning och bevattning.” 

Mannen sitter på huk mitt bland plantorna. Mannen har en apparat i handen.
Tack vare sitt stipendium kan Marayha utveckla sin uppfinning och förtjäna pengar på den. Marayha hoppas att hans familjs ekonomiska situation ska förbättras.  Bild: Sherbel Dissi

Marayha har jobbat på odlingar hela sitt liv. Under studierna vid universitetet lärde han sig använda olika mätinstrument för jordbruket och undrade varför apparaterna kändes så invecklade och styva. Kunde en liten och enkel mojäng ge samma information på en gång? 

Förutom jordbrukare och massmedia blev också forskare intresserade av den prototyp Marayha tog fram. Men någon investerare hittade han inte. 

Med stöd från Kyrkans Utlandshjälp och Nederländernas utrikesministerium fick Marayha företagarutbildning. Efter att ha visat sitt engagemang och sin vilja att utvecklas fick han ett stipendium som gör att han kan börja producera apparaterna och sälja dem till jordbrukare.  

Att få sin utkomst av jordbruk är inte lätt

Köparkandidater finns det. Abu Muhammad äger 100 gurktunlar och är redo att betala för den uppfinning som pojken från den egna byn har gjort. 

En skäggig man.
Abu Muhammad är en 45-årig gurkbonde. Bild: Sherbel Dissi

“Jag oroar mig inte över priset och jag bryr mig inte om det. Jag är säker på att investeringen är värd sitt pris.” 

Abu Muhammad tror att apparten kommer att vara till mest nytta vid sådden. 

“Ibland gödslar jag fel och mister både de pengar jag har satt på gödseln och själva skörden. I framtiden kommer jag att bygga mina odlingar på vetenskapliga mätresultat, inte gissningar.” 

Att få sin utkomst av jordbruk är inte lätt. Enligt Abu Muhammad är den största orsaken att jordbrukarna inte på förhand vet vilket pris de kommer att få för sin skörd. Situationen i resten av världen påverkar också jordbruket i Jordanien.  

“Förr odlade vi mycket som gick till Syrien. Via Syrien såldes våra produkter också i Turkiet och därifrån till Ryssland. På grund av kriget i grannlandet har den handelsrutten varit stängt. I ett skede fanns det efterfrågan i Persiska viken, men nu har de sina egna odlingar”, förklarar Abu Muhammad. 

I en svår situation har många jordbrukare tvingats lägga av. Jordanien kan i framtiden vara tvunget att importera mer mat, om jordbrukare efter jordbrukare slutar och unga inte intresserar sig för branschen.  

”Det är bra att Marayha och andra ungdomar utvecklar jordbruket. Alla vinner på det: jordbrukarna drar nytta av uppfinningarna och ungdomarna får nya arbetsmöjligheter”, resonerar Abu Muhammad. 

Landskapsskott från fältet. Du kan se berg vid horisonten och växthus framför dem.
Norra Jordandalen. Jordan Valley är ett område i västra Jordanien som är känt för sina jordbruksmöjligheter och grödor som gynnar hela landet. Bild: Sherbel Dissi

Tack vare sitt stipendium kan Marayha utveckla sin uppfinning och förtjäna pengar på den. Marayha hoppas att hans familjs ekonomiska situation ska förbättras.  

“Jag har redan fått förfrågningar av personer som kunde göra att min apparat kan användas utomlands. Min dröm är att den ska användas uttryckligen i Jordanien och på så sätt vara till nytta för människor i mitt område.” 


Text: Ulriikka Myöhänen 
Foto: Sherbel Dissi

 

Coronan lyfte fram våra styrkor

Coronan lyfte fram våra styrkor

Distansskola, karantän, reseförbud. Nedstängda samhällen, inställda evenemang och hundratals distansmöten. Pandemiåret 2020 var mycket exceptionellt också för Kyrkans Utlandshjälp, skriver verksamhetsledare Jouni Hemberg.

Situationerna i våra verksamhetsländer har varit svåra också förut. Vi har jobbat mitt bland konflikter, jordbävningar, naturkatastrofer och epidemier. Men ingen av oss hade någon erfarenhet av en global pandemi. För första gången berördes hela organisationen av krisen. 

