Föräldrar oroar sig för de ungas framtid – i Syrien tog de utbildningen för givet

Mona och Ahmed Mahmoud al-Hasan bor i östra Amman med sina sex söner. Parets fyra döttrar är bortgifta.
Mona och Ahmed Mahmoud al-Hasan bor i östra Amman med sina sex söner. Parets fyra döttrar är bortgifta.

Vad ska hända med ungdomarna? Det frågar sig föräldrarna som på flykt från kriget i Syrien har förlorat allt de arbetat för. I Jordanien får de sällan jobb, och det är ofta barnen som försörjer familjerna.

Text: Erik Nyström, Bilder: Ville Asikainen

Klockan ett på eftermiddagen är det tyst hos 54-åriga Ahmed Mahmoud al-Hasan. Han ber oss vara lågmälda när vi stiger in i hans bostad.

”Mina söner sover för att orka gå på jobb igen”, förklarar al-Hasan när vi bänkar oss på golvsofforna. Bredvid sig har han sin fru Mona.

Våningshuset ligger i ett anspråkslöst kvarter i östra Amman. Familjen har förgäves försökt dölja möglet i lägenhetens tak med målfärg.  Om al-Hasan hade kunnat välja skulle familjen bo på landsbygden.

Han och frun Mona har sex söner och fyra döttrar som vuxit upp i byn Izra, inte långt från staden Dara’a, den syriska revolutionens vagga. Det var där protesterna mot Syriens president Bashar al-Assad började.

”Du skulle ha sett vår gård, där fanns allt. Äggplantor, oliver, gurkor, yoghurt, ost och mycket mera. Våra matförråd hade räckt i ett år också om jag mist mitt jobb”, berättar han.

Tolv timmars nattskift

Jobbet i transportbranschen var inte det enda som al-Hasan förlorade på grund av kriget. Gården som var hans livsverk gick om intet när familjen tvingades fly i november 2012. Först hindrade vägspärrarna tillgången till mediciner och gas. Sedan dödades grannen och dotterns man träffades av en prickskytt.

”Vi ville rädda våra barn. Den dagen stod tusentals människor vid gränsen till Jordanien”, säger al-Hasan.

Jordanien har tagit emot över 650 000 registrerade syriska flyktingar, vilket är tredje mest av alla världens länder. Det verkliga antalet beräknas uppgå till 1,4 miljoner. Över 80 procent av dem bor i städer. Livet är tufft eftersom det är svårt att få arbetstillstånd. Många jobbar svart under okontrollerade förhållanden.

Al-Hasans 19-åriga tvillingsöner arbetar nattskift på ett bageri från klockan sex på kvällen till sex på morgonen. Timlönen är kring 10 euro per person, och det utgör familjens enda inkomst. Föräldrarna vill inte att deras namn ska nämnas för rädslan att de åker fast och skickas tillbaka till Syrien.

”Jag äter sömnmedicin för att kunna sova när de är på jobb”, berättar deras mamma Mona.

Alla i samma båt

Mohammed Rajub, 14, spelar fotboll med sina kompisar utanför Kyrkans Utlandshjälps utbildningscenter i östra Amman. Efter en elva timmars arbetsdag säger Rajub att han bara orkar stå i mål när de andra springer.

Mohammed Rajub, 14, spelar fotboll med sina kompisar utanför Kyrkans Utlandshjälps utbildningscenter i östra Amman. Efter en elva timmars arbetsdag säger Rajub att han bara orkar stå i mål när de andra springer.

Långt över hälften av flyktingfamiljerna är beroende av barn som arbetar. Det betyder att allt färre av dem har tid eller ork att gå i skolan. 14-åriga Mohammed Rajub diskar och städar 11 timmar om dagen, och resten av tiden använder han på engelskalektioner vid Kyrkans Utlandshjälps utbildningscenter i Amman.

Rajubs pappa fick jobb som servitör när de kom till Jordanien för tre och ett halvt år sen, men hans hälsa tillåter inte längre heltidsarbete. Rajub tvingades avbryta skolan som han börjat i Amman, trots sina utmärkta vitsord.

”När vi kom till Jordanien sade pappa att min utbildning är det sista vi kan hålla fast vid eftersom vi förlorat allt annat”, säger han. ”Men jag kan inte studera och jobba samtidigt.”

Föräldrarna flydde från hemstaden Homs med Rajub och hans två systrar när huset som hans far byggt bombades sönder. Till utbildningscentret kommer många familjer som söker en ny början, säger koordinator Omayma Qattash.

”De kommer hit som om de vore ensamma med sina bekymmer. Här märker de att de alla är i samma båt.”

Börja om från början

När kriget bröt ut hjälpte Yousra Feisal al-Hammad sina grannar med mediciner från sitt apotek. Apoteket förstördes och hon har förlorat all sin egendom, men hon tänker fortsätta kämpa för sina döttrars skull.

När kriget bröt ut hjälpte Yousra Feisal al-Hammad sina grannar med mediciner från sitt apotek. Apoteket förstördes och hon har förlorat all sin egendom, men hon tänker fortsätta kämpa för sina döttrars skull.

Flyktingarnas största oro berör nästan uteslutande framtiden för barn och unga. Därför erbjuder utbildningscentret kurser framför allt för ungdomar, och besökarantalet uppgår till hundra om dagen.

Engelskalektionerna är populärast, och genom färdigheter som handarbete och fotografering kan man också skapa sig en utkomst. 36-åriga Yousra Feisal al-Hammad har skickat tre av sina sju döttrar hit.

”Här har de fått vänner och skapar en grund för ett nytt liv”, berättar hon stolt vid trappan till centrets ingång.

Al-Hammad har själv fått börja om från början. I Damaskus förorter drev hon ett apotek tillsammans med sin man och familjen bodde i ett tvåvåningshus. Apoteket bombades sönder när regimstyrkorna intog området, och både hon och hennes man tillfångatogs som misstänkta för att ha stött rebellerna.

Al-Hammads föräldrar betalade en förmögenhet i lösen för att frigöra henne, men sin man har hon inte sett sedan dess. Hon flydde med sina döttrar i mars 2013. Nu delar de bostad med en annan familj och har bara ett rum för sig själva. Hon livnär sig liksom många andra kvinnor på att laga mat på beställning.

”Jag har en universitetsexamen i ekonomiförvaltning, men alla papper på det blev kvar i Syrien. Och all vår egendom. I Syrien hade jag kunnat betala för mina döttrars studier”, säger al-Hammad.

Också Al-Hasan berättar att utbildning var något familjen tog för givet före kriget bröt ut. Skolan var gratis och studierna lätta att påbörja om man hade tillräckligt bra vitsord. Och han hade kunnat försörja dem.

Det känns som om mattan dragits under honom.

”Jag känner mig förnedrad. Mitt enda hopp är att mina söner ska klara sig bättre än jag”, säger al-Hasan.

Artikeln publicerades ursprungligen i Kyrkpressen nr 12/2017.

Genom insamlingen Gemensamt Ansvar kan du ge hopp åt unga syriska flyktingar i Jordanien. Läs mera på adressen yhteisvastuu.fi/sv.