I Syrien har flickor fått pojkarna att förbättra sina vitsord

I Syrien har flickor fått pojkarna att förbättra sina vitsord

Under årens lopp har krisen i Syrien försvunnit ur nyhetsrubrikerna trots att behovet av hjälp fortfarande är lika stort. En pojkskola i Hama som Kyrkans Utlandshjälp stöder öppnade sina dörrar för flickor. Den nya situationen utmanade såväl elever och lärare som familjer att tänka på ett nytt sätt, men deras ansträngningar bar frukt. 

DE GLADA ROPEN är öronbedövande. På landsbygden i Hama i västra Syrien har ett trettiotal flickor och pojkar i åldern 11–14 år klämt in sig i ett litet klassrum. 

Situationen ser vardaglig ut, fast är den sällsynt i dagens Syrien. Under närmare 12 år av krig har flickor och pojkar gått i skilda skolor. Så har det ändå inte alltid varit, försäkrar skolans ledare. Före kriget var det vanligt att flickor och pojkar satt på samma lektioner. Men under kriget har regler och praxis skärpts.  

Kyrkans Utlandshjälp stöder tillsammans med EU:s humanitära bistånd en tidigare pojkskola där även flickor under år 2022 har fått undervisning. Skolan har reparerats och lärarna har fått fortbildning. Under den stödundervisning som ordnades under sommaren deltog hela 380 flickor. I dag får ett tjugotal flickor permanent undervisning i skolan. 

Enligt skolans personal har klassrummen i och med reformen fyllts med glad energi och positiv konkurrens. En lärare och två elever berättar hurdant livet i ett land i krig har varit och hur experimentet med flickor och pojkar i samma klasser blev en isbrytare i samhället. 

Syrian flicka fotograferad framför vita väggan.
”Vad jag tänker om utbildning för flickor? Utbildning är min rätt. Att studera, att jobba och att resa är kvinnors rättigheter. Vi har precis samma rättigheter som män,” säger Foton, 14 år. Bild: Erik Nyström / KUA

“Nu har jag till och med kompisar som är pojkar” 

“Vi i min familj flydde inte, vi var här i det här området under hela konflikten. Under 2018–2019 tillbringade vi ett år i skydd under vårt hus. Vi höll oss gömda 20 timmar i dygnet. Jag var 11 år och jag blev rädd när jag hörde ljudet av helikoptrar, robotar och granater. En av dem träffade vårt hus och min bror miste medvetandet. Vi hade varken el eller vatten. Min pappa hade en liten butik och vi åt upp allt som fanns i den under det året. 

Min egen flickskola var stängd det året. En gång försökte min pappa föra oss till skolan till ett annat område, men det gick inte. Alla var rädda och det fanns inga lärare heller. Det året gick vi inte i skola. 

Jag tänker att jag nu har det bättre än förr. Stämningen i blandskolan är glad. Tidigare, när jag gick i en flickskola, hade jag svårt att tala med pojkar. Nu har jag till och med kompisar som är pojkar. I vårt kompisgäng ingår till exempel mina skolkamrater Ahmad, Muhammad, Ali och andra. Tidigare var jag bara vän med pojkar i min släkt. 

I början var min familj rädd att pojkarna i skolan skulle göra mig illa. Men den här upplevelsen har stärkt min relation till familjen. De litar på mig. De tänker att en dotter kan gå i en pojkskola och ta hand om sig själv. 

Vad jag tänker om utbildning för flickor? Utbildning är min rätt. Att studera, att jobba och att resa är kvinnors rättigheter. Vi har precis samma rättigheter som män. Vår plats är inte bara hemma. Jag drömmer om att bli läkare eller ingenjör.” 
eleven Foton, 14

En pojke stannar framför andra pojkar.
”Vi pojkar har lärt oss självförtroende under det här experimentet. Jag hade vant mig vid att tänka att flickor är blyga,” säger Turki, 13. Bild: Erik Nyström / KUA

“På sätt och vis är de väl starka kvinnor.” 

“Jag och min familj lämnade vårt hem när striderna i vårt område hade blivit riktigt häftiga. Vi flydde och vi tog ingenting med oss. Under hela konflikten var jag väldigt rädd på grund av granater och robotar. Jag kan fortfarande bli skräckslagen vid tanken på att någon ska anfalla oss. 