Årets händelser överraskade – och å andra sidan inte. Våra anställda finns utspridda runtom i världen så vi har alltid jobbat på distans. I Finland fick hela Helsingforskontoret flytta hem för att jobba vid köksbord och i soffor. När jag nu, efter ett år, tänker på hur distansjobbet löper är det som natt och dag. Det positiva är att våra landskontor i Asien, Afrika och Mellanöstern kunde verka länge utan några coronasmittor. 

Pandemin har naturligtvis ändrat vårt programarbete inom utbildning, utkomst och fred. Hela världen övergick till distansundervisning under år 2020. I Finland har vi kämpat med hur vi ska lyckas ordna distansskola och distansjobb hemma. Situationen har krävt uppfinningsrikedom också i våra programländer som inte har några förbindelser eller fungerande infrastruktur. Lärarna har gått från by till by för att undervisa barn och hållit lektioner via radio. 

Coronapandemin har också påverkat människors utkomst. I Europa bär staterna ansvar för att både människor och företag ska klara sig, men i utvecklingsländer har människorna inte den möjligheten. Samhällets stödnätverk är svaga, livet försvåras redan av epidemier som är lindrigare än coronan. De som inte har någon utkomst letar sig i mån av möjlighet till andra ställen. Att förflytta sig på grund av arbete är en risk med tanke på pandemin, men ökar också regionala oroligheter. Pandemin har skapat utmaningar för fredsarbetet – konflikterna bryr sig nämligen inte så mycket om en epidemi. 

Trots utmaningarna har vår utveckling varit häftig. Den internationella inkomstfinansieringen har vuxit något otroligt. Det är ett tecken på att instanser som FN, EU och offentliga finansiärer litar på vårt arbete och på vår vision. 

Coronan har ändå ätit upp en del av vår inhemska kollekt. Samhället har i långa perioder varit helt nedstängt och att samla in kollekt virtuellt är mycket svårt. Våra flitiga värvare har inte heller kunnat jobba ute på gatorna. Fastän inkomsterna i hemlandet minskade, minskade också utgifterna på grund av färre resor. Vi klarade oss genom 2020 utan någon jätteförlust. 

Pandemiåret har gläntat på nya dörrar för oss. Nu och i fortsättningen måste vi kunna utvecklas och tänka på hur vi kan utnyttja digitaliseringen i vårt arbete. I framtiden kommer en stor del av vår utbildningsverksamhet att flyttas bort från fysiska byggnader. Till exempel i Afrika behövs enorma mängder utbildningsplatser i framtiden. Digital undervisning kunde vara en lösning. Faktum är att vårt arbete inte kommer att fortsätta som innan pandemin. Vi måste fundera på hur vi i fortsättningen kan plocka ut de bästa bitarna av det vi lärt oss under pandemitiden. 

Som verksamhetsledare hoppas jag att vi snart kan besegra den här pandemin och att återhämtningen kan inledas. Efter pandemin fokuserar vårt arbete allt starkare på hållbar utveckling. Vi fortsätter arbeta för utbildning, fred, utkomst och jämlikhet. En lärdom av distansarbetet är att vi kan göra allt större miljögärningar. När vi reser gör vi det med en tydligare plan än tidigare. 

Fastän året varit tufft har det varit en stor framgång för oss på Kyrkans Utlandshjälp. Allt tack vare våra anställda, förtroendevalda och volontärer. Ni är vår största resurs och möjliggör att vi kan verka där behovet av hjälp är som störst. 

Ni är också den bästa mätaren för kvalitet och förtroende i vår verksamhet. Vi har utvecklat verksamheten och tack vare det har också finansieringen ökat. Pandemin lärde oss det allra viktigaste: när alla pusselbitar passar ihop kan man bygga en fungerande helhet. 

Jouni Hemberg, verksamhetsledare

Den här texten publicerades ursprungligen som förordet till vår Årsberättelse 2020 som nyligen kom ut. Vill du veta mer om vad vi gjorde?

Kvinnliga lärare banar vägen för barnen: ”Min röst hörs och jag har en plats i samhället”

Syrien/Uganda.

Enligt uppskattningar finns det över 80 miljoner lärare i världen. Av dem är över hälften kvinnor. De är vardagshjältar vars dagar fylls av utmaningar.

