Ukraina behöver både hopp och skickliga händer
Ukrainska yrkesskolor höjer sin profil för att locka unga människor att utbilda sig till svetsare och ingenjörer. I landet råder en akut brist på teknisk kompetens, som behövs mer än någonsin, bland annat för att reparera skadorna efter kriget.
Text: Erik Nyström
Foton: Antti Yrjönen
SPRAKET FRÅN svetsandet ackompanjerar en intensiv morgon för tjugo studerande i Tjernihiv. Metallerna sammanfogas med försiktiga, medvetna rörelser. I den splitternya verkstaden på yrkesskolan för järnvägstransporter, har en gnista för ett nytt yrke tänts till liv i studerandena.
För 17-årige Oleksandr Shulga var utbildningens goda förutsättningar avgörande när han påbörjade sin treåriga utbildning till svetsare i norra Ukraina. Anläggningen har utrustats av Kyrkans utlandshjälp (KUA) och har maskiner som inte ens fanns tillgängliga på fabriken, där han gjorde sin praktik.
”Det är häftigt att få öva med en metallsåg. Jag sökte också hit på grund av läraren – han talade väl om utbildningen. Det är ett häftigt yrke, jag rekommenderar det till alla”, säger Shulga.
Med lärare syftar han på Yevhen Leheza. Leheza bekräftar att en studiemiljö av god kvalitet är avgörande för ungdomars val av studier. Modern utrustning sänder budskapet att institutionen värdesätter utbildning och förbereder sina studeranden med de färdigheter, som krävs för jobbet.
I dessa tider är ukrainarna upptagna med att reparera det som gått sönder under kriget. Kvällen före intervjun slog ryska drönare återigen till mot järnvägen, vilket innebär mer arbete för svetsare och andra tekniker.
Men för unga människor räcker det inte att veta att jobb finns att få. Leheza vet att det också är viktigt för dem att känna, att de söker sig till en prestigefylld utbildning och ett respekterat yrke.
”Det finns fortfarande en uppfattning om yrkesutbildningar att det är där du hamnar, om du inte har tillräckligt bra betyg. Den uppfattningen måste förändras”, säger han.
ATT FÖRÄNDRA attityderna mot yrkesutbildning är en aktuell fråga och en ekonomisk nödvändighet, också i ett land som befinner sig i krig. Drygt 11% av ukrainarna i arbetsför ålder är arbetslösa, men det råder stor brist på arbetskraft inom bygg- och tillverkningsindustrin. Under första halvåret av år 2025 fanns 265 000 lediga jobb, varav bara hälften tillsattes – ett tecken på att arbetsutbud och kompetens är i obalans.
Militär mobilisering, förluster vid fronten och emigration har kostat Ukraina 40% av arbetskraften, enligt den ukrainska tankesmedjan Razumkov Center.
Mansdominerade sektorer är överlägset hårdast drabbade. Därför har Myronivsky Hliboproduct (MHP), som är en av Ukrainas största arbetsgivare, börjat erbjuda omskolning för kvinnor, säger Kseniia Motorina, chef för inkludering av ungdomar och utveckling. MHP producerar och förädlar jordbruksprodukter och har 32 000 anställda.
”En av våra sekreterare utbildade sig till exempel till chaufför under sin mammaledighet. Hittills har 400 kvinnor fått en examen via vårt program”, säger Motorina.
Ungdomarna är lösningen på Ukrainas arbetskraftsbrist, menar hon. Hon befarar ändå att utbildade och begåvade ungdomar lämnar landet i hopp om en bättre framtid utomlands.
Många unga strävar fortfarande efter prestigefyllda humanistiska- eller tjänstemannayrken, trots att arbetslösheten inom just de här områdena är hög. Industrin borde öka sin arbetskraft med en femtedel, men bara 2% av ungdomarna ser en framtid inom den branschen.
19-ÅRINGEN Kyryl Biletskyi blev för ett år sedan utexaminerad från lantbruksingenjörslinjen på yrkesskolan Berestyn i Charkivregionen. Biletskyi studerar nu på universitet och betonar hur svårt det är att studera på distans på en yrkesskola. I östra Ukraina har studierna skett på distans i fem år på grund av pandemin och kriget.
”På yrkesskolan bad jag hela tiden lärarna om lov att få komma till skolan för att öva på att använda utrustningen, och de stödde mig”, säger Biletskyi.
”Distansutbildning ökar studerandens ansvar att utveckla sig själv.”
Förutsättningarna för distansundervisning har också blivit svårare under hösten i norra Ukraina. Ryska drönare är betydligt vanligare och flyglarmen är längre än under våren.
När flyglarmet tjuter i Tjernihiv, traskar Oleksandr Shulgas yrkesskoleklass i sina arbetskläder till skyddsrummet. Där kan de tekniska föreläsningarna fortsätta, men det går inte att öva sig i att svetsa i praktiken.
Vad skulle Shulga säga till människor utanför Ukraina om hur det är att vara ung i Ukraina nu? Han tar en paus för att fundera över sitt svar. Så länge att han till slut ber sin lärare att svara.
”Oleksandr tvekar, för att han försöker förstå vad frågan handlar om”, säger Leheza. ”Sanningen är att verkligheten för ungdomarna här inte går att förklara, den måste upplevas.”