Kyrkans Utlandshjälp ordnade repetitionsundervisning i vår skola. Ljuden av kriget hade ekat länge i mitt huvud, men aktiviteterna gav mig i alla fall något annat att tänka på och hjälpte mig att glömma hemskheterna. 

Det här är min skola och tidigare var vi bara pojkar här. Vi var alla likadana på något sätt. Vi pojkar vill visa att vi är smartare än flickorna. Vi tävlar inför läraren om goda vitsord. Vi försöker vara artiga och respektfulla mot flickorna. Bland pojkar kan det bli ganska häftigt ibland, men nu finns det även flickor i klassen. 

Vi pojkar har lärt oss självförtroende under det här experimentet. Jag hade vant mig vid att tänka att flickor är blyga. När de kom till vår skola märkte jag att flickor visst har självförtroende. På sätt och vis är de väl starka kvinnor. 

Jag har inga problem med att fortsätta så här, alltså så att vi studerar tillsammans med flickorna. Men jag måste medge att det inte var helt enkelt ändå. Jag känner mig lite blyg. Ibland tänker jag att det skulle vara bättre om de återvände till sin skola. Men skulle jag verkligen vilja det? Nej, nej, nej! De ger oss pojkar mer studiemotivation.”
– eleven Turki, 13

Läraren står framför klassen i Syrien.
”Det är fint att flickor har kommit till den här skolan. I motsats till förr så har vi nu aktiviteter och undervisning som för samman pojkar och flickor”, säger läraren Najah Kasem. Bild: Erik Nyström / KUA

“Flickorna och pojkarna är nu klasskamrater, vänner och kolleger med varandra” 

Under kriget har mycket förändrats i Syrien.  På många områden har reglerna glömts bort och ibland brister respekten mellan olika grupper av människor. Under krigsåren har vi gått miste om många möjligheter och trillat av den globala utvecklingen.  

Vi måste reparera vårt sätt att tänka också i fråga om könsfrågor, för vi måste klara av att acceptera varandra. Det är viktigt att vi börjar driva på den förändringen har i skolan nu. Varför? Som lärare vill jag tänka att alla mina elever fortsätter till universitet. Vid universitet studerar kvinnor och män tillsammans. Det blir svårt om de här ungdomarna aldrig tidigare har gjort något tillsammans. 

Flickor och pojkar sitter i klassen i skolan i Syrien.

Kyrkans Utlandshjälp stöder tillsammans med EU:s humanitära bistånd en tidigare pojkskola där även flickor under år 2022 har fått undervisning. Skolan har reparerats och lärarna har fått fortbildning. Under den stödundervisning som ordnades under sommaren deltog hela 380 flickor. I dag får ett tjugotal flickor permanent undervisning i skolan. Bild: Erik Nyström / KUA

Det är fint att flickor har kommit till den här skolan. I motsats till förr så har vi nu aktiviteter och undervisning som för samman pojkar och flickor. Jag har märkt att de har börjat tala med varandra nu när den första stelheten har gått över. De förhåller sig normalt till varandra: de sitter bredvid varandra och lär sig tillsammans utan att behöva tolka situationen hela tiden. De är nu klasskamrater, vänner och kolleger med varandra. Isen har brustit på något sätt. 

Som lärare i engelska måste jag säga att förändringen också har varit utmanande. De flickor som kom till skolan hade knappt studerat engelska alls. Jag var tvungen att ta om allt från början. 

I slutändan har den här nya situationen ändå varit till stor nytta. Min erfarenhet är att flickor i allmänhet klarar sig bättre i skolan än pojkar. Den nya situationen där flickor och pojkar har samma lektioner skapar en godartad tävling mellan eleverna. Pojkarna har förbättrat sina vitsord och sin övriga skolframgång. 

Utbildning är enormt viktigt när vi planerar Syriens framtid. Barn tillbringar mer tid i skolan än i sina hem. För ett barn är läraren som en förälder till. Allt börjar i skolan: vi kan påverka ett barns sätt att tänka, vi kan hjälpa hen att utveckla sin kompetens och på så sätt påverkar vi också hur Syrien utvecklas och hur återuppbyggnaden avancerar.” 
– läraren Najah Kasem


Text: Ulriikka Myöhänen 
Översättning: Sara Torvalds
Foto: Erik Nyström 

Mitt i krisen i Ukraina behöver barn och unga varandra

Mitt i krisen i Ukraina behöver barn och unga varandra

I de klubbar som Kyrkans Utlandshjälp organiserade tillsammans med den ukrainska partnerorganisationen DOCCU i somras fick ukrainska barn och unga efter ett långt avbrott igen komma till skolan för att leka, idrotta och pyssla tillsammans.

