Satsar man på digital kompetens är allting möjligt, tror unga östafrikanska entreprenörer inom de kreativa branscherna. De är banbrytande, eftersom värdet på Afrikas kreativa ekonomi beräknas uppgå till hela 200 miljarder dollar år 2030.

ÖSTAFRIKA är en otroligt företagsam plats. Nästan alla har ett företag, en sidoverksamhet och flera sidoverksamhetens sidoverksamheter. Detta är sant särskilt för ungdomarna. Å andra sidan skapar ambitionerna, i kombination med bristen på ordentliga skyddsnätverk, väldigt hårda krav på de unga.

”Jag deltog i en AI-workshop riktad till animatörer och använde där olika AI-program. Jag märkte att artificiell intelligens inte är intelligent, utan faktiskt snarare korkad. Men samtidigt lyckades jag med hjälp av AI skapa en film under tiodagarskursen. Efter den erfarenheten började jag använda AI i mitt arbete. Nu fakturerar jag kunderna olika pris beroende på om jag skapat animationen med AI eller på traditionellt sätt”, berättar Joseph Raina.

Raina har gått i Kyrkans Utlandshjälps (KUA) animatörsutbildning och har numera en framgångsrik animationsfirma. Han jobbar också som lärare på KUA:s kurser.

”I andra kulturers animationer presenterades afrikaner stereotypt. Vi ville skapa en afrikansk stil, vars alla karaktärer kunde kännas igen som representanter för den här stilen. Det har varit en stor succé. Just precis tack vare den egna stilen noterade man mig, och jag fick ett uppdrag från Penn State-universitetet i USA.”

”Som yngre var jag deprimerad och drog mig tillbaka. I något skede märkte jag att jag inte hade någon som jag kunde prata med om personliga saker”, säger Phelister Amondi Awor, 24.

Hon började gå till ungdomsgården. Det hjälpte, för där fick hon hjälp för problemen med mental ohälsa. Nu studerar hon på universitet och har en egen organisation som med hjälp av konst, poesi, teater och dans ökar medvetenheten om mental ohälsa, sexualhälsa och könat våld.

”Jag har också gjort ett spel som skapar rum för att prata om mentalhälsofrågor.”

I spelet som påminner om Monopol diskuterar man. Ämnena kan handla om till exempel familj, vänner eller polisen.

Data är den nya oljan

Regeringen orsakar huvudbry också för grannlandet Etiopiens unga företagare. Jalene Tadesse Chali, 24, grundade för ett år sedan ett företag som producerar och behandlar kunddata för företag genom att till exempel göra undersökningar.

Hon säger att det är viktigt att få företagen att förstå hur man använder data på ett effektivt sätt. När det lyckas, är möjligheterna oändliga.

”Jag hoppas att mitt företag växer till en större miljardbussiness än Google.”

”Om 10–20 år kommer data att vara ännu viktigare än nu. Teknologin är på väg till Etiopien, eller hur? Data är den nya oljan.”

”Data kommer att vara väldigt dyrt. De största utmaningarna i Etiopien är kulturen och regeringen. För att samla in data behövs tillstånd, och folk måste lita på att den data de uppger inte missbrukas. Vi försöker garantera att den data vi samlar in inte berör politik, och att vi inte samlar in namn eller personsignum, så att de som svarar förblir anonyma och kan lita på oss.

Jag jobbade som virtuell assistent för företag i USA och Kanada och märkte att de alla använder data för beslutsfattande. Jag tänkte: varför inte här också? Jag gick några av Googles, Microsofts och IBM:s onlinekurser i dataanalys och programmering och lärde mig koda med Python. Jag märkte att det finns ett enormt hål på marknaden, för ingen här använder data på det sättet”, säger Jalene Tadesse Chali.

POLISEN HAR upptagit unga kenyaners tankar de senaste åren. Landets president valdes år 2022 till sitt ämbete på hustler nation-temat. Kenya skulle bli småföretagarnas förlovade land. Därför var det en chock för ungdomarna när man enligt budgetförslaget för år 2024 skulle skärpa beskattningen så att särskilt småföretagare skulle lida av höjningarna.

De unga protesterade, och polisen mötte demonstranterna med våld.

”Jag är en person som trivs hemma, så jag ville inte gå ut på gatorna, men jag ville ändå göra något, säger Joseph Raina. Han verkade som assisterande klippare för en dokumentärfilm om demonstrationerna.

”Det var tufft. Bildmaterialet var ibland väldigt rått, men det var viktigt att göra ungdomens röst hörd.”

”En av regissörerna utsattes för en polisrazzia i sitt hem. Vi hade flera säkerhetskopior på olika ställen. Vi gav hårddiskar till varandra i smyg och försäkrade att ingen följde efter oss. Vi gjorde det här för att visa vad demonstrationerna betydde för kenyanerna”, berättar Joseph Raina.