FLODVÅGEN som väller fram på telefonens ruta ser ut som en specialeffekt. En förfärlig och underlig syn. Kanske var det just därför som många i Rasuwa- och Nuwakot-distrikten i Nepal blev stående som förlamade och stirrade på de forsande vattenmassorna, och förlorade tiden för att fly.

På morgonen den 26:e augusti kunde ingen ana vilken katastrof som väntade tusentals människor en vanlig onsdag. Inte ens fastän det Bhotekoshi- och Trishulifloddalarna i samma trakt hade svämmat över bara året innan på grund av ovanligt rikliga monsunregn.

Allt skedde precis så som klimatforskarna varnat. Klimatförändringen för med sig extremväder och andra okontrollerbara händelser. Forskarna har vetat hur allvarligt fenomen det är frågan om, och har redan i två årtionden enligt bästa förmåga försökt upplysa politikerna om det. Budskapet är klart: det handlar om ett felläge som måste repareras nu, innan hela systemet kollapsar med oförutsebara konsekvenser.

TROTS alla motiveringar och varningar som respektive branschers toppforskare kommit med, har klimatförändringen blivit ett politiskt stridsäpple. Särskilt åren efter coronapandemin har visat hur snabbt det politiska klimatet kan förändras, samtidigt som det verkliga klimatets varningsklockor blir allt fler runtom i världen.

Parisfördraget stipulerade att klimatets uppvärmning ska hållas under 1,5 grader. Av samförståndet finns blott ett varmt minne kvar. För tillfället värms jorden upp med fart. I oktober 2026 rapporterade FN:s miljöprogram UNEP att 1,5 grader oundvikligen kommer att överskridas. Oåterkalleliga förändringar sker redan.

När permafrosten smälter frigörs mera kol i luften, korallerna förstörs och det arktiska området förändras. Himalayabergen, till exempel, har konstaterats värmas upp dubbelt snabbare under 2000-talet jämfört med tidigare. Enligt FN:s uppskattning från år 2023 har bergskedjan förlorat närmare en tredjedel av sin ismassa under de senaste trettio åren.

EXTREMVÄDER är redan verklighet. I början av årtiondet led särskilt Kenya och Somalia av den värsta torkan på fyra årtionden. Normalt alternerar torra och våta perioder årligen i regionen. I början av 2020-talet lät regnen vänta på sig i två år. Torkan dödade boskap och gjorde det omöjligt att odla något. Östafrika har balanserat på hungersnödens rand många gånger de senaste åren och hundratals tusen människor har dött av svält i området under 2000-talet.

Samtidigt som en del av världens befolkning kämpar mot torkan, tampas andra med översvämningar. År 2019 fick ovanligt rikliga regn den sydsudanesiska träskmarken al-Sudd att svämma över. Översvämningen pågår fortfarande, vilket inneburit att befolkningen där har förlorat sin boskap och allt annat.

ÖVERSVÄMNINGAR i Afrika och Asien må verka avlägsna från ett finländskt perspektiv, men klimatkrisen är redan här.

De senaste somrarna har det rapporterats om Europas extrema värmeböljor och häftiga stormar. Temperaturer på 40 grader har denna sommar orsakat åtminstone 35 000 dödsfall, som inte hade skett i normala förhållanden.

Enligt Meteorologiska institutet var fjolåret även i Finland det näst varmaste under Finlands mäthistoria. Ser man på långtidsmedeltalet från åren 1991‒2020, var hela landets medeltal 1,6 grader varmare än normalt: 4,5 grader. Endast året 2020 har varit varmare.

Tills vidare har många av oss möjlighet att köpa fläktar och kylande luftvärmepumpar, men det är skäl att bli orolig för vår unika arktiska naturs tillstånd – kommer barn och vuxna i en nära framtid att ännu få njuta av snöiga vintrar?

DET ÄR HÖG tid att kalla klimatförändringen för klimatkrisen. Den är redan här – och det för att stanna.

Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att det allt hetare klimatet under de kommande två decennierna årligen kommer att orsaka 250 000 extra dödsfall. Dessa orsakas av hungersnöd, malaria, diarrésjukdomar och värmeslag. Hälsovårdens årliga kostnader uppskattas också öka globalt med 2–4 miljarder amerikanska dollar fram till år 2030. De som klarar av situationen sämst, är de länder som redan idag hör till världens fattigaste.

Det osedvanligt kraftiga El Niño-fenomenet förväntas också drabba dem hårdast. FN varnade om dess faror i början av september. El Niño förstärker de redan nu allt mer oförutsebara väderfenomenen ytterligare. Fenomenet ger också försmak av de temperaturer vi troligen upplever i slutet av nästa årtionde.