I UKRAINA blandas verkligheterna med varandra. På trottoaren susar elsparkbräden förbi fotgängare på nära håll, precis som i vilken europeisk stad som helst. Barn leker vilt i parker. De vuxna verkar stressade, kanske på väg till jobbet.

I centrum av Tjernihiv är det svårt att sluta sig till att 60 procent av stadens befolkning på 285 000 invånare för bara några månader flydde till andra delar av Ukraina och dess grannländer – tills man vänder runt ett hörn och konfronteras med ett bostadsområde som har träffats av artillerield.

Tjernihiv och den omkringliggande kommunen i norra Ukraina utsattes för tunga bombardemang från de första dagarna av den offensiv som inleddes den 24 februari. I april retirerade de ryska trupperna och under våren återvände allt fler invånare. I dag bor det närmare 200 000 människor i Tjernihiv.

Kriget avbröt också skolgången. När situationen normaliserades igen har lärarna försökt ta igen den tid som har gått till spillo, så att barn och unga ska kunna flyttas upp till följande klass i normal ordning. I Kyrkans Utlandshjälps sommarklubbar fick eleverna äntligen också ha roligt med varandra.

I den här artikeln berättar lokala invånare om hur sommarklubbarna förändrade vardagen i samhället.

”Barn och unga lider naturligtvis stor stress på grund av kriget”

Zhanna Kudina, psykolog och lärare


”Jag flydde från Tjernihiv tre veckor efter att kriget hade börjat. Via Lviv reste jag till Tjeckien och där stannade jag ungefär en månad. När jag hörde att situationen i Tjernihiv hade lindrats kände jag att jag måste återvända. Jag upplever starkt att det här är mitt hem och eleverna behöver mig.

En kvinna. Bild: Antti Yrjönen / Kyrkans Utlandhjälp
Zhanna Kudina är psykolog och lärare. Bild: Antti Yrjönen / Kyrkans Utlandshjälp

Kriget förändrade lärarjobbet på många sätt. Det handlar inte längre bara om att undervisa, vi ger terapi också. Jag deltog i en lärarutbildning som Kyrkans Utlandshjälp ordnade i juni. Där fick vi lära oss om psykisk hälsa och olika metoder för psykosocialt stöd. Jag har själv psykologbakgrund, men jag fick mycket ny information om hur olika lekar och övningar påverkar barns välmående i en kris.

Barn och unga lider naturligtvis stor stress på grund av kriget. Det visar sig på olika sätt, beroende på vad man har upplevt de senaste månaderna. En del har tvingats utstå tunga flyktresor, andra har mist anhöriga eller sett sådant som barn aldrig borde behöva se. De vanligaste symptomen är brist på matlust, sömnstörningar och koncentrationssvårigheter.

I sommarklubbarna har vi bland annat använt konst som terapiform. I början var teckningarna mörka och där fanns soldater, vapen och raketer. När veckorna gick har det blivit mer färg, mer sol och fler blommor på bilderna. Många har mist sitt förtroende till världen omkring och avsikten med klubbarna är att skapa ett tryggt rum. En av övningarna är att låta sig falla baklänges så att du litar på att dina vänner tar emot dig.

Som psykolog vet jag att det är bråttom med stöd efter upprörande händelser. Ju längre barn och unga tvingas vänta, desto svårare är det att ta hand om de spår som svåra upplevelser lämnar efter sig. Men jag är hoppfull, för jag kan vara här och göra något för dem, och eftersom vi har fått ett enormt stöd av er för det vi gör. Vi är väldigt tacksamma för det.”

”Här i sommarklubbarna känns det att vi gör något för det gemensamma goda”

Sophia, 14, elev


”Det bästa med sommarklubbarna har varit att träffa klasskamrater och vänner. På grund av pandemin studerade vi mycket hemifrån, och så kom kriget. Ingenting har varit helt normalt på länge. Under anfallet ville vi bara gömma oss någonstans. Nu när vi gör grejer tillsammans märker jag att jag får det mycket lättare att vara. Att utbyta tankar och erfarenheter och att vara tillsammans är enorma resurser.

