10+1 synvinklar som styr Kyrkans Utlandshjälps klimatarbete

10+1 synvinklar som styr Kyrkans Utlandshjälps klimatarbete

Extremväder, stormar, översvämningar och till exempel den ovanliga torkan i Afrikas horn är tydliga följder av klimatförändringen.

Det förändrade klimatet leder till att miljontals människor blir utan utkomst, försvårar barnens tillgång till skola och ökar konflikter om naturresurserna. Vi listade 10+1 synvinklar som KUH försöker hålla i minnet för att minska följderna av klimatkrisen. Vårt arbete hjälper de mest utsatta människorna att anpassa sig och att bygga nytt.

1. Vi observerar miljöpåverkan

Hur påverkar vår egen verksamhet miljön, till exempel i formen av det klimatavtryck som uppstår av resor? Eller hurdana påfrestningar orsakar våra projekt för miljön, de lokala samhällena och för naturen? Använder vi oss av hållbara resurser och leveranskedjor? Alla KUH:s projekt analyseras noga. Vi strävar efter att använda oss av naturresurser och andra resurser på ett hållbart sätt. Vi har redan inkluderat observation av miljöpåverkan till en del av vår projektplanering och letar hela tiden efter nya sätt att anpassa oss till klimatkrisen.

2. Överlagd användning av resurser och landområden

KUH stödjer människors utbildning och utkomst. Det är viktigt att vårt hjälparbete, såsom stödet till jordbruk, inte äventyrar naturens mångfald och lokala ekosystem. Att restaurera gamla skolor är mer hållbart än att bygga nya. När vi bygger nytt räknar vi och analyserar noggrant vilka effekter planen och materialen har på miljön. Vi strävar efter att använda oss av redan existerande strukturer och att minska utsläpp.

3. Cirkulär ekonomi lönar sig

Våra projekt inom cirkulär ekonomi visar att ekonomisk tillväxt inte är beroende av icke-förnybara naturresurser. Även avfall kan fungera som produktionsmaterial. Tillsammans med Kvinnobanken har vi jobbat med ett innovationsprojekt i Nepal där kvinnor producerar biobränsle, kompostmylla och djurfoder av larverna till svarta soldatflugor. Larverna matas med hushålls- och jordbruksavfall.

4. Rätt till miljö är en mänsklig rättighet

Klimatgärningar är ett sätt att garantera mänskliga rättigheter. I Kenya arbetar vi tillsammans med avfallshanteringsbolaget Taka Taka Solutions. I Kvinnobankens projekt som anställer kvinnor till avfallsbranschen har man lyckats minska mängden soptippsavfall och de månatliga växthusutsläppen har minskat med 100 ton. Det motsvarar hälften av de utsläpp som uppstod i avfallshanteringen i Nyland under 2021. Soptipparna är fortfarande den största källan till metan, som är en 23-falt värre växthusgas än koldioxid. Företagets långsiktiga mål är att gå över till solenergi.

5. Förstörelse av biodiversiteten går inte att göra ogjord

I samband med klimatkrisen kan man inte ignorera andra miljöbekymmer såsom föroreningar, förstörelse av biodiversiteten samt kvävekoncentration. Vi kan anpassa oss, men miljöförstörelsen, surnande hav och att allt fler arter dör ut är utveckling som inte går att backa. Följderna kan vara katastrofala. Därför måste vi granska miljöpåverkan för alla våra projekt ur alla möjliga synvinklar.

6. Lokal kännedom är guld värt

Hållbarhet betyder olika saker för olika människor, men det kan också vara olika på olika platser. I utvecklingsfasen av våra projekt lyssnar vi på lokala samfund. Av personalen på KUH:s landskontor är 90 procent lokala proffs som förstår sig på lokala behov. Efter Idai-stormen 2019 återuppbyggde vi skolor i Mocambique. Under arbetet fick lokala sätt att förbereda sig, såsom att säkra tillgången till byggmaterial, avgörande betydelse. De lokala kunde utnyttja samma tekniker och material också för att återuppbygga sina egna hem.

7. Vi för fram de lokala rösterna

Alltför många av de mest utsatta människorna är tvungna att leva med följderna av klimatkrisen. Samma människor har påverkat orsakerna till och utvecklingen av klimatkrisen allra minst . Vårt mål är att låta deras röster höras. De har den bästa erfarenheten av och kunskapen om hur klimatpolitiken och våra handlingar borde styras. Den värsta torkan på årtionden har förstört miljontals människors liv och utkomst i Kenya och Somalia. Torkan brukar kallas för en naturkatastrof, men den orsakas av mänskliga handlingar som försnabbar klimatkrisen.

