Pengar och män avgör flickors och kvinnors ställning i Nepal – eller hur, Deepika Naidu? 

Deepika Naidu är Kyrkans Utlandshjälps expert i Nepal och arbetar bland annat med att stödja kvinnors rättigheter i lokalsamhällen. Redaktionen förhörde Naidu om påståenden som hon stöter på i sitt arbete varje vecka.

Text: Erik Nyström
Foto: Dibya Karki
Översättning: Sonja Vuori

Du gör påverkansarbete på KUH:s Nepal-kontor i Kathmandu. Du är infödd stadsbo, men det bästa med ditt jobb är att besöka landsbygden.

Ja. Det mest givande med det här jobbet är att träffa de människor jag arbetar med. Det bästa är att se framsteg, oavsett hur små de är. Stora förändringar tar tid, men att livet förändras för till exempel bara en familj kan ha en enorm inverkan på ett hela lokalsamhället. Att bevittna utveckling stärker ytterligare min motivation och känslan av att vara i rätt bransch.

Det bästa sättet att påverka är att låta en extern konsult komma in och tala om hur människor ska leva och tänka.

Vi går inte in i samhällen för att dela med oss av vårt eget perspektiv, utan stöder genom till exempel specifik utbildning i ämnen som är relevanta för samhället. Vi involverar alla: kvinnor och män, oavsett kast eller andra sociala uppdelningar. För många är det viktigaste att få information om sina rättigheter så att de kan säga ifrån och påverka saker.

Pengar löser problemen med barnäktenskap.

Familjer som lever i fattigdom går ofta med på barnäktenskap eftersom det överför ansvaret för flickan till mannen. Sonens familj får i sin tur en hemgift. Jag har hört hjärtskärande berättelser om hur de ekonomiska fördelarna inte har motsvarat förväntningarna. En flickas familj kunde trots sina löften inte förse pojkens familj med en motorcykel, och som hämnd brändes flickan levande. Beslut om att gifta bort barn är antingen desperata val eller en vana som är djupt rotad i samhällena. I allmänhet bryr sig föräldrarna om sina barn. Barnäktenskap kan förhindras genom att man ökar medvetenheten om hur skadliga de är och genom att man stöder vuxnas försörjning och barnens skolgång.

Vissa skadliga traditioner, som chaupadi, är omöjliga att helt stoppa.

Under chaupadi är en flicka eller kvinna instängd i ett skjul under sin menstruation. Hon får inte röra vatten, mat eller andra dagliga förnödenheter utanför skjulet. Hon är helt beroende av andra. Anledningen till denna sedvänja är vanligtvis att ”man har man alltid gjort så”. Genom att öka medvetenheten förändras seden långsamt. Jag tror inte att det är omöjligt att bryta seden, men det kommer inte att ske över en natt.

Det är männens ansvar att få slut på könsbaserat våld.

Det kan inte vara enbart männens ansvar. Jag har under lång tid arbetat för kvinnors rättigheter. Nepalesiska kvinnor lämnar sällan sina hem och är kanske inte ens medvetna om att de utsätts för våld i hemmet. Jag har till och med hört kvinnor tro att om en man inte använder våld i hemmet så älskar han inte sin fru. Våldet kan ha pågått i generationer. Både kvinnor och män behöver veta att våld är fel. Kvinnor måste kunna prata om det med andra kvinnor och bilda en enad röst mot könsrelaterat våld.