Först var jag tveksam till klubbarna, för jag tänkte att de skulle innehålla traditionella lektioner och att man väntas prestera. Jag hade fel, det har varit helt avslappnat och lärarna piggar upp oss. De ordnar lekar för oss och vi spelar bollspel. Mest tyckte jag om samtalsklubben där vi lekte demokratiskt beslutsfattande. Vi förhandlade och gjorde kompromisser.

 En tjej står framför en vägg. Det är rosor framför bilden. Bild: Antti Yrjönen / Kyrkans Utlandhjälp
Före kriget hade Sophie en massa drömmar om vad hon ville göra i framtiden. ”Nu kan jag bara tänka att jag önskar att vi hade fred”, säger hon. Bild: Antti Yrjönen / Kyrkans Utlandshjälp

Nu är livet mer normalt, men vi är fortfarande rädda – vad som helst kan hända. Många vuxna gör frivilligarbete. Vi vill också gärna göra något så att allt blir bättre. Här i sommarklubbarna känns det att vi gör något för det gemensamma goda.

Före kriget hade jag en massa drömmar om vad jag ville göra i framtiden. Nu kan jag bara tänka att jag önskar att vi hade fred. Det är svårt att fokusera på andra drömmar. Men det är mycket lättare att stå ut med den här situationen tillsammans med andra i samma ålder. Hemma kändes det mycket värre.

Jag hoppas att skolan kan fortsätta normalt och inte på distans. Vi vill vara tillsammans med varandra.”

En man kramar en kvinna. Det finns träd bakom paret. Bild: Antti Yrjönen / Kyrkans Utlandhjälp
”Vi behöver alla hjälp me våra barn och sommarklubbarna var en enorm lättnad för oss”, säger Tanya Slautina som tillsammans med sin make Andzey Slautin har tre barn. Bild: Antti Yrjönen / Kyrkans Utlandshjälp

”Vi behöver alla hjälp med våra barn”

Tanya Slautina, mamma


”Kriget har påverkat allt i våra liv. Under de värsta månaderna i Tjernihiv var vi isolerade i vårt hem. Rädslan, explosionerna och paniken var ständigt närvarande. Till all tur behövde barnen inte bevittna död, men de var tysta och dystra. Vi hoppades bara att vi skulle klara oss.

Vårt hem står kvar, men andra hade inte samma tur som vi. Vi började samla ihop kläder och andra förnödenheter för att hjälpa andra familjer. Före anfallet jobbade jag som bankfunktionär, men jag slutade jobba för att kunna hjälpa mina barn och samhället här. Nöden förde oss samman.

Vi behöver alla hjälp med våra barn och sommarklubbarna var en enorm lättnad för oss föräldrar också. Våra barn Anastasiya, 6, Valeziya, 10, och Maksim, 12, har deltagit i sommarklubbarna i sex veckors tid. Våra döttrar visar stolt upp sina teckningar och vad de har pysslat i skolan. Pojken trivs med att sporta. Att lära sig nytt och bli ivriga på något, det är det viktiga för dem även i fortsättningen. De måste kunna tänka på annat än på krisen omkring dem och få vara barn bland andra barn.

Nu ser vi igen glädje och lekfullhet i dem och för oss föräldrar är nog deras leende den bästa belöningen. Det ger oss så mycket kraft och ork.”

Sommarklubbarna arrangerades i samarbete med KUH:s partner DOCCU under juli och augusti 2022. DOCCU är en ukrainsk medborgarorganisation specialiserad på arbete inom utbildning och mänskliga rättigheter.


Text: Erik Nyström
Bild: Antti Yrjönen
Översättning: Sara Torvalds

Kyrkans Utlandshjälp öppnar ett kontor i Kiev

Kyrkans Utlandshjälp öppnar ett kontor i Kiev – nästa steg i biståndsarbetet satsar på utbildning i norra Ukraina

Skolorna har lidit ofantlig skada i kriget i Ukraina. Kyrkans Utlandshjälp vill stå i frontlinjen för att hjälpa barnen komma tillbaka till skolan.

