Svår tillvaro för flyktingar efter USA:s nedskärningar
Konflikterna i Öst- och Centralafrika visar inga tecken på att avta – tvärtom. USA:s drastiska nedskärningar i internationell hjälp kommer i en sällsynt dålig tid.
Text och foto: Björn Udd
FÖR TILLFÄLLET är både Kongo-Kinshasa och Sudan i storskaliga krig, medan konflikter är nära att eskalera i Etiopien och Sydsudan. Då det inte finns pengar att ta hand om de existerande flyktingarna – samtidigt som nya anländer dagligen – blir situationen svår.
”Vi lämnade Kongo på grund av kriget där. Alla explosioner gjorde att vi måste sova i vildmarken, så jag beslöt mig för att lämna landet.”
Mave Francin, 21, sitter med sin sex månader gamla son Gift i den första mottagningscentralen i västra Uganda. Igår tog hon tillsammans med ett hundratal kongoleser en båt över Albertsjön för att fly kriget till Kyangwali, en flyktingbosättning med nästan 150 000 invånare.
Här kommer hon att registreras och sedan föras till nästa överfulla central där hon får vänta på att dirigeras till en bosättning. I Uganda får varje familj en liten jordplätt på 30 gånger 50 meter, där de kan utöka sin inkomst eller maten de får genom att odla.
Ofta får de påbörja sitt nya liv inom ett par veckor.
”Bara i mars har vi tagit emot över 3 800 nya invånare här i Kyangwali, och varje dag kommer 450–500 nya,” säger Chali Tophious, chef för flyktinglägret.
Uganda är stolt över att vara ett av de länder som med öppna armar tar emot flyktingar. För tillfället är flyktingbefolkningen ungefär 1,8 miljoner i landet med knappt 50 miljoner invånare.
Tidigare har detta varit möjligt tack vare internationellt stöd, men nu är frågan hur den välkomnande policyn ska kunna fortsätta i praktiken då den största finansiären USA dragit tillbaka sitt stöd till flyktingarna. Nedskärningarna på flyktingarnas basservice är enorma.
”Vi har stora gap i finansieringen. FN:s livsmedelsprogram WFP gav tidigare högenergikex och vatten, men nu har vi svårt att få dem. Vi har inte tillräckligt med latriner, tillgången till hälsovård tryter och tillgången till mentalvård har upphört”, säger Chali Tophious.
Mängden månatligt inkomststöd flyktingarna mottar har också sjunkit med ungefär en tredjedel till under 2,5 euro per person. Pengarna ska räcka till skolavgifter, mediciner och mat, vilket är omöjligt för dem som inte klarar av att utöka inkomsterna på ett eller annat sätt.
Nedskärningarna syns också i skolorna Kyrkans Utlandshjälp (KUA) stöder. Antalet elever ökar, men pengar för byggnader eller ens pennor och häften finns helt enkelt inte.
När vi besöker grundskolan Bukinda, som KUA nyligen börjat stöda, är de nationella proven i gång, men en del elever hänger på gården utanför klassrummen.
”De har inte råd att betala för proven,” säger rektor Samuel Tugumenawe.
Han berättar att skolan hade drygt 1 000 elever i februari, men han uppskattar att antalet elever stigit till 1 500 sedan dess, utan att skolan klarat av att bygga fler klassrum eller anställa fler lärare.
”För tillfället sitter de sju barn per pulpet. I skolan arbetar 16 lärare och två assistenter,” säger Samuel Tugumenawe.
Det har också varit utmanande att integrera de kongolesiska flyktingarna, som talar swahili och franska, till skolan som går på engelska och luganda.
”I början hade vi konflikter, men efter att vi involverade föräldrar och fick alla med på hur viktig utbildning är har allt lugnat sig.”
Men lätt kommer det inte att vara för nykomna flyktingar, som Mave Francin.
”Jag bara hoppas att jag och min son får leva i säkerhet någonstans där det finns tillgång till hälsovård och skolor.”