En katastrof som angår hela värden

År 2025 började dramatiskt med att USA skar bort en stor del av tillgångarna för de allra fattigaste i världen. Nu gäller det för Europa att agera rätt, eftersom effekterna kommer att märkas också här.

Text: Tapio Laakso
Illustration: Julia Tavast

I början av året skrev vi i tidningen Tekoja om hur USA:s president Donald Trumps era, geopolitiska spänningar och eskalerande konflikter medför betydande utmaningar för den internationella utvecklingspolitiken. Nu kan vi konstatera, att hoten visar sig vara allvarligare än vad som förutspåddes.

Året har börjat dramatiskt, särskilt i de fattigaste och mest bräckliga staterna. I stort sett över en natt beslöt USA att avsluta nästan allt sitt internationella bistånd. Beslutet avbröt nästan 10 000 finansieringsavtal till ett värde av svindlande 58 miljarder dollar. Från ett utvecklingssamarbetsperspektiv var det här inte bara ett byråkratiskt beslut, utan början på en kris som det är svårt att överdriva vidden av.

USA har under decennier varit en stor aktör inom utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete. Förra året stod USA för 42% av allt humanitärt bistånd i världen. I förhållande till landets storlek har insatsen varit anspråkslös, men i dollar räknat har beloppet ändå varit enormt. Nu har den här massiva stödpelaren fallit sönder – och de första sprickorna i helheten är redan synliga.

USA har genomfört sitt utvecklingssamarbete genom ett antal ministerier och byråer. Den överlägset största har varit USAID, som var den viktigaste aktören inom den globala hälsosektorn innan Trumpadministrationen drev ned den – eller ”strimlade den”, som Elon Musk, som har kämpat emot reformer tillsammans med presidenten, kallade det. USAID:s hälsoprogram erbjöd bland annat poliovaccinationer i länder där sjukdomen fortfarande förekommer, och arbetade för att förhindra spridningen av virus som kan orsaka pandemier.

USA finansierade också stora globala insatser för att få slut på osäker livsmedelsförsörjning och hunger. De finansierade system och datainsamling för att förebygga hungersnöd. Utan USA riskerar de här systemen att kollapsa, vilket gör det svårare att reagera på livsmedelskriser. Tidpunkten kunde inte vara sämre, eftersom behovet av humanitärt bistånd i världen är på högsta nivå sedan andra världskriget.

Enligt uppskattningar kan miljontals människor dö till följd av besluten. Liv står på spel, men deras öde kan gå obemärkt förbi eftersom finansieringen av statistikföringen upphör och därmed kommer följaktligen ingen statistik att finnas. USA har varit en viktig finansiär för Kyrkans Utlandshjälp (KUA) i Uganda och Kenya. Landet har gett bidrag till utbildning för flyktingar för en summa på sju miljoner dollar. För KUA innebär upphörandet av finansieringen att mer än 200.000 barn och ungdomar kommer att lämnas utan utbildning, skolmaterial, skydd, undervisningslokaler – och till och med hygienartiklar som mensskydd.

Men oron för utbildningen är bredare än vad KUA:s arbete sträcker sig till. USA har varit en av de största finansiärerna av grundskoleutbildning som en del av sitt utvecklingsarbete. Nedskärningar i det humanitära biståndet leder i sin tur till stora omfördelningar av medel, och utbildningen befaras drabbas kraftigt. Redan under coronapandemin såg vi, vilka enorma effekter nedläggningen av skolorna hade. Antalet elever som hoppar av skolan ökar liksom också barnarbete, tonårsgraviditeter och barnäktenskap. Skolor upprätthåller inte bara människors tro på framtiden, utan håller också barn och ungdomar trygga och mentalt friska i kristider.

Effekterna av USA.s nedskärningar är inte begränsade till enskilda projekt. Det skakar om hela systemet.

USA har en viktig roll att spela i FN-organ som till exempel flyktingkommissariatet UNHCR, Världslivsmedelsprogrammet WFP och UNICEF. I och med att USA är en del av FN:s hjälporganisationer märks effekterna i hela det globala humanitära samfundet. FN-organen spelar en viktig roll i det globala humanitära systemet, eftersom de har en viktig samordnande och infrastrukturell roll. FN-organen ser till att logistikarbetet fungerar under humanitära kriser, att arbetet är tryggt och att aktuell information om situationen sprids.

På lång sikt handlar det om framtiden för det internationella samfundet, som redan knakar i fogarna. FN är långt ifrån perfekt, men ändå det bästa forum som finns för att upprätthålla diskussioner och överenskommelser mellan alla världens länder.

Myanmars förödande jordbävning i mars 2025 var den första stora katastrofen sedan USA skar ner nästan allt sitt internationella bistånd. Så sent som förra året finansierade USA en tredjedel av Myanmars humanitära bistånd och skulle ha varit bland de första att rädda jordbävningens offer och erbjuda hjälp. I den nya finansieringssituationen skickade USA ett team på tre personer, som avskedades mitt i hjälpinsatsen.

Det handlar dessutom inte bara om jordbävningen. Myanmar är ett land i inbördeskrig, där behovet av hjälp är enormt. I flera länder – däribland Sydsudan, Somalia och Afghanistan – stod USAID för mer än en femtedel av allt bistånd. Som följd av nedskärningarna kan så mycket som nio procent av bruttonationalinkomsten i de ovan nämnda länderna försvinna.
I bräckliga länder är konsekvenserna omedelbara och kan fördjupa eller eskalera långvariga konflikter. De fattigaste länderna har färre finansieringsmöjligheter, till exempel från utländska investeringar eller den privata sektorn. Å andra sidan gör till exempel klimatkrisen och svåra konflikter det svårare att komma på fötter igen utan externt stöd.

När världens största biståndsgivare drar sig tillbaka uppstår ett enormt vakuum. EU och medlemsländerna – inklusive Finland – behöver nu visa vad de står för. Fattigdomen och instabiliteten kommer att öka och konflikterna att fördjupas, särskilt i Europas grannskap. Det här kommer att påverka oss, till exempel genom att det blir svårare att skyddas mot smittsamma sjukdomar.

I och med USA:s nedskärningar har Europa ett ännu större behov av att hitta nya samarbetspartner. Diplomatin med Kina, Indien, Turkiet och Gulfstaterna kan bidra till att få in nya aktörer, också på den internationella arenan av det humanitära systemet.

Samtidigt kan Europa genom att agera nu visa solidaritet mitt i krisen. Också Finland måste se över sina egna nedskärningar och öka finansieringen, särskilt till de områden som drabbats hårdast av USA:s nedskärningar. Särskilt stöd till utbildning skulle vara ett naturligt sätt för oss att vidta åtgärder.

När världen hotas av att slitas sönder, behöver vi tillsammans bygga upp den igen.

Litteraturförteckning: Devex, Center for Global Development, Donor tracker, CNN. ReliefWeb 28.2.2025