8. Biståndsarbetet styrs även av realism

I en nödsituation sparar kvicka beslut människoliv. Om vi mitt i en kris blir erbjudna att dela ut vatten i plastflaskor tar vi emot flaskorna, eftersom de kommer till användning när vi hjälper människor. Samtidigt strävar vi efter att reflektera över hur vi kan förbättra vår verksamhet och anpassa vårt biståndsarbete i nödsituationer så att det gynnar både människor och miljön.

9. Beredskap och alternativ

Katastrofer lär oss att ha bättre beredskap. På expertspråk pratar man om att öka resiliensen, alltså förmågan att stå emot och anpassa sig till påfrestningar. Vi väntar inte på att katastroferna ska slå till utan kan aktivt stoppa den med våra egna handlingar. Alternativt kan vi utveckla nya sätt att leva så att katastroferna har mindre inverkan. Vi stödjer människors möjligheter att hitta mångsidigare inkomstkällor och att utveckla flexibel utbildning.

10. Vi blickar framåt

Under de kommande åren ser vi allt oftare vilka följder klimatkrisen får. Den kommer att öka migrationen, inflationen och matbristen. KUH:s klimatstrategi anpassas enligt rådande situation. Vi verkar redan nu för att förebygga klimatkrisen och riktar blicken framåt för att vara beredda på morgondagen.

+1 Hemligt vapen för att bekämpa klimatkrisen: utbildning

Kvalitativ utbildning är ett verktyg som hjälper oss att minska följderna av klimatkrisen och skapa mer hållbara samhällen. Vi erbjuder verktyg, vårt stöd och teknik, men i slutändan är det bara samhällena själva som kan få till stånd en förändring.


Text: Aly Cabrera, Ruth Owen och Elisa Rimaila
Översättning: Michaela von Kügelgen
Illustration: Carla Ladau

10+1 saker om livsmedelsproduktionens framtid

10+1 saker om livsmedelsproduktionens framtid

En del av oss har mat att slänga bort, andra har nästan ingen alls. Många har mat, men inte tillräckligt näringsrik mat. Vi gjorde en lista på 10+1 saker som påverkar framtidens livsmedelsproduktion.

1. Maten räcker nog till – i teorin.

Det råder inte bara hungersnöd i världen, utan också överflöd. Den mat som produceras globalt skulle räcka till för alla, om den var rättvist fördelad. Trots att det finns enorma regionala skillnader mellan resurserna inom livsmedelsproduktion är problemet som helhet taget inte att produktionen inte räcker till, utan att vårt livsmedelssystem inte fungerar och inte är rättvist.

2. Förändrat klimat tvingar fram ändringar i livsmedelsproduktionen.

Klimatförändringen har redan orsakat långa torrperioder, stormar som är mer intensiva än tidigare och andra extrema väderfenomen, allt sådant som påverkar odlingsframgång och skördeutsikter. Därför behöver livsmedelsproduktionen både minskade utsläpp och anpassning till klimatförändringen. Livsmedelssystemet i sig ger upphov till betydande utsläpp. Därför gäller det att noga fundera hur man framöver kan minska utsläppen inom till exempel markanvändning, livsmedelstransporter och matsvinn.

3. Konflikter orsakar tomma gårdar och fat.

Kriget i Ukraina har visat hur många utvecklingsländer som är beroende av förmånligt spannmål som produceras i Ryssland och Ukraina. Konflikter stör livsmedelsproduktion, -transporter och -försäljning överallt i världen. Kvar blir ofta också odlingsmarker och den utkomst som tidigare har satt mat på bordet när våldsamheter tvingar folk att lämna sina hem. Klimatförändringen gör att resurserna blir knappare och det leder i sin tur till konflikter i framtiden. 

4. Ensidig produktion är ett hot mot mångfalden.

På ungefär två tredjedelar av åkerarealen i världen odlas sammanlagt bara nio växtslag, trots att det finns tusentals växtarter som går att odla. Det effektiva lantbrukets ensidighet utarmar jordmånen och ökar risken för växtsjukdomar och skadegörare. Ett bättre alternativ är att variera mellan olika grödor och satsa på agroekologisk odling, alltså produktion som följer principerna för hållbar utveckling.

