Nepalesiska Ganga är företagare och en förebild

Ganga Tamang har en egen grisfarm. Hon säger att hon via Kvinnobanken har fått färdigheter, självförtroende och en gemenskap.
Ganga Tamang har en egen grisfarm. Hon säger att hon via Kvinnobanken har fått färdigheter, självförtroende och en gemenskap.

Att bli företagare kräver alltid mod, kanske också våghalsighet. Av Ganga Tamang kräver det mer än så.

”Före Kvinnobankens andelslag var mitt liv väldigt svårt. Jag hade ett jobb och förtjänade 80 rupier (ungefär 70 cent) per dag. Pengarna räckte inte ordentligt till kläder eller mat. Jag åt bara två gånger om dagen”, berättar nepalesiska Ganga Tamang, 28.

Det verkade inte finnas några utkomstmöjligheter i hembyn Bhardeau. Tamangs man Umesh åkte därför, endast åtta månader efter deras bröllop, till Malaysia som gästarbetare.

En kort tid efter det presenterade Kvinnobanken nya utkomstmöjligheter för byns kvinnor. Att föda upp grisar är enligt traditionen inte lämpligt för den kast som de flesta av invånarna hör till. Att bli grisföretagare kräver därför mer mod än vanligt.

Men Ganga Tamang var redo att bryta urgamla regler. Man sade att grisuppfödningen är lönsam och hon behövde verkligen inkomster.

Med ett lån från Kvinnobanken skaffade Tamang tre grisar. Hon fick också lära sig hur man sköter dem.

”Jag startade en grisfarm på vår egen mark. Jag tror inte att min man hade tillåtit det om han varit i Nepal. På den tiden ansåg många att gudarna inte gillar att vi föder upp grisar. Det sågs som ett jobb för lägre kaster”, berättar Ganga Tamang.

Nu grymtar sextio över 100 kilo tunga suggor och små kultingar i farmen.

När Tamangs man tre och ett halvt år senare ringde och sa att han återvänder hem blev hon mycket nervös. Vad skulle mannen säga om grisarna?

”Jag berättade för honom om dem först nästa morgon. Jag sade att jag måste gå och mata våra grisar.”

Umesh hade förändrats under åren utomlands.

”Han följde med och hjälpte mig med utfodringen”, skrattar Ganga Tamang. Umesh berättade att också han hade funderat på att föda upp grisar.

AR9A8141

Ganga och femåriga dottern Sagun.

Nu sköter de grisfarmen tillsammans. De har också en liten köttaffär i byn. Dessutom säljer Umesh lämpliga grisar i huvudstaden Katmandu. Där får man över 100 euro för en gris som väger 60 kilogram. Det är mycket pengar i Nepal.

”Nu har vi tillräckligt av allt. Vi kan till och med bekosta studierna för Umesh lillebror och lillasyster. Om jag behöver ett lån kan jag enkelt få det. Alla litar på mig och vet att jag kan återbetala det.”

Gangas solbrända hy visar att hon vistas utomhus mycket. Hennes nagellack är rosa. När vi ska fotografera henne byter hon arbetskläderna till något finare: en vacker, färggrann nepalesisk dräkt med en lång kurta-skjorta och breda byxor.

”Förutom pengarna har Kvinnobankens utbildningar gett mig många färdigheter och självförtroende. Nu vågar jag säga min åsikt.”

Ganga ler när hon säger:

”Tidigare kunde jag inte ens drömma om att jag skulle vara den som lär ut saker till andra. Nu kommer andra kvinnor till mig för att lära sig. Jag är en förebild för dem, för jag är framgångsrik företagare.”

”Min dröm är att ge en ordentlig utbildning till mina barn.”

Ganga och Umesh har två döttrar; tioåriga Roshani och femåriga Sagun.

Andelslaget som Kvinnobanken stöder har funnits i Bhardeau i sju år.  Nästan alla byns kvinnor är medlemmar. En av kvinnornas spargrupper träffas hemma hos Ganga en gång i månaden. Andelslaget stöder jordbruk, företagande och utbildning.

Text: Ulla Kärki
Foto: Ville Asikainen
Översättning: Jean Lindén

Jag har en plan.