KYRKANS UTLANDSHJÄLP går vidare till nästa steg i biståndsarbetet i Ukraina, vilket inbegriper att stödja den av kriget drabbade utbildningssektorn. Arbetet inleds i området runt staden Tjernihiv i norra Ukraina, ca 150 kilometer nordost om Kiev. För att möjliggöra detta arbete öppnar Kyrkans Utlandshjälp ett kontor i Kiev.

Jouni Hemberg, verksamhetsledare för Kyrkans Utlandshjälp, har nyligen varit på fältresa i Ukraina och understryker att Kyrkans Utlandshjälp vill stå i frontlinjen för att hjälpa barnen komma tillbaka till skolan.

”Snart är det sommarlov och skolorna måste nu upprustas så att barnen som återvänder till sina hemtrakter kan gå tillbaka till undervisningen i höst. För närvarande finns det knappt några aktörer i skolbranschen norr om Kiev, så därför riktar vi vårt arbete dit”, berättar Hemberg.

De ryska trupperna drog sig tillbaka från Kievområdet vid månadsskiftet mars–april. Efter striderna, bombningarna och ockupationerna är skolorna i dåligt skick.  Det finns odetonerade minor och ammunition i området.

”Teamet från Kyrkans Utlandshjälp besökte området och gjorde en bedömning av skolornas skick och deras skador efter ockupationen. De flesta skolor har drabbats på ett eller annat sätt. I en stor del av skolorna som fortfarande står upp har det skett olika slags illdåd, man har till och med stulit dörrar och fönster”, beskriver Hemberg.

Bombningarna har förstört och skadat skolor runt om i Ukraina. Även Tjernihivområdet har drabbats av missilanfall så sent som i maj.

”Vi tycker det är absolut förbjudet att rikta krigshandlingar mot skolor både ur humanitär synvinkel och vad gäller humanitär rätt. Attacker mot skolor innebär att man inte följt krigets regler. Det är också tydligt att sådana handlingar påverkar civilbefolkningen och barnens och ungdomarnas framtidsmöjligheter negativt”, understryker Hemberg.

Skolan är en viktig plats för barn som lever mitt i kriget

Utbildning i humanitära kriser är en av Kyrkans Utlandshjälps specialkunskaper. Kyrkans Utlandshjälp utför utbildningsarbete i nio länder och tre världsdelar.

I kriser betraktas skolgången som en livräddande verksamhet. Skolan innebär vardagsrutiner och känslan av normalitet för barn som lever mitt i krig och flykt. I skolan kan man också dela med sig av livsviktig information om t.ex. odetonerade minor och ammunition, som det på grund av kriget finns mängder av i Ukraina.

Det psykosociala stödet är också en viktig del av utbildningsarbetet i en humanitär kris. Kyrkans Utlandshjälp har redan tidigare utbildat till exempel lärare i vikten av psykosocialt stöd i sina andra verksamhetsländer. I Ukraina finns det på grund av kriget många barn som behöver stöd av olika slag. Som en del av sitt arbete kommer Kyrkans Utlandshjälp att satsa på psykosocialt stöd i Ukraina.

Biståndsutdelningarna fortsätter

Vid sidan om arbetet som nu inleds för att stödja utbildningssektorn fortsätter Kyrkans Utlandshjälp att skicka nödhjälp till flyktingar inne i landet tillsammans med den ungerska samarbetsorganisationen Hungarian Interchurch Aid.

Som en del av arbetet har man levererat 662 000 kilo bistånd till flyktingarna, vilket har innehållit bland annat mat, dryck, blöjor och andra hygienartiklar. Dessutom har man stöttat flyktingskydd som etablerats till exempel i skolor, daghem och kyrkans lokaler med bland annat tvättmaskiner och kylanordningar till köket.

Biståndsarbetet inleddes i mars vid gränsen mellan Ungern och Ukraina och i Lviv. Den senaste tiden har Kyrkans Utlandshjälps och Hungarian Interchurch Aids biståndslastbilar också nått områdena i östra Ukraina.

Mer information och intervjuförfrågningar:

Verksamhetsledare Jouni Hemberg, +358 50 325 9579, jouni.hemberg[a]kirkonulkomaanapu.fi
Kommunikationschef Erik Nyström, +358 40 143 4464, erik.nystrom[a]kirkonulkomaanapu.fi

Bild: En skola förstördes i bombningen av staden Chernivtsi i mars. Lehtikuva / AFP