5. Stigande priser och inflation drabbar även medelklassen.

Livsmedelspriserna och inflationen har stigit så mycket att det i kombination med de höjda energipriserna gör att även medelklassen drar åt svångremmen. Situationen är en katastrof för fattiga som redan innan de nuvarande kriserna levde från måltid till måltid. Men livsmedelsjättarna och deras ägare drar nytta av situationen. Vissa tycker att man borde ingripa politiskt till exempel genom att beskatta extrem rikedom och bolagens stora vinster. Det är ändå svårt att göra, eftersom många storbolag är multinationella.

6. Mat ska vara näringsrik.

En kärnfråga för livsmedelsproduktionens framtid och hur livsmedelssystemet fungerar är matens näringsinnehåll: mat ska vara hälsosam och näringsrik. Det är inte vettigt att producera enorma mängder av samma rätter som inte enligt någon mätare är de bästa näringsmässigt. Dessutom är ohälsosam mat ofta billigare än hälsosam mat i dag. Bättre kost skulle göra oss friskare och bidra till att minska på utsläppen.

7. Mot en vegetarisk kost?

I synnerhet i de industrialiserade länderna äts det alldeles för mycket kött och animaliska produkter. En övergång till en växtbaserad kost skulle hjälpa med hälsoproblem, bidra till att sänka utsläppen och göra markanvändningen mångsidigare. Vegetarisk mat är ändå inte en lösning för precis alla situationer, för till exempel bland nomader kan djurprodukter vara den enda proteinkällan.

8. Det måste bli stopp på matsvinnet.

Nästan hälften av de frukter och grönsaker som produceras på jorden kastas bort, rapporterar FN. Det samma gäller ungefär en tredjedel av all mat. Omräknat i pengar utgör matsvinnet och mängden avfall en förlust på hundratals miljarder euro varje år. Även om vi aldrig blir av med allt matsvinn kunde man med små insatser avsevärt minska den mängd som i dag kastas bort.

9. Hatten av för det lokala.

Coronaviruspandemin och kriget i Ukraina har visat hur farligt det kan vara att vara alltför beroende av globala värdekedjor. En mångsidig livsmedelsproduktion som är mindre till formen än jätteföretagen kunde förbättra livsmedelstryggheten lokalt, skapa möjligheter att trygga biodiversitet och ge lokalsamhällen nya sätt att försörja sig.

10. Innovationer och teknologi finns redan.

Det krävs inga nya teknologiska framsteg eller helt nya metoder för att svara på de utmaningar livsmedelsproduktionen står inför: vi har redan tillgång till ett brett utbud av praktiska metoder. I stället för att söka framtidsteknologier kunde vi titta bakåt och lära oss av hur tidigare generationer odlade sina åkrar. En agroekologisk approach hjälper att stärka ett samhälles resiliens och stöder lokala odlare.

+1: Kyrkans Utlandshjälp stöder försörjning till exempel med kontantbidrag.

På många håll finns det tillgång till mat, men priserna är så höga att de fattigaste inte har råd att köpa den. Kyrkans Utlandshjälp hjälper människor som kämpar med livsmedelstrygghet till exempel genom kontantbidrag som ger familjer möjlighet att köpa livsmedel. Dessutom stöder KUH utbildning och självständig försörjning till exempel genom företagarforstran. Inom fredsarbetet bygger vi stabilare samhällen i konfliktkänsliga områden.

Intervjuobjekt och källor: Kyrkans Utlandshjälps sakkunniga inom humanitärt påverkansarbete Merja Färm, Naturresursinstitutets forskningschef och specialforskare Mila Sell, FAO:s rapporter Thinking about the future of food safety och The State of the World’s Biodiversity for Food and Agriculture, Oxfams rapport Fixing Our Food: Debunking 10 myths about the global food system and what drives hunger och CGIAR:s Global Food Policy.


Text: Anne Salomäki
Översättning: Sara Torvalds
Illustration: Carla Ladau

10+1 fakta om flyktingläget i världen  

10+1 fakta om flyktingläget i världen 

Kriget i Ukraina har fört med sig en ny flyktingkris i Europa, men de kriser som existerat innan kriget har inte försvunnit någonstans. Vi listade 10+1 fakta, saker som är bra att komma ihåg när det gäller flyktingläget i världen.

