”Min största oro är att mitt barn ska bli sjukt av regnet”

Överlevande från jordbävningen i Myanmar berättar om sina upplevelser av att bo i tillfälliga boenden i Mandalay i jordbävningens epicentrum.

Text: YinMon Naing
Bilder: FCA Myanmar

MÄNNISKORNA I MYANMAR lever under svåra förhållanden efter den svåra jordbävningen den 28 mars, som krävde minst 5352 liv.

Jordbävningens epicentrum låg nära Mandalay, Myanmars näst största stad. Många av de drabbade levde redan tidigare som flyktingar i Mandalay på grund av konflikterna i landet. Tre kvinnor som nu bor i tillfälliga bostäder i Mandalay berättar om sina upplevelser av att överleva bland ruinerna.

Ma Ei Ei Mon hoppas att hennes fem månader gamla bebis hålls frisk

Ma Ei Ei Mon, 25, bodde i en by med sin fem månader gamla dotter och sin man, Zin Ko Maung, i byn Kyaung Shar i Amarapura, Mandalay. Byn Kyaung Shar var ett av de hårdast drabbade områdena när den kraftiga jordbävningen med magnituden 7,7 drabbade regionen den 28 mars.

”Mitt hus skadades svårt under jordbävningen och det är inte säkert att bo där längre. Taket har rasat och skyddar inte längre från regnet. Därför flyttade vi till det här tillfälliga lägret”, berättar hon.

Tillsammans med sin man och dotter sökte hon skydd i ett närliggande tillfälligt läger, tillsammans med många andra familjer som förlorat sina hem. Utmaningarna slutade dessvärre inte med att de förlorade sitt hem. Sedan jordbävningen har hennes man inte kunnat återvända till arbetet. Som lokal målare var hans inkomst på 13 000 burmesiska kyat (cirka 5,70 euro) per dag deras enda inkomst. Nu har han inget arbete. Utan pengar till mat, medicin eller tillbehör för barnskötsel befinner sig familjen i en fruktansvärd situation.

”Tidigare levde vi bara på min mans inkomst. Det var inte mycket, men vi klarade oss. Nu kan han inte arbeta och jag börjar bli orolig. Vad ska vi göra om vi inte har tillräckligt med mat eller medicin till vår baby?”, frågar hon.

Hennes största oro är deras dotter. Med sina bara fem månader är bebisen särskilt utsatt i det provisoriska skyddet som ger föga skydd mot väder och vind. Ma Ei Ei Mon fruktar för sitt barns hälsa om det blir storm.

”Trots att många har donerat kläder och medicin, särskilt till min bebis, behöver vi fortfarande mer hjälp. Min största oro är att hon ska bli sjuk av regnet.”

Daw Cho Cho Tint hittar ingenstans att bo

Efter årtionden bland de lugna bergen i Kaw Lin förändrades Daw Cho Cho Tints liv över en natt. Våldet i konflikten tvingade henne att fly från sin hemstad. Ensam och hemlös fann hon tillfällig trygghet i en statlig lägenhet i Patheingyi Township i Mandalay.

”Det var bara ungefär ett år sedan jag flydde till Mandalay. Jag började sakta vänja mig vid mitt nya liv. Sedan kom jordbävningen.”

Bara på några sekunder började byggnaden som hade blivit hennes hem rasa samman och förklarades osäker av myndigheterna. Hon tvingades lämna sin lägenhet och bor nu i ett tillfälligt boende nära ruinerna tillsammans med andra familjer.

”Det var en mardröm och jag vill inte beskriva det. Nu bor jag i ett tillfälligt boende och mitt liv är inte lika enkelt som det var förr. Trots att många kommer och donerar mat och vatten måste jag stå i långa köer för att få tag på förnödenheterna. När jag blir äldre blir det allt svårare för mig”, berättar hon.

Förhållandena blir allt svårare för flyktingarna för varje dag som går. Skyddet mot regnet är undermåligt och hyrorna i området har skjutit i höjden efter katastrofen.

”Jag har ingen aning om var jag ska bo nu. Hyrorna stiger också. Till och med små lägenheter kostar 200 000 Myanmar Kyat (cirka 87 euro) med minst tre månaders kontrakt. Jag måste betala 600 000 Myanmar Kyat (cirka 252 euro) totalt och det är väldigt svårt för mig”, säger hon uppgivet.

Regnperioden närmar sig och varje natt bär på nya fasor.

”I natt var det ett kraftigt åskväder Jag var tvungen att hålla fast i mitt tält för att det inte skulle blåsa bort. Jag kunde inte sova på hela natten och är orolig för att det ska hända igen”, tillägger hon.

Daw Khin Aye tvingades lämna sitt hem två gånger

Daw Khin Aye är 70 år och mor till tre söner. En gång bodde hon i lugn och ro i staden Kaw Lin i norra delen av landet med sina tre söner och deras familjer. Allt förändrades när våldet eskalerade i regionen. Hennes äldste son arresterades av det lokala State Administration Council (SAC), militärjuntan som styr landet, och hon hade inget annat val än att fly.

”Mitt hus i Kaw Lin brändes ner till grunden. Jag hade ingenstans att ta vägen. Så jag bestämde mig för att fly hit till min syster. Jag hade inte heller någon kontakt med mina söner längre. Jag får bara lite stöd av min sonson som jobbar utomlands just nu”, förklarar hon.

Hon flyttade till Mandalay, där hon nu har bott i över två år tillsammans med sin systers familj. När jordbävningen inträffade var hennes systers hus inte längre säkert för dem och Daw Khin Aye blev hemlös för andra gången.

”Efter jordbävningen var huset helt förstört och inte säkert att bo i längre. Så jag flyttade hit och stannade med min systers familj. Eftersom jag kommer från Kaw Lin och inte är registrerad här fick jag ingen bostad i början. Men min syster lät mig bo hos dem i deras tillfälliga boende.”

Som äldre kvinna är Daw Khin Ayes hälsa bräcklig, och bristen på tillgång till sjukvård gör henne orolig.

”Tidigare räckte det med stödet från min sonson, eftersom jag bodde på en säker plats. Men nu måste jag oroa mig för min hälsa när jag bor på det här tillfälliga stället. Jag kan inte sova, eftersom det bara finns bambumattor på golvet. Trots att vi har tillgång till om mat och vattenflaskor här, missar jag oftast dem eftersom jag inte klarar av att köa så länge. Min syster och andra snälla människor hjälper mig att få tag på de här förnödenheterna, och jag är verkligen tacksam för det”, säger hon.