Från vanmakt till handling

Dominga Xol Pop och hennes man lyckades bryta våldsspiralen i sitt eget hem.

Guatemala. Namnet betyder ”trädens land” på maya-språket quechi. Regnskogen, vulkanerna, fåglarna och de blommande orkidéerna är en vacker syn.  Över skönheten faller dock en skugga när man ser hur ursprungsbefolkningens mänskliga rättigheter kränks. Det handlar bland annat om rätt till eget språk, rätt till utbildning och rätt att äga landområden.

Kyrkans Utlandshjälp arbetar för att ursprungsbefolkningen skall bli medveten om sina rättigheter och våga kräva dem hos myndigheterna. Arbetet består främst av upplysningsarbete och medborgaraktivism. En viktig del av arbetet är att minska risken för utslagning. Unga män erbjuds utbildning, så att de inte ansluter sig till kriminella gäng i brist på sysselsättning. Flickor uppmanas att inte ingå äktenskap i tonåren, utan istället slutföra skolgången och söka studieplats. För vuxna ordnas kurser i mänskliga rättigheter.

En som deltagit i kursen är Dominga Xol Pop. Jag träffade henne under min vistelse i Guatemala förra hösten. Hon berättar om sitt liv, lågmält och stilla. Hennes blick är varm och fast, när hon betraktar mig och de övriga i gruppen från Finland. Hon säger att hon inte vet var Finland ligger men att hon förstår att vi kommit långt ifrån.

Dominga berättar att hennes pappa gifte bort henne när hon var 13 år gammal till en man i en närliggande by. Redan i början av förhållandet visade sig mannen vara våldsam. Han misshandlade henne och barnen i åratal. Livet har varit hårt också i övrigt med tungt arbete på kaffeplantagerna och många munnar att mätta.

Dominga är nu 53 år. Hon fick aldrig möjligheten att gå i skolan. Hon kan varken läsa eller skriva. Hon talar inte spanska utan endast quechi. Det betyder att hon inte kan göra sig förstådd hos myndigheterna.” Inte har jag hunnit lära mig läsa och skriva som vuxen heller, det har helt enkelt inte funnits tid för det, men jag har sett till att sju av mina åtta barn kunnat gå i skolan”, säger Dominga.

En kurs i demokrati och mänskliga rättigheter för några år sedan, blev vändpunkten i Domingas liv. Hon insåg att också kvinnor har rättigheter. Hon ifrågasatte våldet hon och barnen utsattes för och bad sin man följa med för att lyssna på vad som sades på kursen. Han deltog motvilligt men faktum är att hans beteende ändrades. Våldet upphörde så småningom. ”Jag var rädd för att våldet skulle fortsätta i mina barns liv, eftersom deras uppväxt var våldsam. Men de fick bevittna hur situationen blev annorlunda när deras pappa deltagit i kursen”, säger Dominga.

Domingas liv har förändrats också på annat vis tack vare kursen. Hon fick inspiration och stöd att grunda en egen hönsgård och snart skall hon pröva på att odla rödbetor i större skala. Sedan en tid tillbaka samlar hon byns kvinnor till samtal och uppmuntrar också dem att finna sin inneboende styrka och ta tag i det som de känner vanmakt över.