1. Det finns massor av flyktingar


Fler människor än någonsin har tvingats lämna sina hem: i slutet av år 2020 hade 82,4 miljoner människor tvingats på flykt. Redan då hade antalet fördubblats under de senaste tio åren. I praktiken lever en procent av världens befolkning mot sin vilja någon annanstans än hemma. 26,4 miljoner av dessa flyktingar har tvingats lämna sina hemländer. Eftersom siffrorna är från 2020 inkluderar de inte dem som flytt kriget i Ukraina. Antalet flyktingar som lämnat Ukraina var i mitten på april 4,5 miljoner och antalet interna flyktingar är ännu större.

2. Människor drivs på flykt världen om


I slutet av 2020 kom ungefär två tredjedelar av världens flyktingar från bara några länder: Afghanistan, Kongo-Kinshasa, Myanmar, Sydsudan och Syrien. Europa har under de senaste åren närmast tagit emot flyktingar, men flyktingkrisen som fått sitt ursprung i kriget i Ukraina är väldigt stor och snabb, också på en världshistorisk skala.

3. Människor drivs på flykt av olika orsaker


Den mest synliga orsaken att lämna sina hem är ett krig eller en väpnad konflikt. Förutom det kan en allt värre klimatkris och naturkatastrofer kan göra områden obeboeliga, åtminstone för stunden. Det syns till exempel under den pågående torkan i Östafrika. Också politik kan driva människor på flykt. Miljontals människor har till exempel lämnat Venezuela på grund av finanskrisen och människorättsbrotten där. En kris är inte alltid riktad mot hela befolkningen, utan den kan rikta sig mot en specifik folkgrupp, som sexuella minoriteter.

4. Utvecklingsländer tar emot mest flyktingar


Många av länderna som tar emot mest flyktingar är utvecklingsländer och länder med en skör demokrati. I Afrika ligger Uganda mitt bland konflikter och naturkatastrofer och landet tar emot flyktingar från bland annat Kongo-Kinshasa, Sydsudan, Burundi och Etiopien. Libanon, som själv hamnat i kris, står värd för en betydande del av de syriska flyktingarna. Länder som tar emot flyktingar behöver stöd från det internationella samfundet för att kunna erbjuda tillräcklig hjälp, både åt sina egna medborgare och åt flyktingarna.

5. Alla flyktingar bor inte i tältläger


De bilder vi ser på flyktingar är ofta från flyktingläger. Det kan ge en ensidig och felaktig bild, eftersom största delen av världens flyktingar bor i städer. Dessutom finns det i många delar av världen områden där flyktingar bosatt sig, som sedan blivit permanenta tätorter. I Uganda får flyktingar en liten tomt och rättighet att arbeta, gå i skola och använda social- och hälsovårdstjänster.

6. Kvinnor, barn och sårbara grupper är speciellt utsatta


I kriser riskerar speciellt kvinnor och barn att bli utnyttjade. Också människor som är beroende av andra människors hjälp, som åldringar och människor med funktionshinder, är i sårbar position. De behöver beskydd, så att de inte blir offer för till exempel människohandel.

7. Flyktingbarn och -ungdomar kan bli förlorad generation


Av alla som drivits på flykt är 40 procent barn. Om deras skolgång avbryts på grund av att de tvingats lämna sina hem kan de falla flera år efter i inlärningen. Det, i sin tur, gör att det senare blir svårt att utbilda sig och hitta ett arbete att livnära sig på. Också tron på framtiden är viktig. Utan det riskerar barn och unga att rekryteras och radikaliseras av terroristorganisationer.

8. Man kan också vara på flykt i hemlandet


Över hälften av dem som tvingats lämna sina hem är nu flyktingar i sina hemländer. De har stannat kvar i sina hemländer men kan inte bo på sin hemort. En konflikt eller en naturkatastrof kan ha gjort det omöjligt att bo på hemorten, medan andra delar av landet kan vara relativt trygga att bo i. Många flyktingar vill stanna nära sina hem och undviker därför att fly till sina grannländer. Drömmen kan vara att få återvända hem möjligast snabbt.

9. En del kriser pågår i årtionden


Konflikter drar ut på tiden, återuppbyggnad efter en naturkatastrof kan räcka längre än väntat och politisk förföljelse kan fortsätta också efter att regeringen bytts ut. Till exempel skulle FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA) bara vara ett tillfälligt hjälpmedel, men organisationen har existerat i över 70 år.