I Syrien som befinner sig mitt i ett krig lockar lärarna barnen till klassrummen och hjälper dem att glömma verkligheten som väntar utanför skolan – ens för en stund.

Å andra sidan är en yrkeskunnig lärare barnets port in i samhället. I ugandiska skolor öppnas världen upp när både läraren och eleven kan teckenspråk.

Skolan borde vara en säker plats att växa på, men så är det inte alltid. Nätverket GCPEA som skyddar utbildning rapporterar att det under åren 2015–2019 gjordes åtminstone 11 000 attacker mot skolor. Med attacker avses till exempel bombningar, kidnappningar och sexuellt våld som riktas mot skolelever eller personal. Hotet om attackerna är verkligt också i Syrien där man levt mitt i ett krig i snart 10 år.

Under det senaste året har utbildningen stått inför nya utmaningar. Enligt experter kan skolstängningar som orsakats av pandemin ha långtgående effekter på en hel generation. När skolorna väl öppnar har man mycket att ta ikapp, samtidigt som det finns många praktiska utmaningar kring det nya normala.

I den här artikeln delar tre lärare med sig av sin historia. En av dem oroar sig för barnen som fryser i skolan, en annan möter misstankar på grund av sin ålder och sitt kön, den tredje hoppas på mer resurser framförallt för specialundervisningen. Trots utmaningarna tänker alla tre att är inne på rätt spår med sitt läraryrke.

En förälders svåra val

När barnen var små gjorde jordbrukaren Khincha Lal Pahari som så många andra män: han åkte utomlands i hopp om att hitta arbeteKhinchas uppfattning var att man tjänar bättre utomlands.  

Han var långt ifrån den enda som trodde så. Khinchas vän hjälpte honom med förberedelserna och han åkte till Malaysia. Då verkade det som att man inte kunde försörja sig i hembyn.  

Khincha är hemma från Bakhfer, söder om området Sindhuli. Asfalteringen av vägen till den avlägsna byn är på hälft. Nepaleser livnär sig huvudsakligen på jordbrukmen arbetet på åkrarna är utmanande på grund av det bergiga landets ombytliga väder. 

Biskop Björn Vikström: Tillsammans har vi ansvar för de mest utsatta

I år firar vi Finlands 100 år av självständighet med temat ”tillsammans”. Det är ett utmanande tema i en tid då polariseringen mellan olika grupper i samhället ser ut att växa.

Jubileet ger oss en orsak att fundera på i vilken riktning vi tillsammans vill utveckla det finländska samhället. Under de senaste årtiondena har individens intressen betonats på bekostnad av samhällssolidariteten. Det har också tagit uttryck i en strävan efter ökad valfrihet, privatisering och konkurrensutsättning.

Utan en hållbar ekonomi kan ett land naturligtvis inte ta hand om varken sina egna hjälpbehövande eller nödlidande på annat håll. I en allt mer global värld är lösningen ändå inte att försöka stänga ut problemen. Medmänniskans nöd berör också oss.

Insamlingen Gemensamt Ansvar bygger på solidaritet och medmänsklig omsorg. I linje med det kristna budskapet har vi ett särskilt ansvar för de mest utsatta och hotade.

Insamlingen har traditionellt betonat såväl vårt ansvar för medmänniskor här hemma som vårt globala ansvar för människor i världens krishärdar. Kring 60 procent av intäkterna från Gemensamt Ansvar går via Kyrkans Utlandshjälp till utvecklingssamarbete och katastrofhjälp.

Ett av insamlingsmålen för år 2017 är Jordanien, som tagit emot tredje mest flyktingar av alla länder i världen. Jag hade själv möjlighet att besöka Jordanien i höstas, och blev imponerad över det arbete Kyrkans Utlandshjälp utför.

Unga syriska flyktingar får bland annat undervisning i engelska, yrkesutbildning samt psykosocialt stöd – såväl i flyktinglägren som i huvudstaden Amman. Utlandshjälpen organiserar också fritidsaktiviteter som till exempel fotboll, musikundervisning och cirkusskola, för både flickor och pojkar.

Med verksamheten får flyktingarna hopp om en ljusare framtid och verktyg för att åter bygga upp sitt eget liv. Det minskar riskerna att de faller offer för människosmugglare eller människohandel.

Det senaste året har vi lärt oss att problemen ute i världen oundvikligen även påverkar oss. I Finland används insamlingsmedlen i år till att hjälpa människor som fallit offer för människohandel.