Styrkan av El Niño, som uppkommer i Stilla Havet, mäts på basis av temperaturförändringar i ytvattnet. Man talar om El Niño när temperaturen är en halv grad över långtidsmedeltalet. Om skillnaden är över två grader handlar det om super-El Niño. Nu är skillnaden närmare tre grader och situationen är av aldrig skådat slag.

KLIMATKRISEN tvingar människor på olika håll i världen att lämna sina hemtrakter som blivit obeboeliga. Den skapar konflikter, då lokalbefolkningen i de länder som tar emot stora antal klimatflyktingar tvingas tävla om de eventuellt allt knappare resurserna med nykomlingarna.

Enligt den mellanstatliga klimatpanelen IPCC:s rapport från år 2023 lever hela 3,5 miljarder människor redan nu på områden som är utsatta för klimatförändringarna. FN:s flyktingorgan UNHCR, för sin del, har rapporterat att mängden människor som tvingats flytta på grund av klimatförändringens följder har fördubblats under ett halvt sekel. Hela 70 000 personer tvingas varje dag flytta inom det egna landet på grund av klimatet.

Människorättsorganisationen Amnesty berättar att över 200 miljoner människor innan år 2050 kommer att tvingas lämna sina hem på grund av klimatförändringens följder. Världens mest befolkningstäta områden drabbas hårdast, och majoriteten av klimatmigrationen sker inom ländernas gränser. När klimatkrisen fortskrider ökar också den gränsöverskridande migrationen.

VILKA är de människor som troligast tvingas tampas med klimatkrisens effekter och till och med lämna sina hemtrakter då de blir obeboeliga?

De flesta av dem bor i länder som allra minst bidrar till den accelererande klimatförändringen. De bor till exempel vid foten av Himalaya i Nepal.

När katastrofen inträffade i augusti påverkades livet för över 84 000 människor inom loppet av några minuter. Över 5000 personer saknas ännu till följd av vattenmassorna, och över 1 400 har rapporterats döda. Livet i floddalarna förstördes på ett mycket grundläggande sätt. Den plötsliga översvämningen förde bort hem, skolor, vägar, elektricitet och husdjur. Förstörelsen påverkade också turismen, som är en viktig inkomstkälla i regionen.

Den internationella arbetsorganisationen ILO uppskattar att flodvågorna också medfört ett allvarligt hot mot sysselsättningen i regionen. Turisterna återvänder inte på ett tag, flodsträndernas arbetsplatser är bortsköljda och den långsamma reparationen av förstörd infrastruktur hindrar resor till arbetsplatser på annan ort. Rasuwa var också en viktig gränsstation för omkring hälften av Nepals import från Kina.

SÅ SOM klimatforskaren Bill McGuire skrev i tidningen The Guardian i september: ”Inte en enda plats på jorden förblir oberörd av klimatets uppvärmning. När världen ännu förundrar sig över de förfärliga händelserna i Nepal och Tibet, är de en varning vi ignorerar på vårt eget ansvar.”

Förutom varningar behöver vi åtgärder. De som bor på områden som drabbas värst i klimatkrisen är sällan de som har förvärrat situationen. Nu har de börjat fråga vem som bär ansvaret.

”Klimaträttvisa får inte förbli en vacker formulering i Förenta Nationernas papper. När en familjs hus brinner ber vi dem inte längre fylla i femtio blanketter. Vi agerar”, sa Nepals statsminister Balendra Shah i sitt tal för FN:s generalförsamling i New York i september.

NEPAL producerar bara 0,1 procent av de så kallade växthusgaserna som värmer upp planeten. Det betyder att nationen med omkring 31 miljoner invånare har ett koldioxidavtryck som utgör blott 0,4 procent av världens alla länders koldioxidavtryck. De största förorenarna år 2024 var Nepals grannland Kina (33 %), USA (11,7 %), Indien (8 %) och Ryssland (5 %).

Trots sina små utsläpp är Nepal ett av länderna som är mest utsatta för klimatkrisens påverkan.

Statsminister Shah’s budskap kom samtidigt som världen ännu mindes bilderna på flodvågornas förödelse. I sitt tal underströk han också behovet av en internationell gemenskap. Enligt honom behövs nu allas engagemang för den gemensamma saken. Det innebär investeringar i anpassning till klimatkrisen och behovet av en mer motståndskraftig infrastruktur, i system för tidig varning samt i en utfasning av de fossila bränslen som bidrar mest till den globala uppvärmningen.

”Nästa gång varningsklockorna ljuder över hela planeten från världens tak, låt oss vara beredda att höra dem och redo att agera.”

Källor: Miljöministeriet, Meteorologiska institutet, IPCC, UNHCR, Yle, Världens meteorologiska organisation, WHO, Amnesty International, The Guardian, UN News, ILO.