10. Också de som hjälper lider av resursbrist


Solidariteten gentemot de Ukrainska flyktingarna har varit exceptionell och hjälporganisationerna har fått betydande gåvor både av företag och privatpersoner för att kunna hjälpa ukrainarna. Organisationerna är ändå oroliga över att sådana pengar som tidigare lovats till viktiga biståndsprojekt nu kan flyttas till försvarsbudgeten eller till Ukraina. Bristen på hjälp på andra håll i världen gör kriserna svårare och kan leda till global instabilitet. Investeringar i att förebygga klimatkrisen är också viktiga, eftersom det genom klimatåtgärder går att minska antalet människor som drivs på flykt, eller i vissa fall undvika det totalt, genom att se till att områdena är livsdugliga.

+1. Flyktingar är i kärnan av Kyrkans Utlandshjälps verksamhet


Ett av Kyrkans Utlandshjälps viktigaste teman är utbildning. Att erbjuda utbildning åt flyktingar är en betydande del av organisationens verksamhet. Kyrkans Utlandshjälp anser att barn och unga måste få fortsätta sin utbildning, också i krissituationer. Därför stödjer organisationen utbildning också i etablerade flyktingsamhällen, för att erbjuda en yrkesutbildning som siktar på att hitta jobb eller starta eget företag. Förutom utbildning är Kyrkans Utlandshjälps arbete centrerat kring att trygga sitt uppehälle samt fredsarbete.


Källor: Kyrkans Utlandshjälps landsrepresentant i Uganda Wycliffe Nsheka, chefen för Kyrkans Utlandshjälps påverkansarbete Tapio Laakso, FN:s Global Humanitarian Overview


Text: Anne Salomäki
Illustration: Carla Ladau
Översättning: Björn Udd

Kvinnor och flickor står i fokus för vårt pandemiarbete

Kvinnor och flickor står i fokus för vårt pandemiarbete 

Efter utlysningen av coronarestriktionerna förstod vi att barnäktenskap skulle bli en utmaning i våra arbetsområden i Nepal, skriver programkoordinator Deepika Naidu.

Våldet mot kvinnor ökade och mammor och systrar gjorde mer hushållsarbete än tidigare. En del flickor slutade i skolan och allt fler barn tvingades till giftermål. Covid-19-pandemin påverkade allas liv, men konsekvenserna av skol- och samhällsstängningar var särskilt allvarliga för nepalesiska kvinnor och flickor. 

Efter utlysningen av coronarestriktionerna förstod vi att barnäktenskap skulle bli en utmaning i våra arbetsområden i Nepal. Familjer med ekonomiska trångmål kan ty sig till traditionella men kortsiktiga lösningar som att gifta bort sina döttrar. Därför ville vi prioritera skyddandet av barn. Vi grundade klubbar i skolor och ordnade diskussionstillfällen och gatuteater som behandlade frågan. 

Vi reste stora skyltar i byarna där vi berättade om de negativa effekterna av barnäktenskap på barns fysiska, psykiska och sociala välmående. På skyltarna berättade vi också om lagar och straff kopplade till barnäktenskap. Det var glädjande att se att både samhällen och lokalförvaltningar tog emot budskapet väl. 

Covid-19 tvingade oss att svara på krisen också på flera andra sätt. Vår matdistribution nådde de mest utsatta människorna. Bland dem fanns framförallt gravida och ammande kvinnor samt personer med funktionsnedsättning. 

I Nepal – precis som i många andra länder – rapporterades om ett ökat våld mot kvinnor under samhällsstängningarna. Vi gjorde vårt bästa för att underlätta situationen, till exempel genom att ordna familjedialoger och en mediekampanj. Utöver det samlade vi män, pojkar, kvinnor och flickor till tillfällen där vi diskuterade våld som riktas mot kvinnor och olika lösningar för att få slut på det. Andelslag som stöds av Kyrkans Utlandshjälp gjorde upp planer för påverkansarbete som ska förebygga barnäktenskap samt våld. Planerna överräcktes till representanter från de olika lokalförvaltningarna. 