Tack för att du bryr dig!

Björn Vikström
Biskop i Borgå stift

Läs mera om insamlingen Gemensamt Ansvar på adressen yhteisvastuu.fi/sv och delta.

De syriska flyktingarnas sista strimlor av hopp – ungdomarna håller fast vid sina drömmar

Kriget har tvingat syriska ungdomar att avbryta skolan, och de har ingen tid för att leka. I Jordanien ger Kyrkans Utlandshjälp därför barnen en chans till utbildning och hobbyer – ett hopp om en bättre framtid.

Text: Erik Nyström, Bilder: Ville Asikainen

Blodstanken svävade över staden, och minnet äcklar 14-åriga Mohammed Rajub.

Skotten regnade in genom sovrumsfönstren, och en bomb förstörde husets terrass. Familjen sprang ut innan huset rasade framför deras ögon. Människor bar på sina barn, kastade sig eller föll till marken.

”Jag slutade andas för att inte registrera blodstanken. Jag hatade den så mycket”, säger han.

Mohammed är hemma från Homs, en av de svårast drabbade städerna i det snart sexåriga kriget. Tusentals dog när regeringsstyrkorna återtog Homs av rebellerna, men hans familj hann fly.

En fasansfull flykt

När Fatima hörde om cirkusen för första gången kom hon att tänka på clowner. Nu arbetar hon på deltid som instruktör för flickorna.

Mohammeds blick är lika fängslande som hans sätt att berätta.

Vi sitter i skydd av den stekheta solen vid ingången till Utlandshjälpens utbildningscenter i östra Amman. Här går Mohammed på engelskalektioner och spelar fotboll med kompisarna.

I Syrien hörde han till klassens bästa elever. Mohammed minns hur läraren belönade honom för hans modersmål med ett klistermärke i pannan, och han tänker bli journalist.

”Min pappa säger att min utbildning är det sista vi kan hålla fast vid, vi förlorade allt annat.”

Centret erbjuder kurser åt flyktingar, som också får psykosocialt stöd från fritidsaktiviteter. Mohammeds engelskalektioner är populärast, och genom färdigheter som handarbete och fotografering kan man också skapa sig en utkomst.

Kurserna varierar enligt efterfrågan, och centret har kring hundra besökare om dagen, uppskattar koordinator Omayma Qattash. Här får flyktingarna också bekanta sig med varandra – och jordanier.

”Många kommer hit som om de vore ensamma med sina bekymmer. Här märker de att de alla är i samma båt, och att också lokalinvånarna bryr sig”, säger Qattash, som själv är från Jordanien.

Aktiviteterna ger självförtroende

Fatima och Mona arbetar som instruktörer för Utlandshjälpens cirkus. Flickor och pojkar övar våghalsiga trick dagligen i skilda turer.

Jordanien har tagit emot långt över en miljon flyktingar från Syrien. Över 80 procent bor i städerna, och resten på flyktingläger. Za’atari nära Syriens gräns är störst med sina 80 000 invånare.

20-åriga Fatima Hariri har bott fyra år i Za’atari. Hon blev färdig med skolan innan kriget tvingade familjen att fly – just när hon övervägde vad hon skulle börja studera.

Flyktingarna oroar sig mest för barnens och ungdomarnas framtid. Av dem är var tredje utanför skolsystemet. Klassrummen är fulla och bristen på identitetsbevis hindrar många från att börja.

I början kände Fatima att alla hennes drömmar gått i kras. Hennes föräldrar uppmuntrade henne ändå till att börja cirkusskolan som Kyrkans Utlandshjälp ordnar. Nu arbetar hon på deltid, och studerar på universitetet. Hon tackar cirkusen för att hon fått ordning på sitt liv och sitt självförtroende tillbaka.

Fritidsverksamheten ger hopp om en bättre framtid. Förutom cirkus ordnar Utlandshjälpen bland annat fotboll, musik och schack.

”När jag kom till lägret var jag arg, men genom cirkusen hittade jag min livsglädje igen”, säger Fatima.

Delta i insamlingen Gemensamt Ansvar på adressen yhteisvastuu.fi/sv. På videorna nedanför kan du se Mohammed och Fatima berätta sina historier.