Betty är ett steg närmare sin dröm

Betty is sin fina röda klänning.

Betty Valeriano sitter i det splitternya klassrummet framför en vägg i korrugerad plåt. Hon sitter rakryggad i en bländande röd klänning, graviditeten är långt hunnen. För en stund är det lätt att glömma bort det otroligt karga och heta flyktinglägret i Kalobeye. Betty inleder sin historia, hon pratar bra engelska.

Betty Valerianos hem i Sydsudan var nära stridsområdena.

”De dödade min far och min bror”, berättar Betty. ”De knackar på om nätterna och när man öppnar dörren kräver de pengar. Om man inte har pengar att ge dödar de omedelbart. Livet där är ett enda dödande, dygnet runt.”

Betty flydde de beväpnade trupperna tillsammans med sin man och deras 1-åriga son. De kom till säkerhet i flyktinglägret i norra Kenya.

Inga möjligheter

På flyktinglägret är tillvaron säker, men det finns inga möjligheter. Det går inte att ta sig någonstans och det finns inga sätt att skaffa sig inkomster. Livet är väldigt begränsat, bristfälligt. En del av flyktingarna tillbringar tiotals år i lägren.

Flyktingarna får varje månad en liten summa för mat. ”En människa får 1400 kenyanska shilling (ca 12 e) för hela månaden. Det räcker inte. Det finns väldigt lite mat”, berättar Betty allvarligt.

Vad ger lyckokänslor?

När jag frågar Betty om det finns något som gör henne lycklig svarar hon: ”Jag blir lycklig och stolt när mitt egna barn kommer hem från skolan full av information, kan läsa och är aktivt. Många kvinnor har flytt från sina hemländer utan sina äkta män eftersom männen dödats i kriget. Barnen är vårt enda hopp.”

Det finns alldeles för lite skolor. I ett klassrum kan det finnas till och med 300 barn. Eleverna pratar olika språk vilket försvårar undervisningen. Alla intresserade barn ryms inte in, utan en del försöker lära sig något genom att följa med via fönsterspringan. 20 elever delar på en skolbok.

Nu underlättas situationen äntligen i och med att Kyrkans Utlandshjälp har byggt tre nya skolor i en del av lägret där det aldrig tidigare funnits en skola. ”Jag är väldigt glad över att Kyrkans Utlandshjälp har byggt de här skolorna här i lägret. De här skolorna visar på ett gott arbete”, säger Betty glatt.

En dröm

Betty berättar att hon har en dröm. ”Jag vill se att det blir fred i mitt hemland. Jag vill se att mina barn återvänder till Sydsudan och lever där i fred. Jag drömmer om att alla ska se att vi inte återvänder som samma personer när vi åkte iväg, bland oss kommer det att finnas utbildade personer, läkare, lärare och ledare.”

De nyligen öppnade skolorna är en efterlängtad förnyelse. Nu är Bettys dröm ett steg närmare att förverkligas när hennes barn får börja i skolan!

Kyrkans Utlandshjälpens skolor i Kalobeye:

  • 3 skolor med sammanlagt 48 klassrum
  • barnen studerar i två skift så att upp till 6000 elever kan erbjudas en skolplats
  • 70 lärare har anställts
  • i anslutning till skolorna finns också kök, vattentankar och toaletter för eleverna

Också mitt i en pågående kris önskar föräldrarna att deras barn ska få gå i skola och barnen är själva ivriga på att lära sig. Skolans säkra rytm gör också gott för barnens psyke efter alla trauman. Det finns hopp i luften när barnen kan gå med ryggsäcken på ryggen till den egna skolan. Inlärningen går bra när de får lunch i skolan och vatten från vattentanken.


Läs fler berättelser