Under pandemin har kvinnor och flickor utsatts för ökat våld och utnyttjande framförallt i karantäncenter. Kyrkans Utlandshjälp och andra medborgarorganisationer lyfte fram behovet av säkra utrymmen för kvinnor och flickor, och våra insatser ledde till resultat. Efter organisationernas gemensamma utlåtande skapades egna utrymmen för kvinnor och flickor i karantäncentren. 

Grundlagen i Nepal är progressiv, vilket gör mig hoppfull. Lagparagraferna och den praxis som berör barnäktenskap och motarbetar sexuellt våld är lovande. Lokalförvaltningarna har som målsättning att skapa en omgivning där kvinnor och flickor kan leva ett gott liv. 

Deepika Naidu, programkoordinator  

Avsaknad av grundläggande rättigheter begränsar friheten för tidigare livegna i Nepal

I västra Nepal, nära gränsen till Indien, var omständigheterna karga i slutet av våren. Innan monsunregnen var marken torr och det rådde vattenbrist. Det har alltid varit varmt den här tiden på året, men på grund av klimatförändringen är regnen mer ostadiga än tidigare.

”Det fanns inget här, när vi flyttade hit”, berättar Sushila Chaudhari. Nu omringas byn av åkrar och på andra sidan sker grisuppfödning. Via grönsaksförsäljning har familjen tjänat så pass mycket att de nu är självförsörjande. Sushila flyttade till byn för 12 år sedan när hon gifte sig. Området har utvecklats otroligt mycket efter det. Nuförtiden är det också möjligt att drömma.

”Jag vill utöka odlingarna och få barnen att fortsätta sin skolgång”, berättar Sushila Chaudhari.

I Kailaliområdets byar bor otaliga samhällen bestående av tidigare livegna. Torkan är inte den enda utmaningen för deras utkomst, många saknar fortfarande egen mark eller identitetsbevis. Livegenskapen lades ner i Nepal för över tio år sedan, men allas rättigheter förverkligas inte ännu heller.

En del av de tidigare livegna har kunnat registrera mark och får utkomst till exempel av jordbruk, hönshus eller små butiker. För en del är situationen ohållbar, huset är byggt på oregistrerad mark och avsaknaden av identitetshandlingar leder till att det inte går att få statligt stöd.

33-åriga Gita Chaudhari bor med sin man och två barn i Kailari. Gita flyttade till byn när hon gifte sig för 14 år sedan. Familjens 14-åriga son och 10-åriga dotter går i skolan. Familjen får sin utkomst från ett hönshus och genom att hyra existerande odlingar. Under sin barndom hjälpte Gita sina livegna föräldrar med deras arbete.

”Mina föräldrar var kamaiya-slavar när jag var barn. Jag vallade getter tillsammans med mina föräldrar. Jag fick som tur är gå i skola ända till femte klass.”

Livegna fick inte röra sig fritt eller bestämma över sin egen tid. Allt arbete som ägaren ordinerade måste göras och alla intäkter gick till honom.

”Livet som livegen var mycket svårt.  Det största problemet var att vi inte fick äta i tid. Det fanns inte heller tillräckligt med tid för vila.”

Gita Chaudharis föräldrar var kamaiya-slavar när hon var barn.

Nepal har en lång historia av olika former av livegenskap. Haliya-slaveriet förbjöds 2008 och kamayia-slaveriet 2000. I bägge systemen har arbetet inneburit tungt jordbruksarbete för ägarens räkning. Skulderna var uppbyggda så att räntan hela tiden växte och återbetalningen blev omöjlig. Skulderna ärvdes av barnen, vilket förband hela familjen till slaveriet. För barnen har det här inneburit att skolan blivit på hälft eller aldrig varit en möjlighet.

I Basanti Chaudaris teashop säljs alltmöjligt ätbart, såsom samosas, nudlar och kex. Butiken som grundades för fem månader sedan har fått en bra start. Basanti har fått startpeng och utbildning för att driva butik av ett projekt som stöds av Kyrkans Utlandshjälp. Basanti hoppas att hon ska kunna spara pengar och i fortsättningen utvidga verksamheten.

”Jag har inte gått i skola och har därför inte haft arbete förrän nu. Nu har jag ett arbete och får också pengar.”

Eftersom Basanti inte själv fått gå i skola är det viktigt för henne att de egna barnen får en bättre utgångspunkt. Intäkterna från butiken använder hon för utbildningen av sina 7-åriga tvillingdöttrar och sin 10-åriga son.